[Pärmen på Och fjättra Lilith i kedjor]

Och fjättra Lilith i kedjor
Författare: Åsa Schwarz
Förlag: Kalla Kulor Förlag
Utgivningsår: 2005
ISBN 91-975361-3-X
Författarens hemsida finns på http://www.asaschwarz.com/.

”Sansvi, Sansanvai, Semangelof” står det inristat på dörren till den lägenhet på Skinnarviksberget, Stockholms tidigare galgbacke, som Lena Jacobsson just hyrt. Har formeln något att göra med dagboken hon hittar under köksgolvet? Eller med de 35 miljoner kronor som någon skickligt har försnillat från System & Design AB? Det finns nämligen ett samband: namnet Lilith, andekvinnan som blev Adams första hustru och sedan försköts från paradiset.

Det är Stockholm i nu- och dåtid som utgör bakgrunden till Åsa Schwarz’ debutroman Och fjättra Lilith i kedjor (2005). Mycket har hunnit förändras – där häxor förut brändes på bål driver de nu exklusiva nattklubbar. Glassiga trendställen har ersatt slumkvarteren, öl och brännvin av caffè lattekultur. Men människorna som lever där har fortfarande inte förändrats så mycket, de drivs fortfarande till sina handlingar av kärlek, hat, lust och bitterhet. Brottsligheten i romanen har förflyttat sig till ett mer eteriskt plan, och det är i IT-detektivsavsnitten boken verkligen kommer till sin rätt. Lenas kamp för att dechiffrera den gamla dagboken och reda ut vad som hände med dess författare, och hennes funderingar kring om hon ska gifta sig med sin trevlige men ganska pappersaktige pojkvän blir i jämförelse ganska småtrevliga och småtråkiga.

En vän som skrev sin pro gradu om mat som tema i Lewis’ Narniaserie hävdade att de ofta förekommande måltidspauserna på huvudpersonernas vandringar är ägnade att fungera som avkoppling i spänningen så att det aldrig blir för farligt. Något liknande kanske är orsaken till att Och fjättra Lilith i kedjor inte riktigt lyfter för mig som thriller (och eftersom jag är total ”chicken” på spänningsområdet krävs det inte mycket för att hålla mig nöjd). Det kan också vara en funktion av att delar av romanen enligt Åsa Schwarz’ förord är skrivna på café och att miljön kanske smugit sig in bakvägen. Ganska många muffinsar, chailatten, besök på mysiga creperior, varm choklad hos den mysige mentorsfiguren och så vidare kunde ha trimmats bort, liksom ett par bipersoner som inte bidrar särskilt mycket till handlingen. Expositionen i fråga om gammaltestamentlig exegetik, judisk folklore och numerologi kunde också ha hanterats lite smidigare. Men på det hela taget är det en väl sammanhållen och kompetent berättad historia som rullar upp sig, och som får ett klart godkänt som debutbok.

-Elisabeth Kronqvist- 7.8.2006

Enhörningen har även recenserat del två i Schwarz’ Demonolgin-serie, Stigma.