![\"[P\u00e4rmen](\"http:\/\/www.enhorningen.net\/Bilder\/Bilder_2007\/Lilith.jpeg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Lilith<\/b> George MacDonald<\/b> (1824\u20131905) var en skotsk pr\u00e4st och f\u00f6rfattare. Som pr\u00e4st var han varken framg\u00e5ngsrik eller omtyckt och inte speciellt l\u00e5ngvarig, men som f\u00f6rfattare gick det b\u00e4ttre. Han skrev s\u00e5v\u00e4l barnb\u00f6cker som b\u00f6cker f\u00f6r vuxna. MacDonald inspirerades fr\u00e4mst av de tyska romantikerna, bland andra Novalis<\/b> (vars dikter han \u00f6versatte ett flertal till engelska), men \u00e4ven av till exempel William Blake.<\/b> Bland hans romaner riktade till vuxna \u00e4r Phantastes<\/i> (1858) och Lilith<\/i> tv\u00e5 av de mest framst\u00e5ende och h\u00f6gst uppskattade. Hans mest ber\u00f6mda barnb\u00f6cker torde vara At the Back of the North Wind<\/i> (1871) (Bortom nordanvinden,<\/i> 1990) samt The Princess and the Goblin<\/i> (1872) (Prinsessan och de underjordiska,<\/i> 1982).<\/p>\n En aning speciellt med MacDonald \u00e4r att han har ofantligt goda rekommendationer. C.S. Lewis<\/b> betraktade honom som sin l\u00e4rom\u00e4stare och bland annat J.R.R. Tolkien<\/b> v\u00e4rderade honom h\u00f6gt, och b\u00e5da har influerats av MacDonald. Redan det h\u00e4r orsak nog att bekanta sig med hans b\u00f6cker och f\u00f6rfattarskap. Han har av m\u00e5nga kallats \u201dDen moderna fantasyns fader\u201d, och d\u00e5 v\u00e4ntar man sig \u00e4ven av den orsaken n\u00e5got speciellt av hans b\u00f6cker (\u00e5tminstone g\u00f6r jag det), och Lilith<\/i> g\u00f6r en inte direkt besviken. Det \u00e4r inte en l\u00e4ttl\u00e4st bok p\u00e5 l\u00e5ngt n\u00e4r, och att f\u00f6rst\u00e5 och uppskatta den s\u00e5 mycket den m\u00e5h\u00e4nda f\u00f6rtj\u00e4nar kr\u00e4ver antagligen att man l\u00e4ser den flera g\u00e5nger \u00e4n en eller tv\u00e5. Eftersom det har sagts och skrivits s\u00e5 mycket om MacDonald t\u00e4nker jag inte f\u00f6rs\u00f6ka mig p\u00e5 en ing\u00e5ende recension eller analys av boken, utan snarast ta upp n\u00e5gra aspekter och inslag som f\u00f6refaller mig mest framtr\u00e4dande. Det finns s\u00e4kert hundra- om inte tusentals recensioner och analyser bara p\u00e5 Lilith<\/i> f\u00f6r den som f\u00e5r mersmak, men kanske inte s\u00e5 m\u00e5nga som ocks\u00e5 behandlar den svenska \u00f6vers\u00e4ttningen.<\/p>\n Lilith<\/i> kan definieras som en slags fantastisk romans, men egentligen handlar den om d\u00f6den. MacDonalds b\u00f6cker handlar tydligen i sj\u00e4lva verket ofta eller till och med uteslutande om d\u00f6den, och Lilith<\/i> \u00e4r i s\u00e5 fall inget undantag. I den m\u00e5ste herr Vane l\u00e4ra sig acceptera d\u00f6den och v\u00e4lkomna den, eftersom han, som hans v\u00e4gvisare herr Korp uttrycker det, \u201dkommer vara d\u00f6d s\u00e5 l\u00e4nge du v\u00e4grar att d\u00f6\u201d. Herr Vane kommer inte att kunna g\u00f6ra n\u00e5gonting innan han l\u00e4rt sig att vila (l\u00e4s: d\u00f6). D\u00e5 jag l\u00e4st slut boken och funderade p\u00e5 den h\u00e4r uppenbara mots\u00e4gelsen kommer jag p\u00e5 mig att ifr\u00e5gas\u00e4tta om inte boken egentligen handlar mera om livet \u00e4n d\u00f6den. Man kan inte leva som om man var od\u00f6dlig, utan m\u00e5ste vara f\u00f6rm\u00f6gen att acceptera d\u00f6dens oundviklighet f\u00f6r att kunna leva ett full\u00e4ndat liv. F\u00f6r MacDonald, som var djupt kristen, var det kanh\u00e4nda inget l\u00e5ngt steg. Det kristna motivet \u00e4r i sj\u00e4lva verket framtr\u00e4dande i Lilith,<\/i> och boken vimlar av bibliska referenser och kristen symbolik. Redan namnet tillh\u00f6r dessa. Lilith var enligt apokryferna Adams f\u00f6rsta fru (demonerna \u00e4r enligt vissa trosf\u00f6rest\u00e4llningar deras avkomma). Lilith f\u00f6rekommer i bland annat Hebreisk mytologi samt i Goethes Faust,<\/i> som man kan anta att MacDonald var bekant med. En mera t\u00e4ckande samling referenser till de bibliska referenserna i Lilith<\/i> hittar man p\u00e5 MacDonald-samfundets hemsida<\/a>, och Lilith<\/i> kan man sl\u00e5 upp i Wikipedia<\/a>. Det intressanta med den kristna symboliken och referenserna i Lilith<\/i> \u00e4r att de egentligen inte st\u00f6r l\u00e4sningen. De finns d\u00e4r och de m\u00e4rks, men det \u00e4r n\u00e5gonting man noterar och accepterar. Utan att de inverkar p\u00e5 sj\u00e4lva ber\u00e4ttelsen tillf\u00f6r de den en ny niv\u00e5 och ett st\u00f6rre djup.<\/p>\n Ett annat typiskt drag i MacDonalds Lilith<\/i> \u00e4r hans uppenbara f\u00f6rk\u00e4rlek till litter\u00e4ra strukturer och konstgrepp som metaforer och personifikation. I och med att MacDonald anv\u00e4nder speciellt personifikation i tid och otid blir det h\u00e4r i motsats till de bibliska referenserna n\u00e5gonting jag finner en aning st\u00f6rande. Enligt min \u00e5sikt finns det till exempel ingen orsak till att m\u00e5nen och solen beskrivs som aktiva agenter i den v\u00e4rld herr Vane hamnar d\u00e5 han snubblar genom spegeln p\u00e5 sin vind, men \u00e5tminstone \u00e4r MacDonald konsekvent i att solen \u00e4r \u201dhan\u201d och m\u00e5nen \u201dhon\u201d. Det kan i alla fall h\u00e4nda att bildspr\u00e5ket MacDonald anv\u00e4nder faller sig naturligare p\u00e5 orginalspr\u00e5ket engelska \u00e4n i svensk \u00f6vers\u00e4ttning. Generellt kunde man s\u00e4kert anta att spr\u00e5ket skulle te sig naturligare p\u00e5 engelska. Det \u00e4r en stor utmaning \u00f6vers\u00e4ttaren Arthur Isfelt<\/b> tagit sig an d\u00e5 han \u00f6vers\u00e4tter ett spr\u00e5k fr\u00e5n slutet av 1800-talet och f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 spr\u00e5ket i den svenska versionen att verka b\u00e5de naturligt och tidsenligt samtidigt som det b\u00f6r h\u00e5llas orginalet troget. Slutresultatet (jag har j\u00e4mf\u00f6rt n\u00e5gra utdrag) \u00e4r inte alls ringaktningsv\u00e4rt. N\u00e5got misstag kanske f\u00f6rekommer (en negation eller tv\u00e5 p\u00e5 fel plats), och ursprungsspr\u00e5ket kanske inte alltid stilistiskt l\u00e4mpar sig v\u00e4l i \u00f6vers\u00e4ttning, men p\u00e5 det stora hela taget \u00e4r Lilith<\/i> verkligen l\u00e4sbar \u00e4ven i \u00f6vers\u00e4ttning. Speciellt f\u00f6rtj\u00e4nstfullt \u00e4r Isfelts f\u00f6rord till romanen samt de kommentarer och fotnoter som inkluderats i slutet av boken. Upplagan inneh\u00e5ller \u00e4ven en ess\u00e4 om George MacDonald skriven av Annika Johansson.<\/b> I sj\u00e4lva verket \u00e4r Johanssons ess\u00e4 s\u00e5 meriterande att det n\u00e4stan \u00e4r v\u00e4rt att skaffa boken enbart f\u00f6r den (alternativt leta upp tidskriften Minotauren<\/i><\/a> nr. 26\u201328, d\u00e4r den tidigare publicerats).<\/p>\n Om sj\u00e4lva Lilith<\/i> kan jag avslutningsvis konstatera att den nu f\u00e5r vila en tid i min bokhylla, men det \u00e4r definitivt ett verk jag kommer k\u00e4nna mig tvungen att komma tillbaka till vid n\u00e5got tillf\u00e4lle (kanske d\u00e5 p\u00e5 orginalspr\u00e5k, bara f\u00f6r j\u00e4mf\u00f6relsens skull). Det intryck av dr\u00f6m l\u00e4saren f\u00e5r \u00e4r n\u00e4stan intoxikerande. Allting verkar overkligt, det flyter p\u00e5 n\u00e5got vis, och g\u00e5r inte riktigt att f\u00e5 grepp om. Som om man hade f\u00f6r starka linser i glas\u00f6gonen som dessutom \u00e4r fulla av fingeravtryck. M\u00e4sterligt och samtidigt en sk\u00f6n och st\u00f6rande upplevelse. Att ha lyckats delge l\u00e4saren den k\u00e4nslan \u00e4ven i \u00f6vers\u00e4ttning \u00e4r verkligen en aktningsv\u00e4rd bedrift. Trots det och trots MacDonalds tillskrivna position som \u201dDen moderna fantasyns fader\u201d \u00e4r Lilith<\/i> i alla fall n\u00e5got f\u00f6rlegad. Den \u00e4r ett m\u00e5ste om man \u00e4r intresserad av fantasyns uppkomst och ett gott val om litteraturhistoria eller symbolik h\u00f6r till ens intressen, men \u00e4r man mera fokuserad p\u00e5 vad modern fantasy \u00e4r idag borde man kanske hellre plocka upp n\u00e5got annat. Lilith<\/i> \u00e4r ett verk av sin tid, och den tiden var \u00f6ver hundra \u00e5r sedan. \u00c4ven om det \u00e4r en kort tid f\u00f6r litteratur i allm\u00e4nhet, har mycket vatten flutit under broarna i Faerie sedan dess.<\/p>\n -Jan Ray- 18.8.2007<\/i><\/small><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
\nF\u00f6rfattare:<\/b> George MacDonald
\n\u00d6vers\u00e4ttare:<\/b> Arthur Isfelt
\nF\u00f6rlag: <\/b>Alastor Press<\/a>
\nUtgivnings\u00e5r:<\/b> 2006
\nISBN 91-89633-10-5
\nOriginaltitel:<\/b> Lilith
\nOriginalets utgivnings\u00e5r:<\/b> 1895
\nArtikel om f\u00f6rfattaren i Wikipedia.<\/a><\/b><\/p>\nJan Ray<\/B> recenserar George MacDonalds Lilith<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[27,169,86,52],"class_list":["post-974","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized","tag-fantasy","tag-george-macdonald","tag-jan-ray","tag-roman"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/974","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=974"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/974\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":977,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/974\/revisions\/977"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=974"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=974"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=974"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}