Hufvudstadsbladet<\/a> 15.4.2007<\/p>\nDet finns inte mycket fantasy-litteratur p\u00e5 svenska, och \u00e4nnu mindre finlandssvensk s\u00e5dan. Johanna Frimans<\/b> Pantrarnas saga: Han som g\u00e5r i skugga\u00a0<\/i>(Pilot-kustannus 2006) \u00e4r ett v\u00e4lkommet bidrag till en eftersatt genre. Aboensiska Johanna Friman (f. 1976) \u00e4r doktorand i folkr\u00e4tt vid \u00c5bo Universitet och debuterar h\u00e4r med en maffig, n\u00e4stan 600-sidig bok om en svunnen v\u00e4rld.<\/p>\n
Bokens p\u00e4rm pryds av ett vackert utsmyckat bredsv\u00e4rd, men man b\u00f6r inte l\u00e5ta bilden f\u00f6rleda en. Frimans fantasy tillh\u00f6r inte den bland pojkar (och f\u00f6rvuxna s\u00e5dana) s\u00e5 popul\u00e4ra \u201dSword & Sorcery\u201d -underkategorin, d\u00e4r n\u00f6dtorftigt skylda muskelknippen till barbarer och anemiska, k\u00e5pkl\u00e4dda magiker ger sig ut i en grym v\u00e4rld p\u00e5 jakt efter \u00e4ra, rikedom och yppiga blondiner. Frimans ber\u00e4ttelse \u00e4r snarare \u201dHigh Fantasy\u201d, en episk ber\u00e4ttelse om kampen mellan gott och ont.<\/p>\n
M\u00e4ktigast i v\u00e4rlden Vacyria \u00e4r konungariket Ravatha Saduon. Vacyria har under tusen \u00e5r f\u00e5tt njuta av n\u00e4ra nog obruten fred, men i det magnifika palatset Raviathal smider kronprins Marcohl yn Ravath sina planer. Han har i hemlighet lierat sig med m\u00f6rkrets furste Zhardiath, som gett honom m\u00e4ktiga krafter. Folket fruktar honom och kallar honom \u201dhan som g\u00e5r i skugga\u201d, men hans h\u00e4nsynsl\u00f6shet och listiga politik leder honom till allt st\u00f6rre makt. En ur\u00e5ldrig profetia om en konungadotter som efter ett v\u00e4rldskrig skall kr\u00f6nas till stordrottning av hela Vacyria ger s\u00e5 honom nyckeln till sina dr\u00f6mmars m\u00e5l. Han inser att han skall bli den f\u00f6rutsp\u00e5dda drottningens far, men vem \u00e4r modern \u201dav det noblaste blod\u201d, som skall ge dottern \u201d\u00f6gon som str\u00e5lar ur ishavets djup\u201d? Marcohl finner tids nog r\u00e4tt kvinna, Dianthia Anstareth, i hemlighet b\u00e4rare av den \u00f6versinnliga Charai<\/i>-kraften. Hon tjusas av honom och hans makt, men inser snart hans verkliga natur och g\u00f6r sitt b\u00e4sta f\u00f6r att hindra profetian fr\u00e5n att uppfyllas.<\/p>\n
Fantasy definieras ibland som en ber\u00e4ttelse som utspelas i en v\u00e4rld som saknar modern teknologi men d\u00e4r dess plats upptas av fungerande magi. Ocks\u00e5 i Frimans v\u00e4rld finns magi, men enbart i bakgrunden och h\u00e5rt reglerad. Bokens enda egentliga magiska handlingar leder f\u00f6ljaktligen till stor oro och h\u00e4ftiga protester i \u00e4rkemagikernas r\u00e5d. Till skillnad fr\u00e5n or\u00e4kneliga Tolkien-inspirerade v\u00e4rldar har icke-m\u00e4nskliga raser ingen stor roll i Frimans Vacyria. H\u00e4r finns inga orcher, dv\u00e4rgar eller hobbitar, men det talas b\u00e5de om alver och drakar, utan att n\u00e5gondera dock dyker upp i bokens handling. Vissa typiska fantasyinslag finns i boken, som en v\u00e4rldskarta med l\u00e4nder och bergskedjor och ett (r\u00e4tt utvecklat) fantasispr\u00e5k, vacyrialica.<\/p>\n
Trots de exotiska namnen \u00e4r bokens m\u00e4nniskor \u00e4nd\u00e5 v\u00e4ldigt m\u00e4nskliga. Boken handlar ocks\u00e5 mycket om k\u00e4rlek, oftast fr\u00e5n ett kvinnligt perspektiv, och n\u00e4stan uteslutande olycklig s\u00e5dan: obesvarad k\u00e4rlek, sj\u00e4lvdestruktiv k\u00e4rlek, v\u00e5ldsam hatk\u00e4rlek eller en k\u00e4rlek till n\u00e5gon man vet att man kommer att mista. Det \u00e4r inte heller bara Marcohl som g\u00e5r i skugga, hela boken k\u00e4nnetecknas av ett m\u00f6rker som \u00e5tminstone f\u00f6r mig i l\u00e4ngden blev r\u00e4tt jobbigt. Detta \u00e4r inte fantasy f\u00f6r barn eller n\u00f6dv\u00e4ndigtvis ens f\u00f6r ungdomar i de l\u00e4gre ton\u00e5ren.<\/p>\n
Han som g\u00e5r i skugga<\/i> lider av m\u00e5nga av debutbokens svagheter, flera av vilka ett st\u00f6rre f\u00f6rlag hade kunnat \u00e5tg\u00e4rda. Spr\u00e5ket \u00e4r oj\u00e4mnt, m\u00e5nga karakt\u00e4rer on\u00f6digt ensidiga, och nu och d\u00e5 tappar Friman den dramatiska tr\u00e5den. Boken \u00e4r ocks\u00e5 alltf\u00f6r l\u00e5ng \u2013 till exempel de f\u00f6rsta tolv kapitlen om Javala, Dianthias f\u00f6reg\u00e5ngare som Marcohls \u00e4lskarinna, kunde med f\u00f6rdel helt ha l\u00e4mnats bort. Lyckligtvis blir boken b\u00e4ttre vartefter, och slutet \u00e4r b\u00e5de \u00f6verraskande och gripande. K\u00e4rleken till dottern nyanserar den fr\u00e5n b\u00f6rjan s\u00e5 nattsvarte Marcohl, och hans son Mhica, som i bokens andra halva f\u00e5r en allt mer framtr\u00e4dande roll, \u00e4r en b\u00e5de intressant och motstridig personlighet. Bokens titel och slut pekar mot en uppf\u00f6ljare, och man f\u00e5r hoppas att ett st\u00f6rre f\u00f6rlag fattar intresse f\u00f6r den. Friman har uppenbarligen mycket mer att ber\u00e4tta, och trots sina brister visar Han som g\u00e5r i skugga<\/i> att hon kan g\u00f6ra det v\u00e4l.<\/p>\n
-M\u00e5ns Broo- 18.4.2007<\/i><\/small><\/p>\nL\u00e4s \u00e4ven Cecilia Wennerstr\u00f6ms<\/strong> recension av boken.<\/a><\/p><\/blockquote>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"![\"[P\u00e4rmen](\"http:\/\/www.enhorningen.net\/Bilder\/Bilder_2006\/Pantrarnas_saga.jpeg\")
M\u00e5ns Broo<\/B> recenserar Johanna Frimans<\/B> finlandssvenska fantasyroman Han som g\u00e5r i skugga<\/I>.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3,2],"tags":[27,50,126,100],"class_list":["post-698","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-litteratur","category-recension","tag-fantasy","tag-finlandssvensk","tag-johanna-friman","tag-mans-broo"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/698","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=698"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/698\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":712,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/698\/revisions\/712"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=698"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=698"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=698"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}