![\"[P\u00e4rmen](\"http:\/\/www.enhorningen.net\/Bilder\/Bilder_2008\/Drommarnas_berg.jpeg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Dr\u00f6mmarnas berg<\/b> Vackraste boken skriven p\u00e5 det engelska spr\u00e5ket: Det har sagts om Machens<\/b> m\u00e4sterverk The Hill of Dreams (Dr\u00f6mmarnas berg)<\/i> och det kan man tro p\u00e5. Machen tar oss med p\u00e5 en ockult f\u00e4rd in i m\u00e4nniskans djupaste skrymslen med ett poetiskt spr\u00e5k som \u00e4r sv\u00e5rt att efterlikna. \u00c4nd\u00e5 har ett f\u00f6rs\u00f6k \u00e4ntligen gjorts att \u00f6vers\u00e4tta den till det svenska spr\u00e5ket i och med att Arthur Isfelt<\/b> nu utkommer med den svenska \u00f6vers\u00e4ttningen vid Alastor press. Boken skrevs under den senare delen av 1890-talet men fick v\u00e4nta \u00e4nda tills 1907 innan n\u00e5got f\u00f6rlag var villig att ge ut den och i \u00f6ver hundra \u00e5r innan vi fick den p\u00e5 svenska.<\/p>\n I tidigare verk som The Three Impostors<\/i> och The Great God Pan<\/i> \u2013 som byggde upp hans plats inom den dekadenta r\u00f6relsen \u2013 hade Machen haft en stil som lutade alltf\u00f6r tungt p\u00e5 Robert Luis Stevensons<\/b> prosa, n\u00e5got Machen sj\u00e4lv inte tyckte bar n\u00e5gon frukt. Men i och med Dr\u00f6mmarnas berg<\/i>lyckades han skapa n\u00e5got eget, n\u00e5got som skulle komma att p\u00e5verka efterkommande f\u00f6rfattare: En symbolisk, dekadent prosa fylld av prunkande beskrivningar, som b\u00e4ttre passade f\u00f6r Machens ockulta fantastik. Spr\u00e5ket \u00e4r precis som den natur han beskriver; likt tunga blomsterornament i en \u00f6vergiven tr\u00e4dg\u00e5rd.<\/p>\n Dr\u00f6mmarnas berg<\/i> blev sj\u00e4lvbiografisk; Machens egen uppv\u00e4xt speglas i den och \u00e4ven hans tankar kring skrivandet och konsten. I sina ramar f\u00f6ljer boken Machens egen uppv\u00e4xt och unga liv. Protagonisten, Lucian Taylor, v\u00e4xer upp i den Walesiska byn Caermaen (en version av Machens hembygd Caerleon). Han bor i pr\u00e4stg\u00e5rden med sin far som \u00e4r kyrkoherde och spenderar sina dagar genom att vandra i den Walesiska naturen. Senare flyttar han till London f\u00f6r att f\u00f6rverkliga sina f\u00f6rfattaraspirationer. Ut\u00f6ver dessa v\u00e4rldsliga likheter kan man bara fantisera kring vad mer som \u00e4r sj\u00e4lvbiografiskt. Lucian \u00e4r tillbakadragen och finner inte n\u00e5gon koppling till de m\u00e4nniskor som omger honom; b\u00f6nderna p\u00e5 hemorten \u00e4r enkla och intets\u00e4gande, medan borgerskapet parodieras som ytliga och pretenti\u00f6sa. Fadern, som \u00e4r ett original precis som Lucian \u00e4r den ende som pojken finner samh\u00f6righet med. B\u00e4st trivs Lucian p\u00e5 sina ensamma vandringar i Machens mycket levande och romantiska naturskildringar.<\/p>\n Under ett bes\u00f6k till det gamla romerska fortet som st\u00e5r p\u00e5 kullen ovanf\u00f6r byn f\u00e5r Lucian sin f\u00f6rsta vision. Han d\u00e5sar till och r\u00f6tterna och tr\u00e4den omkring honom f\u00e5r liv, transformeras framf\u00f6r hans \u00f6gon och slutligen ser han en faun framf\u00f6r sig. Sk\u00e4rrad men ocks\u00e5 fylld av beg\u00e4r flyr han fr\u00e5n kullen och f\u00f6rs\u00f6ker gl\u00f6mma incidenten. Men Lucian b\u00f6rjar dagdr\u00f6mma om sina visioner, han r\u00e4ds dem och l\u00e4ngtar efter dem samtidigt och b\u00f6rjar m\u00e5la upp en egen v\u00e4rld, Avallaunius,<\/i> p\u00e5verkad av det gamla romerska fortet. Han spenderar sina dagar med att skriva och dr\u00f6mma om den.<\/p>\n Efter att hans f\u00f6rsta bok blivit nobbad f\u00e5r han chansen att flytta till London och f\u00f6rv\u00e4rkliga sina f\u00f6rfattarambitioner \u2013 att skapa \u201ddet stora verket\u201d; n\u00e5gonting som ocks\u00e5 Machen efterstr\u00e4vade. Men London flyttar honom bara l\u00e4ngre ifr\u00e5n verkligheten och m\u00e4nskligheten. Hans l\u00e5nga vandringar i Londons utkanter fylls av framsuggererade m\u00f6rka visioner tills varken han eller l\u00e4saren vet vad som \u00e4r London och vad som \u00e4r hans egna demoniska hallucinationer. Han sliter varje natt med sitt m\u00e4sterverk och lider alla de kval en f\u00f6rfattare kan lida och hans reflektioner kring konsten f\u00f6r honom l\u00e4ngre och l\u00e4ngre ifr\u00e5n verkligheten. Allting Lucian ser blir symboler f\u00f6r n\u00e5got annat, n\u00e5gon h\u00f6gre mening. Lucian (och Machen) f\u00f6rs\u00f6ker b\u00e5da skapa konst som alkemisten skapar guld, genom noga \u00f6verv\u00e4gda utf\u00f6randen, timmar av slit och noggranna unders\u00f6kningar i hur orden skapar r\u00e4tt vibrationer; talar till sj\u00e4len och inte bara till \u00f6rat. Spiralen forts\u00e4tter ned\u00e5t och boken slutar i en l\u00e5ng episod i ett mellanland mellan dr\u00f6m och verklighet d\u00e4r Lucian i ett sista f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 kontakt med verkligheten och med m\u00e4nskligheten rannsakar sitt liv i n\u00e5got som blir en aning tr\u00f6ttsamma upprepningar av bokens handling.<\/p>\n <\/p>\n I denna utg\u00e5va finns \u00e4ven novellsamlingen Ornament i Jade;<\/i> tio korta prosapoetiska ber\u00e4ttelser som \u00e4r omskrivningar av utel\u00e4mnade delar ur Dr\u00f6mmarnas berg<\/i> och vidarebyggnad p\u00e5 id\u00e9er som Machen inte fick med i romanen. Ber\u00e4ttelserna snurrar alla kring samma tema som romanen; det \u00e4r k\u00e4nslom\u00e4ssig isolering, magiska och ockulta n\u00e4rmanden och ofta kommer naturen med in i bilden, p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt. Flera av ber\u00e4ttelserna handlar om kvinnor som dras till ockulta inte utskrivna riter, en handlar om en pojke som planerar en tortyrsession, en handlar om en diskussion om det onda och m\u00f6rka som finns inuti oss alla. Ber\u00e4ttelserna \u00e4r korta och flera l\u00e4mnar mig med en k\u00e4nsla av platt fall. Ist\u00e4llet f\u00f6r att l\u00e4mna en f\u00f6rundrad k\u00e4nsla av att det finns mer bakom, saker jag inte genast f\u00f6rst\u00e5r, ger hans utel\u00e4mnande av sj\u00e4lva ritualen bara en fadd k\u00e4nsla av att man l\u00e4mnats utanf\u00f6r sj\u00e4lva handlingen, att Machen inte v\u00e5gade g\u00e5 s\u00e5 l\u00e5ngt som att ber\u00e4tta vad som riktigt h\u00e4nde. Men historierna har \u00e4nd\u00e5 ett vackert, dr\u00f6mskt spr\u00e5k och lyckas precis som romanen uppr\u00e4tth\u00e5lla en k\u00e4nsla av det magiska som n\u00e5got n\u00e4raliggande, egentligen vardagligt. N\u00e5gonting som kanske \u00e4r det viktigaste av Machens efterstr\u00e4vanden.<\/p>\n Genom sitt skrivande lyckas Machen f\u00f6rvirra och f\u00f6rvrida verkligheten. Det \u00e4r inte bara Lucian utan ocks\u00e5 l\u00e4saren som f\u00e5r sv\u00e5rt att skilja p\u00e5 sanning och fantasi. Och en viktig po\u00e4ng i Machens tema \u00e4r att fantasin kanske \u00e4r verklighet och att verkligheten kanske \u00e4r fantasi. Man ser verkligheten f\u00f6rst n\u00e4r man lyfter undan sl\u00f6jan av det sinnena f\u00f6rnimmer. Sedd ur detta ljus kan Dr\u00f6mmarnas berg<\/i> ses som ett f\u00f6rs\u00f6k att finna verkligheten ist\u00e4llet f\u00f6r ett olyckligt f\u00f6rsvinnande i dimman. En tanke om teckentydning och symbolik som r\u00e4tt tolkat kan visa v\u00e4gen till en djupare sanning. Men varningen finns ocks\u00e5 utsatt; du kanske inte klarar av vad du ser under sl\u00f6jan.<\/p>\n Machens fantastik driver inte l\u00e5ngt ut i det ok\u00e4nda, f\u00f6rsvinner inte i esoteriska utl\u00e4ggningar och noggrant beskrivna ockulta riter, ist\u00e4llet \u00e4r den hela tiden n\u00e4ra, ligger p\u00e5 lur bakom ett gammalt skjul eller i n\u00e5gra f\u00e5 ord. Den aldrig l\u00e4ngre borta \u00e4n en dagdr\u00f6m en d\u00e5sig sommardag. Hans tankar om skrivandet som ett n\u00e4rmast alkemiskt arbete och hans beskrivningar av alienationen som en person kan k\u00e4nna i samh\u00e4llet \u00e4r ocks\u00e5 id\u00e9er som dagens l\u00e4sare kan ta fasta p\u00e5 och fundera kring. Att han inspirerat senare f\u00f6rfattare, alltifr\u00e5n H. P. Lovecraft<\/b> till Stephen King, M. John Harrison<\/b> och Clive Barker<\/b> \u00e4r n\u00e5got man l\u00e4tt kan f\u00f6rst\u00e5. Bara hans vackra spr\u00e5k g\u00f6r boken till en l\u00e4supplevelse \u00e4ven om det varken handlar om skr\u00e4ck eller fantasy i renodlad mening. Tyv\u00e4rr m\u00e5ste man d\u00e5 ocks\u00e5 till\u00e4gga att l\u00e4sandet av en \u00f6vers\u00e4ttning \u2013 som det h\u00e4r handlar om \u2013 aldrig kan komma upp till originalets upplevelse. Machens spr\u00e5k \u00e4r dikt i sig och om\u00f6jligt att \u00f6vers\u00e4tta, men Arthur Isfelt har \u00e4nd\u00e5 gjort ett gott arbete och \u2013 v\u00e4l medveten om detta problem \u2013 f\u00f6rs\u00f6kt att bevara ordens musik s\u00e5 gott han kunnat. Dessutom har boken ocks\u00e5 f\u00f6rgyllts med ett efterord av Ola Svensson,<\/b> ett opublicerat f\u00f6rord av f\u00f6rfattaren sj\u00e4lv samt ett nyskrivet f\u00f6rord av Isfelt. Boken \u00e4r hundra \u00e5r f\u00f6rsenad, men det k\u00e4nns i alla fall som att paketet \u00e4r v\u00e4rt att vara den f\u00f6rsta svenska \u00f6vers\u00e4ttningen.<\/p>\n -Mikael Gros- 18.5.2008<\/i><\/small><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
\nF\u00f6rfattare:<\/b> Arthur Machen
\n\u00d6vers\u00e4ttare:<\/b> Arthur Isfelt
\nF\u00f6rlag: <\/b>Alastor Press<\/a>
\nUtgivnings\u00e5r:<\/b> 2008
\nISBN 978-91-89633-18-6
\nOriginaltitel:<\/b> The Hill of Dreams och Ornaments in Jade
\nOriginalets utgivnings\u00e5r:<\/b> 1907 (The Hill of Dreams) 1924 (Ornaments in Jade)
\nOm f\u00f6rfattaren p\u00e5 Wikipedia<\/a>.<\/b><\/p>\n
\nMikael Gros<\/B> recenserar Arthur Machens<\/B> Dr\u00f6mmarnas berg<\/I>.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3,2],"tags":[170,27,58,171,9,68],"class_list":["post-978","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-litteratur","category-recension","tag-arthur-machen","tag-fantasy","tag-kortroman","tag-mikael-gros","tag-novell","tag-novellsamling"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/978","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=978"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/978\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":983,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/978\/revisions\/983"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=978"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=978"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=978"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}