{"id":713,"date":"2001-07-25T00:00:17","date_gmt":"2001-07-24T21:00:17","guid":{"rendered":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/?p=713"},"modified":"2017-07-30T12:56:46","modified_gmt":"2017-07-30T09:56:46","slug":"hugo-och-nebulavinnaren-american-gods","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/hugo-och-nebulavinnaren-american-gods\/","title":{"rendered":"Hugo- och Nebulavinnaren American Gods"},"content":{"rendered":"

Nebulavinnare 2003 i kategorin b\u00e4sta romanen<\/h2>\n

Hugovinnare 2002 i kategorin b\u00e4sta romanen<\/h2>\n

\"[P\u00e4rmen<\/p>\n

American Gods<\/b>
\nF\u00f6rfattare:<\/b> Neil Gaiman
\nF\u00f6rlag:<\/b> HarperCollins (http:\/\/www.harpercollins.com<\/a>)
\nUtgivnings\u00e5r:<\/b> 2001
\nISBN 03-809736-5-0<\/i><\/p>\n

American Gods<\/i><\/b> \u00e4r Neil Gaimans<\/b>tredje roman. Eller fj\u00e4rde om vi r\u00e4knar med Good Omens<\/i> som han skrev tillsammans med Terry Pratchett.<\/i> Eller femte om vi r\u00e4knar med Sandman<\/i> (en enorm illustrerad roman \u00e4r ju vad serien \u00e4r). Eller f\u00f6rsta, som Gaiman sj\u00e4lv s\u00e4ger i n\u00e5gon intervju. Och s\u00e5 \u00e4r det, p\u00e5 s\u00e4tt och vis – American Gods<\/i>\u00e4r de facto den f\u00f6rsta romanen som han inte har arbetat p\u00e5 tillsammans med n\u00e5gon annan eller som inte har varit n\u00e5got annat tidigare (Neverwhere<\/i> baserade sig p\u00e5 en annans id\u00e9 och var f\u00f6rst en TV-serie medan Stardust<\/i> var en kollaboration med en tecknare).<\/p>\n

American Gods<\/i> \u00e4r en vemodig och melankolisk roman. Och, som alla respektabla debuter, en lite pomp\u00f6s och sj\u00e4lvmedveten roman. Gaiman hade stora sv\u00e5righeter att skriva den, s\u00e5 mycket sa han n\u00e4r han i fjol var med p\u00e5 Finncon, och s\u00e4rskilt sv\u00e5rt hade han att avsluta den. Deadlinesen kom och gick och boken var och f\u00f6rblev oavslutad och bara \u00f6kade i vikt och tjocklek. Han skrev, ber\u00e4ttade han, hela tiden nya segment som han kallade f\u00f6r noveller som han ville inkorporera i textmassan. Kanske blev arbetet s\u00e5 k\u00e4rt att han inte ville ge bort det, inte ville dela sitt \u00e4lskade barn med v\u00e4rlden. Till slut gjorde han sitt beslut: han besl\u00f6t att inte klippa sitt h\u00e5r innan romanen \u00e4r f\u00e4rdig (och detta tyckte hans norska l\u00e4sare att var fantastiskt norskt gjort av honom: Neil H\u00e5rfager!) och han tog sig till Las Vegas f\u00f6r att d\u00e4r kan man absolut inget annat g\u00f6ra \u00e4n st\u00e4nga in sig p\u00e5 sitt hotellrum och arbeta (v\u00e4rt att testa m\u00e5nne?).<\/p>\n

Och s\u00e5, \u00f6ver ett \u00e5r f\u00f6rsenad, blev boken \u00e4ntligen f\u00e4rdigskriven. Och exakt en m\u00e5nad efter att den gavs ut \u00e4r boken l\u00e4st, och ett par dagar efter det \u00e4r den recenserad.<\/p>\n

Huvudpersonen heter Shadow. Han sitter i f\u00e4ngelse f\u00f6r misshandel. N\u00e5gra dagar innan han har avr\u00e4ttat sitt straff kallas han in till f\u00e4ngelsedirekt\u00f6ren d\u00e4r han f\u00e5r h\u00f6ra b\u00e5de goda och d\u00e5liga nyheter. Goda nyheter: han ska sl\u00e4ppas ut ett par dagar i f\u00f6rtid. D\u00e5liga nyheter: hans hustru har d\u00f6tt. Shadow l\u00e4mnar f\u00e4ngelset bakom sig och reser hem till sin hustrus begravning. Men fullt s\u00e5 enkelt \u00e4r det inte. Shadows resa kommer inte att vara en vanlig resa utan en mytologisk resa, en metafysisk resa, n\u00e5got som man kan hitta i Joseph Campbells<\/b> klassiska The Hero with a Thousand Faces.<\/i><\/p>\n

Shadow f\u00f6rs\u00f6ker allts\u00e5 flyga hem men detta visar sig vara om\u00f6jligt, \u00e5tminstone just d\u00e5, \u00e5tminstone direkt. I flygplanet (Shadow \u00e4r f\u00e4rdig att g\u00f6ra en hur stor runda som helst, bara han kommer hem, vilken v\u00e4g som helst) st\u00f6ter han p\u00e5 en bisarr figur som kallar sig herr Wednesday. Shadows hemresa blir bara mera och mera komplicerad och vart han \u00e4n v\u00e4nder sig st\u00f6ter han hela tiden p\u00e5 herr Wednesday. Och herr Wednesday erbjuder Shadow arbete.<\/p>\n

American Gods<\/i> \u00e4r en roman om USA. American Gods<\/i>\u00e4r en roman om de m\u00e4nniskor och folkslag som genom tiderna har befolkat USA och Amerika och Vinland och vad landet nu har r\u00e5kat heta. American Gods<\/i> \u00e4r en roman om gudarna de har h\u00e4mtat med sig och d\u00e4refter \u00f6vergivit. American Gods<\/i> \u00e4r en roman om hur Neil Gaiman uppfattar sitt nya hemland efter att ha bott d\u00e4r i sju \u00e5r.<\/p>\n

Herr Wednesday \u00e4r ingen annan \u00e4n Wotan eller Odin. De gamla gudarna hotas av de nya gudomligheterna som t\u00e5gets och flygplanets och telefonens och faxens och televisionens och datorns gudomligheter. De har beslutat att de gamla gudarnas tid \u00e4r f\u00f6rbi, de gamla ska bort, en g\u00e5ng f\u00f6r alla. Herr Wednesday f\u00f6rs\u00f6ker samla de gamla gudarna och organisera deras motst\u00e5nd. De \u00e4r svaga, bortgl\u00f6mda och borttynade.<\/p>\n

Wednesday eller Odin sj\u00e4lv levde p\u00e5 tro och offer, p\u00e5 v\u00e5ld och blod. Nu lever han p\u00e5 att bedra folk. De andra gudarna lever p\u00e5 att k\u00f6ra taxi, arbeta som prostituerade, jobba p\u00e5 bensinstationer, slakta kor, begrava de d\u00f6da, eller s\u00e5 \u00e4r de helt enkelt bara p\u00e5 degis. Loge eller Loki, den gamle bedragaren och Odins forne drabant, har till och med spenderat de senaste \u00e5ren i f\u00e4ngelse. P\u00e5 honom kan man inte lita, det \u00e4r alltid fullst\u00e4ndigt om\u00f6jligt att veta p\u00e5 vems sida han sist och slutligen \u00e4r. Och hela tiden v\u00e4xer hotet fr\u00e5n de nya gudomligheternas h\u00e5ll. Men de gamla gudarna vill inte arbeta ihop, ingen vill lyssna p\u00e5 Odin, ingen tror p\u00e5 honom. Inte f\u00f6rr\u00e4n det \u00e4r f\u00f6r sent.<\/p>\n

Shadow arbetar som Odins medhj\u00e4lpare, utan att alls f\u00e5 veta vad det \u00e4r han egentligen beh\u00f6vs f\u00f6r. Eller varf\u00f6r Odin valde honom. Men allt f\u00e5r sin f\u00f6rklaring. Vad som komplicerar Shadows existens ytterligare \u00e4r det att hans d\u00f6da hustru inte vill f\u00f6rbli d\u00f6d, inte riktigt. Detta, misst\u00e4nker Shadow, kan mycket v\u00e4l vara hans fel. Finns det kanske n\u00e5got s\u00e4tt att \u00e5teruppliva henne fullst\u00e4ndigt? Kanske det. Kanske gudarna har sina metoder. Kanske gudarna kan hj\u00e4lpa Shadow. Kanske inte.<\/p>\n

Fientligheterna trappas upp och Odin skickar Shadow till en liten stad vid namn Lakeside, en s\u00f6mnig och idyllisk liten stad d\u00e4r inget ruskigt n\u00e5gonsin h\u00e4nder, en twinspeaksaktig dr\u00f6mstad d\u00e4r alla k\u00e4nner varandra och d\u00e4r nykomlingen behandlas som en gammal v\u00e4n. D\u00e4r \u00e4r Shadow i s\u00e4kerhet, d\u00e4r kan de nya gudomligheterna inte finna honom. Ickedestomindre, trots att Lakeside verkar vara den perfekta sm\u00e5staden ser det ut som om det varje \u00e5r skulle f\u00f6rsvinna ett barn d\u00e4r, och som om det skulle ha gjort det s\u00e5 l\u00e4nge staden har existerat.<\/p>\n

De nya gudomligheterna hittar Shadow. Och f\u00e5r fast honom.<\/p>\n

S\u00e5 sker det som vi visste att m\u00e5ste ske \u2013\u00a0de gamla gudarna sl\u00e5r ihop med de nya gudarna om kontinentens herred\u00f6me.<\/p>\n

American Gods<\/i> \u00e4r en ”on the road”-roman. \u00c4ven Stardust<\/i> och Neverwhere<\/i> var resor, som m\u00e5nga fantasy-romaner brukar vara, men resan i hans tidigare romaner var konkret och hade en klart definierad avsikt vilket gjorde att deras struktur var naturlig och oproblematisk. S\u00e5 \u00e4r inte fallet h\u00e4r. I American Gods<\/i> \u00e4r resan abstrakt och diffus. Wednesday och Shadow reser, tycks det mig, bara f\u00f6r att Gaiman f\u00e5r peka ut olika aspekter av USA. Vilket i och f\u00f6r sig \u00e4r helt acceptabelt, men hela strukturen f\u00f6rblir abstrakt och diffus och s\u00e5 \u00e4ven hela ber\u00e4ttelsen.<\/p>\n

En orsak till den lite irriterande forml\u00f6sheten \u00e4r de sm\u00e5 novellerna som handlar om hur gudarna kom till Amerika. De \u00e4r alla fina ber\u00e4ttelser men de fungerar inte s\u00e4rskilt v\u00e4l som delar av denna roman. Jag antar att det har funnits flera noveller (detta har framg\u00e5tt ur det Gaiman vid olika skeden har sagt och det han skrivit i sin journal) och att en stor del av dem har eliminerats, antagligen f\u00f6r att deras anknytning till det stora hela har varit marginell. Kanske borde han ha eliminerat allihopa. Eller s\u00e5 satt in hela bunten och decimerat sin egentliga textmassa om Shadow. Det tror jag att kunde ha varit den b\u00e4sta och mest intressanta l\u00f6sningen.<\/p>\n

Den allm\u00e4nna strukturen (den campbellska hj\u00e4ltens resa och \u00e5terv\u00e4ndo) fungerar fint. Men balansen i boken \u00e4r \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rvr\u00e4ngd. I sin nuvarande form inneh\u00e5ller boken f\u00f6r mycket ov\u00e4sentlig text om Shadow (hela Lakeside-avsnittet \u00e4r l\u00f6jligt l\u00e5ngt och det \u00e4r helt \u00e4rligt sagt inte sv\u00e5rt att r\u00e4kna ut vad som har h\u00e4nt med barnen och var de \u00e4r) och inte tillr\u00e4ckligt om gudarna. D\u00e4rf\u00f6r verkar boken rent av tr\u00f6g och l\u00e5ngsam och alla karakt\u00e4rer lite tr\u00f6tta och f\u00e4rgl\u00f6sa. Man f\u00e5r intrycket att Gaimans ursprungliga plan var att skriva en massiv roman av sandmanska proportioner (Shadow liknar faktiskt Sandman och kan anses vara hans sekul\u00e4ra form) och med sandmanska sidointriger och sidober\u00e4ttelser, men att han varken hade tid eller ork att genomf\u00f6ra sin splendida vision.<\/p>\n

Som b\u00e4st \u00e4r Gaiman n\u00e4r han blandar det mytologiska och ur\u00e5ldriga stoffet med det moderna och banala, n\u00e4r han ser och visar upp de mytologiska och ur\u00e5ldriga aspekterna i vardagen och de banala och vardagliga aspekterna i det ur\u00e5ldriga. Han \u00e4lskar gamla myter och hur de lever vidare och f\u00f6rvandlas s\u00e5 att vi inte ens inser att de finns kvar. Han \u00e4lskar lager, kulturlager, religi\u00f6sa och mytologiska lager, psykologiska lager i v\u00e5rt medvetande, och studerar dem med en arkeologs t\u00e5lamod. Han \u00e4lskar konflikterna mellan det nya och det gamla (av ett lustigt sammantr\u00e4ffande h\u00e5ller jag just p\u00e5 att l\u00e4sa en mycket tidigare roman som r\u00e4tt l\u00e5ngt handlar om samma saker som American Gods<\/i> – Emil Petajas<\/b>The Star Mill<\/i> d\u00e4r de gamla gudarna ”Vanhat” och de nya ”Ussi”) och det som f\u00f6ds ur konflikten.<\/p>\n

En annan av Gaimans bravurer \u00e4r d\u00f6den. Och sorgen. American Gods<\/i> handlar till en stor del om sorg och d\u00f6d och det finns ingen som skriver vackrare om sorg och d\u00f6d \u00e4n Gaiman. Det finns ingen som kan se p\u00e5 sorgen och d\u00f6den p\u00e5 ett s\u00e5 bitterljuvt s\u00e4tt som Gaiman, med en s\u00e5dan v\u00e4rme och f\u00f6rst\u00e5else, med en s\u00e5dan \u00f6verv\u00e4ldigande m\u00e4nsklighet.<\/p>\n

American Gods<\/i> \u00e4r en tjock och ambiti\u00f6s roman. F\u00f6r tjock. F\u00f6r ambiti\u00f6s. Kanske jag \u00e4r f\u00f6r str\u00e4ng men i s\u00e5 fall \u00e4r det herr Gaimans eget fel. Han har indoktrinerat oss med sin fina prosa. V\u00e5ra f\u00f6rv\u00e4ntningar \u00e4r h\u00f6ga, absurt h\u00f6ga, om\u00f6jligt h\u00f6ga, och detta f\u00f6r att vi har l\u00e4rt oss att han opererar p\u00e5 en helt annan niv\u00e5 \u00e4n andra f\u00f6rfattare. American Gods<\/i> l\u00e4r oss en nyttig l\u00e4xa: Neil Gaiman \u00e4r trots allt en vanlig d\u00f6dlig. N\u00e5, inte helt vanlig d\u00f6dlig, mera som American Gods<\/i>-protagonisten Shadow kanske.<\/p>\n

-Petri Salin- 25.7.2001<\/i><\/small><\/p>\n

PS: Den som vill veta mera om American Gods<\/i> och hur boken kom till och vad som h\u00e4nder n\u00e4r manuset \u00e4r f\u00e4rdigt kan ta sig till Gaimans officiella hemsida neilgaiman.com<\/a> och l\u00e4sa hans h\u00f6gst intressanta journal. Som b\u00e4st h\u00e5ller han p\u00e5 att marknadsf\u00f6ra romanen och det om n\u00e5gonting verkar vara h\u00e5rt arbete det.<\/p>\n

Recensioner p\u00e5 de \u00f6vriga sk\u00f6nlitter\u00e4ra Hugo-vinnarna 2002 hittar du genom dessa l\u00e4nkar:<\/strong><\/p>\n