{"id":492,"date":"2001-04-11T00:00:49","date_gmt":"2001-04-10T21:00:49","guid":{"rendered":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/?p=492"},"modified":"2017-04-28T20:23:57","modified_gmt":"2017-04-28T17:23:57","slug":"berattelser-i-svart-och-gront-te","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/berattelser-i-svart-och-gront-te\/","title":{"rendered":"Ber\u00e4ttelser i svart och Gr\u00f6nt te"},"content":{"rendered":"

Ber\u00e4ttelser i svart<\/b>
\nRedigerad av:<\/b> Rickard Berghorn
\n\u00d6vers\u00e4ttare:<\/b> Rickard Berghorn, Henrik Johnsson och Hanna Svensson
\nF\u00f6rlag:<\/b> Aleph Bokf\u00f6rlag (http:\/\/www.alephbokforlag.se<\/a>)
\nUtgivnings\u00e5r:<\/b> 2000
\nISBN 91-972507-8-3<\/i><\/p>\n

 <\/P><\/p>\n

Gr\u00f6nt te<\/b>
\nF\u00f6rfattare:<\/b> Joseph Sheridan LeFanu
\n\u00d6vers\u00e4ttare:<\/b> Erik Magnus Eriksson
\nF\u00f6rlag:<\/b> Aleph Bokf\u00f6rlag (http:\/\/www.alephbokforlag.se<\/a>)
\nUtgivnings\u00e5r:<\/b> 2000
\nISBN 91-972507-6-7
\nOriginaltitel:<\/b> Green Tea
\nOrignalutgivnings\u00e5r:<\/b> 1869<\/i><\/P><\/p>\n

Tv\u00e5 tunna och smidiga volymer, den ena gr\u00e5 med en labyrint p\u00e5 p\u00e4rmen, den andra gr\u00f6n med en ond ande p\u00e5 p\u00e4rmen. Den gr\u00e5a volymen heter Ber\u00e4ttelser i svart<\/i> och \u00e4r en novellsamling sammanst\u00e4lld av Rickard Berghorn.<\/b> Den gr\u00f6na volymen inneh\u00e5ller en enda l\u00e4ngre ber\u00e4ttelse av Sheridan LeFanu<\/b> och heter Gr\u00f6nt te.<\/i><\/P><\/p>\n

\"[P\u00e4rmenBer\u00e4ttelser i svart<\/i> \u00e4r egentligen en ganska trevlig melange av \u00e4ldre utl\u00e4ndska klassiker och nyskrivna svenska skr\u00e4cknoveller, eller s\u00e4llsamma historier som det lyder i underubriken. Den stilistiska variansen \u00e4r t\u00e4mligen stor, men l\u00e5ngt ifr\u00e5n om\u00f6jlig.<\/P><\/p>\n

Klassikernas ber\u00e4ttelser \u00e4r f\u00f6r det mesta av det ok\u00e4ndare slaget. Edgar Allan Poes<\/b> Ber\u00e4ttelse fr\u00e5n klippiga bergen<\/i> har jag (antagligen) aldrig tidigare st\u00f6tt p\u00e5 och den tillh\u00f6r inte hans allra suver\u00e4naste verk, men \u00e5 andra sidan brukar man ju i alla samlingar alltid st\u00f6ta p\u00e5 samma ”obligatoriska nummer” och d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det riktigt uppfriskande att f\u00e5 l\u00e4sa en Poe-novell som man inte kan s\u00e5 gott som utantill. William Hope Hodgson<\/b> \u00e4r mest k\u00e4nd f\u00f6r sina ockultistiska detektivnoveller om sp\u00f6kjagaren Carnacki (en tidig X-files<\/i>-f\u00f6reg\u00e5ngare allts\u00e5!), men sin ungdom tillbringade han till sj\u00f6ss. En tropisk skr\u00e4ck<\/i> \u00e4r en av de av hans texter som bygger p\u00e5 hans sj\u00f6mansbakgrund och handlar om ett vidunderligt sj\u00f6monstrum med en bestialisk aptit. Kunde n\u00e4stan vara skriven av Conrad.<\/b> I Robert W. Chambers<\/b>Det gula tecknet<\/i> har vi en f\u00f6rskr\u00e4cklig bok som ingen kan l\u00e4sa till slut utan att bli galen eller utan att beg\u00e5 sj\u00e4lvmord. Denna v\u00e4lber\u00e4ttade historia ur samlingen The King in Yellow<\/i> \u00e4r skriven p\u00e5 1890-talet och gjorde ett oerh\u00f6rt djupt intryck p\u00e5 en ung man vid namn H.P. Lovecraft.<\/b><\/p>\n

Sven Christer Swahns<\/b> Baron Lemurion<\/i> \u00e4r en variation p\u00e5 ett tema. Swahn skriver om Stokers<\/b> Dracula<\/i> (eller det stycke d\u00e4r Harker anl\u00e4nder till vampyrens slott) men hans omskrivning \u00e4r s\u00e5 uppenbar och okonstlad att novellen blir f\u00f6rmer \u00e4n en parafras, och s\u00e5 stilig att novellen tillh\u00f6r samlingens absoluta p\u00e4rlor – s\u00e4llan f\u00e5r man nuf\u00f6rtiden l\u00e4sa s\u00e5 fin prosa. Swahn p\u00e5minner mig om v\u00e5r egen Boris Hurtta,<\/b> men hans prosa \u00e4r elegantare och hans tankeg\u00e5ng mera sofistikerad. Johan Theorins<\/b>S\u00f6dergatans \u00f6stra trottoar<\/i> beskriver en viss liten gatsnutt i G\u00f6teborg, en helt vanlig gata utan sp\u00f6ken eller annan skr\u00e4cksam verksamhet. Och \u00e4nd\u00e5 \u00e4r gatan \u00e4ndl\u00f6st kuslig. En fin novell som visar med hur sm\u00e5 medel det g\u00e5r att uppn\u00e5 effektiva slutresultat. Det \u00e4r alltid trevligt att det finns f\u00f6rfattare som f\u00f6rst\u00e5r sig p\u00e5 nyanser. Per Jorners<\/b>V\u00e5r fiende huset<\/i> \u00e4r samlingens roligaste stycke och beskriver en hoppl\u00f6s trollkarlsl\u00e4rjunge och ett antal \u00e4lvor ridande p\u00e5 fladderm\u00f6ss. Och ett hus naturligtvis.<\/p>\n

Av de samtliga texterna tilltalar mig Meyrinks<\/b> Doktor Cinderellas slingerv\u00e4xter<\/i> mest. Meyrinks stil brukar man ju karakteriseras som dr\u00f6maktig och i novellens inledning citeras Mattias Fyhr<\/b> som har skrivit att ”l\u00e4saren vid ber\u00e4ttelsens slut uppt\u00e4cker att hon inte riktigt vet vad som h\u00e4nt, men att det \u00e4nd\u00e5 varit en underbar l\u00e4sning.”<\/i> D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det b\u00e5de hoppl\u00f6st och on\u00f6digt att b\u00f6rja f\u00f6rklara vad novellen handlar om. Men \u00e4nd\u00e5 ett par ord: ber\u00e4ttaren har hittat en statyett i Egypten och nu \u00e4r han besatt av den och l\u00e5ter sig ledas av den till en viss gata, ett visst hus, en viss k\u00e4llare. ”Det smala hektiska huset har jag f\u00f6rg\u00e4ves s\u00f6kt, och p\u00e5 polisvaktkontoret vet ingen n\u00e5got om den d\u00e4r natten.”<\/i>Men vad var det som h\u00e4nde? Och vem var det egentligen som var doktor Cinderella? En bisarr och of\u00f6rgl\u00f6mlig ber\u00e4ttelse.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"[P\u00e4rmen”Jag skrev en hel del; jag skrev sent om natten. Jag t\u00e4nkte st\u00e4ndigt p\u00e5 \u00e4mnet d\u00e4r jag gick omkring, varhelst jag befann mig, \u00f6verallt. Det genomsyrade mig fullst\u00e4ndigt.”<\/i>S\u00e5 s\u00e4ger den olycklige pastor Jennings i LeFanus Gr\u00f6nt te.<\/i> Det synes mig att man mycket v\u00e4l kunde tolka Gr\u00f6nt te<\/i> som en studie i avancerat f\u00f6rfattarskap. ”Jag tror att alla som p\u00e5 allvar ger sig i kast att skriva g\u00f6r det, som en god v\u00e4n uttrycker det, p\u00e5 n\u00e5gonting – te, eller kaffe, eller tobak. Jag antar att det i s\u00e5dana sysslor finns en sorts fysiskt underutnyttjande som stundligen m\u00e5ste h\u00e4vas, eller helt enkelt att man riskerar att bli alltf\u00f6r abstrakt och sinnet s\u00e5 att s\u00e4ga kan l\u00e4mna kroppen, om man inte tillr\u00e4ckligt ofta p\u00e5minns om kopplingen till faktiska sinnesuttryck. I vilket fall k\u00e4nde jag ett behov, och jag tillfredst\u00e4llde det.”<\/i>Det \u00e4r sv\u00e5rt ibland att pressa ur sig ord, meningar, paragrafer. Det kan vara h\u00e5rt och stressande och det kan t\u00e4ra p\u00e5 en mentalt. I LeFanus fall l\u00e4r f\u00f6rfattarskapet ha t\u00e4rt s\u00e4rskilt mycket p\u00e5 hans fragila psyke. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det kanske inte helt oresonabelt att anta att vissa partier i ber\u00e4ttelsen kan vara besl\u00f6jat sj\u00e4lvbiografiska.<\/P><\/p>\n

”Te var min f\u00f6ljeslagare – till en b\u00f6rjan vanligt svart te, tillagt p\u00e5 vanligt vis, inte alltf\u00f6r starkt, men jag drack en hel del och \u00f6kade med tiden styrkan gradvis. Jag hade aldrig obehag av det. Jag b\u00f6rjade dricka litet gr\u00f6nt te och fann effekten behagligare. Det sk\u00e4rpte och st\u00e4rkte tankekraften varf\u00f6r jag b\u00f6rjade dricka det regelbundet, men inte starkare \u00e4n man drack det f\u00f6r ren njutning. Jag skrev en hel del h\u00e4r ute, det var s\u00e5 fridfullt, just i detta rum. Jag brukade sitta uppe sent och jag fick f\u00f6r vana att smutta p\u00e5 mitt te – gr\u00f6nt te – allteftersom mitt arbete fortskred. Jag hade p\u00e5 mitt bord en liten kanna som h\u00e4ngde \u00f6ver ett ljus och bryggde te tv\u00e5-tre g\u00e5nger mellan elva p\u00e5 kv\u00e4llen och tv\u00e5 eller tre p\u00e5 morgonen, den tid jag gick till s\u00e4ngs.”<\/i> \u00c4r den apformade demonen som v\u00e5r gode pastor f\u00e5r till sin s\u00e5 gott som st\u00e4ndiga f\u00f6ljeslagare en fysisk projektion av hans writer’s block? Det som hindrar hans skrivande? LeFanu var sj\u00e4lv ytterst produktiv, men kanske han \u00e4nd\u00e5 vid n\u00e5got skede f\u00f6ll offer f\u00f6r of\u00f6rm\u00e5gan att f\u00e5 en enda sensibel tanke p\u00e5 papperet? Vilken f\u00f6rfattare skulle aldrig ha gjort det? S\u00e4rskilt en f\u00f6rfattare vars levnad h\u00e4nger p\u00e5 f\u00f6rm\u00e5gan att st\u00e4ndigt producera nya texter. Det \u00e4r l\u00e4tt att bli manisk n\u00e4r man skriver – kanske apan \u00e4r texten som aldrig blir f\u00e4rdig f\u00f6r att det alltid finns saker att korrigera och \u00e4ndra i den? Ibland kan apan f\u00f6rsvinna f\u00f6r en liten stund, men den kommer alltid tillbaka, och varje g\u00e5ng \u00e4r den starkare.<\/p>\n

Gr\u00f6nt te<\/i> \u00e4r en av LeFanus ber\u00f6mdaste noveller (den andra k\u00e4nda heter Carmilla<\/i> och handlar om sapfiska vampyrer) och jag l\u00e4ser den medan jag dricker gr\u00f6nt te. Att inte dricka gr\u00f6nt te n\u00e4r man begrundar den vore n\u00e4rmast taktl\u00f6st.<\/p>\n

Erik Magnus Erikssons<\/b> \u00f6vers\u00e4ttning \u00e4r utomordentligt lyckad och h\u00e5ller stilen fint. Nicolas Krizans<\/b> illustrationer \u00e4r stiliga, men inte fullt s\u00e5 tidsm\u00e4ssiga som de kunde vara. Det handlar ju \u00e4nd\u00e5 om sent 1700- eller tidigt 1800-tal. De informativa slutorden \u00e4r f\u00f6rfattade av Sven Christer Swahn.<\/p>\n

 <\/p>\n

Dessa volymers f\u00f6rl\u00e4ggare b\u00e4r p\u00e5 det ytterst borgeska namnet Aleph Bokf\u00f6rlag (i Borges<\/b> novell El Aleph<\/i> hittar en poet en punkt i sin k\u00e4llare och i denna punkt finns hela v\u00e4rlden, hela universum) och utger \u00e4ven tidskriften Minotauren<\/i> (\u00e4nnu ett ultraborgeskt namn!). En riktigt intressant start f\u00f6r en nytt f\u00f6rlag.<\/P><\/p>\n

-Petri Salin- 11.4.2001<\/i><\/small><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Petri Salin<\/B> recenserar Joseph Sheridan LeFanus<\/B> Gr\u00f6nt te<\/I> och novellantologin Ber\u00e4ttelser i svart<\/I>, den senare redigerad av Rickard Berghorn<\/B>.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3,2],"tags":[5,27,84,64,30,4],"class_list":["post-492","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-litteratur","category-recension","tag-antologi","tag-fantasy","tag-joseph-sheridan-lefanu","tag-petri-salin","tag-rickard-berghorn","tag-skrack"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/492","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=492"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/492\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":506,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/492\/revisions\/506"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=492"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=492"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=492"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}