[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Watchmen

[Affischen för Watchmen]


Regi: Zack Snyder
Manus: David Hayter och Alex Tse; filmen är baserad på den tecknade serien Watchmen av Alan Moore och Dave Gibbons.
Musik: Tyler Bates
I huvudrollerna: Malin Akerman, Billy Grudup, Carla Gugino, Jackie Earle Haley, Jeffrey Dean Morgan och Patrick Wilson.
Längd: ca 162 min.
Ursprungsland och -år: USA, 2009.
Åldersgräns: 15
Recensionsformat: film
Filmens webbsida
Om filmen i IMDb.

År 1986 utkom en tecknad serie som satte en helt ny prägel på serievärlden. Alan Moore skrev och Dave Gibbons tecknade en tolvdelad serie i helt nytt format. Serien utkom mellan åren 1986 och 1987. Den svenska versionen hette Väktarna. Handlingen i Watchmen är lagd i en alternativ verklighet där superhjälteserierna på 1930- och 1940-talen gav upphov till att människor började klä sig till superhjältar. I filmens nutid är året 1985 och Richard Nixon är ännu president, trikåhjältarna har blivit förbjudna i lagen och ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen är bakom knuten. USA har ändå ett trumf i ärmen: Dr Manhattan som i en olycka förvandlats till en supervarelse och som hjälpte USA vinna Vietnamkriget. Resten av ”superhjältarna” är normala människor: Nite Owl (Nattugglan) är en medelålders man med kalaskula som längtar tillbaka till den gamla goda tiden; Silk Spectre är utled på att leva tillsammans med Dr Manhattan som verkar helt ha tappat intresset för henne; mannen som anses vara världens klokaste gör miljoner på sin hjältekarriär som Ozymanidas.

När sedan en av ”superhjältarna”, Komikern som fortsatt i statens tjänst som lönnmördare, mördas tar den enda av de maskerade hjältarna som inte lagt hatten på hyllan, Rorschach, upp jakten på mördaren. Rorschach är mer eller mindre ett psykfall och är efterlyst av alla. Filmen inleds liksom den tecknade serien med att Komikern kastas ut genom ett fönster och Rorschach inleder jakten på vem det är som försöker ta livet av alla maskerade hjältar. Men ingenting är så enkelt, och att börja gräva i fallet gör det inte lättare för någon. Gamla sår som tiden läkt öppnas igen.

Filmskaparna tar fasta på den delen av denna mångbottnade tecknade serie som handlar om hjältarna och varför de egentligen klädde sig i de löjliga dräkterna. Mordmysteriet är inte huvudsaken utan utforskandet av de maskerade hjältarna och deras värld. Att klä sig i en löjlig dräkt och lösa brott är väl mera att visa världen vem som har makten och styrkan. Kanske filmens största problem finns här. När hjältarna i serien är i viss mån förlorare utan sina dräkter gör Snyder dem till något helt annat. Nite Owl lider av erektionsbesvär men efter att ha dragit på sig latexdräkten och varit ute på stan och gjort hjältedåd fungerar allt som vanligt.

Av hjältarna är Rorschach den mest intressanta. Bakom masken finns en person som mist helt sin egentliga identitet och genom sitt brutala agerande blir som en parodi på superhjältar. Masken som konstant ändrar utseende, den hypnotiska rösten och hela väsendet gör honom till en fascinerad person.

Även den mest mystiske av alla personer, Dr Manhattan, som med sitt blåa sken sakta men försiktigt frigör sig från mänskligheten är fascinerande.

Zack Snyder har alltså lyckats med att göra en film av originalverket som t.o.m. Terry Gilliam sagt vara helt omöjlig att filma. Javisst, i mitt tycke lyckas han helt fantastiskt bra. Klart att filmen inte är lika mästerlig som originalserien, men Snyder gör i denna film en av 2000-talets bästa romanadaptioner. Våldet följer samma stil som i Snyders tidigare film, 300: slow-motion och snabbt framåtskridande ultravåld där blodet strittar. Att vara hjälte betyder att man får makt och makt korrumperar och den mörka sidan lockar. Filmen som är omkring 2 timmar och 40 minuter lång är ett filmspråk där den tecknade serien kommer till liv framför ögonen. Den serie man älskat i många år får en nästan fullständig behandling.

Jag skulle gärna ge filmen 5 stjärnor men 4 1/2 får lov att räcka ty lika bra som den tecknade serien är ändå inte filmen. Och nu väntar jag på ”directors cut” som lär innehålla ännu mera material.

-Kenneth Lindholm- 19.4.2009

PS: Filmens titel är en referens till den latinska frasen ”Quis custodiet ipsos custodes”, ett citat från den romerske satirikern Juvenalis’ Satir VI. Frasen kan översättas med ”Vem vaktar väktarna?”, på engelska ”Who watches the watchmen?”. I serien ser man ibland denna fras som graffiti på väggar.

Klicka här för att läsa Sofia Sjös recension av samma film.

Vill du kommentera filmen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.



[Tillbaka till Näthörningen]