[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Silent Hill

[Affischen för Silent Hill]


Regi: Christophe Gans.
Manus: Roger Avary, filmen är baserad på konsolspelet med samma namn.
Musik: Jeff Danna och Akira Yamaoka.
I huvudrollerna: Sean Bean, Kim Coates, Jodelle Ferland, Laurie Holden, Radha Mitchell och Deborah Kara Unger.
Längd: ca 128 min
Ursprungsland och -år: Kanada/Japan/USA/Frankrike, 2006
Åldersgräns: 15
Distributör: Oy Nordisk Film Ab
Recensionsformat: film
Filmens webbsida finns på http://www.sonypictures.com/movies/silenthill/
I IMDb hittas filmen på http://www.imdb.com/title/tt0384537/combined

Efter att en längre tid ha oroats över sin dotter Sharons mystiska sömngång bestämmer sig Rose Da Silva för att tillsammans med sin dotter söka upp Silent Hill, den plats som dottern i sina drömmar verkar vara på väg till. Sharon är, får vi veta, adopterad, och möjligheten finns att det är från Silent Hill hon härstammar. Silent Hill är emellertid ingen vanlig småstad. Denna stad har efter en svår brand uttömts. Kvar finns en spökstad. En stad som dessutom under ytan och genom sitt mörka förflutna gömmer en mardrömsvärld många gångar värre än de döda fasader en vanlig besökare ser. I denna onda labyrint jagar Rose sin dotter och kommer samtidigt stadens grymheter på spåren.

Silent Hill är ett fantasy-horror-drama med en stark mystisk underton. Den mardrömsvärld man bjuds in i påminner lite om The Cells vandringar i en galnings undermedvetna, men visuellt har filmen också likheter med regissören Christophe Gans senaste film, Le Pacte des Loups. Bildspråket är med andra ord starkt och packat med detaljer samtidigt som en stilrenhet även genomsyrar. Precis som i Le Pacte des Loups behandlar Silent Hill också i detalj mänsklig ondska och genomsyras av en, vad det verkar, fascination för det kroppsliga. Det är med andra ord i hög grad i relation till förvridna kroppar filmens skräcktema framträder, samtidigt som också ett mera andligt drivet skräckscenario ges utrymme.

Medan jag personligen finner filmen tilltalande, inte minst genom dess starka kvinnliga karaktärer, finns här emellertid också en del mindre problem. För det första har filmen ett tempo som ibland blir alldeles för långsamt, även om det inledningsvis lugna tempot också på ett intressant sätt öppnar upp till historiens värld. För det andra tenderar det visuella i en aningen för hög drag att få ta över och dessutom upprepa sig. Det finns med andra ord en klar gräns för hur många gångar förvridna kroppar och små monster kan vara skrämmande. Slutligen känns historien också aningen ryckig. Även om en röd tråd genomsyrar allt blir en del övergångar för påtagliga och delar av filmens värld på så sätt mindre intagande.

Sist och slutligen är Silent Hill emellertid ändå en helt tilltalande sommar skräckfilm. Den kanske inte är helt originell, men gömmer ändå en historia som är tankeväckande också vid sidan om dess skräckfaktor. För den som känner för att rysa lite i sommarsolen eller bara annars är trött på allt ljus kan den således bra vara värt ett besök.

-Sofia Sjö- 4.7.2006
Vill du kommentera filmen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.



[Tillbaka till Näthörningen]