{"id":770,"date":"2007-09-25T00:00:31","date_gmt":"2007-09-24T21:00:31","guid":{"rendered":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/?p=770"},"modified":"2017-07-19T15:09:55","modified_gmt":"2017-07-19T12:09:55","slug":"nebulavinnaren-echo","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/nebulavinnaren-echo\/","title":{"rendered":"Nebulavinnaren Echo"},"content":{"rendered":"

Nebulavinnare 2007 i kategorin b\u00e4sta novellen<\/h2>\n

\"[P\u00e4rmen<\/p>\n

Echo<\/b>
\nF\u00f6rfattare:<\/b> Elizabeth Hand
\nPublicerad i<\/b> tidskriften Fantasy & Science Fiction<\/a>.
\nPublicerings\u00e5r:<\/b> 2005
\nNovellen Echo<\/i> finns \u00e4ven publicerad i novellsamlingen Saffron and Brimstone,<\/i>utgiven av f\u00f6rlaget Mpress<\/a>.
\nISBN 978-1-59582-096-9
\nF\u00f6rfattarens hemsida<\/b> finns p\u00e5 www.elizabethhand.com<\/a>.<\/p>\n

Det h\u00e4r \u00e4r en verkligt t\u00e4t, kryptisk och utmanande novell med intressanta mytologiska aspekter. Den b\u00e4sta av Nebulavinnarna 2007.<\/p>\n

\u201dThe first time, air traffic stopped. That was the eeriest thing, eerier than the absence of lights when I stood upon the granite dome and looked westward to the mainland. I was used to the slow constant flow overhead, planes taking the Great Circle Route between New York, Boston, London, Stockholm, passing above the islands, Labrador, Greenland, gray space, white. Now, day after day after day the sky was empty. The tower on Mars Hill fell silent. The dog and I would crisscross the island, me throwing sticks for him to chase across the rocky shingle, the wolfhound racing after them and returning tirelessly, over and over.\u201d<\/p>\n

Sedan blir allt normalt igen, f\u00f6r en stund. Huvudpersonen bor ensam p\u00e5 sin \u00f6, l\u00e5ngt borta fr\u00e5n omv\u00e4rlden. Men n\u00e5gonting h\u00e5ller p\u00e5 att ske, n\u00e5got stort. V\u00e4rlden slutar vara, \u00e5tminstone i sin gamla bekanta form. En naturkatastrof? Drivhuseffekten? Terrorism i monumental skala? Kanske terrorism eftersom ber\u00e4ttaren n\u00e4mner diverse storst\u00e4der och diverse ber\u00f6mda torn och h\u00f6ga byggnader \u2013 vilket nuf\u00f6rtiden alltid l\u00e5ter vagt hotfullt. TV-signalerna har slocknat, radioreceptionen \u00e4r hoppl\u00f6st sporadisk och informationen som f\u00f6rmedlas sv\u00e5rtolkad.<\/p>\n

Eller kanske handlar det om en rad olyckliga sammantr\u00e4ffanden och misstag, en kombination av lite av varje, just passligt, just s\u00e5 att allt kraschar och alla system kollapsar utan att n\u00e5gon egentligen menar det. Eller ens f\u00f6rst\u00e5r varf\u00f6r.<\/p>\n

Det enda ber\u00e4ttaren egentligen har kvar \u00e4r gamla brev fr\u00e5n sin \u00e4lskare. Ekon. Fr\u00e5n en svunnen tid. \u201dYears apart at first; then months; now years again. How long has it been since the first tower fell? When did I last hear from you?\u201d<\/p>\n

Jag n\u00e4mnde mytologin. Myten som ligger bakom Hands<\/b> novell \u00e4r den om oreaden Ekho (en oread \u00e4r en grott- eller bergsnymf) och Narkissos. Ekho f\u00f6r\u00e4lskar sig i Narkissos men hon kan aldrig s\u00e4ga det eftersom Zeus gem\u00e5l Hera har f\u00f6rstummat henne. Det enda hon kan \u00e4r att upprepa den sista stavelsen som yttras i hennes n\u00e4rvaro. F\u00f6rkrossad av Narkissos kyla g\u00f6mmer hon sig i en \u00f6de och avl\u00e4gsen grotta d\u00e4r hon sedan d\u00f6r med brustet hj\u00e4rta. Det enda som blir kvar av henne \u00e4r hennes f\u00f6rstenade ben och ekot av hennes r\u00f6st.<\/p>\n

\u201dWhen I dreamed of you, I dreamed of your name shining in the middle of a computer screen like a ripple in still water. Even in dreams I couldn\u2019t touch you: my fingers would hover above your face and you\u2019d fragment into jots of gray and black and silver. When you were in Basra I didn\u2019t hear from you for months. Afterward you said you were glad; that my silence had been like a gift.\u201d<\/p>\n

Nu \u00e4r hon ensam p\u00e5 sin \u00f6 och det enda hon har kvar \u00e4r splittrade ekon av det som en g\u00e5ng var. V\u00e4rlden, samh\u00e4llet, livet, \u00e4lskaren.<\/p>\n

\u201dThis is not the first time this has happened. There is an endless history of forgotten empires, men gifted by a goddess who bears arrows, things in flight that fall in flames. Always, somewhere, a woman waits alone for news.\u201d<\/p>\n

En vacker, vemodig, poetisk, lite dyster novell full av dolda och privata meningar. Genom att utg\u00e5 fr\u00e5n det privata och aldrig i egentlig mening \u00f6ppna upp ber\u00e4ttelsen lyckas Hand \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 ett n\u00e4stan m\u00e4sterligt s\u00e4tt m\u00e5la upp vida postapokalyptiska visioner och st\u00e4mningar. Just d\u00e4rf\u00f6r att vi s\u00e5 starkt upplever det som ber\u00e4ttaren upplever och endast det. Novellen \u00e4r precis passligt l\u00e5ng f\u00f6r att vara effektiv och lika passligt kort f\u00f6r att inte avsl\u00f6ja sina innersta hemligheter.<\/p>\n

\u201dAt night I climb to the highest point of the island. There I make a little fire and burn things that I find on the beach and in the woods. Leaves, bark, small bones, clumps of feathers, a book. Sometimes I think of you and stand upon the rock and shout as the wind comes at me, cold and smelling of snow. A name, over and over and over again.\u201d<\/p>\n

Men ingen svarar.<\/p>\n

Helt superbt.<\/p>\n

-Petri Salin- 25.9.2007<\/i><\/small><\/p>\n

Recensioner p\u00e5 de \u00f6vriga Nebulavinnarna 2007 hittar du genom dessa l\u00e4nkar:<\/strong><\/p>\n