Timaios Press<\/a>
\nUtgivnings\u00e5r:<\/b> 2016 (1840, 1875)
\nISBN 978-9187611087<\/p>\n\u201dTill fejd d\u00e5 upp, I Sveriges s\u00f6ner,
\nAtt sista striden k\u00e4mpa ut!
\nI blodig segertinning kr\u00f6ner
\nDen tappres dag sitt helga slut…
\nEn ed till den, som striden v\u00e4lver,
\nAtt manligt st\u00e5 till sista man,
\nAtt sv\u00e4rdet f\u00f6rr ej vila kan
\n\u00c4n det i ryssens hj\u00e4rtblod sk\u00e4lver!
\nVi segra eller d\u00f6 \u2013
\nV\u00e5r d\u00f6d \u00e4r liv \u00e4nd\u00e5:
\nMed rosor skall den svenska m\u00f6
\nTill v\u00e5ra gravar g\u00e5.\u201d
\nStridss\u00e5ng<\/em> ur Sveriges sista strid<\/em>. Fj\u00e4rde versen, med refr\u00e4ng.<\/p>\nSveriges sista strid<\/em> \u00e4r utan tvivel ett intressant verk, och har nu dessutom getts ut i en v\u00e4l sammanst\u00e4lld och genomt\u00e4nkt upplaga. Samtidigt st\u00e5r det fullst\u00e4ndigt klart att verket nu lever i en tid d\u00e4r det inte h\u00f6r hemma. Verkets upphovsman Gustaf Henrik Mellin (1803\u20131876) har l\u00e4mnat oss sedan l\u00e4nge, och en del av bokens tankeg\u00e5ngar k\u00e4nns \u00e4nnu mera avl\u00e4gsna. I en av texterna i denna utg\u00e5va skriver v\u00e4nnen Emilie Flygare-Carl\u00e9n att Mellin p\u00e5 sin tid var en litter\u00e4r gigant, vars namn ofta fungerade som l\u00f6sen i litter\u00e4ra sammanhang. Han beskrivs som en glad och human litter\u00e4r storman. Sveriges sista strid<\/em> kan anklagas f\u00f6r att vara ett anti-semitiskt, rasistiskt, toknationalistiskt verk, som f\u00f6refaller att dela in Sveriges kristna befolkning i tv\u00e5 grupper: lutheraner och landsf\u00f6rr\u00e4dare. Samtidigt \u00e4r verket h\u00f6gaktuellt betraktat ur ett geopolitiskt perspektiv. Det finns allts\u00e5 att bita i!<\/p>\nHandlingen i Sveriges sista strid<\/em> b\u00f6rjar i Indien, dit bokens huvudperson har flytt. Han ber\u00e4ttar d\u00e4r \u00e5t en v\u00e4n om Sverige, och vad man kanske kunde kalla Sveriges n\u00e4st sista strid \u2013 kriget som ledde till att Ryssland er\u00f6vrade hela Sverige. Huvudpersonen deltog tappert i striderna vid bland annat Ulriksdals slott, och s\u00e5rades. I nederlagets stund hamnade han p\u00e5 ett utl\u00e4ndskt fartyg, och tog sig p\u00e5 det s\u00e4ttet till utlandet. I Indien (\u201dHindustanien\u201d) har han blivit rik p\u00e5 aff\u00e4rer, och bildat familj. Men k\u00e4rlek till f\u00e4dernelandet f\u00e5r honom att \u00e5terv\u00e4nda till det ockuperade Sverige tillsammans med sin hindustanska dotter Hindiah. Sverige \u00e4r underst\u00e4llt stark rysk kontroll, med censur, ryska soldater och inhemska f\u00f6rr\u00e4dare \u00f6verallt. Efter underhandlingar med andra patrioter och kulturpersonligheter grundas en sammansv\u00e4rjning i syfte att driva ut ryssarna ur landet. \u00c5terstoden av boken handlar om striden om Sverige. Boken \u00e4r en framtidsskildring, vilket skall ha varit s\u00e4llsynt p\u00e5 svenska d\u00e5. I \u00f6vrigt begr\u00e4nsar sig de fantastiska elementen till en skildring av ett snillrikt byggt pansarfartyg, vars slagkraft inte \u00f6vertr\u00e4ffades i verkligheten f\u00f6rr\u00e4n l\u00e5ngt senare. Spr\u00e5ket har moderniserats i denna utg\u00e5va, men bibeh\u00e5ller mycket av originalkarakt\u00e4ren.<\/p>\nI Timaios Press’ utg\u00e5va samsas sj\u00e4lva huvudtexten med n\u00e5gra andra som anknyter till den. Rickard Berghorn har skrivit dels inledningen, dels efterordet som har rubriken \u201dRyssen kommer \u2013 i svensk litteraturhistoria …\u201d. Dessutom kan man l\u00e4sa \u201dGustaf Henrik Mellin \u2013 En minnesteckning\u201d<\/em> av Emilie Flygare-Carl\u00e9n, en v\u00e4n till och samtida f\u00f6rfattare med Mellin. Redakt\u00f6ren har ocks\u00e5 lagt till en v\u00e4lbeh\u00f6vlig personf\u00f6rteckning \u2013 texten vimlar av numera bortgl\u00f6mda namnstarka personer. De andra texterna \u00e4r till stor hj\u00e4lp med att s\u00e4tta in Sveriges sista strid<\/em> i sitt sammanhang. Till exempel f\u00e5r l\u00e4saren veta mera om genren \u201dRyssland anfaller Sverige\u201d, och att Mellin allts\u00e5 inte alls \u00e4r ensam ute med att skriva om temat. Samtidigt f\u00e5r vi veta att Mellin som barn bott i Finland, och att han g\u00f6mdes undan i en ugn n\u00e4r Ryssland er\u00f6vrade Finland i finska kriget. Flygare-Carl\u00e9ns text ger en inblick i Mellins liv. Man m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5s beakta att man l\u00e4ser en minnesskrift skriven av en v\u00e4n \u2013 personens negativa sidor f\u00e5r nog inte s\u00e5 mycket utrymme. Men den v\u00e4sentliga upplysningen i texten \u00e4r att Sveriges sista strid<\/em> inte \u00e4r det typiska verket i f\u00f6rfattarens produktion \u2013 det \u00e4r det k\u00e4ndaste, men dess inneh\u00e5ll var en \u00f6verraskning f\u00f6r samtiden. En lugn och human man hade pl\u00f6tsligt f\u00f6rfattat ett passionerat, bloddrypande krigssk\u00e5despel! Att han senare helt skulle falla i gl\u00f6mska hade nog ocks\u00e5 varit en stor \u00f6verraskning f\u00f6r hans samtid.<\/p>\nI f\u00f6rordet till nyutg\u00e5van skriver Rickard Berghorn att verket p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt \u00e4r f\u00f6r\u00e5ldrat. Men han h\u00e4vdar att det samtidigt \u00e4r fr\u00e5gan om intressant litteratur, vilket jag h\u00e5ller med om. Berghorn anser den vara v\u00e4rd att ge ut bland annat d\u00e4rf\u00f6r. Vidare skriver han att han inte tror att Mellin var en \u201drasist i egentlig mening\u201d. H\u00e4r har jag inte lika l\u00e4tt att h\u00e5lla med, och vill tydligast m\u00f6jligt lyfta fram bokens s\u00e4msta delar. Huvudpersonen tr\u00e4ffar n\u00e4r han \u00e5terv\u00e4nder till Sverige den judiska polisen Nathan. Nathan blir genast medg\u00f6rlig n\u00e4r han f\u00e5r en sedel i handen. Han s\u00e4ger sedan bland annat:\u00a0\u201dNi har genast sett, vilken nation jag tillh\u00f6r, och jag f\u00e5r s\u00e4ga er, att om Hans Majest\u00e4t Kejsaren inte hade oss, mosaiska trosbek\u00e4nnare, som \u00e4r f\u00f6dda i Sverige, att anv\u00e4nda till \u00e4mbetsm\u00e4n i den kejserliga polisen, skulle det st\u00e5 mycket illa till h\u00e4r. Vi k\u00e4nner folket och landet, och som det inte \u00e4r v\u00e5rt f\u00e4dernesland, kan vi inte ha n\u00e5gon st\u00f6rre \u00e4ra eller f\u00f6rdel, \u00e4n den att vara v\u00e5r allran\u00e5digaste herre och kejsare tillgivna och trogna.\u201d (s. 47)<\/p>\n
P\u00e5 f\u00f6ljande sida \u00e5terger huvudpersonen en konspirationsteori fr\u00e5n riksspr\u00e4ngningens tid:\u00a0\u201dJag kunde inte neka den ryska politikens finhet att anv\u00e4nda den israelitiska nationen. Ryssarna k\u00e4nde dem v\u00e4l, till och med sedan 1808 \u00e5rs krig, d\u00e5 det egentligen l\u00e4r ha varit genom en judisk handlandes st\u00e4mplingar, som ryske amiralen Bodisco kallades till Gotland och den g\u00e5ngen f\u00f6r en kort tid besatte denna \u00f6.\u201d (s. 48)<\/p>\n
I senare upplagor hade f\u00f6rfattaren tagit bort dessa antisemitiska partier. Men m\u00f6nstret g\u00e5r igen med andra grupper: ryssarna \u00e4r asiatiska horder, och de luktar bokstavligen illa. Tsaren anges ha \u201dmongoliskt sneda \u00f6gon\u201d. Inte heller metodisterna \u00e4r att lita p\u00e5:\u00a0\u201dRyska regeringen hade nogsamt insett vilket st\u00f6d den skulle \u00e4ga i en sekt, som uteslutande hyllade asketiska \u00f6vningar och var fientlig emot allt filosofiskt vetande, som den ans\u00e5g stred emot religionens fodringar, och d\u00e4rf\u00f6r hade just en metodistisk biskop blivit tillsatt.\u201d (s. 65)<\/p>\n
F\u00f6rfattaren hade varit med om att Ryssland hade anfallit och er\u00f6vrat hans hemtrakt. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rst\u00e5eligt (om \u00e4n inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis ber\u00e4ttigat) att han svartm\u00e5lar Ryssland och det ryska folket. Men han sp\u00e4r p\u00e5 med att tala illa ocks\u00e5 om (\u00e5tminstone) judarna och metodisterna. Denna bok \u00e4r f\u00f6rdomsfull, rasistisk och antisemitisk. Detta \u00e4r helt i enlighet med den tidens anda, men det skall inte sopas under mattan f\u00f6r det.<\/p>\n
Sammanfattningsvis kan jag rekommendera denna bok, med flera f\u00f6rbeh\u00e5ll. F\u00f6r att njuta av boken\u00a0kr\u00e4vs det att man klarar av att se den som ett barn av sin tid, ty man m\u00e5ste klara av att l\u00e4sa v\u00e4rderingar som k\u00e4nns fr\u00e4mmande och motbjudande. Boken \u00e4r ytterst nationalistisk. Man skall inte v\u00e4nta sig djupa personportr\u00e4tt eller invecklad intrig: detta fantastiska nattstycke lever p\u00e5 sina stora k\u00e4nslor, och huvudpersonen skildras de facto utan namn. Bokens \u00f6verdrivna, extrema och passionerade fosterlandsk\u00e4rlek \u00e4r underh\u00e5llande i sig, och ger l\u00e4saren tillf\u00e4lle att bekanta sig med romantikens tankeg\u00e5ngar. Samtidigt \u00e4r skr\u00e4ckscenariot i bokens upptakt naturligtvis orsaken till dess nyvunna relevans: det var inte l\u00e5ngs\u00f6kt d\u00e5, n\u00e4r Ryssland hade anfallit endast 30 \u00e5r sedan. H\u00e4ndelserna i Ukraina g\u00f6r att temat kan vara mera aktuellt nu \u00e4n det var n\u00e4r boken utkom.<\/p>\n
-Vilgot Str\u00f6msholm- 7.5.2017<\/i><\/small><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
![\"[P\u00e4rmen](\"http:\/\/www.enhorningen.net\/Bilder\/Bilder_2017\/Sveriges_sista_strid.jpeg\")
Vilgot Str\u00f6msholm<\/B> recenserar G.H. Mellins<\/B> roman Sveriges sista strid<\/i>, svensk krigsfantastik fr\u00e5n 1800-talet.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3,2],"tags":[107,132,32,133],"class_list":["post-752","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-litteratur","category-recension","tag-alternativhistoria","tag-g-h-mellin","tag-science-fiction","tag-vilgot-stromsholm"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/752","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=752"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/752\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":830,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/752\/revisions\/830"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=752"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=752"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=752"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}