Nebulavinnare 2002 i kategorin bästa långnovell

Louise’s Ghost
Författare: Kelly Link
Publicerad i: novellsamlingen Stranger Things Happen,som är utgiven av förlaget Small Beer Press (http://www.lcrw.net).
Utgivningsår: 2001
Författarens hemsida finns på http://www.kellylink.net.

Jonathan Carroll kommer man att tänka på när man läser Kelly Link. Och kanske någon av Robert Altmanns alienerade kvinnofilmer. Vi har Louise. Och hennes väninna Louise. Och Louises dotter Anna som klär sig i grönt och äter grön mat och har varit hund. Louise ligger bara med cellister. Den andra Louise har ett spöke i sitt hus, en naken och helt hårlös man som ibland är mindre och ibland hårigare. Hon försöker driva bort honom genom att spela country, men spöket verkar gilla Patsy Cline och Johnny Cash. Det gör hon också. Åtminstone har de något gemensamt.

Dialogerna är saftigt absurda, underbart vimsiga (dock utan att vara löjliga) och meningarna flyter framåt nästan halvnaivistiskt, ibland haltande. Detta är avsiktligt och beskriver både personerna och deras relationer till varandra och världen de lever i. Personerna känns synnerligen äkta och trovärdiga. Även de är spöken som lever ett emotionellt tomt kvasiliv. Amputerad är ett begrepp som förekommer flera gånger i novellen, inte i misstag. Ibland är stämningen lite sorgsen, ibland surrealistisk. Är detta en humoristisk novell? Åtminstone rätt bitterljuv.

Louise vill bli av med spöket. Väninnan Louise tar med sig sina cellister och de sätter igång och börjar spela för spöket. Kanske spöket till och med flyttar in i ett av cellona. Detta brukar ju göra att instrumentet börjar klinga betydligt ädlare.

Link är skicklig med symboler. Grönt är en viktig symbol, likaså lukter (särskilt hur människor luktar), hår, musik, mat. Novellen tycks handla om barn och om att få barn, om att vara någons barn, om kärlek, om vänskap, om att vara människa bland människor. Novellens namn syftar till två olika saker, kanske till och med flera om jag har tolkat novellen rätt.

En helt originell novell och fin prosa, riktig prosa. Vilket man inte alltid kan säga om dessa amerikanska vinnare. En novell väl värd sitt pris.

-Petri Salin- 24.5.2002

Recensioner på de övriga Nebulavinnarna 2002 hittar du genom dessa länkar: