Darwin’s Radio<\/b>
\nF\u00f6rfattare:<\/b> Greg Bear
\nF\u00f6rlag:<\/b> Ballantine Del Rey
\nUtgivnings\u00e5r:<\/b> 1999<\/i><\/p>\n
Det h\u00e4pnadsv\u00e4ckande faktum som den nyaste genforskningen har avsl\u00f6jat \u00e4r det att en relativt stor del av v\u00e5r genetiska information \u00e4r s\u00e5 kallad skr\u00e4pinformation, det vill s\u00e4ga genetisk information utan n\u00e5gon som helst betydelse eller relevans. Eller s\u00e5 ser det ut. Ett annat intressant om \u00e4n lite \u00e4ldre vetenskapligt problem \u00e4r evolutionens till synes r\u00e4tt hackiga framfart. Den klassiska darwinismens anh\u00e4ngare anser att alla evolutiva f\u00f6r\u00e4ndringar sker l\u00e5ngsamt och gradvis (d\u00e4rav namnet gradualism). De forskare som har omfamnat ett nyare och inte alls fullst\u00e4ndigt accepterat syns\u00e4tt tror att evolutionen v\u00e4l kan ske via helt of\u00f6rv\u00e4ntade hopp och skutt (d\u00e4rav namnet saltism efter latinets ”att hoppa”) vilket kunde f\u00f6rklara det att det finns ibland ganska sv\u00e5rf\u00f6rst\u00e5eliga luckor i det fossila bevismaterialet.<\/p>\n
Om vi tar dessa tv\u00e5 ytterst fascinerande pusselbitar och kombinerar dem f\u00e5r vi en synnerligen trov\u00e4rd evolutionsteori. P\u00e5 denna teori bygger Bear sin roman Darwin’s Radio.<\/i><\/p>\n
Det b\u00f6rjar med neandertalare som hittas frusna i en alpgrotta. Neandertalarna – en man och en kvinna – har med sig ett nyf\u00f6tt barn, men barnet \u00e4r inte en neandertalare utan har n\u00e4rmast moderna drag. \u00c4nd\u00e5 visar DNA-provet att barnet \u00e4r neandertalarnas efterkomma. Vem \u00e4r det som har f\u00f6rs\u00f6kt sl\u00e5 ihj\u00e4l barnet och modern? Och varf\u00f6r? Har neandertalarna n\u00e5got att g\u00f6ra med massgravar i Georgien, med slaktade barn och m\u00f6drar? Och vad har Herodes influenssa som pl\u00f6tsligt tycks drabba hela v\u00e4rldens kvinnor med det hela att g\u00f6ra, en sjukdom som resulterar i missfall och missfoster?<\/p>\n
Katalysatorn (man kunde n\u00e4stan s\u00e4ga protagonisterna) i Bears soppa \u00e4r virus. Skickligt l\u00e5ter han det som kallas HERV (Human Endogenic Retro-Virus, det vill s\u00e4ga m\u00e4nskliga endogena retrovirus) st\u00e5 f\u00f6r sin evolutionsmekanik. Retrovirus \u00e4r virus som tr\u00e4nger sig in i v\u00e5rt (och alla levande varelsers) DNA och skriver in sina program i v\u00e5ra program. Programmen kan aktiveras f\u00f6rst efter \u00e5r eller kanske efter otaliga generationer. Eller kanske de aldrig aktiveras. Ingen tycks riktigt veta vad de g\u00f6r, ifall de g\u00f6r n\u00e5got alls. Kanske de gynnar oss. Kanske inte. Bear l\u00e5ter sina fiktiva virus agera som genetiska generatorer. Virusen f\u00e5r generera nya genetiska modifikationer och d\u00e4rmed st\u00e5 f\u00f6r v\u00e5r evolutions framfart.<\/p>\n
Den centrala konflikten i romanen \u00e4r enkel och ganska kraftfull. Ett retrovirus som heter SHEVA \u00e5stadkommer missfall och mystiska sekund\u00e4ra graviditeter. De sekund\u00e4ra fostren \u00e4r inte helt m\u00e4nskliga (de har tex. 52 kromosomer medan vi endast har 46) och tycks ha en f\u00f6ga chans att \u00f6verleva. Ska man l\u00e5ta dem f\u00f6das? \u00c4r SHEVA en farlig sjukdom som hotar hela m\u00e4nskligheten eller \u00e4r det f\u00f6rsta steget i m\u00e4nsklighetens n\u00e4sta evolutiva storhopp? Hur reagerar regeringarna? Hur reagerar de enskilda individerna?
\nErk\u00e4nnas m\u00e5ste nog att jag finner romanens vetenskapliga information betydligt intressantare \u00e4n de m\u00e5nga personkonflikterna (vilka i en dylik situation \u00e4nd\u00e5 \u00e4r avsev\u00e4rda) och tycker att Bear g\u00e4rna kunde skippat en stor del av romanens ”m\u00e4nskliga dramer” (men \u00e5 andra sidan \u00e4r detta r\u00e4tt om\u00f6jligt). S\u00e5 kunde vi ha f\u00e5tt en kortare roman vilket alltid brukar vara trevligare. D\u00e4remot \u00e4r romansen huvudpersonerna emellan f\u00f6r en g\u00e5ngs skull synnerligen v\u00e4l motiverad, det handlar ju trots allt om fortplantning, och d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r denna romans en integral del av intrigen. Det \u00e4r ju klart att huvudpersonernas kommande barn \u00e4r ett av de nya ”\u00f6verm\u00e4nniskorna”.<\/p>\n
Det Bear inte lyckas s\u00e4rskilt v\u00e4l med \u00e4r att beskriva den nya ”\u00f6verm\u00e4nniskan” och hur hon \u00e4r annorlunda och oss \u00f6verl\u00e4gsen. H\u00e4r finns det \u00e4ven ett i mina \u00f6gon grundl\u00e4ggande problem. Bear anser att evolutionen har en definitiv och n\u00e4stan medveten tendens, alltid str\u00e4var fram\u00e5t, alltid f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rb\u00e4ttra och f\u00f6r\u00e4dla arten. Jag \u00e4r inte fullt \u00f6vertygad. Enligt Darwin har evolutionen ingen tendens. Evolutionen ”f\u00f6rs\u00f6ker” inget. Den klassiska evolutionen p\u00e5st\u00e5r blott och bart att de som har anpassat sig b\u00e4st i en given nisch klarar sig b\u00e4ttre, f\u00e5r d\u00e4rf\u00f6r en st\u00f6rre och mera v\u00e4ln\u00e4rd avkomma, sprider d\u00e4rf\u00f6r sitt genetiska material vidare mera effektivt och konkurrerar till slut ut de med s\u00e4mre anpassat genmaterial. Helt mekanistiskt allts\u00e5. Inga stora dramer utan en l\u00e5ngsam process. V\u00e5r evolution str\u00e4var inte att n\u00e5 ett h\u00f6gre intelligensplan, intellektet \u00e4r n\u00e4rmast en evolution\u00e4r biprodukt, fast\u00e4n en ofta riktigt anv\u00e4ndbar s\u00e5dan.<\/p>\n
Men detta \u00e4r fiktion. Och den klassiska evolutiosmodellen handlar om de n\u00e4rmast omedvetna och ointelligenta arternas evolution. Det kan ju h\u00e4nda att medvetenheten och intellektet fullst\u00e4ndigt f\u00f6rvr\u00e4nger evolutionens krafter och verkan. Det finns \u00e4ven de som anser att det moderna samh\u00e4llet har satt en punkt f\u00f6r m\u00e4nniskans evolution (eller tom. de som vill p\u00e5st\u00e5 att det ingen evolution har skett p\u00e5 flera tiotusen \u00e5r). Kanske det \u00e4r helt tv\u00e4rtom. Vem vet.
\nDarwin’s Radio<\/i> \u00e4r en riktigt intressant och fiffig roman, men ingen enorm l\u00e4supplevelse f\u00f6r en mera seri\u00f6s sk\u00f6nlitter\u00e4r finsmakare. Bakp\u00e4rmen kallar boken f\u00f6r en ”technothriller” vilket inte \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n sanningen. Biothriller kanske vore \u00e4nnu r\u00e4ttare.<\/p>\n
<\/p>\n
<\/a>Goddesses<\/b> Linda Nagatas<\/b> Goddesses<\/i> handlar om kvinnor, om reproduktion, om fertilitet, om den tredje v\u00e4rlden. H\u00e4r har vi en kortroman med en tydlig tendens.<\/p>\n Handlingen \u00e4ger rum i s\u00f6dra Indien d\u00e4r protagonisten arbetar (naturligtvis) f\u00f6r ett multinationellt teknologiskt f\u00f6retag. En vacker dag st\u00f6ter han p\u00e5 en liten flicka. Det framg\u00e5r att flickan \u00e4r gift, eller r\u00e4ttare sagt \u00e4nka, allvarligt sjuk, och har d\u00e4rf\u00f6r blivit \u00f6vergiven av sin mans familj, l\u00e4mnats p\u00e5 gatan f\u00f6r att l\u00e5ngsamt tyna bort och d\u00f6. Hon \u00e4r barnl\u00f6s, antagligen fruktl\u00f6s, och d\u00e4rf\u00f6r inget v\u00e4rd. Protagonisten f\u00f6rs\u00f6ker hj\u00e4lpa henne, om \u00e4n n\u00e5got motvilligt, och l\u00e5ter henne bo hos sig. Detta leder till en kulturkonflikt.<\/p>\n Den av m\u00e5ngen h\u00f6gt uppskattade Nagata har specialiserat sig p\u00e5 nanoteknologi och det m\u00e4rks. I detta stycke \u00e4r den b\u00e4sta (hemskaste) av hennes nanoid\u00e9er en ”uterine implant” som det heter p\u00e5 engelska, en i livmodern placerad nanorobot som f\u00f6rst\u00f6r kvinnans foster ifall det \u00e4r av fel k\u00f6n, det vill s\u00e4ga en flicka. Detta i sin tur leder till en allvarlig obalans i k\u00f6nens j\u00e4mvikt som bara eskalerar. Men flickor och kvinnor \u00e4r v\u00e4rdel\u00f6sa. Deras enda v\u00e4rde ligger i det att\/om de f\u00f6der s\u00f6ner. Goddesses<\/i> \u00e4r en kortroman om viktiga saker och jag skulle g\u00e4rna tycka om den. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det s\u00e5 ledsamt att Goddesses<\/i> ocks\u00e5 \u00e4r en r\u00e4tt s\u00e5 klumpig kortroman. Det verkar som om Nagata s\u00e4tter upp sina scener s\u00e5 att de har en verklig dramatisk potential och l\u00e5ter sedan bli att f\u00f6rverkliga det hela. Det andra som st\u00f6r mig oerh\u00f6rt \u00e4r hennes s\u00e4tt att understryka det som hon tycker att \u00e4r r\u00e4tt och r\u00e4ttvist (och det som de facto \u00e4r r\u00e4tt och r\u00e4ttvist) genom att l\u00e5ta sina fiktiva personer reagera omotiverat starkt d\u00e5 n\u00e4r det dramatiskt sett inte \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt att s\u00e5 g\u00f6ra (detta \u00e4r ett allm\u00e4nt fel i amerikansk TV-drama, program som f\u00f6rst kan verka hur intressanta som helst – Star Trek, Babylon 5, Outer Limits<\/i> – g\u00e5r det inte att titta p\u00e5 f\u00f6r att alla beter sig s\u00e5 klumpigt och stelt och onaturligt), till exempel n\u00e4r en fundamentalistisk indier talar neds\u00e4ttande om kvinnor. Vi vet att detta inte \u00e4r v\u00e5ra protagonisters \u00e5sikt. Vi vet att detta inte \u00e4r Nagatas \u00e5sikt. F\u00f6rst och fr\u00e4mst s\u00e5 \u00e4r det banalt och svartvitt att understryka ”r\u00e4ttvisan” s\u00e5 kraftigt, vilket betyder att det konstn\u00e4rligt sett \u00e4r ett d\u00e5ligt beslut. F\u00f6r det andra – och detta \u00e4r betydligt viktigare – s\u00e5 underminerar romanpersonernas \u00f6verdrivna och omotiverade reaktioner l\u00e4sarens egna reaktioner och g\u00f6r dem i v\u00e4rsta fall helt on\u00f6diga (varf\u00f6r borde l\u00e4saren reagera n\u00e4r prosastycket redan har gjort det f\u00f6r honom\/henne?). Det \u00e4r alltid betydligt effektivare att l\u00e5ta l\u00e4saren sj\u00e4lv reagera.<\/p>\n Grundfelet med Goddesses<\/i> kan ligga i formen. Betydligt kortare kunde den ha varit en helt hyfsad novell. Med mera k\u00f6tt p\u00e5 benen kunde den ha varit en intressant och r\u00f6rande roman. Som det nu \u00e4r s\u00e5 ligger dess enda betydelse i det Nagata har att ber\u00e4tta om den tredje v\u00e4rldens kvinna och hennes vidriga levnadsf\u00f6rh\u00e5llanden, vilket inte \u00e4r helt d\u00e5ligt det heller. Som fiktion \u00e4r den inte mycket att h\u00e4nga i julgranen.<\/p>\n <\/p>\n <\/a>macs<\/b> Terry Bissons<\/b> macs<\/i> \u00e4r en ganska finurlig liten novell. Vad som g\u00f6r den finurlig och p\u00e5hittig \u00e4r inte s\u00e5 mycket vad den handlar om utan hur den \u00e4r strukturerad och ber\u00e4ttad. Bland klonerna befinner sig \u00e4ven den ursprungliga g\u00e4rningsmannen (en av klonerna f\u00f6rst\u00f6rs och ers\u00e4tts med g\u00e4rningsmannen). Ingen vet dock vem av dem han \u00e4r. Ingen vet vilken av familjerna f\u00e5r honom. Det \u00e4r precis meningen med det hela. Nu kan alla k\u00e4nna sig som g\u00e4rningsmannens verkliga avr\u00e4ttare.<\/p>\n Ber\u00e4ttelsen b\u00f6rjar fem \u00e5r efter avr\u00e4ttningarna n\u00e4r en journalist (s\u00e5 p\u00e5st\u00e5r han sig vara) intervjuar diverse akt\u00f6rer i dramat. Undan f\u00f6r undan s\u00e5 n\u00e4rmar sig ”journalisten” det som han s\u00f6ker. Det vill s\u00e4ga vilken av familjerna som hade \u00e4ran att ta hand om klonernas far. Den slutliga \u00f6verraskningen \u00e4r inte s\u00e5 v\u00e4ldigt stor men fungerar trots det.<\/p>\n Novellen \u00e4r ber\u00e4ttad helt i dialogform, eller kanske man borde s\u00e4ga monologform, f\u00f6r att man inte h\u00f6r ”journalistens” repliker, endast svaren. Bisson anv\u00e4nder sig av hela 26 ber\u00e4ttare (eller 27 om vi r\u00e4knar med den sista monologen\/repliken) och de kortfattade narrativa styckena fungerar helt ypperligt. Den ena monologen leder rakt fram till f\u00f6ljande som leder rakt fram till f\u00f6ljande. Information f\u00e5r vi hela tiden s\u00e5 minimalt att det ibland \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6lja med intrigen men detta \u00e4r det enda s\u00e4ttet att f\u00e4ngsla v\u00e5rt intresse (just d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6r att novellens ”substans” sist och slutligen \u00e4r ganska minimal) och tvinga oss att l\u00e4sa vidare. Bisson kunde kanske ha stiliserat sina monologer \u00e4nnu mera, nu \u00e4r de t\u00e4mligen likadana allihopa, men annars \u00e4r novellen inte alls s\u00e5 dum. En bra id\u00e9, en originell upps\u00e4ttning. Det r\u00e4cker.<\/p>\n <\/p>\n <\/a>Daddy’s World<\/b> N\u00e5got f\u00f6rv\u00e5nad har jag varit, det m\u00e5ste jag erk\u00e4nna, \u00f6ver Nebula-vinnarnas r\u00e4tt l\u00e5ga standard. \u00c4r dessa verkligen de b\u00e4sta texterna den engelskatalande sf\/f-v\u00e4rlden har att erbjuda? Visst \u00e4r ber\u00e4ttelsernas grundid\u00e9 oftast stark och strukturen \u00e5tminstone kompetent, men \u00e4nd\u00e5 k\u00e4nns det som om v\u00e5ra inhemska skribenter n\u00e4r som helst kunde prestera helt lika bra noveller. Antagligen b\u00e4ttre, f\u00f6r att v\u00e5ra b\u00e4sta krafter har insett att den sk\u00f6nlitter\u00e4ra aspekten inte alls \u00e4r s\u00e5 oviktig som den gemene Nebula-vinnaren tycks anse. En novell, hur spektakul\u00e4r id\u00e9n \u00e4n \u00e4r, \u00e4r alltid betydligt kraftigare om l\u00e4saren kan leva sig in i den, f\u00f6rf\u00f6ras av v\u00e4rlden f\u00f6rfattaren har skapat.<\/p>\n Av alla Nebula-vinnare \u00e4r Walter Jon Williams<\/b> Daddy’s World<\/i>den som intresserar mig allra minst och den som jag hoppas att jag beh\u00f6ver varken l\u00e4sa eller recensera. Orsaken vet jag inte riktigt, men oftast s\u00e5 brukar jag intuitivt veta vad som \u00e4r l\u00e4sv\u00e4rt och vad som gott kan skippas. Och oftast har jag helt r\u00e4tt. Naturligtvis visar sig Daddy’s World<\/i> vara den \u00f6verl\u00e4gset b\u00e4sta av Nebula-vinnarna, till och med en av de b\u00e4sta novellerna jag har l\u00e4st p\u00e5 en bra stund.<\/p>\n Daddy’s World<\/i> kunde helt v\u00e4l vara ur Neil Gaimans<\/b> underbara samling Smoke and Mirrors.<\/i> Det som Gaiman skriver suver\u00e4nare \u00e4n alla andra \u00e4r ber\u00e4ttelser ur ett barns synvinkel. I Daddy’s World<\/i>g\u00f6r Williams det \u00e5tminstone lika suver\u00e4nt. Jamie \u00e4r en liten pojke som lever i en v\u00e4rld d\u00e4r barnens alla fantasivarelser \u00e4r verkliga, d\u00e4r han dagligen leker i enorma lekparker och f\u00f6rtrollade slott, allt tack vare datateknologin. Jamie och hans lillasyster Becky lever i barnens paradis. Don Quijote l\u00e4r barnen spanska medan de leker och Cicero – en betydligt pomp\u00f6sare herre – l\u00e4r dem latin.<\/p>\n Jamie tr\u00f6ttnar aldrig p\u00e5 att leka med sina virtuella lekkamrater – Mister Jeepers, whirlikinsen, prinsessan Gigunda. Becky, d\u00e4remot, b\u00f6rjar bete sig underligt. Hon skaffar sig andra v\u00e4nner (varifr\u00e5n – det vet Jamie inte) och verkar ointresserad av deras lekar. Och s\u00e5 pl\u00f6tsligt \u00e4r hon st\u00f6rre och \u00e4ldre \u00e4n Jamie, som inget f\u00f6rst\u00e5r av vad som h\u00e5ller p\u00e5 att h\u00e4nda. Och hela tiden gr\u00e4lar Becky med Pappa.<\/p>\n Efter ett gr\u00e4l avsl\u00f6jar Becky den stora hemligheten. Jamie har f\u00e5tt cancer. Jamie har d\u00f6tt. Innan hans d\u00f6d har Pappa l\u00e5tit skanna hans hj\u00e4rna och l\u00e5tit placera honom som ett program i Universitetes dator tills det g\u00e5r att klona honom. N\u00e4r kloningen \u00e4r m\u00f6jlig ska Jamie placeras i sin nya kropp och \u00e5teruppst\u00e5 \u00e4ven i k\u00f6ttet.<\/p>\n F\u00f6r Pappa \u00e4r det viktigast att allt forst\u00e4tter helt som vanligt. Allt ska vara som normalt. Familjen \u00e4ter sin gemensamma m\u00e5ltid varje dag fast detta endast sker virtuellt. Jamie ska f\u00e5 undervisning av virtuella universitetsl\u00e4rare. Och viktigast av allt, Jamie ska inget om sitt tillst\u00e5nd f\u00e5 veta.<\/p>\n Williams ber\u00e4ttar det hela ur Jamies synvinkel. Tempot \u00e4r l\u00e5ngsamt s\u00e5 att vi varje g\u00e5ng hinner leva in oss i allt innan n\u00e4sta v\u00e4ndpunkt kommer. Och det kommer katastrofala v\u00e4ndpunkter. Kloningsprocessen avancerar inte. Det \u00e4r l\u00e4tt att skanna en hj\u00e4rna, men det \u00e4r inte lika l\u00e4tt att placera den nya informationen i det nya k\u00f6ttet. Det \u00e4r ocks\u00e5 sv\u00e5rt att skaffa medel s\u00e5 att forskningen och programmeringen kan forts\u00e4tta. Pappa kan kontrollera endast v\u00e4rlden inom datorn, inte den utanf\u00f6r.<\/p>\n Pappa visas alltid indirekt trots att novellen heter Daddy’s World.<\/i>Detta \u00e4r b\u00e5de motiverat och effektivt. Det \u00e4r Pappas v\u00e4rld Jamie lever i, som en evig sm\u00e5pojke f\u00f6r att hans program inte till\u00e5ter n\u00e5got annat, som en \u00f6vergiven sj\u00e4l i ett kyligt datalimbus, och ju mera han f\u00e5r veta och f\u00f6rst\u00e5r desto olyckligare blir han. De andra familjemedlemmarna v\u00e4xer eller f\u00f6r\u00e5ldras, han g\u00f6r det aldrig. Men \u00e4ven om han inte v\u00e4xer eller f\u00f6r\u00e5ldras s\u00e5 utvecklas han. Han kan om\u00f6jligtvis f\u00f6rbli Pappas lilla pojke i alla evighet. Dessutom \u00e4r han od\u00f6dlig medan alla andra familjemedlemmar \u00e4r d\u00f6dliga.<\/p>\n Tiden. Den existerar knappast inom datorn, men desto mera g\u00f6r den det utanf\u00f6r datorn. Vem ser till att datorn h\u00e5lls i skick och alla program fungerar n\u00e4r alla de som hade n\u00e5got att g\u00f6ra med projektet s\u00e5 sm\u00e5ningom b\u00f6rja d\u00f6 bort? Ska \u00e4ven de andra familjemedlemmarna skannas in? Williams utvecklar sin novell p\u00e5 ett balanserat och moget s\u00e4tt. Han tar upp det som verkligen har relevans och nonchalerar allt on\u00f6digt. D\u00e4rf\u00f6r g\u00f6r novellen ett synnerligen starkt intryck.<\/p>\n Novellen har ett b\u00e5de vackert och skr\u00e4mmande slut. Pappa f\u00e5r sin egen v\u00e4rld och den h\u00e4r g\u00e5ngen \u00e4r den perfekt. -Petri Salin- 4-13.5.2001<\/i><\/small><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Petri Salin<\/B> recenserar Nebulavinnarna 2001: Greg Bears<\/B> roman Darwin\u2019s Radio<\/I>, Linda Nagatas<\/B> kortroman Goddesses<\/I>, Walter Jon Williams\u2019<\/B> l\u00e5ngnovell Daddy\u2019s World<\/I> och Terry Bissons<\/B> novell macs<\/I>.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3,2],"tags":[77,58,57,78,10,9,64,52,80,79],"class_list":["post-467","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-litteratur","category-recension","tag-greg-bear","tag-kortroman","tag-langnovell","tag-linda-nagata","tag-nebula","tag-novell","tag-petri-salin","tag-roman","tag-terry-bisson","tag-walter-jon-williams"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/467","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=467"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/467\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":470,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/467\/revisions\/470"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=467"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=467"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=467"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nF\u00f6rfattare:<\/b> Linda Nagata
\nPublicerad i:<\/b> webbtidskriften Sci Fiction\/SciFi.com
\nUtgivnings\u00e5r:<\/b> 2000
\nKan l\u00e4sas p\u00e5 webben p\u00e5 adressen http:\/\/www.scifi.com\/scifiction\/originals\/originals_archive\/nagata\/<\/a>.<\/i><\/p>\n
\nVad \u00e4r l\u00f6sningen? Att utbilda kvinnorna, att bygga upp deras sj\u00e4lvk\u00e4nsla, att ge dem ett m\u00e4nniskov\u00e4rde. En kvinna som vet att \u00e4ven hon \u00e4r en m\u00e4nniska l\u00e5ter sig inte behandlas som ett djur. Den utbildade kvinnan \u00e4r hela samh\u00e4llets grundpelare, b\u00e5de p\u00e5 mikro- och makroniv\u00e5.<\/p>\n
\nF\u00f6rfattare:<\/b> Terry Bisson
\nPublicerad i:<\/b> tidskriften Fantasy & Science Fiction
\nUtgivnings\u00e5r:<\/b> 1999
\nKan l\u00e4sas p\u00e5 webben p\u00e5 f\u00f6rfattarens egen hemsida p\u00e5 adressen http:\/\/www.terrybisson.com\/macs.html<\/a>.<\/i><\/p>\n
\nEn galning har spr\u00e4ngt ett h\u00f6ghus och i explosionen har 168 m\u00e4nniskor misst sitt liv (antydningarna till Oklahomas attentat och Timothy McVeigh<\/b> \u00e4r tydliga). I st\u00e4llet f\u00f6r att avr\u00e4tta marod\u00f6ren s\u00e5 klonas han. 168 g\u00e5nger. Varje offers familj f\u00e5r en av klonerna och ska avr\u00e4tta honom inom 30 dagar. Hur avr\u00e4ttningen sker, huruvida klonen pinas och torteras, \u00e4r helt familjens egen sak.<\/p>\n
\nF\u00f6rfattare:<\/b> Walter Jon Williams
\nPublicerad i:<\/b> novellantologin Not of Woman Born (redigerad av Constance Ash och utgiven av f\u00f6rlaget Roc).
\nUtgivnings\u00e5r:<\/b> 2000
\nKan k\u00f6pas som pdf-fil fr\u00e5n http:\/\/www.fictionwise.com\/servlet\/mw?action=view&bookid=424&template=book.htm<\/a>.<\/i><\/p>\n
\nDaddy’s World<\/i> \u00e4r en n\u00e4rmast felfri novell.<\/p>\n