![\"[P\u00e4rmen](\"http:\/\/www.enhorningen.net\/Bilder\/Bilder_2009\/Morkrets_mastare.jpeg\")
<\/p>\n<\/p>\n
M\u00f6rkrets m\u00e4stare<\/b> F\u00f6rst en seri\u00f6s varning: caveat emptor. Denna bok \u00e4r farlig. P\u00e5 riktigt. Hur m\u00e5nga timmar har jag inte spenderat p\u00e5 att leta reda p\u00e5 mera information om de obskyra eller \u00e4ven v\u00e4lk\u00e4nda f\u00f6rfattare som diskuteras h\u00e4r i boken? Hur m\u00e5nga dagar har jag inte offrat p\u00e5 att s\u00f6ka fram och sedan l\u00e4sa b\u00f6cker av dessa i artiklarna n\u00e4mnda f\u00f6rfattare; b\u00f6cker jag inte hade en blekbl\u00e5 aning om att existerade eller oftast \u2013 fullst\u00e4ndigt felaktigt som det visade sig \u2013 bara inte ans\u00e5g vara intressanta. Jag hade till exempel inte ett hum om att Runar Schildts<\/b>sena pj\u00e4s Galgmannen<\/i> \u00e4r en version av Robert Louis Stevensons<\/b> The Bottle Imp<\/i> (m\u00e5ste naturligtvis l\u00e4sas och detta omedelbums \u2013 j\u00e4mte valda delar av Schildts \u00f6vriga produktion!), att Viktor Rydberg<\/b> har skrivit en mycket tidig vampyrroman vid namn Vampyren<\/i> (hans debut de facto \u2013 1848 \u2013 kan Universitetsbiblioteket trots allt r\u00e5ka ha den i sin samling?), eller att flera av Peter Straubs<\/b> mest lockande tegelstenar (vissa av vilka man just f\u00f6r tillf\u00e4llet r\u00e5kar ha ol\u00e4sta i hyllan) alltid verkar vara fri forts\u00e4ttning till en tidigare tegelsten (som man d\u00e5 inte r\u00e5kar ha i hyllan \u2013 leder till hektisk och minuti\u00f6s antikvariatsrunda!).<\/P><\/p>\n Det tar aldrig slut. Tala om en ond cirkel.<\/p>\n Denna bok kan allvarligt skada eller totalt annihilera din fritid. Om du allts\u00e5 vill forts\u00e4tta att g\u00e5 p\u00e5 ishockeymatcher eller titta p\u00e5 Buffy<\/i> eller beh\u00e5lla din mentala h\u00e4lsa, s\u00e5 b\u00f6r du absolut undvika M\u00f6rkrets m\u00e4stare.<\/i>Om du \u00e4r tapper eller dumdristig s\u00e5 kan du l\u00e4sa vidare.<\/p>\n Sista varningen. Inte? Du forts\u00e4tter? Ok, skyll dig sj\u00e4lv. Allts\u00e5 \u2013 boken i indelad i tv\u00e5 huvuddelar. Den f\u00f6rsta och i mitt tycke intressantare delen g\u00e5r igenom skr\u00e4cklitteraturens historia fr\u00e5n gotiken till v\u00e5ra dagar, den andra och kanske sj\u00e4lvklarare delen best\u00e5r av ett trettiotal f\u00f6rfattarportr\u00e4tt. Arbetsf\u00f6rdelningen \u00e4r f\u00f6ljande: Rickard Berghorn<\/b> tar an de \u00e4ldre klassikerna och deras plats i skr\u00e4ckens annaler, Annika Johansson<\/b> de modernare rysarna. Balansen i f\u00f6rfattarportr\u00e4tten mellan det klassiska och det moderna kan anses vara relativt bra \u2013 vi har artiklar om Benson<\/b> och Bierce,<\/b> och \u00e5 andra sidan om Bloch<\/b> och Bradbury;<\/b> vi har artiklar om Le Fanu<\/b> och Leroux,<\/b> och dessa balanseras av artiklar om King<\/b> och Koontz.<\/b>Jag vill naturligtvis s\u00e4ga att det kunde finnas mera artiklar om viktiga klassiker \u2013 och det borde det ju, absolut \u2013 men n\u00e4r jag faktiskt utf\u00f6r en strikt vetenskaplig unders\u00f6kning av matematisk natur om hur det egentligen st\u00e5r till med balansen s\u00e5 f\u00e5r jag m\u00e4rka att det finns cirka dubbelt s\u00e5 m\u00e5nga artiklar om klassiker \u00e4n om de modernare f\u00f6rfattarna. Trots det h\u00e5ller jag fast vid mitt krav. Tala om prioriteter.<\/p>\n Det hela b\u00f6rjar allts\u00e5 med gotiken som Rickard Berghorn avsl\u00f6jar i bokens f\u00f6rsta artikel Gotik och romantik.<\/i> Horace Walpoles<\/b> rasande skr\u00e4ckfulla (om \u00e4n f\u00f6r en modern l\u00e4sare n\u00e5got lustiga) kortroman The Castle of Otranto<\/i> brukar anses vara genrens anfader och inneh\u00e5ller i stort sett alla de konventioner eller maner (eller klich\u00e9er) som i alla tider kommer att markera genren: ett sp\u00f6klikt slott, en grotesk atmosf\u00e4r, f\u00f6rf\u00e4rliga slottsherrar, vridna romantiska relationer, dystra och fatala hemligheter, onaturliga k\u00f6nsliga sp\u00e4nningar. Och: en Ramber\u00e4ttelse om hur verket egentligen kom till. Helt som i fallet Jekyll and Hyde<\/i> eller Coleridges<\/b> Kubla Khan<\/i> (\u201dIn Xanadu did Kubla Khan a stately pleasure-dome decree:\/where Alph, the sacred river, ran\/through caverns measureless to man\u201d)<\/i> var det i dr\u00f6mv\u00e4rlden som Walpole fann sitt stoff \u2013 we are such stuff as dreams are made on; and our little life is rounded with a sleep,<\/i> som Prospero s\u00e4ger. I sin protogotiska dr\u00f6m som han kan minnas endast diffust (\u201dp\u00e5 ett dunkelt s\u00e4tt s\u00e5som i en spegel?\u201d): \u201dEn morgon i b\u00f6rjan av juni f\u00f6rra \u00e5ret vaknade jag upp ur en dr\u00f6m, av vilken jag bara kunde minnas att jag tyckte mig vara i ett gammalt slott (en mycket naturlig dr\u00f6m f\u00f6r en, vars huvud \u00e4r s\u00e5 fyllt av gotiska ber\u00e4ttelser, som mitt) och p\u00e5 den \u00f6versta ledg\u00e5ngsstolpen i en v\u00e4ldig trappa observerade jag en gigantisk hand i en st\u00e5lhandske. P\u00e5 kv\u00e4llen satte jag mig ner och b\u00f6rjade skriva, utan att ha den minsta aning om vad jag t\u00e4nkte s\u00e4ga eller ber\u00e4tta.\u201d<\/i> (\u00d6vers\u00e4ttning av Sam J. Lundwall.<\/b>)<\/p>\n Samtidigt var boken en medveten motreaktion: detta var upplysningstiden och det rationella var det enda som g\u00e4llde. Allt var logiskt och f\u00f6rutsebart och m\u00e4nniskans intellekt styrde och h\u00e4rskade \u00f6ver allt. Inom litteraturen hade vi den borgerliga romanen, f\u00f6retr\u00e4dd av Richardson<\/b> och Fielding;<\/b> inga od\u00f6dliga passioner d\u00e4r inte. Walpole var av annan \u00e5sikt, \u00e5tminstone till en del. Det han ville g\u00f6ra var att f\u00f6rena gammal och modern litteratur (som han skriver i f\u00f6rordet till Otrantos<\/i>andra upplaga): \u201dIn the former, all was imagination and improbability; in the latter, nature is always intended to be, and sometimes has been, copied with success.\u201d<\/i> H\u00e4r har vi d\u00e5 skr\u00e4ckgenrens formel i ett n\u00f6tskal: gifta det medvetna med det omedvetna, det rationella med det irrationella, nuet med det f\u00f6rg\u00e5ngna, mardr\u00f6mmen med klarvakenheten, dagen med natten, sj\u00e4len med hj\u00e4rnan, naturen med civilisationen. Detta \u00e4r konflikten som aldrig kan l\u00f6sas, skr\u00e4ckens primus motor.<\/p>\n Det hela b\u00f6rjar allts\u00e5 1759 med Walpole och Otranto.<\/i> Eller? Jag r\u00e5kar n\u00e4mligen ha en privat k\u00e4pph\u00e4st som m\u00f6jligtvis kan ifr\u00e5gas\u00e4tta p\u00e5st\u00e5endet. Var och som \u00e4r bevandrad i elisabetansk och jakobinsk teater k\u00e4nner till en genre som kallas \u201dtragedy of revenge\u201d eller \u201drevenge play\u201d. I andra sammanhang har jag h\u00e4vdat att denna genre \u00e4r den h\u00e5rdkokta deckarens urform. Det \u00e4r den ocks\u00e5, s\u00e5 mycket \u00e4r klart, men samtidigt undrar jag om den inte \u00e4r \u2013 p\u00e5 samma g\u00e5ng \u2013 den gotiska skr\u00e4ckber\u00e4ttelsens urform? Genrens k\u00e4nnetecken \u00e4r n\u00e4mligen s\u00e5 gott som identiska med den gotiska ber\u00e4ttelsens k\u00e4nnetecken. Det markanta i h\u00e4mdtragedin \u00e4r det irrationella elementet, v\u00e5ldets brutala meningsl\u00f6shet, sj\u00e4lens vildhet, kaoset som r\u00e5der i v\u00e4rlden s\u00e5 som i sj\u00e4len. Och f\u00f6r att ytterligare accentuera likheter med skr\u00e4cklitteraturen: sp\u00f6ket. Sp\u00f6ket \u00e4r ett centralt element inom h\u00e4mdtragedin: den som sansl\u00f6st m\u00f6rdats \u00e5terv\u00e4nder i sp\u00f6kform f\u00f6r att pina m\u00f6rdaren, f\u00f6r att g\u00f6ra honom galen. H\u00e4mndtragedin b\u00f6rjar med Kyds<\/b> The Spanish Tragedy<\/i> (158?) och Marlowes<\/b> The Jew of Malta<\/i> och forts\u00e4tter med Websters<\/b> The Duchess of Malfi<\/i> och Middletons<\/b> Women beware Women<\/i> och The Revenger\u2019s Tragedy<\/i> f\u00f6r att sedan tyna bort med John Fords<\/b> \u2019Tis pity She\u2019s a Whore<\/i> (162?), men inom genren har vi ett namn ovan alla andra: William Shakespeare.<\/b> Det \u00e4r i hans dramer som genren f\u00f6r\u00e4dlas till den grad att vi inte ens uppfattar att en stor del av hans st\u00f6rsta verk de facto \u00e4r h\u00e4mndtragedier. Titus Andronicus, Richard III, Hamlet, Macbeth, Othello, Julius Caesar:<\/i> alla kan de uppfattas som tidiga skr\u00e4ckf\u00f6reg\u00e5ngare. Inget under. \u201dThat great master of nature, Shakespeare, was the model I copied\u201d,<\/i> skriver Walpole i ovan n\u00e4mnda f\u00f6rord och lyfter fram Hamlet<\/i> och Julius Caesar.<\/i><\/p>\n Men det var om M\u00f6rkrets m\u00e4stare<\/i> jag fick uppdraget att skriva. Bokens f\u00f6rra halva inneh\u00e5ller tio ess\u00e4er om skr\u00e4ck; fem stycken (Gotik och romantik, Skr\u00e4ck f\u00f6r en penny, Edgar Allan Poe och hans samtid, Guld\u00e5ldern, Pulp fiction)<\/i> av Berghorn och fem stycken (Fr\u00e5n efterkrigstid till skr\u00e4ckens fall, Vinjetter i nutid, Ett litet monstergalleri, En glimt av tecknad skr\u00e4ck, Svensk skr\u00e4ck)<\/i> av Johansson. P\u00e5 detta vis utg\u00f6r f\u00f6rra halvan en ytterst anv\u00e4ndbar och ofta insiktsfull skr\u00e4ckhistorik, j\u00e4mte en inblick i den modernare skr\u00e4ckens olika former. Den mera klassiska skr\u00e4cken f\u00e5r en mera ing\u00e5ende behandling \u00e4n den modernare varianten; s\u00e4kerligen eftersom f\u00e4ltet \u00e4r sn\u00e4vare och b\u00e4ttre unders\u00f6kt. Det \u00e4r n\u00e5got av en mardr\u00f6m att f\u00f6rs\u00f6ka katalogisera allt av vikt som h\u00e4nder inom skr\u00e4ckgenren idag \u2013 \u00e4ven om man har tyngdpunkten p\u00e5 litteratur \u2013 n\u00e4r till och med en Eurovisionsvinnare kan tillh\u00f6ra genren (som om inte hela t\u00e4vlingen var en renodlad skr\u00e4ckupplevelse?). Det f\u00f6rs\u00f6ker Johansson inte ens utan vist nog v\u00e4ljer hon bort stora delar och koncentrerar sig mera p\u00e5 vissa aspekter som till exempel tecknad skr\u00e4ck (det \u00e4r ju trots allt litteratur \u00e4ven det) och naturligtvis svensk skr\u00e4ck. Det lilla monstergalleriet \u00e4r ett trevligt till\u00e4gg d\u00e4r de litter\u00e4ra monstren fr\u00e5n zombien och varulven till den n\u00e5got modernare seriem\u00f6rdaren introduceras koncist men sakkunnigt.<\/p>\n Den andra halvan med sina korta f\u00f6rfattarbiografier \u00e4r enormt anv\u00e4ndbar som ett uppslagsverk b\u00e5de f\u00f6r den som redan k\u00e4nner till genren och dess f\u00f6rfattare och f\u00f6r den som vill bekanta sig med skr\u00e4ckhistorier och deras f\u00f6rfattare. Som sagt har vi flera klassiker \u00e4n samtida skr\u00e4ckf\u00f6rfattare. Betyder det att det skrevs b\u00e4ttre skr\u00e4ck anno dazumal eller handlar det enbart om redakt\u00f6rernas personliga preferenser? Hur som helst \u00e4r det alltid betydligt l\u00e4ttare att v\u00e4rdes\u00e4tta och analysera en h\u00e4dang\u00e5ngen \u00e4n n\u00e5gon som \u00e4nnu finns kvar h\u00e4r bland oss. Det \u00e4r ju om\u00f6jligt att veta hur till exempel Stephen Kings och Neil Gaimans<\/b> litter\u00e4ra arv kommer att se ut om hundra \u00e5r. Kommer herrarne att hyllas och dyrkas eller totalt gl\u00f6mmas bort? (Dan Brown,<\/b> som gudskelov inte f\u00f6rekommer i boken, kommer naturligtvis att sjunka i skr\u00e4plitteraturens bottenl\u00f6sa tr\u00e4sk utan ett ljud och detta inom den n\u00e4rmaste framtiden \u2013 vilket \u00e4r en lycklig tanke och bereder mig mycken tr\u00f6st och fr\u00f6jd.)<\/p>\n En sak \u00e4r klar. Var och en som l\u00e4ser M\u00f6rkrets m\u00e4stare<\/i> kommer att inse ett antal viktiga saker. Som att skr\u00e4ck \u00e4r en legitim litteraturgenre med \u00e4rofulla anor och verkliga m\u00e4sterf\u00f6rfattare. Som att det l\u00f6nar sig att bekanta b\u00e5de med klassikerna och de moderna verken om man vill f\u00f6rst\u00e5 genren. Som att det kan vara h\u00e4lsosamt att begrunda varf\u00f6r skr\u00e4ck l\u00e4ses och skrives och vilka dolda aspekter i det m\u00e4nskliga psyket tilltalas av genren och varf\u00f6r. Sj\u00e4lvklara saker f\u00f6r somliga, oerh\u00f6rt sv\u00e5ra f\u00f6r andra.<\/p>\n -Petri Salin- 28.10.2008<\/i><\/small><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
\nF\u00f6rfattare:<\/b> Rickard Berghorn & Annika Johansson
\nF\u00f6rlag: <\/b>BTJ F\u00f6rlag<\/a>
\nUtgivnings\u00e5r:<\/b> 2006
\nISBN 978-91-7018-573-1
\nF\u00f6rfattarnas hemsidor:<\/b> Rickard Berghorns blogg finns p\u00e5 nymodernism.blogsome.com<\/a>; Annika Johansson verkar inte ha n\u00e5gon webbsida eller blogg.<\/p>\nPetri Salin<\/B> har l\u00e4st Rickard Berghorns<\/B> och Annika Johanssons<\/B> M\u00f6rkrets m\u00e4stare<\/I>.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3,2],"tags":[88,47,27,64,30,65,4],"class_list":["post-525","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-litteratur","category-recension","tag-annika-johansson","tag-fackbok","tag-fantasy","tag-petri-salin","tag-rickard-berghorn","tag-samling","tag-skrack"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/525","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=525"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/525\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":529,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/525\/revisions\/529"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=525"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=525"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=525"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}