www.enhorningen.net
 
Enhörningen
Näthörningen
Noveller
Rapporter
Recensioner
Forum
Händelsekalendern
Omröstningen
Sf-bilder
Pappershörningen
Prenumerera
Länkar


Enhörningens hörn på Amazon.com
Enhörningens hörn på Amazon.uk (Storbritannien)


Google

Enhörningen
Webben


Kommentarer?
Skicka e-post till: enhorningen@enhorningen.net
eller använd
Enhörningens responsblankett.

[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


RoboCop

[Affischen för RoboCop (2014)]


Regi: José Padilha
Manus: Joshua Zetumer efer Edward Neumeiers och Michael Miners manus till den ursprungliga RoboCop från 1987.
Musik: Pedro Bromfman
I huvudrollerna: Abbie Cornish, Jackie Earle Haley, Michael Keaton, Joel Kinnaman, Gary Oldman och Michael K. Williams.
Längd: ca 118 min.
Ursprungsland och -år: USA, 2014
Åldersgräns: 12
Recensionsformat: film
Filmens webbsida
Om filmen på IMDb

Med tanke på att Hollywood under en längre tid istället för att hitta på något nytt har återanvänt gamla prövade koncept är det inte förvånande att en ny RoboCop nu kommer upp på biograferna. Låt mig redan från början säga att jag hör till dem som tyckte väldigt bra om den första RoboCop när jag såg den i min gröna ungdom. Med åren har den kanske mist en del av sin charm, men det är ändå en film som jag alltjämt känner har en poäng. Det här gör förstås att jag redan från början ställer mig rätt skeptisk till en ny version, men jag ska försöka ge den nya RoboCop en rättvis kritik. Och kritiseras kan den. Men vi kommer till det. Först några ord om handlingen.

Huvudkaraktären är den rättrådige polisen Murphy, som i kampen mot brottsligheten i Detroit blir svårt skadad. Hans enda chans till ett nytt liv är att bli en del av ett projekt som strävar efter att göra polisrobotar standard på USA:s gator. Medan robotar används utomlands i bland annat kampen mot terrorism (vad annars) gör en omstridd lag att de inte är tillåtna i USA, men en man i en robotdräkt ses som en väg kring lagen. RoboCop blir snabbt bovarnas skräck, men vad har han själv för rättigheter och möjligheter till ett riktigt liv?

I likhet med originalet finns det i nya RoboCop-filmens värld en misstänksamhet mot maskiner. Man kan också anse att Murphys existens även här väcker frågor om moral och vad det innebär att vara människa, men medan originalet gjorde det här på en grundläggande nivå når nya RoboCop aldrig fram till kärnan. Orsakerna till det här är flera.

För det första undviker den nya filmen långt den moraliska frågan om att använda en människa eller vad som är kvar av en människa i ett experiment. Medan ingen av Murphys närstående i originalfilmen riktigt visste vad som hänt honom är det den här gången Murphys fru som tar beslutet att man ska få använda Murphy och de håller hela tiden kontakten. För det andra leker man visserligen i nya RoboCop med frågan om Murphys medvetenhet, men här sker inget av den emotionella utveckling vi fick ta del av i första filmen. Murphy vet från första början vad eller vem han är. Hans känslor är problematiska, men, surprise, surprise, gör honom också till människa. För det tredje saknar karaktären långt den mänsklighet som originalets Murphy bjöd på. Innan han ens fått på sig sin robotdräkt rör sig den nya Murphy som en robot.

En del av det man ändrat på i den nya versionen av RoboCop kan man kanske förstå, men här finns samtidigt några av de största misstagen. Att Murphy i originalet förlorade bandet till sin familj var tragiskt, men att han nu inte lider någon verklig förlust gör hela historien lam. Att Murphys partner nu är en man istället för en kvinna kan tyckas som en mindre detalj, men det tar samtidigt bort något. Att partnern i originalet var en kvinna tillförde dynamiken i deras relation något som nu saknas. I nya RoboCop sätts ett tydligt fokus på makt, vapenindustri och globalisering och temana är på många sett mera komplicerade än i den tidigare filmen. Det är kort sagt en mera problematisk USA-bild och världsbild man försöker relatera till. Det här kunde ge filmen ett djup, men man vågar aldrig ta steget ut.

Realiteten är förstås att det säkert på många sätt var enklare att göra RoboCop, med dess tankar om människor, maskiner, maktfaktorer, våld och rättvisa, till en succé 1987. Många av oss var kanske mindre kritiska (vi var åtminstone yngre). Världen uppfattades kanske som mera svart-vit och filmens framtida värld kändes möjligen som mera avlägsen. Som ofta påpekats framstår dagens värld allt mera som de världar vi känner igen från science fiction och att hitta en balans för en berättelse och relatera den både till det som faktiskt är vår värld och det som kunde vara den är därför svårt. Men det här är förstås inte en giltig ursäkt till att göra en film som i jämförelse med originalet ofta känns feg och tillrättalagd istället för modig och tankeväckande.

Finns det då inget som är bra med den nya RoboCop? Jo, så klart. Det här är en tidvis riktigt underhållande film, med en del helt acceptabla actionscener. När man vågar tar sig an etiska frågor berör man i varje fall på ytan intressanta teman och skådespelarna är överlag helt övertygande. Att spela RoboCop är garanterat ingen enkel sak och Sveriges nya Hollywoodstjärna Joel Kinnaman gör en acceptabel insats. Det är inte hans fel att han inte ges möjlighet till den karaktärsutveckling Peter Weller fick genomgå i originalet och som Kinnamans tidigare rollprestationer tydligt visar att han skulle klara av. Den fortsättning som filmens slut antyder klarar jag mig ändå mycket väl utan.

-Sofia Sjö- 12.2.2014
Vill du kommentera filmen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.



[Tillbaka till Näthörningen]