Dorei

Till Esperani: Dorei
Författare: Karolina Bjällerstedt Mickos
Förlag: Måni Bokförlag
Utgivningsår: 2004
ISBN 91-973449-66

Dorei är den tredje boken i Karolina Bjällerstedt Mickos’ utmärkta fantasyserie Till Esperani.Händelserna i boken är förlagda till samma värld som i de tidigare böckerna Mantor och Larona och fortsätter egentligen samma berättelse, dock ett handfull år efter händelserna i den senaste boken.

Dorei går utmärkt att läsa som en ensamstående bok, det går förövrigt både Mantoroch Larona också, men det är klart att man får mer ut av böckerna om man läser dem alla.

De flesta av huvudpersonerna i Dorei är antingen helt obekanta från de tidigare böckerna eller har endast omnämnts mer eller mindre förbigående. På motsvarande sätt är huvudpersonerna från de två första böckerna med nästan enbart i bakgrunden. I Mantor och Larona läggs dock grunden för den värld och de personer vi möter i Dorei. Har du läst de tidigare böckerna har du alltså en djupare insikt i karaktärernas och världens historia.

Dorei berättar om en värld härjad av krig och kaos. Om olika sätt att klara sig genom turbulenta tider och händelser. Om att tappa sig själv och finna sig själv.

Som i de tidigare böckerna behandlar Bjällerstedt Mickos alltså igen kraftiga teman. Den som hugar efter äventyr och svärdskamper behöver dock inte bli besviken. Dorei ligger klart närmare vanlig äventyrsfantasy än de tidigare böckerna i trilogin, men samtidigt ligger boken också milslångt från den värsta dussinfantasyn, milslångt i en mycket intressant och bra rikting.

Bjällerstedt Mickos har beslutat att berätta äventyret ur ett kvinnligt perspektiv. Såväl huvudpersonen, Dorei, som de flesta av bokens nyckelkaraktärer är av kvinnligt kön. Bokens kvinnoskara är också mycket heterogen. Här har vi allt från urmodern till mansslukerskan till actionhjältinnan och mycket mer.

Att se ett fantasyäventyr genom en kvinnas ögon är ju i och för sig inget nytt även om det kanske inte görs så ofta inom äventyrsfantasy. Karolina Bjällerstedt Mickos höjer det hela dock till andra potens genom att binda berättelsen stadigt till den delen av kvinnligheten som en man aldrig kan uppleva: barnafödandet och moderskapen.

Huvudpersonen, Dorei, är en amma och äventyrets nyckelgestalt är den lilla prinsessan Berilen som är endast ett spädbarn. Förutom de sedvanliga äventyrsingredienserna har vi här även stora doser av diverse moderskänslor och diande; vi får till och med följa med en förlossning. Jag medger att jag ibland kände mig lite vilsen. Personerna i boken diskuterade saker som jag inte egentligen hade någon referensram till. Men som det brukar vara med god litteratur, blev jag ledsagad av berättelsen och fick se på saker från en ny vinkel.

Mammor och skrikande ungar, jag kan tänka mig att det låter föga lockade för många, men det att Dorei råkar ha en amma som huvudperson och flera småbarn med i äventyret gör faktiskt inte boken på något sätt mindre fantastisk. Är du ute efter äventyr får du nog din lystnad mättad här. Dessutom är det inte enbart den gosiga mammarollen som presenteras i boken, nej, Dorei presenterar även mindre glamorösa mödramodeller. Det enda jag egentligen saknade av alla presenterade kvinno- och modersroller var kvinnan som av egen vilja besluter sig att inte föröka sig; och egentligen har vi nog med även något nästan i den riktingen.

Som vanligt då det gäller Bjällerstedt Mickos’ böcker växer karaktärerna till något mycket mer än bara ord på papper. Det här är levande varelser med egen vilja. Eller åtminstonde är kvinnorna det. Jag undrar om det är avsiktligt, men bokens manliga karaktärer känns lite avlägsna och på något sätt tunnare än huvudkvinnorna. Att författaren kan skapa precis lika levande och fylliga manskaraktärer som kvinnor bevisade hon ju redan i seriens första bok Mantor, där huvudpersonen är en ung andelsman.

Fantasygenren och även delgenren äventyrsfantasy erbjuder möjligheter till vad som helst. Tyvärr brukar de flesta fantasyförfattare fastna i samma fåra och sist och slutligen endast skriva samma berättelse om och om igen. Darför är det tur att vi har författare som Karolina Bjällerstedt Mickos, författare som vågar blanda ingredienserna på ett lite annat vis och vågar baka en annorlunda, men dock minst lika läcker kaka.

-Ben Roimola- 31.5.2005