[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Nebulavinnare 2005 i kategorin bästa kortroman

Walter Jon Williams: The Green Leopard Plague

The Green Leopard Plague
Författare: Walter Jon Williams
Publicerad i tidskriften Asimov’s i oktober-november 2003.
Utgivningsår: 2003.
Kan läsas på webbenAsimov’s sidor.
Författarens hemsida finns på adressen http://www.thuntek.net/~walter/.

”So if you’re Adrian, what you do is gut out the virus and re-encode to create chlorophyll. Once a person’s infected, exposure to sunlight will cause the virus to replicate and chlorophyll to reproduce in the skin.”
   Hur skulle det vara om människan producerade sin egen föda? Inte genom att odla den eller döda andra levande varelser utan genom att ens egen kropp producerade energi och näring genom fotosyntes?
   Terzian gave Stephanie a skeptical look. ”That’s not going to be very efficient,” he said. ”Plants get sugars and oxygen from chlorophyll, okay, but they don’t need much food, they stand in one place and don’t walk around. Add chlorophyll to a person’s skin, how many calories do you get each day? Tens? Dozens?”
   Stephanie’s lips parted in a fierce little smile. ”You don’t stop with just the chlorophyll. You have to get really efficient electron transport. In a plant that’s handled in the chloroplasts, but the human body already has mitochondria to do the same job. You don’t have to create these huge support mechanisms for the chlorophyll, you just make use of what’s already there. So if you’re Adrian, what you do is add trafficking tags to the reaction center proteins so that they’ll target the mitochondria, which already are loaded with proteins to handle electron transport. The result is that the mitochondria handle transport from the chlorophyll, which is the sort of job they do anyway, and once the virus starts replicating, you can get maybe a thousand calories or more just from standing in the sun. It won’t provide full nutrition, but it can keep starvation at bay, and it’s not as if starving people have much to do besides stand in the sun anyway.”
   Vilka implikationer skulle detta ha? Hur skulle det inverka på vårt samhällssystem? Vårt sätt att tänka? Hela vår värld?
   ”Just imagine that food is nearly free,” he said. ”Suppose you and your children can get most of your food from standing in the sunshine. My next question is, Why in hell would you take a filthy job like standing on a scaffolding and sandblasting some old building?
   Omvälvningen skulle vara närmast kataklysmisk.
   ”You think our friends in Transnistria will have any qualms about rounding up people up at gunpoint and forcing them to do labor? The powerful are going to want their palaces kept nice and shiny. The liberal democracies will try volunteerism or lotteries or whatever, but you can bet that we’re going to want our sewers to work, and somebody to carry our grandparents’ bedpans, and the trucks to the supermarkets to run on time. And what I’m afraid of is that when things get desperate, we’re not going to be any nicer about getting our way than those Sovietists of yours. We’re going to make sure that the lower orders do their jobs, even if we have to kill half of them to convince the other half that we mean business. And the technical term for that is slavery. And if someone of African descent isn’t sensitive to that potential problem, then I am very surprised!”
   I en fjärran framtid får Michelle ett uppdrag. Hon ska reda ut vart filosofen Terzian tog vägen när han efter sin hustrus död i tre veckor var försvunnen. För att detta ägde rum precis innan han kom ut med sin ”cornucopia theory” – ymnighetshornteori – kan försvinnandet vara viktigt. Michelle matar in hans biometriska information i sin dator och börjar kamma igenom datanätverket med sökspindlar. När hon hittar hans bild i Paris ser det ut som om han stod bredvid ett lik, en mördad karl.
   Ett snabbt klipp: I Paris stöter Terzian på den mördade karlens kompanjon Stephanie. Hon påstår sig ha en medicin eller ett motgift, en bioteknisk uppfinning som en gång för alla gör slut på hungersnöden.
   Berättelsen alternerar mellan dessa två tidsplaner, dessa två nivåer: framtiden och det förflutna, världen som den är och orsaken eller förklaringen till att den blev som den nu är.
   Närmast briljant målar Williams framför oss en ytterst bisarr, ibland fullständigt oförklarlig framtid. Utan att alls bry sig om att förklara den pressar han bara på. Varför är Michelle en sjöjungfru med vingar? Varför försöker hennes pojkvän som är död hitta henne? Varför har hon tidigare varit en apa? Varför räknar hon hela tiden kalorier, men på ett fullständigt uppochnervänt sätt? Hur var det egentligen hennes pojkvän dog?
   Vilket är sambandet mellan Terzians inflytelserika samhällsteori och den ödesdigra gröna leopardpesten? Och vad har Terzian med pesten att göra?
   Undan för undan hittar Michelle nya pusselbitar och bilden börjar ta form. Och som i förbifarten besvaras även vissa av läsarens frågor. Samtidigt – i det förgångna – försöker Terzian och Stephanie komma undan mördarna. Stephanie förklarar hur ämnet hon har med sig kan rädda alla de som svälter. Terzian är inte övertygad. Inte alls. Men kunde det fungera? I huvudet börjar han formulera en ny samhällsteori på basen av det att ingen längre är tvungen att arbeta för att få sig mat.
   ”Labor,” he said. In a world in which all basic commodities were provided, the thing that had most value was actual labor. Not the stuff that labor bought, but the work itself.
   ”Okay,” he said, ”it’s labor that’s rare and valuable, because people don’t have to do it anymore. The currency has to be based on some kind of labor exchange – you purchase x hours with y dollars. Labor is the thing you use to pay taxes.”
   Stephanie gave Terzian a suspicious look. ”What’s the difference between that and slavery?”
   ”Have you been reading Nozick?” Terzian scolded. ”The difference is the same as the difference between paying taxes and being a slave. All the time you don’t spend paying your taxes is your own.” He barked a laugh. ”I’m resurrecting Labor Value Theory!” he said. ”Adam Smith and Karl Marx are dancing a jig on their tombstones! In Plant People Land, the value is the labor itself ! The calories!” He laughed again, and almost spilled coffee down his chest.
   ”You budget the whole thing in calories! The government promises to pay you a dollar’s worth of calories in exchange for their currency! In order to keep the roads and the sewer lines going, a citizen owes the government a certain number of calories per year­he can either pay in person or hire someone else to do the job. And jobs can be budgeted in calories-per-hour, so that if you do hard physical labor, you owe fewer hours than someone with a desk job – that should keep the young, fit, impatient people doing the nasty jobs, so that they have more free time for their other pursuits.” He chortled. ”Oh, the intellectuals are going to just hate this! They’re used to valuing their brain power over manual labor – I’m going to reverse their whole scale of values!”
   Williams kommer med fascinerande material. Han har skrivit en thriller, en detektivberättelse, en kärlekshistoria, en studie i vetenskap och sociologi, filosofi och nationalekonomi – en analys av vår värld och en inblick i en ny och kanske bättre och rättvisare framtid. Eller en för oss på nästan varje nivå fullständigt främmande framtid. Men där människan, trots allt, är sig lik.
   Green Leopard Plague är en lång berättelse men den känns allt annat än lång. För en gångs skull är längden motiverad och lika med djuphet och dimension. Jag skulle inte kalla texten en fullträff – alla element vill inte riktigt passa ihop eller utvecklas till fullo – men den är definitivt en av de mest lyckade och på alla sätt mest balanserade och stimulerande sf-berättelser jag har läst på en ganska lång tid.

-Petri Salin- 4.5.2005

Recensioner på de övriga skönlitterära Nebulavinnarna 2005 hittar du genom dessa länkar:

Vill du kommentera denna recension kan du styra din webbläsare till Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.



[Tillbaka till Näthörningen]