Hugovinnare 2001 i kategorin bästa långnovell

Millennium Babies
Författare: Kristine Kathryn Rusch
Publicerad i: tidskriften Asimovs, januari 2000
Utgivningsår: 2000

 

Vem är det nya årtusendets förstfödda barn? Detta tävlade man om i USA (tämligen seriöst, verkar det som) och på dessa bisarra tävlingar baserar sig Ruschs novell.

Det är nu 2030 och huvudpersonen Brooke Cross är en av dessa Millennium Babies som inte vann kapplöpningen, inte riktigt. Hon blir inblandad i en universitetsundersökning om hur tävlingen har inverkat på de olika barnen och deras diverse öden. Är de annorlunda? Har deras liv stämplats av tävlingen? Och de som inte vann – lever bitterheten kvar? Vissa av barnen finns till endast för att de skulle bli årtusendets förstfödda. Och när detta inte skedde och inga prispengar infann sig övergavs de av sina giriga föräldrar.

Brooke vill först inget ha att göra med undersökningen men till slut deltar hon. Och nu börjar det, tänker jag, nu river författaren sönder Brookes liv och det uppstår alla slags konflikter och kanske det till och med finns en och annan trevlig liten hemlighet som nu avslöjas. Men. Nä. Ingenting. Brooke deltar i undersökningen och sedan tar undersökningen slut och så träffar hon en bra jappe och kanske de börjar vara ihop. Slut.

Det sker hemskt lite i novellen. Novellen är av det introvertare slaget, vilket passar bra, men om man har en introvert novell utan extern handling så måste vi istället ha intern handling – och gärna emotionell eller intellektuell substans. Det har vi föga i Millenium Babies.Vi får inte veta mycket om Brookes bakgrund, inte om hennes barndom, inte om hennes uppväxt. Novellens premiss är rätt intressant men Rusch utvecklar den inte värst långt. Att vara en millenniumbaby är häpnadsväckande nog novellens enda idé (och det handlar om en ganska lång novell) och en idé som författaren inte illustrerar eller dramatiserar konkret, vilket gör att novellen blir rätt tunn. Det finns inga egentliga konflikter (vi har en smärre konflikt med modern, men den bara försvinner), ingen handling, inga fascinerande tankar, inga människor eller känslor som läsaren på riktigt kan fatta intresse för. Millennium Babies är som en överlång skiss som kanske kunde ha blivit något om författaren ännu skulle ha orkat hitta på en intrig.

Vann denhär verkligen? Riktigt på riktigt?

-Petri Salin- 5.9.2001

Recensioner på de övriga Hugovinnarna 2001 hittar du genom dessa länkar: