{"id":606,"date":"2013-05-28T00:00:49","date_gmt":"2013-05-27T21:00:49","guid":{"rendered":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/?p=606"},"modified":"2017-04-30T16:54:37","modified_gmt":"2017-04-30T13:54:37","slug":"kopmannen-och-alkemistens-port","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/kopmannen-och-alkemistens-port\/","title":{"rendered":"K\u00f6pmannen och alkemistens port"},"content":{"rendered":"

L\u00e4s novellen h\u00e4r nedan, eller ladda ner den som epub<\/a> eller pfd<\/a>.<\/p>\n

Enh\u00f6rningens webbnovell 12, publicerad p\u00e5 http:\/\/www.enhorningen.net 28.5.2013.<\/b><\/p>\n

The Merchant and the Alchemist\u2019s Gate<\/i> \u00a9 Ted Chiang 2007. Novellen publiceras i Enh\u00f6rningen<\/i> enligt avtal med Lennart Sane Agency AB. Ursprungligen utgavs novellen i bokform av Subterranean press.<\/p>\n

Tillsammans med novellen publicerar Enh\u00f6rningen<\/i> \u00e4ven en artikel om Ted Chiang av Johan J\u00f6nsson<\/a> samt en bibliografi \u00f6ver Ted Chiangs verk<\/a>.<\/p>\n<\/blockquote>\n

K\u00f6pmannen och alkemistens port<\/h2>\n

Ted Chiang<\/h4>\n

\u00d6vers\u00e4ttning: Johan Anglemark<\/b><\/p>\n

O m\u00e4ktige kalif och de r\u00e4ttrognas h\u00e4rskare, det \u00e4r en stor \u00e4ra f\u00f6r mig att befinna mig i glansen av din n\u00e4rvaro. En man kan inte hoppas p\u00e5 n\u00e5gon st\u00f6rre v\u00e4lsignelse i livet. Min ber\u00e4ttelse \u00e4r i sanning m\u00e4rklig, och om den i sin helhet tatuerades in i \u00f6gonvr\u00e5n skulle inte s\u00e4ttet den f\u00f6revisades p\u00e5 vara f\u00f6runderligare \u00e4n de h\u00e4ndelser den f\u00f6rt\u00e4ljer om, ty den \u00e4r en varning f\u00f6r dem som l\u00e5ter sig varnas och en l\u00e4xa f\u00f6r de l\u00e4raktiga.<\/p>\n

Mitt namn \u00e4r Fuwaad ibn Abbas och jag \u00e4r f\u00f6dd h\u00e4r i Bagdad, fredens stad. Min far var spannm\u00e5lshandlare men st\u00f6rre delen av mitt liv har jag arbetat som leverant\u00f6r av fina tyger \u2013 jag har handlat i siden fr\u00e5n Damaskus och linne fr\u00e5n Egypten och sjalar fr\u00e5n Marocko, broderade med guldtr\u00e5d. Jag var v\u00e4lb\u00e4rgad men jag anf\u00e4ktades av en oro som varken stillades av att jag omgav mig med lyx eller av att jag sk\u00e4nkte allmosor. Nu st\u00e5r jag h\u00e4r framf\u00f6r dig utan en enda dirham i min b\u00f6rs, men jag har funnit frid.<\/p>\n

Allah \u00e4r alltings begynnelse, men om Ers Majest\u00e4t till\u00e5ter vill jag b\u00f6rja min ber\u00e4ttelse med hur jag vandrade genom smedernas kvarter. Jag beh\u00f6vde en g\u00e5va \u00e5t en man som jag skulle g\u00f6ra aff\u00e4rer med och det hade sagts mig att han skulle uppskatta en silverbricka. Efter att ha letat i en halvtimme lade jag m\u00e4rke till att en av de st\u00f6rsta butikerna p\u00e5 marknaden hade \u00f6vertagits av en ny k\u00f6pman. Det var ett eftertraktat l\u00e4ge som m\u00e5ste ha varit dyrt att f\u00f6rv\u00e4rva, s\u00e5 jag gick in f\u00f6r att m\u00f6nstra dess varor.<\/p>\n

Aldrig hade jag sk\u00e5dat ett s\u00e5 fabul\u00f6st utbud. Strax innanf\u00f6r d\u00f6rren fanns ett astrolabium som var f\u00f6rsett med sju plattor med silverinl\u00e4ggningar, ett vattenur som slog varje timme och en m\u00e4ssingsn\u00e4ktergal som sj\u00f6ng n\u00e4r det bl\u00e5ste. L\u00e4ngre in fanns \u00e4n finurligare mekanismer och jag stod och begapade dem p\u00e5 samma s\u00e4tt som ett barn glor p\u00e5 en jongl\u00f6r n\u00e4r en \u00e5ldring steg in genom en d\u00f6rr\u00f6ppning l\u00e4ngst in i butiken.<\/p>\n

\u201dV\u00e4lkommen till min enkla inr\u00e4ttning, herre\u201d, sade han. \u201dMitt namn \u00e4r Basjaarat. Hur kan jag hj\u00e4lpa till?\u201d<\/p>\n

\u201dDet \u00e4r m\u00e4rkliga ting du s\u00e4ljer. Jag g\u00f6r aff\u00e4rer med k\u00f6pm\u00e4n fr\u00e5n v\u00e4rldens alla h\u00f6rn och \u00e4nd\u00e5 har jag aldrig sk\u00e5dat deras like. Dj\u00e4rvs jag fr\u00e5ga var du har kommit \u00f6ver dina varor?\u201d<\/p>\n

\u201dJag tackar dig f\u00f6r dina v\u00e4nliga ord\u201d, sade han. \u201dAllt du h\u00e4r sk\u00e5dar \u00e4r tillverkat i min verkstad, av mig sj\u00e4lv eller av mina medhj\u00e4lpare under min ledning.\u201d<\/p>\n

Jag imponerades av att denne man beh\u00e4rskade s\u00e5 m\u00e5nga konster. Jag fr\u00e5gade ut honom om de olika verktygen i butiken och fick h\u00f6ra honom tala kunnigt om astrologi, matematik, geomanti och medicin. Vi samtalade i \u00f6ver en timmes tid och min fascination och respekt slog ut likt en blomma som v\u00e4rms av gryningens f\u00f6rsta str\u00e5lar, tills han n\u00e4mnde sina experiment med alkemi.<\/p>\n

\u201dAlkemi?\u201d sade jag. Detta f\u00f6rv\u00e5nade mig, ty han verkade inte vara den sorten som \u00e4gnade sig \u00e5t bondf\u00e5ngeri. \u201dMenar du att du kan f\u00f6rvandla o\u00e4dla metaller till guld?\u201d<\/p>\n

\u201dDet kan jag, herre, men det \u00e4r faktiskt inte vad de flesta \u00f6nskar sig av alkemin.\u201d<\/p>\n

\u201dVad \u00e4r det d\u00e5 de flesta \u00f6nskar sig av alkemin?\u201d<\/p>\n

\u201dDe \u00f6nskar sig guld som \u00e4r billigare \u00e4n att bryta malm ur jorden. Alkemin l\u00e4r oss ett s\u00e4tt att g\u00f6ra guld p\u00e5, men processen \u00e4r s\u00e5 m\u00f6dosam att det i j\u00e4mf\u00f6relse \u00e4r lika enkelt att gr\u00e4va sig ned under ett berg som att plocka persikor fr\u00e5n ett tr\u00e4d.\u201d<\/p>\n

Jag log. \u201dEtt klipskt svar. Ingen kan ifr\u00e5gas\u00e4tta att du \u00e4r en l\u00e4rd man, men jag vet b\u00e4ttre \u00e4n att tro p\u00e5 alkemi.\u201d<\/p>\n

Basjaarat betraktade mig och t\u00e4nkte efter. \u201dJag har nyligen byggt n\u00e5got som skulle kunna f\u00e5 dig att \u00e4ndra \u00e5sikt. Du skulle bli den f\u00f6rste jag visar det f\u00f6r. Skulle du vilja se det?\u201d<\/p>\n

\u201dDet skulle bereda mig stort n\u00f6je.\u201d<\/p>\n

\u201dF\u00f6lj efter mig.\u201d Han ledde mig genom d\u00f6rr\u00f6ppningen l\u00e4ngst in i butiken. N\u00e4sta rum var en verkstad. L\u00e4ngs v\u00e4ggarna stod apparater uppradade, vars funktion jag inte kunde gissa mig till \u2013 metallst\u00e4nger omvirade med koppartr\u00e5d l\u00e5ng nog att n\u00e5 horisonten, speglar monterade p\u00e5 en cirkelformad granitplatta som fl\u00f6t p\u00e5 kvicksilver \u2013 men Basjaarat passerade dem utan att bev\u00e4rdiga dem ett \u00f6gonkast.<\/p>\n

I st\u00e4llet f\u00f6rde han mig till en bastant piedestal, h\u00f6g som en kista, p\u00e5 vilken en kraftig metallring hade f\u00e4sts uppr\u00e4ttst\u00e5ende. Ringen var bred som tv\u00e5 utbredda h\u00e4nder och s\u00e5 tjock att \u00e4ven en stark karl skulle finna det besv\u00e4rligt att b\u00e4ra den. Metallen var svart som natten men polerad s\u00e5 blank att hade den haft en annan f\u00e4rg s\u00e5 hade man kunnat spegla sig i den. Basjaarat bad mig att st\u00e5 s\u00e5 att jag betraktade ringen fr\u00e5n sidan medan han stod rakt framf\u00f6r den.<\/p>\n

\u201dTitta nu\u201d, sade han.<\/p>\n

Basjaarat f\u00f6rde snabbt in armen genom ringen fr\u00e5n h\u00f6ger, men den d\u00f6k inte upp p\u00e5 den v\u00e4nstra sidan. I st\u00e4llet var det som om hans arm hade kapats vid armb\u00e5gen. Han f\u00f6rde armstumpen upp och ned n\u00e5gra g\u00e5nger och drog sedan ut armen igen, intakt.<\/p>\n

Jag hade inte f\u00f6rv\u00e4ntat mig att f\u00e5 se en s\u00e5 l\u00e4rd man utf\u00f6ra enkla trolleritrick, men det var skickligt utf\u00f6rt och jag appl\u00e5derade artigt.<\/p>\n

\u201dV\u00e4nta nu ett \u00f6gonblick\u201d, sade han och tog ett steg tillbaka.<\/p>\n

Jag v\u00e4ntade, och har man sett! En arm str\u00e4cktes fram fr\u00e5n ringens v\u00e4nstra sida, utan n\u00e5gon kropp som h\u00f6ll den uppe. \u00c4rmen var densamma som Basjaarats kl\u00e4dnad. Armen vinkade upp och ned n\u00e5gra g\u00e5nger, innan den f\u00f6rsvann tillbaka in i ringen.<\/p>\n

Det f\u00f6rsta upptr\u00e4dandet tyckte jag var skickligt utf\u00f6rt, men det andra var vida \u00f6verl\u00e4gset eftersom piedestalen och ringen var alltf\u00f6r smala f\u00f6r att d\u00f6lja en m\u00e4nniska. \u201dMycket skickligt!\u201d utbrast jag.<\/p>\n

\u201dTack, men detta \u00e4r inte simpel fingerf\u00e4rdighet. Ringens h\u00f6gra sida f\u00f6reg\u00e5r den v\u00e4nstra med flera sekunder. Att passera genom ringen \u00e4r att korsa den tidsrymden p\u00e5 ett \u00f6gonblick.\u201d<\/p>\n

\u201dJag f\u00f6rst\u00e5r inte\u201d, sade jag.<\/p>\n

\u201dL\u00e5t mig f\u00f6revisa det igen.\u201d \u00c5ter stack han in armen genom ringen och armen f\u00f6rsvann. Han log och drog armen fram och tillbaka som i en dragkamp. Sedan drog han \u00e5t sig armen igen och visade mig sin \u00f6ppna hand. I handflatan l\u00e5g en ring som jag k\u00e4nde igen.<\/p>\n

\u201dDet d\u00e4r \u00e4r min ring!\u201d Jag k\u00e4nde efter och s\u00e5g att min ring fortfarande satt p\u00e5 mitt finger. \u201dDu har trollat fram en kopia.\u201d<\/p>\n

\u201dNej, detta \u00e4r verkligen din ring. V\u00e4nta litet.\u201d \u00c5ter str\u00e4cktes en arm ut fr\u00e5n v\u00e4nstra sidan. Angel\u00e4gen om att uppt\u00e4cka hur tricket gick till rusade jag fram f\u00f6r att ta tag i handen. Den var inte n\u00e5gon l\u00f6shand, utan varm och levande som min egen. Jag drog i den och den drog tillbaka. Flink som en ficktjuv befriade s\u00e5 handen mig fr\u00e5n ringen p\u00e5 mitt finger, varp\u00e5 armen drog sig in i ringen igen och f\u00f6rsvann fullst\u00e4ndigt.<\/p>\n

\u201dMin ring \u00e4r borta!\u201d utbrast jag.<\/p>\n

\u201dNej, min herre\u201d, sade han. \u201dDin ring \u00e4r h\u00e4r.\u201d Och han gav mig ringen han h\u00f6ll i. \u201dF\u00f6rl\u00e5t mig min lek.\u201d<\/p>\n

Jag placerade den p\u00e5 fingret igen. \u201dDu hade ringen innan den togs ifr\u00e5n mig.\u201d<\/p>\n

Just d\u00e5 str\u00e4cktes en arm ut, denna g\u00e5ng fr\u00e5n ringens h\u00f6gra sida. \u201dVad \u00e4r detta?\u201d utbrast jag. \u00c5ter igenk\u00e4nde jag den p\u00e5 \u00e4rmen som hans innan den drogs tillbaka, men jag hade inte sett honom f\u00f6ra in den.<\/p>\n

\u201dMinns\u201d, sade han, \u201datt den h\u00f6gra sidan f\u00f6reg\u00e5r den v\u00e4nstra.\u201d Med det tog han n\u00e5gra steg \u00f6ver till ringens v\u00e4nstra sida och stack in armen fr\u00e5n den sidan, och \u00e5ter f\u00f6rsvann armen.<\/p>\n

Ers Majest\u00e4t har s\u00e4kerligen redan begripit det, men det var f\u00f6rst d\u00e5 jag f\u00f6rstod: Allt vad som skedde p\u00e5 ringens h\u00f6gra sida fullbordades n\u00e5gra sekunder senare av en h\u00e4ndelse p\u00e5 v\u00e4nstra sidan. \u201d\u00c4r detta svartkonst?\u201d fr\u00e5gade jag.<\/p>\n

\u201dNej, min herre, jag har aldrig tr\u00e4ffat p\u00e5 en djinn och om jag gjorde det, skulle jag inte lita p\u00e5 att den skulle lyda mig. Detta \u00e4r ett slags alkemi.\u201d<\/p>\n

Han lade fram en f\u00f6rklaring och ber\u00e4ttade om sin jakt p\u00e5 sm\u00e5, sm\u00e5 h\u00e5l i verklighetens hinna, liksom de h\u00e5l som maskar gr\u00e4ver i tr\u00e4 och hur han n\u00e4r han fann ett, lyckades utvidga och f\u00f6rl\u00e4nga det p\u00e5 samma s\u00e4tt som n\u00e4r en glasbl\u00e5sare f\u00f6rvandlar en klick het glasmassa till ett l\u00e5nghalsat r\u00f6r, och hur han d\u00e5 l\u00e4t tiden fl\u00f6da likt vatten vid den ena \u00e4nden samtidigt som den tjocknade likt sirap vid den andra mynningen. Jag erk\u00e4nner att jag inte riktigt f\u00f6rstod vad han sade och inte kan intyga sanningen i hans ord. Allt jag kunde ge till svar var: \u201dDu har skapat n\u00e5got i sanning f\u00f6runderligt.\u201d<\/p>\n

\u201dTack\u201d, sade han, \u201dmen detta \u00e4r endast en upptakt till vad jag avs\u00e5g att f\u00f6revisa.\u201d Han bad mig att f\u00f6lja honom till ett annat rum, l\u00e4ngre in. I mitten av rummet befann sig en cirkelformad d\u00f6rr\u00f6ppning vars massiva ram var tillverkad i samma h\u00f6gblanka svarta metall.<\/p>\n

\u201dVad jag nyss visade dig var Sekundporten\u201d, sade han. \u201dDetta \u00e4r \u00c5rsporten. D\u00f6rr\u00f6ppningens tv\u00e5 sidor skils \u00e5t av tjugo \u00e5r.\u201d<\/p>\n

Jag m\u00e5ste tillst\u00e5 att jag inte omedelbart f\u00f6rstod vad han menade. Jag f\u00f6rest\u00e4llde mig hur han stack in armen fr\u00e5n h\u00f6ger sida och v\u00e4ntade i tjugo \u00e5r innan den visade sig p\u00e5 v\u00e4nstra sidan, och det syntes mig vara ett mycket dunkelt trolleritrick. Jag sade det till honom och han skrattade. \u201dDet vore ett s\u00e4tt att anv\u00e4nda den p\u00e5\u201d, sade han, \u201dmen t\u00e4nk efter vad som skulle ske om du klev genom den sj\u00e4lv.\u201d Han vinkade \u00e5t mig att st\u00e4lla mig bredvid honom p\u00e5 d\u00f6rr\u00f6ppningens h\u00f6gra sida och pekade in i den. \u201dSe.\u201d<\/p>\n

Jag tittade och s\u00e5g att mattorna och kuddarna p\u00e5 andra sidan rummet verkade vara andra \u00e4n dem jag hade sett n\u00e4r jag kom in i rummet. Jag vred huvudet fram och tillbaka och ins\u00e5g att n\u00e4r jag tittade genom d\u00f6rr\u00f6ppningen s\u00e5 s\u00e5g jag ett annat rum \u00e4n det jag befann mig i.<\/p>\n

\u201dDu ser rummet tjugo \u00e5r in i tiden\u201d, sade Basjaarat.<\/p>\n

Jag blinkade, som om jag sk\u00e5dat en h\u00e4gring i \u00f6knen, men det jag s\u00e5g framf\u00f6r mig hade inte \u00e4ndrats. \u201dOch du s\u00e4ger att jag skulle kunna kliva igenom?\u201d fr\u00e5gade jag.<\/p>\n

\u201dDet kan du. Och med det klivet skulle du bes\u00f6ka Bagdad som det kommer att se ut om tjugo \u00e5r. Du skulle kunna s\u00f6ka upp ditt \u00e4ldre jag och prata med honom. Efter\u00e5t kan du kliva tillbaka in i \u00c5rsporten och \u00e5terv\u00e4nda till nutiden.\u201d<\/p>\n

N\u00e4r jag lyssnade till Basjaarats ord vacklade jag. \u201dHar du gjort detta?\u201d fr\u00e5gade jag. \u201dHar du passerat genom \u00f6ppningen?\u201d<\/p>\n

\u201dDet har jag, och \u00e4ven m\u00e5nga av mina kunder.\u201d<\/p>\n

\u201dNyss sade du att jag \u00e4r den f\u00f6rste som du visar detta f\u00f6r.\u201d<\/p>\n

\u201dDenna d\u00f6rr\u00f6ppning, ja. Men i m\u00e5nga \u00e5r bodde jag i Kairo och det var d\u00e4r jag f\u00f6rst byggde en \u00e5rsport. M\u00e5nga var de som jag visade den f\u00f6r, och som gjorde bruk av den.\u201d<\/p>\n

\u201dVad l\u00e4rde de sig n\u00e4r de talade med sina \u00e4ldre jag?\u201d<\/p>\n

\u201dIngen l\u00e4r sig detsamma som n\u00e5gon annan. Om du s\u00e5 \u00f6nskar, kan jag f\u00f6rt\u00e4lja dig om en av dem\u201d. Basjaarat ber\u00e4ttade d\u00e4refter en s\u00e5dan historia f\u00f6r mig och om det behagar Ers Majest\u00e4t, skall jag \u00e5terge den h\u00e4r.<\/p>\n

Den lyckosamme repslagarens historia<\/h4>\n

Det var en g\u00e5ng en ung man vid namn Hassan som till yrket var repslagare. Han steg igenom \u00c5rsporten f\u00f6r att f\u00e5 se Kairo tjugo \u00e5r senare och n\u00e4r han kom fram f\u00f6rundrades han \u00f6ver hur staden hade vuxit. Han k\u00e4nde det som om han hade stigit in i en broderad scen p\u00e5 en gobel\u00e4ng, och trots att staden var Kairo \u2013 varken mer eller mindre \u2013 betraktade han de mest alldagliga vyer som om de vore underverk.<\/p>\n

Han strosade runt Zuwayla-porten d\u00e4r sv\u00e4rdsdansare och ormtjusare upptr\u00e4dde, n\u00e4r en astrolog ropade till sig honom. \u201dUnge man! Vill du l\u00e4ra k\u00e4nna framtiden?\u201d<\/p>\n

Hassan skrattade. \u201dJag k\u00e4nner redan till den\u201d, sade han.<\/p>\n

\u201dMen nog vill du v\u00e4l veta om du kommer att bli rik eller inte?\u201d<\/p>\n

\u201dJag \u00e4r repslagare. Jag vet att jag inte kommer att bli rik.\u201d<\/p>\n

\u201dHur kan du vara s\u00e5 s\u00e4ker? T\u00e4nk p\u00e5 den ber\u00f6mde k\u00f6pmannen Hassan al-Hubbaul, som b\u00f6rjade sin bana som repslagare.\u201d<\/p>\n

Nyfiken fr\u00e5gade Hassan runt p\u00e5 marknaden f\u00f6r att finna andra som k\u00e4nde till denne v\u00e4lb\u00e4rgade k\u00f6pman och fann att namnet var v\u00e4lk\u00e4nt. Det sades att han bodde i den burgna stadsdelen Habbaniyya, s\u00e5 Hassan promenerade dit och bad folk att peka ut hans hus, som visade sig vara det st\u00f6rsta p\u00e5 gatan.<\/p>\n

Han knackade p\u00e5 d\u00f6rren och en tj\u00e4nare kom och f\u00f6rde honom till en rymlig och v\u00e4lm\u00f6blerad hall med en font\u00e4n i mitten. Hassan v\u00e4ntade medan tj\u00e4naren gick f\u00f6r att h\u00e4mta sin husbonde, men d\u00e5 han s\u00e5g det polerade elfenbenet och marmorn omkring sig, k\u00e4nde han att han inte h\u00f6rde hemma i denna omgivning och hade rest sig f\u00f6r att g\u00e5 n\u00e4r hans \u00e4ldre jag uppenbarade sig.<\/p>\n

\u201d\u00c4ntligen \u00e4r du h\u00e4r!\u201d sade mannen. \u201dJag har v\u00e4ntat dig!\u201d<\/p>\n

\u201dHar du?\u201d sade Hassan f\u00f6rbluffad.<\/p>\n

\u201dNaturligtvis, ty jag bes\u00f6kte mitt \u00e4ldre jag just s\u00e5som du bes\u00f6ker mig. Det var s\u00e5 l\u00e4nge sedan att jag hade gl\u00f6mt bort den exakta dagen. Kom och dela min m\u00e5ltid.\u201d<\/p>\n

De tv\u00e5 gick till en matsal d\u00e4r tj\u00e4nare bar in kyckling sp\u00e4ckad med pistaschn\u00f6tter, flottyrkokta bakverk i honung och ugnsstekt lamm med kryddade granat\u00e4pplen. Den \u00e4ldre Hassan var f\u00f6rtegen om sitt liv: Han n\u00e4mnde olika aff\u00e4rsintressen men sade inget om hur han hade kommit att bli k\u00f6pman, han n\u00e4mnde en hustru men sade att det inte var dags \u00e4n f\u00f6r den yngre mannen att tr\u00e4ffa henne. Ist\u00e4llet bad han den unge Hassan att p\u00e5minna honom om barndomens pojkstreck och han skrattade \u00e5t ber\u00e4ttelser som hade f\u00f6rbleknat i hans eget minne.<\/p>\n

Till sist fr\u00e5gade den yngre Hassan den \u00e4ldre: \u201dHur fick du lyckan att le s\u00e5 mot dig?\u201d<\/p>\n

\u201dAllt jag t\u00e4nker tala om f\u00f6r dig nu \u00e4r detta: N\u00e4r du g\u00e5r l\u00e4ngs Svarta hundarnas gata f\u00f6r att k\u00f6pa hampa p\u00e5 marknaden skall du inte g\u00e5 l\u00e4ngs gatans s\u00f6dra sida som du brukar, utan l\u00e4ngs den norra sidan.\u201d<\/p>\n

\u201dP\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt kommer jag att komma upp mig i livet?\u201d<\/p>\n

\u201dG\u00f6r bara som jag s\u00e4ger. \u00c5terv\u00e4nd hem nu, du har rep att sl\u00e5. Du kommer att veta n\u00e4r det \u00e4r dags f\u00f6r dig att bes\u00f6ka mig igen.\u201d<\/p>\n

Den yngre Hassan \u00e5terv\u00e4nde till sin egen tid och gjorde som han blivit tillsagd: h\u00f6ll sig p\u00e5 norra sidan av gatan trots att den inte l\u00e5g i skugga. N\u00e5gra dagar senare blev han vittne till hur en rasande h\u00e4st skenade l\u00e4ngs gatans sydsida mittemot honom. Den sparkade flera m\u00e4nniskor och skadade en annan genom att sl\u00e5 omkull ett tungt oljekrus \u00f6ver honom, och trampade till och med ned en m\u00e4nniska. N\u00e4r uppst\u00e5ndelsen hade lagt sig bad Hassan Allah att l\u00e4ka de skadade och ge de d\u00f6da frid, och tackade Allah f\u00f6r att han hade spart hans liv.<\/p>\n

N\u00e4sta dag gick Hassan genom \u00c5rsporten och s\u00f6kte upp sitt \u00e4ldre jag. \u201dBlev du skadad av h\u00e4sten n\u00e4r du gick l\u00e4ngs gatan?\u201d fr\u00e5gade han.<\/p>\n

\u201dNej, ty jag l\u00e4t mig varnas av mitt \u00e4ldre jag. Gl\u00f6m inte att du och jag \u00e4r ett, allt som h\u00e4nder dig h\u00e4nde en g\u00e5ng mig.\u201d<\/p>\n

S\u00e5lunda instruerade den \u00e4ldre Hassan den yngre, och den yngre lydde. Han l\u00e4t bli att k\u00f6pa \u00e4gg fr\u00e5n sin vanlige specerihandlare och undgick s\u00e5lunda att smittas av den sjukdom som drabbade kunder som k\u00f6pte fr\u00e5n en korg med sk\u00e4mda \u00e4gg. Han k\u00f6pte extra mycket hampa och kunde s\u00e5lunda arbeta vidare n\u00e4r andra drabbades av hampbrist p\u00e5 grund av en f\u00f6rsenad karavan. Hans \u00e4ldre jags anvisningar r\u00e4ddade Hassan undan m\u00e5nga bekymmer men han undrade varf\u00f6r hans \u00e4ldre jag inte ber\u00e4ttade mer. Vem skulle han gifta sig med? Hur skulle han bli rik?<\/p>\n

Men en dag n\u00e4r Hassan hade s\u00e5lt alla sina rep p\u00e5 marknaden och bar p\u00e5 en ovanligt full b\u00f6rs, t\u00f6rnade han emot en pojke p\u00e5 gatan. Han trevade efter b\u00f6rsen och uppt\u00e4ckte att den saknades. Med ett skrik v\u00e4nde han sig om f\u00f6r att leta r\u00e4tt p\u00e5 ficktjuven i tr\u00e4ngseln. N\u00e4r han h\u00f6rde Hassans skrik b\u00f6rjade pojken omedelbart att springa genom folkmassan. Hassan s\u00e5g att pojkens tunika var s\u00f6nderriven vid armb\u00e5gen men f\u00f6rlorade honom snart ur sikte.<\/p>\n

F\u00f6r ett \u00f6gonblick var Hassan best\u00f6rt \u00f6ver att detta hade kunnat intr\u00e4ffa utan att hans \u00e4ldre jag hade varnat honom. Men hans best\u00f6rtning f\u00f6rbyttes snart i vrede och han satte efter. Han sprang genom folkmassan och tittade p\u00e5 pojktunikornas armb\u00e5gar, tills han av en slump fann ficktjuven g\u00f6md under en fruktk\u00e4rra. Hassan tog tag i honom och b\u00f6rjade ropa till alla att han hade f\u00e5ngat en tjuv och bad dem att h\u00e4mta en stadsvakt. Pojken, som var r\u00e4dd f\u00f6r att bli arresterad, sl\u00e4ppte Hassans b\u00f6rs och b\u00f6rjade gr\u00e5ta. Hassan betraktade pojken en l\u00e5ng stund tills hans vrede falnade, och l\u00e4t honom sedan l\u00f6pa.<\/p>\n

N\u00e4r han n\u00e4sta g\u00e5ng tr\u00e4ffade sitt \u00e4ldre jag fr\u00e5gade Hassan: \u201dVarf\u00f6r varnade du inte mig f\u00f6r ficktjuven?\u201d<\/p>\n

\u201dFann du inte n\u00f6je i det som skedde?\u201d fr\u00e5gade hans \u00e4ldre jag.<\/p>\n

Hassan skulle till att f\u00f6rneka det n\u00e4r han hejdade sig. \u201dJag uppskattade det faktiskt\u201d, erk\u00e4nde han. N\u00e4r han f\u00f6rf\u00f6ljde pojken hade han inte haft n\u00e5gon aning om han skulle lyckas eller misslyckas; han hade k\u00e4nt blodet svalla p\u00e5 ett s\u00e4tt som det inte hade gjort p\u00e5 m\u00e5nga veckor. Och \u00e5synen av pojkens t\u00e5rar hade p\u00e5mint honom om Profetens ord om v\u00e4rdet av n\u00e5d och Hassan hade k\u00e4nt sig dygdig n\u00e4r han valde att l\u00e5ta pojken l\u00f6pa.<\/p>\n

\u201dSkulle du d\u00e5 ha f\u00f6redragit att jag hade f\u00f6rnekat dig det?\u201d<\/p>\n

P\u00e5 samma s\u00e4tt som vi med stigande \u00e5lder f\u00f6rst\u00e5r syftet med sedv\u00e4njor som f\u00f6ref\u00f6ll oss meningsl\u00f6sa i v\u00e5r ungdom, ins\u00e5g Hassan att det fanns ett v\u00e4rde i att undanh\u00e5lla information likav\u00e4l som i att r\u00f6ja den. \u201dNej\u201d, sade han, \u201ddet var bra att du inte varnade mig.\u201d<\/p>\n

Den \u00e4ldre Hassan s\u00e5g att han hade f\u00f6rst\u00e5tt. \u201dNu skall jag ber\u00e4tta n\u00e5got mycket viktigt f\u00f6r dig. Hyr en h\u00e4st. Jag kommer att beskriva v\u00e4gen till en plats bland kullarna v\u00e4ster om staden. D\u00e4r kommer du i en skogsdunge att finna ett tr\u00e4d som har tr\u00e4ffats av blixten. Leta vid tr\u00e4dets fot efter den tyngsta sten du orkar lyfta och gr\u00e4v under den.\u201d<\/p>\n

\u201dVad skall jag leta efter?\u201d<\/p>\n

\u201dDet kommer du att veta n\u00e4r du finner det.\u201d<\/p>\n

N\u00e4sta dag red Hassan bort till kullarna och letade tills han fann tr\u00e4det. Marken runt det var t\u00e4ckt av sten, s\u00e5 Hassan v\u00e4nde p\u00e5 en och gr\u00e4vde under den, och sedan en annan och sedan ytterligare en. Till sist st\u00f6tte spaden p\u00e5 n\u00e5got annat \u00e4n sten och jord. Han skyfflade undan jorden och frilade en bronskista fylld med gulddinarer och diverse smycken. Hassan hade aldrig sk\u00e5dat dess like. Han lyfte upp kistan p\u00e5 h\u00e4sten och red tillbaka till Kairo.<\/p>\n

N\u00e4sta g\u00e5ng han talade med sitt \u00e4ldre jag fr\u00e5gade han: \u201dHur visste du var skatten fanns?\u201d<\/p>\n

\u201dJag fick veta det av mig sj\u00e4lv\u201d, sade den \u00e4ldre Hassan, \u201dprecis som du. Hur vi fick reda p\u00e5 var den var bel\u00e4gen har jag ingen f\u00f6rklaring till annat \u00e4n att det var Allahs vilja, och n\u00e5gon annan f\u00f6rklaring finns det v\u00e4l aldrig?\u201d<\/p>\n

\u201dJag sv\u00e4r p\u00e5 att jag skall anv\u00e4nda dessa rikedomar som Allah har v\u00e4lsignat mig med i det godas tj\u00e4nst\u201d, sade den yngre Hassan.<\/p>\n

\u201dOch jag f\u00f6rnyar min ed\u201d, sade den \u00e4ldre. \u201dDetta \u00e4r sista g\u00e5ngen vi talas vid. Du klarar dig sj\u00e4lv nu. Frid vare med dig.\u201d<\/p>\n

S\u00e5lunda \u00e5terv\u00e4nde Hassan hem. F\u00f6r guldet kunde han k\u00f6pa hampa i stora m\u00e4ngder, och anst\u00e4lla arbetare och betala dem goda l\u00f6ner, och s\u00e4lja rep med vinst till alla som beh\u00f6vde det. Han gifte sig med en vacker och klok kvinna, p\u00e5 vars inr\u00e5dan han b\u00f6rjade handla med andra varor till dess att han var en f\u00f6rm\u00f6gen och aktad k\u00f6pman. Oupph\u00f6rligen sk\u00e4nkte han givmilt \u00e5t de fattiga och levde r\u00e4ttr\u00e5digt. P\u00e5 detta vis levde Hassan det lyckligaste av liv till dess att d\u00f6den hann ikapp honom, den som l\u00f6ser alla band och f\u00f6rst\u00f6r all gl\u00e4dje.<\/p>\n

\u201dDet var en m\u00e4rklig historia\u201d, sade jag. \u201dF\u00f6r n\u00e5gon som tvistar med sig sj\u00e4lv om huruvida han borde anv\u00e4nda sig av porten, funnes det knappt n\u00e5gon b\u00e4ttre sporre.\u201d<\/p>\n

\u201dDu g\u00f6r klokt i att tveka\u201d, sade Basjaarat. \u201dAllah bel\u00f6nar dem han \u00f6nskar bel\u00f6na och tuktar dem han \u00f6nskar tukta. Porten f\u00f6r\u00e4ndrar inte hans syn p\u00e5 dig.\u201d<\/p>\n

Jag trodde att jag f\u00f6rstod och nickade. \u201dS\u00e5 \u00e4ven om man lyckas undkomma de miss\u00f6den som ens \u00e4ldre jag fick utst\u00e5, s\u00e5 finns det inget som s\u00e4ger att man inte kommer att drabbas av andra motg\u00e5ngar.\u201d<\/p>\n

\u201dNej. F\u00f6rl\u00e5t en gammal man hans otydlighet. Att anv\u00e4nda porten \u00e4r inte som ett lotteri, d\u00e4r man drar en ny lott varje g\u00e5ng. Att anv\u00e4nda porten \u00e4r snarare som att passera genom en hemlig g\u00e5ng i ett palats, en g\u00e5ng som f\u00f6r en snabbare till ett rum \u00e4n om man gick l\u00e4ngs korridoren. Rummet f\u00f6rblir detsamma, oavsett vilken v\u00e4g man tar dit.\u201d<\/p>\n

Detta f\u00f6rv\u00e5nade mig. \u201d\u00c4r allts\u00e5 framtiden orubblig? Lika of\u00f6r\u00e4nderlig som det f\u00f6rflutna?\u201d<\/p>\n

\u201dDet s\u00e4gs att \u00e5nger och botg\u00f6ring utpl\u00e5nar det f\u00f6rflutna.\u201d<\/p>\n

\u201dDet har jag ocks\u00e5 h\u00f6rt, men jag har inte funnit det st\u00e4mma.\u201d<\/p>\n

\u201dDet var tr\u00e5kigt att h\u00f6ra\u201d, sade Basjaarat. \u201dAllt jag kan s\u00e4ga \u00e4r att framtiden inte \u00e4r annorlunda.\u201d<\/p>\n

Jag funderade p\u00e5 detta ett \u00f6gonblick. \u201dS\u00e5 om man fick veta att man kommer att vara d\u00f6d om tjugo \u00e5r finns det inget man kan g\u00f6ra f\u00f6r att undkomma sin d\u00f6d?\u201d Han nickade. Detta tycktes mig mycket nedsl\u00e5ende men jag undrade om det inte ocks\u00e5 kunde inneb\u00e4ra en garanti. Jag sade: \u201dAntag att man f\u00e5r veta att man kommer att befinna sig i livet om tjugo \u00e5r. D\u00e5 kan ingenting ha ihj\u00e4l en de kommande tjugo \u00e5ren. Man skulle kunna dra ut i krig, trygg i f\u00f6rvissningen om att man kommer att \u00f6verleva.\u201d<\/p>\n

\u201dDet \u00e4r m\u00f6jligt\u201d, sade han. \u201dDet kan ocks\u00e5 t\u00e4nkas att den man som skulle s\u00f6ka en s\u00e5dan garanti inte skulle finna sitt tjugo \u00e5r \u00e4ldre jag i livet n\u00e4r han f\u00f6rst anv\u00e4nde porten.\u201d<\/p>\n

\u201dJas\u00e5\u201d, sade jag. \u201d\u00c4r det s\u00e5 att endast de f\u00f6rst\u00e5ndiga tr\u00e4ffar p\u00e5 sina \u00e4ldre jag?\u201d<\/p>\n

\u201dL\u00e5t mig ber\u00e4tta historien om en annan man som anv\u00e4nde porten, s\u00e5 kan du sj\u00e4lv avg\u00f6ra om han var f\u00f6rst\u00e5ndig eller inte.\u201d Basjaarat ber\u00e4ttade d\u00e4refter historien f\u00f6r mig och om det behagar Ers Majest\u00e4t, skall jag \u00e5terge den h\u00e4r.<\/p>\n

Historien om v\u00e4varen som stal fr\u00e5n sig sj\u00e4lv<\/h4>\n

Det var en g\u00e5ng en ung v\u00e4vare vid namn Ajib som hankade sig fram p\u00e5 att v\u00e4va mattor men som tr\u00e5nade efter att f\u00e5 \u00e4ta fr\u00e5n de rikas bord. Efter att ha h\u00f6rt ber\u00e4ttelsen om Hassan gick Ajib genast genom \u00c5rsporten f\u00f6r att s\u00f6ka upp sitt \u00e4ldre jag, som han var \u00f6vertygad om skulle vara lika rik och gener\u00f6s som den \u00e4ldre Hassan.<\/p>\n

N\u00e4r han steg ut i Kairo tjugo \u00e5r senare tog han sig till den burgna stadsdelen Habbaniyya och fr\u00e5gade folk efter v\u00e4gen till Ajib ibn Tahers boning. Om han skulle tr\u00e4ffa p\u00e5 n\u00e5gon som k\u00e4nde mannen och anm\u00e4rkte p\u00e5 hur lika de var, hade han f\u00f6rberett sig p\u00e5 att s\u00e4ga att han var Ajibs son, nyanl\u00e4nd fr\u00e5n Damaskus. Men han fick aldrig chansen att ber\u00e4tta den historien, ty ingen k\u00e4nde igen namnet.<\/p>\n

Till slut besl\u00f6t han sig f\u00f6r att \u00e5terv\u00e4nda till sina gamla kvarter f\u00f6r att se om n\u00e5gon d\u00e4r visste vart han hade flyttat. N\u00e4r han n\u00e5dde fram till sin gamla gata hejdade han en gosse och fr\u00e5gade om denna visste var han kunde finna en man vid namn Ajib. Pojken ber\u00e4ttade hur han skulle hitta till Ajibs gamla hus.<\/p>\n

\u201dJa, d\u00e4r brukade han bo\u201d, sade Ajib. \u201dVar bor han nu?\u201d<\/p>\n

\u201dHar han hunnit flytta sedan i g\u00e5r s\u00e5 vet inte jag vart\u201d, svarade pojken.<\/p>\n

Ajib var skeptisk. Kunde verkligen hans \u00e4ldre jag bo kvar i samma boning tjugo \u00e5r senare? Det skulle inneb\u00e4ra att han aldrig blivit rik och hans \u00e4ldre jag skulle inte ha n\u00e5gra r\u00e5d att komma med, eller \u00e5tminstone inga som Ajib kunde dra nytta av. Hur kunde det komma sig att hans \u00f6de skilde sig s\u00e5 \u00e5t fr\u00e5n den lyckosamme repslagarens? I f\u00f6rhoppningen att gossen hade misstagit sig st\u00e4llde sig Ajib p\u00e5 vakt utanf\u00f6r huset.<\/p>\n

Till slut fick han se en man l\u00e4mna huset och modstulen k\u00e4nde han igen sitt \u00e4ldre jag. I sl\u00e4pt\u00e5g hade den \u00e4ldre Ajib en kvinna som han antog var hans fru, men henne lade han knappt m\u00e4rke till, ty allt han s\u00e5g var hur han sj\u00e4lv hade misslyckats med att komma upp sig i v\u00e4rlden. Han bligade nedslagen p\u00e5 det \u00e4ldre parets enkla kl\u00e4dedr\u00e4kter tills de tv\u00e5 f\u00f6rsvann ur sikte.<\/p>\n

Driven av samma nyfikenhet som f\u00e5r m\u00e4n att titta p\u00e5 de avr\u00e4ttades huvuden gick Ajib fram till husets d\u00f6rr. Hans egen nyckel passade fortfarande, s\u00e5 han steg p\u00e5. Inredningen hade bytts ut, men var alldaglig och sliten och Ajib f\u00f6r\u00f6dmjukades av \u00e5synen av den. Hade han inte ens r\u00e5d med b\u00e4ttre kuddar efter tjugo \u00e5r?<\/p>\n

P\u00e5 stundens ingivelse gick han bort till tr\u00e4kistan som han brukade f\u00f6rvara sina besparingar i och l\u00e5ste upp den. Han lyfte locket och fann att kistan var fylld med gulddinarer.<\/p>\n

Ajib h\u00e4pnade. Hans \u00e4ldre jag hade en kista med guld och \u00e4nd\u00e5 bar han s\u00e5 alldagliga kl\u00e4der och bodde kvar i samma lilla hus i tjugo \u00e5r. Vilken sn\u00e5l gl\u00e4djel\u00f6s man hans \u00e4ldre jag m\u00e5ste vara, t\u00e4nkte Ajib, som var f\u00f6rm\u00f6gen men inte nj\u00f6t av det. Ajib hade l\u00e4nge vetat att man inte kunde ta med sig sina \u00e4godelar ned i graven. Skulle han komma att gl\u00f6mma det med \u00e5ren?<\/p>\n

Ajib besl\u00f6t sig f\u00f6r att s\u00e5dana rikedomar borde tillh\u00f6ra n\u00e5gon som f\u00f6rstod att uppskatta dem, och att denne var han sj\u00e4lv. Att l\u00e4gga beslag p\u00e5 sitt \u00e4ldre jags \u00e4godelar kunde inte r\u00e4knas som st\u00f6ld, resonerade han, eftersom det var han sj\u00e4lv som gjorde det. Han lyfte upp kistan p\u00e5 axeln och lyckades med stor m\u00f6da frakta tillbaka den genom \u00c5rsporten till sitt eget Kairo.<\/p>\n

Han anf\u00f6rtrodde en bankir en del av sina nyfunna rikedomar men bar alltid runt p\u00e5 en guldstinn b\u00f6rs. Han kl\u00e4dde sig i kl\u00e4der fr\u00e5n Damaskus och tofflor fr\u00e5n Cordoba och bar en juvelprydd turban fr\u00e5n Khorasan. Han hyrde ett hus i de f\u00f6rm\u00f6gna kvarteren, m\u00f6blerade det med de vackraste mattor och dyschor samt anst\u00e4llde en kock att laga \u00f6verd\u00e5diga m\u00e5ltider \u00e5t honom.<\/p>\n

D\u00e4refter s\u00f6kte han upp brodern till en kvinna som han l\u00e4nge hade \u00e5tr\u00e5tt p\u00e5 h\u00e5ll, en kvinna vid namn Taahira. Hennes broder var apotekare och Taahira hj\u00e4lpte till i hans butik. Ajib hade ibland brukat inhandla l\u00e4kemedel f\u00f6r att f\u00e5 en m\u00f6jlighet att tala med henne. En g\u00e5ng hade han sett hennes sl\u00f6ja \u00e5ka p\u00e5 sned och hennes \u00f6gon var m\u00f6rka och vackra som gasellens. Taahiras broder skulle inte ha l\u00e5tit henne gifta sig med en v\u00e4vare, men nu kunde Ajib framst\u00e4lla sig som ett f\u00f6rdelaktigt parti.<\/p>\n

Taahiras broder godk\u00e4nde \u00e4ktenskapsplanerna och Taahira sj\u00e4lv gav sitt samtycke, ty hon hade i sin tur \u00e5tr\u00e5tt Ajib. Ajib sn\u00e5lade inte n\u00e4r det g\u00e4llde br\u00f6llopet. Han hyrde en av de n\u00f6jespr\u00e5mar som f\u00e4rdades i kanalen s\u00f6der om staden och st\u00e4llde till med en fest med musiker och dansare, och under festen \u00f6verr\u00e4ckte han ett storslaget p\u00e4rlhalsband till henne. Det skvallrades om festen i hela kvarteret.<\/p>\n

Ajib nj\u00f6t i fulla drag av den lycka som pengarna sk\u00e4nkte honom och Taahira och en vecka eller tv\u00e5 var deras liv det underbaraste man kunde f\u00f6rest\u00e4lla sig. Men en dag n\u00e4r Ajib kom hem fann han d\u00f6rren uppbruten och huset t\u00f6mt p\u00e5 allt guld och silver. Den vettskr\u00e4mde kocken kom fram ur sitt g\u00f6mst\u00e4lle och ber\u00e4ttade f\u00f6r honom att r\u00f6vare hade f\u00f6rt bort Taahira.<\/p>\n

Ajib bad till Allah tills han utmattad av oro somnade. N\u00e4ste morgon vaknade han av en knackning p\u00e5 d\u00f6rren. D\u00e4r stod en fr\u00e4mling. \u201dJag har ett meddelande \u00e5t dig\u201d, sade mannen.<\/p>\n

\u201dHur lyder det?\u201d fr\u00e5gade Ajib.<\/p>\n

\u201dDin fru befinner sig i s\u00e4kerhet.\u201d<\/p>\n

Ajib k\u00e4nde hur r\u00e4dsla och vrede fyllde hans inre likt svart galla. \u201dVilken l\u00f6sesumma kr\u00e4ver ni?\u201d fr\u00e5gade han.<\/p>\n

\u201dTiotusen dinarer.\u201d<\/p>\n

\u201dDet \u00e4r mer \u00e4n jag \u00e4ger!\u201d utropade Ajib.<\/p>\n

\u201dF\u00f6rs\u00f6k inte pruta\u201d, sade r\u00f6varen. \u201dJag har sett dig spendera pengar som andra gjuter vatten.\u201d<\/p>\n

Ajib f\u00f6ll p\u00e5 kn\u00e4. \u201dJag har sl\u00f6sat. Jag sv\u00e4r vid Profetens namn att jag inte har s\u00e5 mycket pengar\u201d, sade han.<\/p>\n

R\u00f6varen betraktade honom ing\u00e5ende. \u201dSamla ihop alla pengar du har\u201d, sade han, \u201doch m\u00f6t mig h\u00e4r med dem i morgon vid samma tidpunkt. Om jag tror att du undanh\u00e5ller n\u00e5got kommer din hustru att d\u00f6. Om jag tror att du talar sanning kommer mina m\u00e4n att \u00e5terf\u00f6ra henne till dig.\u201d<\/p>\n

Ajib kunde inte se att han hade n\u00e5got annat val. \u201dL\u00e5t g\u00e5\u201d, sade han och r\u00f6varen gav sig av.<\/p>\n

N\u00e4sta dag gick han till bankiren och fick alla pengar som \u00e5terstod. Han gav dem till r\u00f6varen som gjorde en bed\u00f6mning av desperationen i Ajibs blick och var n\u00f6jd. R\u00f6varen gjorde som han hade lovat och samma kv\u00e4ll \u00e5terfick han Taahira.<\/p>\n

Efter att de hade omfamnat varandra sade Taahira: \u201dJag trodde inte att du skulle betala s\u00e5 mycket f\u00f6r mig.\u201d<\/p>\n

\u201dJag skulle inte kunna njuta av pengarna utan dig\u201d, sade Ajib och till sin f\u00f6rv\u00e5ning ins\u00e5g han att det var sant. \u201dMen nu beklagar jag att jag inte kan k\u00f6pa det du f\u00f6rtj\u00e4nar \u00e5t dig.\u201d<\/p>\n

\u201dDu beh\u00f6ver aldrig k\u00f6pa n\u00e5got \u00e5t mig igen\u201d, sade hon.<\/p>\n

Ajib blickade ned i golvet. \u201dDet k\u00e4nns som om jag straffats f\u00f6r mina f\u00f6rsyndelser.\u201d<\/p>\n

\u201dVilka f\u00f6rsyndelser?\u201d fr\u00e5gade Taahira, men Ajib svarade inte. \u201dJag har aldrig fr\u00e5gat detta tidigare\u201d, sade hon. \u201dMen jag vet att du inte \u00e4rvde alla pengar som du kom i besittning av. S\u00e4g mig: Stal du dem?\u201d<\/p>\n

\u201dNej\u201d, sade Ajib, ovillig att erk\u00e4nna sanningen f\u00f6r henne eller sig sj\u00e4lv. \u201dJag fick dem.\u201d<\/p>\n

\u201dEtt l\u00e5n, allts\u00e5?\u201d<\/p>\n

\u201dNej, de beh\u00f6ver inte betalas tillbaka.\u201d<\/p>\n

\u201dOch du vill inte betala tillbaka dem?\u201d Taahira var chockerad. \u201dS\u00e5 du \u00e4r tillfreds med att denne andre man betalade f\u00f6r v\u00e5rt br\u00f6llop? Att han betalade min l\u00f6sen?\u201d Hon verkade vara p\u00e5 v\u00e4g att brista ut i gr\u00e5t. \u201d\u00c4r jag din hustru eller denne andre mans?\u201d<\/p>\n

\u201dDu \u00e4r min hustru\u201d, sade han.<\/p>\n

\u201dHur kan jag vara det, n\u00e4r mitt eget liv \u00e4r pantsatt hos n\u00e5gon annan?\u201d<\/p>\n

\u201dDu skall inte beh\u00f6va tvivla p\u00e5 min k\u00e4rlek\u201d, sade Ajib. \u201dJag lovar och sv\u00e4r att jag skall betala tillbaka pengarna, varenda dirham.\u201d<\/p>\n

Allts\u00e5 flyttade Ajib och Taahira tillbaka till Ajibs gamla hus och b\u00f6rjade spara pengar. De b\u00f6rjade b\u00e5da att arbeta f\u00f6r Taahiras bror apotekaren och n\u00e4r han med tiden blev parfymhandlare med rika kunder, tog Ajib och Taahira \u00f6ver f\u00f6rs\u00e4ljningen av l\u00e4kemedel \u00e5t de sjuka. Det var l\u00f6nsamt, men de gjorde av med s\u00e5 lite som m\u00f6jligt; levde enkelt och reparerade det som gick s\u00f6nder ist\u00e4llet f\u00f6r att k\u00f6pa nytt. Under flera \u00e5r log Ajib varje g\u00e5ng han lade ett mynt i kistan och sade till Taahira att det var en p\u00e5minnelse om hur mycket han \u00e4lskade henne. Han brukade s\u00e4ga att \u00e4ven n\u00e4r kistan blev full skulle det vara rena rama fyndpriset.<\/p>\n

Men det \u00e4r inte l\u00e4tt att fylla en kista ett par mynt i taget, s\u00e5 vad som b\u00f6rjade som f\u00f6rst\u00e5ndighet ersattes av sn\u00e5lhet. Vad som v\u00e4rre var, var att Ajibs och Taahiras k\u00e4nslor f\u00f6r varandra avtog med tiden och de fylldes av motvilja inf\u00f6r varandra f\u00f6r de pengar som de inte kunde g\u00f6ra av med.<\/p>\n

P\u00e5 detta s\u00e4tt gick \u00e5ren och Ajib \u00e5ldrades medan han v\u00e4ntade p\u00e5 att bli av med guldet en g\u00e5ng till.<\/p>\n

\u201dVilken m\u00e4rklig och sorglig ber\u00e4ttelse\u201d, sade jag.<\/p>\n

\u201dI sanning\u201d, sade Basjaarat. \u201dSkulle du s\u00e4ga att Ajib betedde sig f\u00f6rst\u00e5ndigt?\u201d<\/p>\n

Jag tvekade innan jag svarade. \u201dDet \u00e4r inte min sak att d\u00f6ma honom\u201d, sade jag. \u201dHan m\u00e5ste leva med konsekvenserna av sina handlingar, liksom jag m\u00e5ste leva med konsekvenserna av mina.\u201d Jag var tyst ett \u00f6gonblick och sade sedan: \u201dJag beundrar Ajibs \u00f6ppenhj\u00e4rtighet, att han ber\u00e4ttade allt f\u00f6r dig.\u201d<\/p>\n

\u201dMen Ajib ber\u00e4ttade inte detta som ung man\u201d, sade Basjaarat. \u201dEfter att han klev ut ur porten med kistan p\u00e5 axeln s\u00e5g jag honom inte igen f\u00f6rr\u00e4n tjugo \u00e5r senare. Ajib var mycket \u00e4ldre den andra g\u00e5ngen han bes\u00f6kte mig. Han hade kommit hem och funnit att hans kista var f\u00f6rsvunnen, och vetskapen om att han hade betalt sin skuld fick honom att k\u00e4nna att han kunde ber\u00e4tta allt som skett f\u00f6r mig.\u201d<\/p>\n

\u201dVerkligen? Bes\u00f6kte den \u00e4ldre Hassan fr\u00e5n din f\u00f6rsta ber\u00e4ttelse dig med?\u201d<\/p>\n

\u201dNej, Hassans historia fick jag h\u00f6ra av hans yngre jag. Den \u00e4ldre Hassan \u00e5terv\u00e4nde aldrig till min butik men i hans st\u00e4lle fick jag en bes\u00f6kare som kunde ber\u00e4tta n\u00e5got om Hassan som Hassan sj\u00e4lv aldrig hade kunnat f\u00f6rt\u00e4lja mig.\u201d Basjaarat ber\u00e4ttade d\u00e4refter bes\u00f6karens historia f\u00f6r mig och om det behagar Ers Majest\u00e4t, skall jag \u00e5terge den h\u00e4r.<\/p>\n

Historien om hustrun och hennes \u00e4lskare<\/h4>\n

Raniyya hade varit gift med Hassan i m\u00e5nga \u00e5r och de levde det lyckligaste av liv. En dag s\u00e5g hon hur hennes make delade sin m\u00e5ltid med en ung man som hon igenk\u00e4nde som en avbild av Hassan sj\u00e4lv som han sett ut n\u00e4r de gifte sig. S\u00e5 f\u00f6rbluffad var hon att hon endast med st\u00f6rsta m\u00f6da kunde avh\u00e5lla sig fr\u00e5n att l\u00e4gga sig i deras samtal. Efter att den unge mannen hade g\u00e5tt kr\u00e4vde hon att Hassan skulle tala om vem han var och Hassan ber\u00e4ttade en otrolig historia f\u00f6r henne.<\/p>\n

\u201dHar du ber\u00e4ttat om mig f\u00f6r honom?\u201d fr\u00e5gade hon. \u201dVisste du vad som l\u00e5g framf\u00f6r dig n\u00e4r vi f\u00f6rst tr\u00e4ffades?\u201d<\/p>\n

\u201dJag visste att jag skulle gifta mig med dig fr\u00e5n den f\u00f6rsta stund jag s\u00e5g dig\u201d, sade Hassan med ett leende, \u201dmen inte f\u00f6r att n\u00e5gon hade talat om det f\u00f6r mig. Inte skulle du v\u00e4l vilja spoliera det \u00f6gonblicket f\u00f6r honom, hustru?\u201d<\/p>\n

S\u00e5 Raniyya talade inte med sin makes yngre jag utan tjuvlyssnade bara p\u00e5 deras samtal och kastade f\u00f6rstulna blickar p\u00e5 honom. Hennes hj\u00e4rta slog snabbare vid \u00e5synen av hans ungdomliga anlete \u2013 ibland bedras vi av v\u00e5ra minnens s\u00f6tma, men n\u00e4r hon s\u00e5g p\u00e5 de tv\u00e5 m\u00e4nnen d\u00e4r de satt mittemot varandra kunde hon se den yngres full\u00e4ndade sk\u00f6nhet utan \u00f6verdrifter. Om n\u00e4tterna l\u00e5g hon vaken och t\u00e4nkte p\u00e5 den.<\/p>\n

N\u00e5gra dagar efter att Hassan hade tagit farv\u00e4l av sitt yngre jag l\u00e4mnade han Kairo f\u00f6r att resa till Damaskus i aff\u00e4rer. I hans fr\u00e5nvaro hittade Raniyya butiken som Hassan hade beskrivit f\u00f6r henne och f\u00e4rdades genom \u00c5rsporten till sin ungdoms Kairo.<\/p>\n

Hon mindes var han hade bott p\u00e5 den tiden och kunde p\u00e5 s\u00e5 vis l\u00e4tt finna och f\u00f6lja efter den unge Hassan. N\u00e4r hon betraktade honom k\u00e4nde hon en \u00e5tr\u00e5 som \u00f6vertr\u00e4ffade allt hon hade k\u00e4nt f\u00f6r den \u00e4ldre Hassan p\u00e5 flera \u00e5r, s\u00e5 livliga var hennes minnen av deras ungdoms \u00e4lskog. Hon hade alltid varit en lojal och trogen hustru men h\u00e4r gavs ett tillf\u00e4lle som aldrig skulle \u00e5terkomma. Fast besluten att ge efter f\u00f6r sin \u00e5tr\u00e5 hyrde Raniyya ett hus och k\u00f6pte de f\u00f6ljande dagarna m\u00f6bler till det.<\/p>\n

N\u00e4r huset var iordningst\u00e4llt f\u00f6ljde hon diskret efter Hassan medan hon f\u00f6rs\u00f6kte samla mod f\u00f6r att n\u00e4rma sig honom. P\u00e5 juvelhandlarnas marknad iakttog hon honom medan han bes\u00f6kte en juvelerare f\u00f6r vilken han visade ett halsband besatt med tio \u00e4delstenar och fr\u00e5gade honom hur mycket han var villig att betala f\u00f6r det. Raniyya k\u00e4nde igen det som det halsband Hassan hade gett henne i morgong\u00e5va \u2013 hon visste inte att han en g\u00e5ng hade f\u00f6rs\u00f6kt s\u00e4lja det. Hon stod en bit bort och l\u00e5tsades titta p\u00e5 n\u00e5gra ringar medan hon lyssnade.<\/p>\n

\u201dKom tillbaka med det i morgon s\u00e5 betalar jag dig tusen dinarer\u201d, sade juveleraren. Den unge Hassan accepterade budet och gick d\u00e4rifr\u00e5n.<\/p>\n

Medan hon s\u00e5g honom g\u00e5 h\u00f6rde Raniyya tv\u00e5 m\u00e4n bredvid henne samtala:<\/p>\n

\u201dS\u00e5g du det d\u00e4r halsbandet? Det \u00e4r ett av v\u00e5ra.\u201d<\/p>\n

\u201d\u00c4r du s\u00e4ker?\u201d fr\u00e5gade den andre.<\/p>\n

\u201dHelt s\u00e4ker. Det d\u00e4r \u00e4r dj\u00e4veln som gr\u00e4vde upp v\u00e5r kista.\u201d<\/p>\n

\u201dKom s\u00e5 ber\u00e4ttar vi detta f\u00f6r v\u00e5r anf\u00f6rare. N\u00e4r den d\u00e4r typen har s\u00e5lt sitt halsband tar vi hans pengar och mer d\u00e4rtill.\u201d<\/p>\n

De tv\u00e5 m\u00e4nnen avl\u00e4gsnade sig utan att l\u00e4gga m\u00e4rke till Raniyya, som stod med bultande hj\u00e4rta men or\u00f6rlig kropp, likt en hjort efter att en tiger har passerat. Hon ins\u00e5g att skatten som Hassan hade gr\u00e4vt upp m\u00e5ste ha tillh\u00f6rt ett r\u00f6varband och att dessa m\u00e4n var tv\u00e5 av medlemmarna. De h\u00f6ll nu uppsikt \u00f6ver Kairos juvelhandlare f\u00f6r att hitta den som hade stulit deras byte.<\/p>\n

Raniyya visste att eftersom hon \u00e4gde halsbandet kunde inte den unge Hassan ha s\u00e5lt det. Hon visste ocks\u00e5 att tjuvarna inte kunde ha d\u00f6dat Hassan. Men det kunde inte vara Allahs \u00f6nskan att hon intet skulle g\u00f6ra. Allah m\u00e5ste ha f\u00f6rt hit henne f\u00f6r att kunna anv\u00e4nda henne som sitt redskap.<\/p>\n

Raniyya \u00e5terv\u00e4nde till sin egen tid genom \u00c5rsporten och hittade halsbandet i sitt smyckeskrin. Sedan anv\u00e4nde hon sig av \u00c5rsporten igen, men ist\u00e4llet f\u00f6r att g\u00e5 in i den fr\u00e5n v\u00e4nster gick hon in i den h\u00f6gerifr\u00e5n s\u00e5 att hon bes\u00f6kte Kairo tjugo \u00e5r senare. D\u00e4r s\u00f6kte hon upp sitt \u00e4ldre jag, nu en \u00e5ldrig kvinna. Den \u00e4ldre Raniyya h\u00e4lsade henne med v\u00e4rme och h\u00e4mtade halsbandet fr\u00e5n sitt eget smyckeskrin. De tv\u00e5 kvinnorna gick sedan igenom hur de skulle hj\u00e4lpa den yngre Hassan.<\/p>\n

N\u00e4sta dag \u00e5terkom de tv\u00e5 r\u00f6varna med en tredje man som Raniyya antog var deras anf\u00f6rare. De tittade alla p\u00e5 n\u00e4r Hassan visade upp halsbandet f\u00f6r juveleraren.<\/p>\n

Medan juveleraren unders\u00f6kte det gick Raniyya fram och sade: \u201dVilket sammantr\u00e4ffande! Juvelhandlare, jag \u00f6nskar s\u00e4lja just ett s\u00e5dant halsband.\u201d Hon tog fram sitt halsband ur en b\u00f6rs som hon bar p\u00e5 sig.<\/p>\n

\u201dAnm\u00e4rkningsv\u00e4rt\u201d, sade juveleraren. \u201dJag har aldrig sett tv\u00e5 halsband som \u00e4r s\u00e5 lika.\u201d<\/p>\n

D\u00e5 gick den \u00e5ldriga Raniyya fram. \u201dVad \u00e4r det jag sk\u00e5dar? Nog m\u00e5ste mina \u00f6gon bedra mig!\u201d Och med de orden lade hon fram ett tredje identiskt halsband. \u201dS\u00e4ljaren som s\u00e5lde det till mig lovade att det var unikt. Det h\u00e4r bevisar att han var en l\u00f6gnare.\u201d<\/p>\n

\u201dDu borde kanske l\u00e4mna tillbaka det\u201d, sade Raniyya.<\/p>\n

\u201dDet beror p\u00e5\u201d, sade den \u00e5ldriga Raniyya.<\/p>\n

\u201dHur mycket betalar han dig f\u00f6r det?\u201d fr\u00e5gade hon Hassan.<\/p>\n

\u201dTusen dinarer\u201d, sade Hassan f\u00f6rvirrad.<\/p>\n

\u201dVerkligen? Juvelhandlare, vill du k\u00f6pa det h\u00e4r ocks\u00e5?\u201d<\/p>\n

\u201dJag m\u00e5ste ta mitt erbjudande under \u00f6verv\u00e4gande\u201d, sade juveleraren.<\/p>\n

Medan Hassan och den \u00e5ldriga Raniyya k\u00f6pslog med juveleraren, tog Raniyya n\u00e5gra steg tillbaka, just tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att h\u00f6ra hur anf\u00f6raren sk\u00e4llde p\u00e5 de andra r\u00f6varna. \u201dD\u00e5rar\u201d, sade han. \u201dDet \u00e4r ett mycket vanligt halsband. Om ni fick best\u00e4mma skulle vi d\u00f6da h\u00e4lften av alla juvelhandlare i Kairo och f\u00e5 stadsvakten efter oss.\u201d Han gav dem varsin \u00f6rfil och ledde iv\u00e4g dem.<\/p>\n

Raniyya f\u00e4ste \u00e5ter sin uppm\u00e4rksamhet p\u00e5 juveleraren som hade \u00e5tertagit erbjudandet om att k\u00f6pa Hassans halsband. Den \u00e4ldre Raniyya sade: \u201dN\u00e5, i s\u00e5 fall skall jag f\u00f6rs\u00f6ka \u00e5terl\u00e4mna det till mannen som s\u00e5lde det till mig.\u201d N\u00e4r den \u00e4ldre kvinnan gick visste Raniyya att hon log under sl\u00f6jan.<\/p>\n

Raniyya v\u00e4nde sig mot Hassan. \u201dDet verkar som om ingen av oss kommer s\u00e4lja n\u00e5got halsband i dag.\u201d<\/p>\n

\u201dEn annan dag, kanske\u201d, sade Hassan.<\/p>\n

\u201dJag t\u00e4nker g\u00e5 tillbaka till mitt hus med mitt halsband och l\u00e5sa in det\u201d, sade Raniyya. \u201dF\u00f6ljer du med mig?\u201d<\/p>\n

Hassan sade ja och f\u00f6ljde med Raniyya till huset hon hade hyrt. Hon bj\u00f6d d\u00e5 in honom och bj\u00f6d honom p\u00e5 vin och efter att de b\u00e5da hade druckit en del f\u00f6rde hon honom till sovrummet. Hon t\u00e4ckte f\u00f6r f\u00f6nstren med tunga f\u00f6rh\u00e4ngen och sl\u00e4ckte alla lampor s\u00e5 att rummet var svart som natten. F\u00f6rst d\u00e5 l\u00e4t hon sl\u00f6jan falla och f\u00f6rde honom till s\u00e4ngs.<\/p>\n

Raniyya hade knappt kunnat b\u00e4rga sig inf\u00f6r detta \u00f6gonblick, s\u00e5 d\u00f6m om hennes f\u00f6rv\u00e5ning n\u00e4r Hassan visade sig vara klumpig och os\u00e4ker. Hon mindes deras br\u00f6llopsnatt mycket klart: han hade varit s\u00e4ker och hans fingrar hade f\u00e5tt henne att kippa efter andan. Hon visste att Hassans f\u00f6rsta m\u00f6te med den unga Raniyya inte var l\u00e5ngt borta och f\u00f6r ett \u00f6gonblick kunde hon inte begripa hur den h\u00e4r fumlige gossen skulle bli s\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndrad s\u00e5 snabbt. Och d\u00e5 kom hon p\u00e5 hur det naturligtvis f\u00f6rh\u00f6ll sig.<\/p>\n

S\u00e5 under m\u00e5nga dagar fram\u00f6ver tr\u00e4ffade Raniyya Hassan varje eftermiddag i hennes hyrda hus f\u00f6r att instruera honom i k\u00e4rlekens konst, och d\u00e4rigenom demonstrerade hon det som ofta s\u00e4gs, n\u00e4mligen att kvinnan \u00e4r Allahs mest fantastiska skapelse. \u201dDen njutning du ger mig \u00e5terf\u00e5r du i den njutning du tar emot\u201d, sade hon och log inv\u00e4rtes \u00e5t hur sanna hennes ord var. Inom kort hade han blivit s\u00e5 skicklig som hon mindes honom och hon gladdes mer \u00e5t det \u00e4n hon hade gjort som ung.<\/p>\n

Alltf\u00f6r snart var den dag kommen d\u00e5 Raniyya sade till den unge Hassan att det var dags f\u00f6r henne att ge sig av. Han visste b\u00e4ttre \u00e4n att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 henne att ber\u00e4tta varf\u00f6r, men fr\u00e5gade om de n\u00e5gonsin skulle tr\u00e4ffas igen. Nej, sade hon \u00f6mt. D\u00e4refter s\u00e5lde hon m\u00f6blerna till husets \u00e4gare och \u00e5terv\u00e4nde genom \u00c5rsporten till sitt eget Kairo.<\/p>\n

N\u00e4r den \u00e4ldre Hassan \u00e5terv\u00e4nde fr\u00e5n sin resa till Damaskus v\u00e4ntade Raniyya p\u00e5 honom i hemmet. Hon h\u00e4lsade honom med v\u00e4rme men beh\u00f6ll sina hemligheter f\u00f6r sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Jag var f\u00f6rsjunken i tankar n\u00e4r Basjaarat avslutade denna ber\u00e4ttelse, tills han sade: \u201dJag m\u00e4rker att denna historia har v\u00e4ckt ditt intresse p\u00e5 ett s\u00e4tt som de andra inte gjorde.\u201d<\/p>\n

\u201dDu tar inte fel\u201d, medgav jag. \u201dJag inser nu att man kan r\u00e5ka ut f\u00f6r ov\u00e4ntade ting n\u00e4r man bes\u00f6ker det f\u00f6rflutna, trots att det \u00e4r of\u00f6r\u00e4nderligt.\u201d<\/p>\n

\u201dI sanning. F\u00f6rst\u00e5r du nu varf\u00f6r jag s\u00e4ger att framtiden och det f\u00f6rg\u00e5ngna \u00e4r ett och detsamma? Vi kan inte \u00e4ndra n\u00e5gondera, men vi kan l\u00e4ra k\u00e4nna b\u00e4gge b\u00e4ttre.\u201d<\/p>\n

\u201dJag f\u00f6rst\u00e5r \u2013 du har \u00f6ppnat \u00f6gonen p\u00e5 mig och nu vill jag anv\u00e4nda \u00c5rsporten. Vilket pris beg\u00e4r du?\u201d<\/p>\n

Han viftade bort detta. \u201dJag s\u00e4ljer inte resor genom porten\u201d, sade han. \u201dAllah leder den han \u00f6nskar till min butik och jag \u00e4r tillfreds med att vara ett redskap f\u00f6r hans vilja.\u201d<\/p>\n

Hade det sagts av n\u00e5gon annan hade jag tagit det f\u00f6r en f\u00f6rhandlingsfint, men efter allt vad Basjaarat hade ber\u00e4ttat f\u00f6r mig visste jag att han menade vad han sade. \u201dDin givmildhet \u00e4r lika gr\u00e4nsl\u00f6s som din l\u00e4rdom\u201d, sade jag och bugade. \u201dOm det n\u00e5gonsin finns n\u00e5got som en tyghandlare kan g\u00f6ra f\u00f6r dig, s\u00e5 bes\u00f6k mig.\u201d<\/p>\n

\u201dTack. L\u00e5t oss nu tala om din resa. Det \u00e4r n\u00e5gra saker vi m\u00e5ste reda ut innan du bes\u00f6ker Bagdad om tjugo \u00e5r.\u201d<\/p>\n

\u201dJag \u00f6nskar inte bes\u00f6ka framtiden\u201d, sade jag till honom. \u201dJag skulle vilja passera i den andra riktningen f\u00f6r att bes\u00f6ka min ungdom.\u201d<\/p>\n

\u201dAh, jag ber s\u00e5 mycket om urs\u00e4kt. Denna port kan inte f\u00f6ra dig dit. Du f\u00f6rst\u00e5r, jag byggde denna port f\u00f6r endast en vecka sedan. F\u00f6r tjugo \u00e5r sedan fanns det ingen d\u00f6rr\u00f6ppning h\u00e4r f\u00f6r dig att stiga ut ur.\u201d<\/p>\n

Jag blev s\u00e5 nedslagen att jag m\u00e5ste ha l\u00e5tit som ett f\u00f6rtvivlat barn. Jag sade: \u201dMen vart leder portens andra sida?\u201d och gick runt den cirkelrunda d\u00f6rr\u00f6ppningen och betraktade dess andra sida.<\/p>\n

Basjaarat gick runt d\u00f6rr\u00f6ppningen och st\u00e4llde sig bredvid mig. Anblicken genom porten tycktes identisk med vad som syntes bredvid den, men n\u00e4r han str\u00e4ckte fram handen hejdades den som om den st\u00f6tt p\u00e5 en osynlig v\u00e4gg. Jag tittade efter n\u00e4rmare och noterade en m\u00e4ssingslampa p\u00e5 ett bord. Dess l\u00e5ga fladdrade inte utan var lika stilla och or\u00f6rlig som om rummet vore f\u00e5ngat i den klaraste b\u00e4rnsten.<\/p>\n

\u201dVad du sk\u00e5dar h\u00e4r \u00e4r rummet som det tedde sig f\u00f6rra veckan\u201d, sade Basjaarat. \u201dOm ungef\u00e4r tjugo \u00e5r kommer denna v\u00e4nstra sida av porten att medge tilltr\u00e4de, s\u00e5 att folk kan g\u00e5 igenom fr\u00e5n detta h\u00e5ll och bes\u00f6ka sitt f\u00f6rflutna. Eller s\u00e5\u201d, sade han och f\u00f6rde mig \u00e5ter till den sida av d\u00f6rr\u00f6ppningen som han f\u00f6rst hade visat mig, \u201dkan vi tr\u00e4da igenom fr\u00e5n h\u00f6gra h\u00e5llet redan nu och bes\u00f6ka dem sj\u00e4lva. Men jag fruktar att denna port aldrig kommer att l\u00e5ta n\u00e5gon bes\u00f6ka din ungdoms dagar.\u201d<\/p>\n

\u201dMen \u00c5rsporten som du hade i Kairo d\u00e5?\u201d fr\u00e5gade jag.<\/p>\n

Han nickade. \u201dDen porten st\u00e5r kvar. Min son tar numera hand om min butik d\u00e4r.\u201d<\/p>\n

\u201dS\u00e5 jag skulle kunna resa till Kairo och anv\u00e4nda den porten f\u00f6r att f\u00e4rdas till Kairo f\u00f6r tjugo \u00e5r sedan. D\u00e4rifr\u00e5n skulle jag kunna resa tillbaka till Bagdad.\u201d<\/p>\n

\u201dJa, du skulle kunna f\u00f6reta den resan om du s\u00e5 \u00f6nskar.\u201d<\/p>\n

\u201dDet g\u00f6r jag\u201d, sade jag. \u201dBer\u00e4ttar du f\u00f6r mig hur jag hittar din butik i Kairo?\u201d<\/p>\n

\u201dF\u00f6rst m\u00e5ste vi tala om n\u00e5gra saker\u201d, sade Basjaarat. \u201dJag t\u00e4nker inte fr\u00e5ga om dina avsikter utan \u00e4r tillfreds med att v\u00e4nta tills du \u00e4r redo att avsl\u00f6ja dem f\u00f6r mig. Men jag vill p\u00e5minna dig om att det som \u00e4r gjort inte kan g\u00f6ras ogjort.\u201d<\/p>\n

\u201dDet vet jag\u201d, sade jag.<\/p>\n

\u201dOch om att man inte kan undkomma de pl\u00e5gor som man tilldelats. Det Allah ger en m\u00e5ste man ta emot.\u201d<\/p>\n

\u201dDet p\u00e5minner jag mig om varje dag som g\u00e5r av mitt liv.\u201d<\/p>\n

\u201dI s\u00e5 fall \u00e4r det en \u00e4ra f\u00f6r mig att hj\u00e4lpa dig p\u00e5 varje s\u00e4tt jag f\u00f6rm\u00e5r\u201d, sade han.<\/p>\n

Han tog fram papper, en penna och ett bl\u00e4ckhorn och b\u00f6rjade skriva. \u201dJag skall skriva ett brev \u00e5t dig f\u00f6r att underl\u00e4tta din resa.\u201d Han vek ihop brevet, droppade lite ljusvax p\u00e5 kanten och pressade sin ring mot det. \u201dGe detta till min son n\u00e4r du n\u00e5r Kairo s\u00e5 l\u00e5ter han dig tr\u00e4da in i \u00c5rsporten d\u00e4r.\u201d<\/p>\n

En k\u00f6pman i min st\u00e4llning m\u00e5ste vara v\u00e4lbevandrad i tacksamhetsbetygelsens konst, men jag hade aldrig tidigare tackat n\u00e5gon s\u00e5 \u00f6versvallande som jag tackade Basjaarat, och varje ord kom ur hj\u00e4rtat. Han beskrev v\u00e4gen till sin butik i Kairo och jag f\u00f6rs\u00e4krade honom att jag skulle ber\u00e4tta allt n\u00e4r jag \u00e5terv\u00e4nde. Just n\u00e4r jag skulle till att l\u00e4mna butiken slogs jag av en tanke. \u201dEftersom \u00c5rsporten du har h\u00e4r \u00e4r \u00f6ppen in i framtiden kan du vara s\u00e4ker p\u00e5 att porten och butiken kommer att finnas i minst tjugo \u00e5r till.\u201d<\/p>\n

\u201dDet st\u00e4mmer\u201d, sade Basjaarat.<\/p>\n

Jag h\u00f6ll p\u00e5 att fr\u00e5ga om han hade m\u00f6tt sitt \u00e4ldre jag men svalde mina ord igen. Om svaret var nej, var det s\u00e4kerligen f\u00f6r att hans \u00e4ldre jag var d\u00f6tt och vad jag fr\u00e5gade skulle vara om han k\u00e4nde dagen f\u00f6r sin d\u00f6d. Vem var jag att st\u00e4lla en s\u00e5dan fr\u00e5ga, n\u00e4r denne man gav mig en stor g\u00e5va utan att fr\u00e5ga vilken min avsikt var? Jag s\u00e5g p\u00e5 hans min att han visste vad jag hade t\u00e4nkt fr\u00e5ga och jag kr\u00f6kte \u00f6dmjukt p\u00e5 nacken som urs\u00e4kt. Han nickade tillbaka f\u00f6r att visa att han accepterade urs\u00e4kten och jag \u00e5terv\u00e4nde hem f\u00f6r att f\u00f6rbereda mig.<\/p>\n

Det tog tv\u00e5 m\u00e5nader f\u00f6r karavanen att n\u00e5 Kairo. Betr\u00e4ffande vad som upptog mina tankar under resan, Ers Majest\u00e4t, s\u00e5 ber\u00e4ttar jag nu vad jag inte ber\u00e4ttade f\u00f6r Basjaarat. F\u00f6r tjugo \u00e5r sedan hade jag varit gift med en kvinna vid namn Najya. Hon r\u00f6rde sig lika graci\u00f6st som en videgren och hennes ansikte var sk\u00f6nt som m\u00e5nen, men det var hennes v\u00e4nliga och milda v\u00e4sen som f\u00e5ngat mitt hj\u00e4rta. Jag hade just b\u00f6rjat arbeta som k\u00f6pman n\u00e4r vi gifte oss och vi var inte f\u00f6rm\u00f6gna, men k\u00e4nde inte att n\u00e5got fattades oss.<\/p>\n

Vi hade bara varit gifta i ett \u00e5r n\u00e4r jag blev tvungen att resa till Basra f\u00f6r att tr\u00e4ffa en fartygskapten. Jag hade blivit erbjuden att handla med slavar men Najya ogillade det. Jag p\u00e5minde henne om att koranen inte f\u00f6rbjuder att man \u00e4ger slavar s\u00e5 l\u00e4nge man behandlar dem v\u00e4l och att till och med Profeten \u00e4gde n\u00e5gra. Men hon sade att jag hade ingen m\u00f6jlighet att veta hur mina kunder skulle behandla sina slavar och att det var b\u00e4ttre att s\u00e4lja varor \u00e4n m\u00e4nniskor.<\/p>\n

Samma morgon som jag avreste gr\u00e4lade jag och Najya. Jag brukade h\u00e5rda ord mot henne, ord som jag sk\u00e4ms \u00f6ver att dra mig till minnes och jag ber Ers Majest\u00e4t om urs\u00e4kt f\u00f6r att jag inte upprepar dem h\u00e4r. Jag for i vredesmod och s\u00e5g henne aldrig mer. Hon skadades sv\u00e5rt n\u00e4r en mosk\u00e9v\u00e4gg rasade, n\u00e5gra dagar efter att jag avreste. Man f\u00f6rde henne till sjukhuset men l\u00e4karna kunde inte r\u00e4dda hennes liv och hon dog strax d\u00e4refter. Jag fick inte reda p\u00e5 att hon var d\u00f6d f\u00f6rr\u00e4n jag \u00e5terv\u00e4nde en vecka senare, och det k\u00e4ndes som om min egen hand hade dr\u00e4pt henne.<\/p>\n

Kan helvetets alla kval \u00f6vertr\u00e4ffa vad jag gick igenom under dagarna som f\u00f6ljde? Det verkade sannolikt att jag skulle f\u00e5 reda p\u00e5 det, s\u00e5 n\u00e4ra d\u00f6den f\u00f6rde min f\u00f6rtvivlan mig. Och nog m\u00e5ste upplevelsen vara liknande, ty i likhet med helvetets eldar brinner sorgen utan att f\u00f6rbr\u00e4nna \u2013 ist\u00e4llet g\u00f6r den hj\u00e4rtat s\u00e5rbart f\u00f6r fortsatta kval.<\/p>\n

Till slut \u00e4ndades min sorgetid och jag var tom inuti \u2013 en skinnp\u00e5se utan inneh\u00e5ll. Jag frigav slavarna jag hade k\u00f6pt och b\u00f6rjade handla med tyger. Med \u00e5ren blev jag f\u00f6rm\u00f6gen men jag gifte aldrig om mig. N\u00e5gra av de m\u00e4n som jag gjorde aff\u00e4rer med f\u00f6rs\u00f6kte para ihop mig med en syster eller dotter och sade att en kvinnas k\u00e4rlek f\u00e5r en att gl\u00f6mma sina pl\u00e5gor. M\u00e5nne har de r\u00e4tt, men den kan inte f\u00e5 en att gl\u00f6mma de pl\u00e5gor man \u00e5samkat n\u00e5gon annan. N\u00e4rhelst jag f\u00f6rest\u00e4llde mig hur jag gifte mig med en annan kvinna mindes jag Najyas s\u00e5rade blick den sista g\u00e5ngen jag s\u00e5g henne, och mitt hj\u00e4rta sl\u00f6ts f\u00f6r andra.<\/p>\n

Jag talade med en mulla om vad jag hade gjort och det var han som talade om f\u00f6r mig att \u00e5nger och botg\u00f6ring utpl\u00e5nar det f\u00f6rflutna. Jag \u00e5ngrade mig och gjorde bot b\u00e4st jag kunde. I tjugo \u00e5rs tid levde jag som en r\u00e4ttskaffens man, jag bad och fastade och gav allmosor till de mindre lyckligt lottade och reste p\u00e5 pilgrimsf\u00e4rd till Mecka, men \u00e4nd\u00e5 hems\u00f6ktes jag av skuldk\u00e4nslor. Allah \u00e4r den barmh\u00e4rtige, s\u00e5 jag visste att felet var mitt.<\/p>\n

Om Basjaarat hade fr\u00e5gat mig s\u00e5 hade jag inte kunnat s\u00e4ga vad jag hoppades att uppn\u00e5. Det stod klart fr\u00e5n hans ber\u00e4ttelser att jag inte skulle kunna \u00e4ndra det jag visste hade skett. Ingen hade hindrat mitt yngre jag fr\u00e5n att gr\u00e4la med Najya sista g\u00e5ngen vi talades vid. Men historien om Raniyya som l\u00e5g dold inuti ber\u00e4ttelsen om Hassans liv utan att han visste om det sk\u00e4nkte mig en gnutta hopp \u2013 kanske skulle jag kunna spela en liten roll i h\u00e4ndelsernas g\u00e5ng medan mitt yngre jag var bortrest i aff\u00e4rer.<\/p>\n

Kunde det inte vara s\u00e5 att ett misstag hade beg\u00e5tts och att min Najya hade \u00f6verlevt? Kanske var det en annan kvinnas kropp som hade svepts och begravts medan jag var bortrest. Kanske kunde jag r\u00e4dda Najya och f\u00f6ra henne med mig tillbaka till dagens Bagdad. Jag visste att det var dumdristigt; erfarna m\u00e4n s\u00e4ger: \u201dFyra ting \u00e5terv\u00e4nder aldrig: ordet som sades, pilen som avfyrades, livet som gick och m\u00f6jligheten som f\u00f6rspilldes\u201d och jag f\u00f6rstod sanningen i de orden b\u00e4ttre \u00e4n de flesta. Och \u00e4nd\u00e5 v\u00e5gade jag hoppas att Allah hade ansett mina tjugo \u00e5r av \u00e5nger tillr\u00e4ckliga och nu skulle ge mig en chans att \u00e5terf\u00e5 vad jag f\u00f6rlorat.<\/p>\n

Karavanf\u00e4rden var h\u00e4ndelsel\u00f6s och efter sextio soluppg\u00e5ngar och trehundra b\u00f6ner n\u00e5dde jag Kairo. D\u00e4r var jag tvungen att finna v\u00e4gen genom stadens gatun\u00e4t, vilket \u00e4r en f\u00f6rbryllande labyrint i j\u00e4mf\u00f6relse med hur harmoniskt utformad Fredens stad \u00e4r. Jag tog mig till Bayn al-Qasrayn, huvudgatan genom fatimidernas kvarter i Kairo. D\u00e4rifr\u00e5n kunde jag hitta fram till den gata d\u00e4r Basjaarats butik l\u00e5g.<\/p>\n

Jag sade \u00e5t butiksinnehavaren att jag hade talat med hans far i Bagdad och gav honom det brev som Basjaarat hade gett till mig. Efter att han hade l\u00e4st det f\u00f6rde han mig till ett rum \u00e5t g\u00e5rden. I mitten av det stod \u00e4nnu en \u00e5rsport och han tecknade \u00e5t mig att g\u00e5 in i den fr\u00e5n v\u00e4nster.<\/p>\n

N\u00e4r jag stod framf\u00f6r den v\u00e4ldiga metallcirkeln r\u00f6s jag och f\u00f6rebr\u00e5dde mig sj\u00e4lv f\u00f6r min nervositet. Jag drog djupt efter andan och steg igenom, och fann mig st\u00e5 i samma rum fast annorlunda m\u00f6blerat. Hade det inte varit f\u00f6r m\u00f6blerna skulle jag inte ha m\u00e4rkt att porten skilde sig fr\u00e5n vilken d\u00f6rr som helst. Jag ins\u00e5g att k\u00f6lddraget som f\u00e5tt mig att rysa helt enkelt var svalkan fr\u00e5n detta rum, ty h\u00e4r var dagen inte lika het som den dag jag hade l\u00e4mnat bakom mig. Jag kunde k\u00e4nna dess varma fl\u00e4ktar i ryggen, likt en suck fr\u00e5n porten.<\/p>\n

Butiks\u00e4garen f\u00f6ljde efter mig och ropade \u201dFar, du har bes\u00f6k.\u201d<\/p>\n

En man kom in i rummet och vem tror ni att det var om inte Basjaarat, tjugo \u00e5r yngre \u00e4n n\u00e4r vi senast s\u00e5gs. \u201dV\u00e4lkommen, herre\u201d, sade han. \u201dMitt namn \u00e4r Basjaarat.\u201d<\/p>\n

\u201dK\u00e4nner du inte igen mig?\u201d fr\u00e5gade jag.<\/p>\n

\u201dNej, du m\u00e5ste ha tr\u00e4ffat mitt \u00e4ldre jag. F\u00f6r mig \u00e4r detta v\u00e5rt f\u00f6rsta m\u00f6te men det \u00e4r mig en \u00e4ra att f\u00e5 st\u00e5 till tj\u00e4nst.\u201d<\/p>\n

Ers Majest\u00e4t, som det anst\u00e5r denna kr\u00f6nika \u00f6ver mina tillkortakommanden m\u00e5ste jag erk\u00e4nna att s\u00e5 f\u00f6rsjunken hade jag varit i mina egna bekymmer under resan fr\u00e5n Bagdad att det inte hade slagit mig att Basjaarat f\u00f6rmodligen hade k\u00e4nt igen mig i samma \u00f6gonblick som jag steg in i hans butik. Redan n\u00e4r jag stod och beundrade hans vattenur och s\u00e5ngf\u00e5gel i m\u00e4ssing hade han vetat att jag skulle resa till Kairo och f\u00f6rmodligen vetat huruvida jag hade uppn\u00e5tt mitt m\u00e5l eller inte.<\/p>\n

Den Basjaarat jag talade med visste inget av detta. \u201dJag \u00e4r dubbelt tacksam f\u00f6r din v\u00e4nlighet, herre\u201d, sade jag. \u201dJag \u00e4r Fuwaad ibn Abbas, nyanl\u00e4nd fr\u00e5n Bagdad.\u201d<\/p>\n

Basjaarats son l\u00e4mnade oss och Basjaarat och jag diskuterade. Jag fr\u00e5gade efter dagens datum och fick det bekr\u00e4ftat att jag hade gott om tid p\u00e5 mig f\u00f6r att f\u00e4rdas tillbaka till Fredens stad. Jag lovade honom att jag skulle ber\u00e4tta allt n\u00e4r jag \u00e5terv\u00e4nde. Hans yngre jag var lika \u00e4lskv\u00e4rt som hans \u00e4ldre jag. \u201dJag ser fram emot att talas vid n\u00e4r du \u00e5terv\u00e4nder och att f\u00e5 st\u00e5 till din tj\u00e4nst om tjugo \u00e5r\u201d, sade han.<\/p>\n

Hans ord fick mig att t\u00e4nka efter. \u201dHade du f\u00f6r avsikt att \u00f6ppna en butik i Bagdad f\u00f6re detta m\u00f6te?\u201d<\/p>\n

\u201dVarf\u00f6r undrar du det?\u201d<\/p>\n

\u201dJag har f\u00f6rundrats \u00f6ver det sammantr\u00e4ffande som ledde till att vi tr\u00e4ffades i Bagdad precis i tid f\u00f6r att jag skulle hinna resa hit, anv\u00e4nda porten och f\u00e4rdas tillbaka. Men nu undrar jag om det alls \u00e4r ett sammantr\u00e4ffande. \u00c4r min ankomst h\u00e4r i dag anledningen till att du flyttar till Bagdad om tjugo \u00e5r?\u201d<\/p>\n

Basjaarat log. \u201dSammantr\u00e4ffande och avsikt \u00e4r tv\u00e5 sidor av samma gobel\u00e4ng, herre. Man kan finna den ena mer tilltalande att betrakta, men man kan inte s\u00e4ga att den ena \u00e4r sann och den andra falsk.\u201d<\/p>\n

\u201dDu har, nu liksom f\u00f6rr, gett mig mycket att begrunda\u201d, sade jag.<\/p>\n

Jag tackade honom och tog farv\u00e4l. Just som jag l\u00e4mnade butiken passerade jag en kvinna som steg in med viss br\u00e5dska. Jag h\u00f6rde Basjaarat h\u00e4lsa henne som Raniyya och hejdade mig f\u00f6rv\u00e5nat.<\/p>\n

D\u00e4r jag stod utanf\u00f6r d\u00f6rren kunde jag h\u00f6ra kvinnan s\u00e4ga: \u201dJag har halsbandet. Jag hoppas att mitt \u00e4ldre jag inte har f\u00f6rlorat det.\u201d<\/p>\n

\u201dJag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att du kommer att ha f\u00f6rvarat det p\u00e5 ett s\u00e4kert st\u00e4lle i avvaktan p\u00e5 ditt bes\u00f6k\u201d, sade Basjaarat.<\/p>\n

Jag ins\u00e5g att detta var Raniyya fr\u00e5n den historia som Basjaarat hade ber\u00e4ttat f\u00f6r mig. Hon var p\u00e5 v\u00e4g f\u00f6r att h\u00e4mta sitt \u00e4ldre jag s\u00e5 att de kunde \u00e5terv\u00e4nda till hennes ungdom, g\u00e4cka n\u00e5gra r\u00f6vare och r\u00e4dda sin make. F\u00f6r ett \u00f6gonblick var jag os\u00e4ker p\u00e5 om jag var vaken eller dr\u00f6mde, ty jag k\u00e4nde mig som om jag hade stigit in i en saga och tanken p\u00e5 att jag kunde prata med dess huvudpersoner och ta del av vad som utspelades gjorde mig yr. Jag var frestad att ta till orda och se om det fanns en f\u00f6rdold roll f\u00f6r mig i sagan, men s\u00e5 mindes jag att mitt m\u00e5l var att spela en f\u00f6rdold roll i min egen saga. S\u00e5 jag gick utan ett ord f\u00f6r att avtala om att f\u00f6lja med en karavan.<\/p>\n

Det s\u00e4gs, Ers Majest\u00e4t, att \u00f6det skrattar \u00e5t m\u00e4nniskornas planer. Till att b\u00f6rja med verkade det som om lyckan stod mig bi, ty en karavan med Bagdad som m\u00e5l skulle avg\u00e5 inom en m\u00e5nad och de hade plats f\u00f6r mig. Under veckorna som f\u00f6ljde b\u00f6rjade jag f\u00f6rbanna min otur, ty karavanens f\u00e4rd ansattes av f\u00f6rseningar. Brunnarna i en stad inte l\u00e5ngt ifr\u00e5n Kairo hade torkat och en expedition var tvungen att skickas tillbaka f\u00f6r att h\u00e4mta vatten. I en annan by drabbades soldaterna som skyddade karavanen av dysenteri och vi blev tvungna att v\u00e4nta i veckor p\u00e5 att de skulle tillfriskna. F\u00f6r varje f\u00f6rsening \u00e4ndrade jag min ber\u00e4kning av n\u00e4r vi skulle komma fram till Baghdad och blev allt oroligare.<\/p>\n

D\u00e4refter kom sandstormarna, som framstod som en varning fr\u00e5n Allah och i sanning fick mig att betvivla visheten i mina handlingar. Vi hade turen att ha slagit l\u00e4ger vid en karavanseraj v\u00e4ster om Kufa n\u00e4r de f\u00f6rsta sandstormarna slog till, men v\u00e5r tid d\u00e4r f\u00f6rl\u00e4ngdes fr\u00e5n dagar till veckor allteftersom himlen, g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng, klarnade bara f\u00f6r att m\u00f6rkna igen s\u00e5 fort kamelerna hade lastats p\u00e5. Dagen d\u00e5 Najya skulle r\u00e5ka ut f\u00f6r olyckan n\u00e4rmade sig och jag var desperat.<\/p>\n

Jag talade med kamelf\u00f6rarna i tur och ordning och f\u00f6rs\u00f6kte att \u00f6vertala dem att l\u00e5ta mig hyra deras tj\u00e4nster och rida i f\u00f6rv\u00e4g med mig ensam, men lyckades inte \u00f6vertala n\u00e5gon av dem. Till slut hittade jag en som var villig att s\u00e4lja en kamel f\u00f6r vad som hade varit ett hutl\u00f6st pris under normala omst\u00e4ndigheter, men som jag var mer \u00e4n beredd att betala. Sedan satte jag iv\u00e4g p\u00e5 egen hand.<\/p>\n

Det l\u00e4r inte \u00f6verraska n\u00e5gon att jag r\u00f6rde mig l\u00e5ngsamt fram\u00e5t i stormen, men n\u00e4r vinden mojnade \u00f6kade jag omedelbart tempot. Emellertid var jag \u2013 utan soldaterna som f\u00f6ljde karavanen \u2013 ett l\u00e4tt byte f\u00f6r banditer och mycket riktigt, efter tv\u00e5 dagars ritt hejdades jag. De tog mina pengar och kamelen som jag hade k\u00f6pt, men skonade mitt liv \u2013 av med\u00f6mkan eller f\u00f6r att de inte orkade d\u00f6da mig vet jag inte. Jag b\u00f6rjade vandra tillbaka f\u00f6r att ansluta mig till karavanen igen, men nu pl\u00e5gade himlen mig med sin brist p\u00e5 moln och jag led av hettan. N\u00e4r karavanen hittade mig var min tunga uppsvullen och mina l\u00e4ppar var spruckna som soltorkad lera. Efter det hade jag inget val annat \u00e4n att f\u00f6lja med karavanen i dess vanliga tempo.<\/p>\n

Likt en vissnande ros som tappar sina kronblad ett efter ett sj\u00f6nk mitt hopp f\u00f6r varje dag som gick. N\u00e4r karavanen kom fram till Fredens stad visste jag att det var f\u00f6r sent, men i samma stund som vi red in genom stadens portar fr\u00e5gade jag vakterna om de hade h\u00f6rt n\u00e5got om en mosk\u00e9 som hade rasat samman. Den f\u00f6rsta vakten jag fr\u00e5gade hade inte h\u00f6rt n\u00e5got och f\u00f6r ett \u00f6gonblick v\u00e5gade jag hoppas att jag hade kommit ih\u00e5g fel datum f\u00f6r olycksh\u00e4ndelsen och att jag faktiskt hade hunnit i tid.<\/p>\n

D\u00e5 ber\u00e4ttade en annan vakt att en mosk\u00e9 faktiskt hade rasat samman s\u00e5 sent som dagen f\u00f6re i stadsdelen Karkh. Hans ord tr\u00e4ffade mig med kraften hos en skarpr\u00e4ttares yxa. Jag hade rest s\u00e5 l\u00e5ngt, bara f\u00f6r att f\u00e5 h\u00f6ra mitt livs v\u00e4rsta nyhet en andra g\u00e5ng.<\/p>\n

Jag gick till mosk\u00e9n och m\u00f6ttes av tegelh\u00f6gar d\u00e4r det en g\u00e5ng hade st\u00e5tt en mur. Det var en skr\u00e4ckbild som hade hems\u00f6kt mina dr\u00f6mmar i tjugo \u00e5rs tid vid det laget, men nu stannade bilden kvar \u00e4ven efter att jag \u00f6ppnade \u00f6gonen och var skarpare \u00e4n jag stod ut med. Jag v\u00e4nde mig bort och vandrade iv\u00e4g utan m\u00e5l, blind f\u00f6r allt omkring mig, tills jag befann mig framf\u00f6r mitt gamla hus, det jag och Najya hade bott i. Jag stod p\u00e5 gatan framf\u00f6r det, uppfylld av minnen och f\u00f6rtvivlan.<\/p>\n

Jag vet inte hur l\u00e5ng tid som hade g\u00e5tt n\u00e4r jag blev medveten om att en ung kvinna hade kommit fram till mig. \u201dHerre\u201d, sade hon, \u201djag letar efter Fuwaad ibn Abbas\u2019 hus.\u201d<\/p>\n

\u201dDu har funnit det\u201d, sade jag.<\/p>\n

\u201d\u00c4r du Fuwaad ibn Abbas, herre?\u201d<\/p>\n

\u201dDet \u00e4r jag och jag ber dig att l\u00e5ta mig vara.\u201d<\/p>\n

\u201dHerre, jag ber om tillgift. Jag heter Maymuna och jag hj\u00e4lper l\u00e4karna p\u00e5 sjukhuset. Jag sk\u00f6tte om din hustru innan hon dog.\u201d<\/p>\n

Jag v\u00e4nde mig om och tittade p\u00e5 henne. \u201dSk\u00f6tte du om Najya?\u201d<\/p>\n

\u201dJa, herre. Jag svor att ge dig ett meddelande fr\u00e5n henne.\u201d<\/p>\n

\u201dEtt meddelande?\u201d<\/p>\n

\u201dHon bad mig tala om f\u00f6r dig att hennes sista tankar r\u00f6rde dig. Hon bad mig att tala om f\u00f6r dig att \u00e4ven om hennes liv blev kort, s\u00e5 var det lyckligt tack vare de stunder hon tillbragte tillsammans med dig.\u201d<\/p>\n

Hon s\u00e5g hur t\u00e5rarna rann nedf\u00f6r mina kinder och sade: \u201dF\u00f6rl\u00e5t mig om mina ord \u00e5samkar dig sm\u00e4rta, herre.\u201d<\/p>\n

\u201dDu har inget att be om urs\u00e4kt f\u00f6r, mitt barn. Jag \u00f6nskar att jag vore f\u00f6rm\u00f6gen att betala dig vad du f\u00f6rtj\u00e4nar, ty \u00e4ven efter ett helt livs tack skulle jag st\u00e5 i skuld till dig.\u201d<\/p>\n

\u201dI sorgen h\u00e4ftar man inte i skuld\u201d, sade hon. \u201dFrid vare med dig, herre.\u201d<\/p>\n

\u201dFrid vare med dig\u201d, sade jag.<\/p>\n

Hon avl\u00e4gsnade sig och jag vandrade genom stadens gator i timmar, med f\u00f6rl\u00f6sandets t\u00e5rar str\u00f6mmande. Hela tiden medan jag vandrade t\u00e4nkte jag p\u00e5 sanningen i Basjaarats ord: framtiden och det f\u00f6rg\u00e5ngna \u00e4r ett och detsamma och vi kan inte \u00e4ndra n\u00e5gondera, bara l\u00e4ra k\u00e4nna dem b\u00e4ttre. Min f\u00e4rd till det f\u00f6rflutna hade inte f\u00f6r\u00e4ndrat n\u00e5got, men vad jag hade f\u00e5tt veta hade f\u00f6r\u00e4ndrat allt och jag f\u00f6rstod att det inte hade kunnat vara p\u00e5 n\u00e5got annat s\u00e4tt. Om v\u00e5ra liv \u00e4r historier som Allah ber\u00e4ttar s\u00e5 \u00e4r vi s\u00e5v\u00e4l \u00e5h\u00f6rare som sk\u00e5despelare, och det \u00e4r genom att genomleva dessa historier som vi l\u00e4r oss av dem.<\/p>\n

Natten f\u00f6ll och det var d\u00e5 som stadsvakterna fann mig d\u00e4r jag vandrade l\u00e4ngs gatorna i mina dammiga kl\u00e4der efter aftonringningen och fr\u00e5gade vem jag var. Jag f\u00f6rtalde dem mitt namn och var jag bodde och vakterna f\u00f6rde mig till mina grannar f\u00f6r att se om de k\u00e4nde mig, men de k\u00e4nde inte igen mig s\u00e5 jag f\u00f6rdes till h\u00e4ktet.<\/p>\n

Jag ber\u00e4ttade min historia f\u00f6r vaktkaptenen och han fann den underh\u00e5llande, men trodde inte p\u00e5 den och vem hade v\u00e4l gjort det? D\u00e5 drog jag mig till minnes n\u00e5gra nyheter fr\u00e5n tiden f\u00f6r min sorg f\u00f6r tjugo \u00e5r sedan och ber\u00e4ttade f\u00f6r honom att Ers Majest\u00e4ts sonson skulle f\u00f6das som albino. N\u00e5gra dagar senare n\u00e5ddes kaptenen av nyheten om barnets tillst\u00e5nd och han f\u00f6rde mig till stadsdelens guvern\u00f6r. N\u00e4r guvern\u00f6ren fick h\u00f6ra min ber\u00e4ttelse f\u00f6rde han mig hit till palatset och n\u00e4r er hovmarskalk fick h\u00f6ra min ber\u00e4ttelse f\u00f6rde han i sin tur mig hit till tronsalen s\u00e5 att jag m\u00e5tte undf\u00e5 den oerh\u00f6rda ynnesten att f\u00e5 \u00e5terber\u00e4tta den f\u00f6r Ers Majest\u00e4t.<\/p>\n

Nu har min historia hunnit ikapp mitt liv, sammanslingrade som de \u00e4r, och vilken riktning de tar h\u00e4rn\u00e4st best\u00e4mmer Ers Majest\u00e4t. Jag k\u00e4nner till mycket som skall ske h\u00e4r i Bagdad de n\u00e4stkommande tjugo \u00e5ren men inget av vad som v\u00e4ntar mig nu. Jag har inga pengar som kan ta mig tillbaka till Kairo och \u00c5rsporten d\u00e4r och \u00e4nd\u00e5 r\u00e4knar jag mig som om\u00e5ttligt lycklig ty jag gavs m\u00f6jligheten att \u00e5teruppleva forna misstag och har l\u00e4rt mig vilka botemedel som Allah medger. Det skulle hedra mig att f\u00e5 ber\u00e4tta allt jag vet om framtiden om Ers Majest\u00e4t s\u00e5 \u00f6nskar, men f\u00f6r egen del \u00e4r min v\u00e4rdefullaste kunskap denna:<\/p>\n

Inget utpl\u00e5nar det f\u00f6rflutna. Det finns \u00e5nger, det finns botg\u00f6ring och det finns f\u00f6rl\u00e5telse. Det \u00e4r allt, men det \u00e4r tillr\u00e4ckligt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ted Chiangs<\/B> l\u00e5nga novell The Merchant and the Alchemist\u2019s Gate<\/I> vann i tiderna s\u00e5v\u00e4l Hugo- som Nebulapriset. Beroende p\u00e5 hur man vill se p\u00e5 saken \u00e4r det h\u00e4r en vacker science fiction-novell skriven i stil med ber\u00e4ttelserna i Tusen och en natt eller ocks\u00e5 en vacker fantasynovell med inslag av science fiction. Hur som helst \u00e4r det fr\u00e5ga om fantastik av h\u00f6gsta klass. F\u00f6rutom sj\u00e4lva novellen bjuds du ocks\u00e5 p\u00e5 en artikel om f\u00f6rfattaren av Johan J\u00f6nsson<\/B> samt en kort bibliografi med l\u00e4nkar till Chiangs texter p\u00e5 webben (artikeln och bibliografin finns \u00e4ven i pdf- och epub-filerna). <\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[27,11,108,10,32,16],"class_list":["post-606","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-novell","tag-fantasy","tag-hugo","tag-johan-anglemark","tag-nebula","tag-science-fiction","tag-ted-chiang"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/606","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=606"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/606\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":622,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/606\/revisions\/622"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=606"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=606"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=606"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}