Finlandia junior-kandidat 2001

[Pärmen på Hirvi]

Hirvi
Författare: Sari Peltoniemi
Utgiven av förlaget Tammi
Utgivningsår: 2001

Nästan såhär börjar boken: ”Det var en gång en prinsessa som hette Ursula”. Början påminner mig om de vackra godnattsagorna vi fick höra då vi var små. Genom hårda prövningar blev huvudpersonerna alltid godare och lyckligare personer.

Men i Hirvi (på svenska blir titeln Älgen) får inte prinsessan sin prins och de lever inte lyckliga i alla sina dar. Här kommer den andra sidan av sagan fram; den operfekta sagovärlden.

I Hirvi finns det inte heller någon absolut godhet som försöker övervinna den absoluta ondskan. Det finns dock både ondska och godhet men de blandas i personerna så att man inte riktigt vet om man skall tycka om dem eller inte. Prinsessan Ursula är just en sådan person, inte igenom god men inte ond heller. Alltså en ganska vanlig människa. Sådan är också Ursulas far, kungen.

Ursulas son, Hirvi är en mer sagolik personlighet. Han är inte en vanlig människa, han kan kommunicera med djuren och skogen där Ursula och Hirvi bor. Hirvi är alltså en av skogsfolket och det är också Paju, Kyy, Honka och Liekki. Och så har vi Lepakko, flickan som inte kan gå eller prata, men som har fått gåvan att skriva.

Hirvi är en lättläst bok som passar alla som tycker om sagor. Den passar som den första fantasy-boken, men en äldre läsare kan säkert hitta mera djup i boken. Hirvi är en bok som jag gärna vill läsa igen om ett antal år och se hur mycket den har ändrats.

-Lina Lagström- 2.12.2001