www.enhorningen.net
 
Enhörningen
Näthörningen
Noveller
Rapporter
Recensioner
Forum
Händelsekalendern
Omröstningen
Sf-bilder
Pappershörningen
Prenumerera
Länkar


Enhörningens hörn på Amazon.com
Enhörningens hörn på Amazon.uk (Storbritannien)


Google

Enhörningen
Webben


Kommentarer?
Skicka e-post till: enhorningen@enhorningen.net
eller använd
Enhörningens responsblankett.

[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Nebulavinnare 2005 i kategorin bästa novell

Eileen Gunn: Coming to Terms

Coming to Terms
Författare: Eileen Gunn
Publicerad i novellsamlingen
Stable Strategies and Others som utgivits av förlaget Tachyon Publications.
Utgivningsår: 2004.
Kan läsas på webbenförfattarens hemsida.
Författarens hemsida finns på adressen http://eileengunn.com/.

Använd gärna någon av följande länkar ifall du funderar på att köpa novellsamlingen, då stöder du samtidigt Enhörningen:
Amazon UK
Amazon.com

Det börjar så småningom se ut som en trend, tycker man. Återigen har vi en novellvinnare som kunde vara ett realistiskt prosastycke. Och kanske i grund och botten är det.
   Är det så här sf-fältet vill ha det? Är det så att sf ska från och med nu låtsas vara högkultur med kanske en enda pikant liten spekulativ krydda i soppan – eller allra helst något som kunde vara en spekulativ krydda om läsaren så vill tolka den. Eller ens märker den.
   Vad beror det på? Delvis är det kanske ett försök att hävda och legitimera sig – ett försök att visa att det här man håller på med verkligen är riktig litteratur och något även fullvuxna och intelligenta människor kan hålla på med utan att göra bort sig. Delvis kan det vara en motreaktion. Om nu var och varannan bestseller och hollywoodfilm flirtar med eller rent av försöker vara sf – ja då skriver vi mogna och seriösa texter då. Inga superhjältar eller laserbössor här inte. O nej.
    Inte att jag egentligen har något emot sf som är sf bara marginellt. Jag har aldrig varit så värst intresserad av strikta genredefinitioner eller försök att stänga ut texter eller författare som inte är tillräckligt sf-aktiga. Skriver man bra grejer, intelligenta, intressanta och stimulerande texter så är allt i sin ordning. Inga problem. Men på sätt och vis är kraven högre för en novell med lindriga eller inga spekulativa element. Har man inga spekulativa element måste man ha något annat istället. Något som är så starkt och fascinerande att man inte ens saknar det spekulativa.
    Eileen Gunns Coming to Terms uppfyller inte detta krav. Novellen flirtar med aspekter som gott och väl kunde vara spekulativa men som till slut ingenstans leder. Som en skygg och timid jungfru drar sig novellen undan i sista stunden och förklarar lamt bort allting. Som om det fantastiska elementet förskräckte, var något smutsigt och oheligt och aldrig på riktigt kunde förekomma i en riktig och seriös novell. Försöker novellen berätta något om världen, om böcker och litteratur, om föräldrar och barn och deras sinsemellan relationer, om död och saknad, texter och kommunikation? Mycket möjligt. Gör den det? Inte så att man märker det.
    På sätt och vis gillar jag ändå novellen. Gunn skriver om i och för sig intressanta saker och hela tiden väntar man på att snart kommer elementet som binder samman allt hon vidrör och förvandlar alla lösa textfragment och tankar och emotioner till en enda koncis helhet. Och när vändningen kommer tycker man bara att det är pinsamt och lite löjligt och var det här nu verkligen allt? På riktigt?
    Och vad har vi kvar? Inte mycket. Huvudpersonen har kanske genomgått en kris av något slag, förändrats och vuxit som människa, accepterat det som varje människa måste acceptera för att kunna fortsätta sitt med liv (det här är något som jag sanningen att säga bara antar, på basen av novellens namn), men jag vet inte egentligen varför detta överhuvudtaget skulle intressera oss. Eller ens angå oss. Om man läste Coming to Terms som en vanlig mainstreamnovell, skulle den då verka bättre? Antagligen, men inte så värst mycket bättre. Det finns inget särskilt djupt eller originellt i texten, ingen svindlande personskildring, inga skärande avslöjanden, inga tunga eviga sanningar. Om det här rörde sig om en litteraturstuderandes (eller hellre kanske en gymnasists) semiexperimentella novell så skulle man tycka att den inte alls var dålig.
    Men om det verkligen handlar om årets bästa sf-novell, ja då är man ju så himla tacksam att man inte är tvungen att läsa resten av skörden.

-Petri Salin- 4.5.2005

Recensioner på de övriga skönlitterära Nebulavinnarna 2005 hittar du genom dessa länkar:

Vill du kommentera denna recension kan du styra din webbläsare till Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.



[Tillbaka till Näthörningen]