[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Hugovinnare 2005 i kategorin bästa kortroman

Charles Stross: The Concrete Jungle

The Concrete Jungle
Författare: Charles Stross
Publicerad i novellsamlingen The Atrocity Archives som utgivits av förlaget Golden Gryphon Press
Utgivningsår: 2004
ISBN 0747570558 (inbunden)
Kan läsas på förlagets webb eller laddas ner som en pdf-fil
Författarens hemsida finns på adressen http://www.antipope.org/charlie/.
Är du intresserad av att köpa boken och använder någon av följande länkar stöder du samtidigt Enhörningen (OBS: du binder dig inte till att köpa något endast genom att klicka på länkarna, så klicka på bara, det är helt ofarligt):
Amazon UK
Amazon.com

Vad får man när man blandar ihop en kopp spionberättelse typ Le Carré och Fleming, en kopp Lovecraft, en kopp nutida brittisk polisroman, en kopp teknothriller, en kopp paranoid terrorhysteri, lite Kipling, några basilisker av varierande slag, en nypa nazister, ett par saftiga hjärntumörer, komplicerad fysik jämte inspirerande extrapoleringar, överallt närvarande övervakningskameror, Bletchley Park, Marshall McLuhan, och till slut en passlig dos X-files, rör om det hela med en våldsam kraft, kör röran igenom Charles Stross’ hjärna, och till slut kryddar hela alltihopa med en närmast osannolik mängd historiska, vetenskapliga och populär- och högkulturella referenser och berättar grejen med en cyberinfluerad hitechjargong som bryter mot alla jordiska hastighetsbegränsningar?

Ja då får man naturligtvis Concrete Jungle.

Bob Howard (!) är tjänsteman och jobbar på en ytterst hemlig avdelning: Laundry’s Arcana Analysis Section. Till hans uppgifter hör bland annat att undersöka incidenter av ett mera paranormalt slag och – naturligtvis – städa undan alla spår av dem. När Howard mitt i natten väcks av sin chef Angleton (spionlitteraturentusiasten lägger genast märke till namnet – CIA-chefen J.J. Angleton var en av huvudaktörerna i fallet Philby/Burgess/MacLean) och flygs med helikopter till Milton Keynes är detta startskottet till en intrikat, komplicerad och fascinerande berättelse.

Premissen är följande: gorgoner det vill säga basilisker är mytologiska varelser men baserar sig på ett äkta fenomen – en sällsynt hjärntumör som förorsakar ”gorgonism”. Britterna stötte på basilisker i Indien på 1800-talet, Ruhtherford och Geiger studerade fenomenet på 1910-talet, nazisternas vetenskapsmän (och SS-projektet Ahnenerbe) på 1940-talet. Nu har britterna – med hjälp av ultrasofistikerade dataprogram – lyckats förse sina övervakningskameror med basiliskegenskapen: kamerorna kan ta kål på varje individ de får syn på bara genom att se på dem. Detta förvandlar det olyckliga offret till blott rök och aska.

Naturligtvis är detta ytterst sekretessbelagt och projektet tas i bruk endast om och när landet hotas av terrorister eller när de av Lovecraft skildrade monstren återvänder: ”We remain convinced that this is the best defensive posture to adopt in order to minimize casualties when the Great Old Ones return from beyond the stars to eat our brains.”

Men nu kör någon basiliskprogrammet i kamerorna och har ihjäl folk. Vem? Varför?

Det är Howards uppgift att ta reda på saken och stoppa marodören. Och som det brukar vara i goda spionberättelser leder spåren otäckt ofta hemåt. Det är i den egna organisationen som mullvaden brukar lura.

Trots en enormt lovande början lyckas Concrete Jungle inte helt infria alla sina löften. Delvis beror detta på Stross’ egen berättarteknik som långt vilar på allehanda officiella promemorior och särskilt på synnerligen övertygande vetenskaplig jargong och underbart finurliga och finurligt tillskruvade teorier. Vilket får läsaren att tro att särskilt de vetenskapliga teorierna kommer att spela en stor roll i berättelsens fortsättning och upplösning. Men detta stämmer inte alls. Det hela slutar som en normal thriller, nästan klichéartat, och hela den fint uppbyggda vetenskapliga strukturen kasseras som en tom mjölkburk.

Berättelsen är helt enkelt inte i balans. Det finns för många underbara ingredienser och till slut börjar ingredienserna fungera mot varandra och underminera helheten.

Jag tror att det här är ett problem som egentligen berör hela formatet kortroman. Så gott som alla kortromaner jag har läst är monstrum och missfoster av ett eller annat slag – uppblåsta noveller/långnoveller eller med våld hoppressade romaner. Ofta både ock. Ett enda underbart undantag har jag på sistone stött på: Walter Jon Williams’ The Green Leopard Plague.

Att Stross till slut koncentrerar sig på det ytliga, formen och strukturen i stället för substansen och de tankeväckande extrapoleringarna han kastade i grytan i början av berättelsen är synd men förståeligt. Concrete Jungle är trots sina skönhetsfel en bra och ibland nästan svindlande berättelse, men kunde ha varit betydligt bättre. Och kortare. Den som gillar ymnighetshornet Alan Moores texter och Mike Mignolas Hellboy kommer antagligen att gilla även Concrete Jungle.

-Petri Salin- 3.10.2005

Recensioner på de övriga skönlitterära Hugovinnarna 2005 hittar du genom dessa länkar:

Vill du kommentera recensionen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.



[Tillbaka till Näthörningen]