www.enhorningen.net
 
Enhörningen
Näthörningen
Noveller
Rapporter
Recensioner
Forum
Händelsekalendern
Omröstningen
Sf-bilder
Pappershörningen
Prenumerera
Länkar


Enhörningens hörn på Amazon.com
Enhörningens hörn på Amazon.uk (Storbritannien)


Google

Enhörningen
Webben


Kommentarer?
Skicka e-post till: enhorningen@enhorningen.net
eller använd
Enhörningens responsblankett.

[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Planet of the Apes (Tim Burtons version)

[Pärmen på Planet of the Apes.]
Regi: Tim Burton
Manus: William Broyles Jr., Lawrence Konner & Mark Rosenthal,
baserar sig på Pierre Boulles roman La Planète des signes.
Musik: Danny Elfman
I huvudrollerna: Helena Bonham Carter, Michael Clarke Duncan, Tim Roth
och Mark Wahlberg.
Längd: ca 115 min.
Ursprungsland och -år: USA, 2001.
Åldersgräns: 11
Bildformat: anamorfisk vidbild
Finsk titel: Apinoiden planeetta.
Distibutör: FS Film Oy (http://www.fs-film.fi)
hyr- och köpvideo, finns även som DVD
Recensionsformat: DVD
Filmens webbsida finns på http://www.planetoftheapes.com
I IMDb hittas filmen på http://www.imdb.com/Details?0133152
DVD-fakta:
  • Bildformatet är anamorfisk vidbild
  • Skivan innehåller ljudspåret både som Dolby Digital 5.1 och DTS 5.1.
  • Textning på svenska, finska, norska, danska, isländska, engelska för hörselskadade, hebreiska, holländska, kroatiska, polska, portugisiska, tjeckiska, turkiska och ungerska.
    Bonus (bonusmaterialet är tyvärr endast textat på holländska):
    Första skivan:
  • Enhanced viewing mode: med denna egenskap vald ploppar små rutor upp under filmens gång där man berättar om vissa scener och visar hur de gjordes.
  • Otextat kommentatorljudspår med regissören Tim Burton.
  • Otextat kommentatorljudspår med kompositören Danny Elfman.
  • Kort apkommentatorljudspår som en s.k. gömd bonus.
  • Cast & Crew: textrutor med information om 19 skådespelare och 12 filmmakare. För Erick Avari, Luke Eberl och Estella Warren visas även auditionsfilmer.
  • DVD-ROM som jag inte undersökte (fungerar väl endast på Windows-maskiner, som vanligt).
    Andra skivan är indelad i sex huvudkategorier och innehåller massvis med material:
  • Making of the Apes: sju korta (från 29,47 min till några minuter) dokumentärer om olika aspekter av produktionen, textade endast på holländska.
  • Multi angel features: 8 scener som man kan läsa i manusform, se som produktionsskisser eller se som färdiga scener.
  • Extended scenes: fem förlängda scener.
  • Promotional work: en längre reklamfilm om filmen (ca 26 min), musikvideo, två trailers och 6 tv-reklam samt en reklam för filmens musik, bilder och text om filmens reklamkampanj samt trailers för filmerna Moulin Rauge och Dr. Doolittle 2 och en reklamsnutt för DVD-boxen med de ursprungliga Planet of the Apes-filmerna.
  • Gallery: massor med produktionsskisser och storyboards.
  • DVD-ROM som jag inte undersökte (fungerar väl endast på Windows-maskiner, som vanligt).

Enhörningens poäng: 5

Kortkort:
Ev ny version av sf-klassikern från 1968. Varför Burton gått och gjort den här filmen är ett mysterium. Se hellre originalversionen.

Lite längre:
Tim Burtons version av sf-klassikern Planet of the Apes är inte en dierkt kopia av den gamla versionen. Enda likheterna är egentligen grundkonceptet: en astronaut hamnar på en planet där aporna härskar över människorna.
   Vår astronauthjälte blir naturligtvis tillfångatagen och lika naturligt är det att han flyr och försöker ta sig tillbaka till de sina.
   Börjar man fundera närmare på intrigen i Planet of the Apes, håller inte konstruktionen. Den första totala missen kommer i att vår astronaut inte en edaste sekund undrar över hur det kommer sig att aporna (och människorna) på denna undeliga planet talar engelska. Desto längre vi kommer i filmen, desto fler dylika logiska hål kan man traska igenom.
   Originalfilmens klassiska slut är helt ändrat, men visst har burton hittat på en ganska trevlig knorr på sin historia (även om knorren lyfter fram ännu fler logiska hål). Charlton Heston har en trevlig liten cameo under vilken han får yttra sin odödliga replik från originalfilmen "Damn them all to hell!", och det är egentligen filmens höjdpunkt.
   Originalversionen hade någotslags samhällskritiskt budskap, men den här nya versionen har inget att ge. Sanningen är att Burtons film förlorar mot originalet på nästan alla aspekter. Visst är specialeffekteran och maskeringen av toppklass, men inte är de sist och slutligen mycket bättre än i versionen från 1968.
   Vill du se Aponas planet kan du lika gärna se originalfilmen! Originalversionen är recenserad i Enhörningen redan tidigare.

-Ben Roimola- 19.5.2002
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.


[Tillbaka till Näthörningen]