{"id":15,"date":"2014-05-31T00:00:20","date_gmt":"2014-05-30T21:00:20","guid":{"rendered":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/?p=15"},"modified":"2017-08-01T13:18:30","modified_gmt":"2017-08-01T10:18:30","slug":"novell-pappersmenageriet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/novell-pappersmenageriet\/","title":{"rendered":"Pappersmenageriet"},"content":{"rendered":"

L\u00e4s novellen h\u00e4r nedan, eller ladda ner den som epub<\/a> eller pfd<\/a>.<\/p>\n

Enh\u00f6rningens webbnovell 21 publicerad p\u00e5 http:\/\/www.enhorningen.net 31.5.2014.<\/b><\/p>\n

The Paper Menagerie<\/i>\u00a0\u00a9 Ken Liu 2011. Novellen publiceras i\u00a0Enh\u00f6rningen<\/i>\u00a0med f\u00f6rfattarens tillst\u00e5nd. Ursprungligen publicerad i\u00a0The Magazine of Fantasy & Science Fiction<\/i>\u00a0(mars\/april 2011). \u00d6vers\u00e4ttning av Magnus Eriksson. Illustration av Jenny Wiik.<\/p>\n

The Paper Menagerie<\/i>\u00a0bel\u00f6nades med Nebula-, Hugo- och World Fantasy-priset \u00e5r 2012 och \u00e4r i skrivande stund det enda sk\u00f6nlitter\u00e4ra verket som vunnit alla tre pris.<\/p>\n

Ken Liu \u00e4r en amerikansk f\u00f6rfattare och \u00f6vers\u00e4ttare. Han har arbetat som programmerare (n\u00e5gra av hans program kan laddas ner p\u00e5 hans hemsida) och jurist. Hans noveller har publicerats en rad engelskspr\u00e5kiga fantastiktidskrifter i tryck och p\u00e5 webben, samt i \u00f6vers\u00e4ttning p\u00e5 flera olika spr\u00e5k, bl.a. franska, finska, japanska och ryska. Han publiceras nu f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 svenska.<\/p>\n

Ken Liu har \u00f6versatt en rad kinesiska fantastiknoveller och -romaner till engelska. Hans \u00f6vers\u00e4ttning av Chen Qiufans novell, som p\u00e5 engelska fick titeln\u00a0The Fish of Lijiang<\/i>, bel\u00f6nades \u00e5r 2012 med SFF Translation Award, som ges \u00e5rligen f\u00f6r \u00f6vers\u00e4ttning av fantastik till engelska.<\/p>\n

En novellsamling samt Lius f\u00f6rsta roman \u00e4r p\u00e5 kommande. Romanen\u00a0The Grace of Kings<\/i>\u00a0kommer att utges av det nya f\u00f6rlaget Saga Press i april 2015.<\/p>\n

L\u00e4nkar<\/b>
\n\u2022 Ken Lius webbsidor och blogg:\u00a0kenliu.name<\/a>
\n\u2022 Ken Liu p\u00e5 Facebook:\u00a0www.facebook.com\/authorkenliu<\/a>
\n\u2022 Ken Liu p\u00e5 Twitter:\u00a0twitter.com\/@kyliu99<\/a>
\n\u2022 En kort intervju i tidskriften Fantasy & Science Fiction d\u00e4r Liu ber\u00e4ttar om novellen The Paper Menagerie:\u00a0www.sfsite.com\/fsf\/blog\/2011\/04\/02\/interview-ken-liu-on-the-paper-menagerie\/<\/a><\/p>\n<\/blockquote>\n

 <\/p>\n

\"[Jenny<\/div>\n

 <\/p>\n

Pappersmenageriet<\/h2>\n

Ken Liu<\/h4>\n

\u00d6vers\u00e4ttning: Magnus Eriksson<\/b>
\nIllustration: Jenny Wiik<\/b><\/p>\n

 <\/p>\n

Ett av mina tidigaste minnen b\u00f6rjar med att jag gr\u00e5ter. Jag gick inte att tr\u00f6sta vad mamma och pappa \u00e4n f\u00f6rs\u00f6kte med.<\/p>\n

Pappa gav upp och l\u00e4mnade sovrummet, men mamma tog med mig till k\u00f6ket d\u00e4r hon satte mig vid frukostbordet.<\/p>\n

\u201dKan, kan<\/i>\u201d, sade hon och tog ned ett ark omslagspapper som l\u00e5g ovanp\u00e5 kylsk\u00e5pet. Mamma hade i \u00e5ratal omsorgsfullt snittat loss papperen kring julklapparna och sparat dem ovanp\u00e5 kylsk\u00e5pet i en tjock trave.<\/p>\n

Hon lade papperet med baksidan upp och b\u00f6rjade vika. Jag slutade gr\u00e5ta och betraktade henne nyfiket.<\/p>\n

Hon v\u00e4nde p\u00e5 papperet och vek det p\u00e5 nytt. Hon vek, tryckte, drog, snurrade och vred tills papperet inte l\u00e4ngre stack fram mellan hennes kupade h\u00e4nder. S\u00e5 lyfte hon den hopvikta pappersbunten till munnen och bl\u00e5ste i den som en ballong.<\/p>\n

\u201dKan<\/i>\u201d, sade hon. \u201dLaohu<\/i>\u201d. Hon s\u00e4nkte h\u00e4nderna och sl\u00e4ppte taget.<\/p>\n

P\u00e5 bordet stod en liten papperstiger, ungef\u00e4r s\u00e5 stor som tv\u00e5 knytn\u00e4var. Tigerns skinn hade m\u00f6nstret p\u00e5 omslagspapperet, r\u00f6da karamellst\u00e4nger och gr\u00f6na julgranar p\u00e5 en vit bakgrund.<\/p>\n

Jag str\u00e4ckte mig mot mammas skapelse. Den viftade p\u00e5 svansen och slog lekfullt mot mitt finger. \u201dGrrr-sh<\/i>\u201d, morrade den. Det l\u00e4t som ett mellanting mellan en katt och en prasslande tidning.<\/p>\n

Jag skrattade h\u00e4pet och str\u00f6k den \u00f6ver ryggen med pekfingret. Papperstigern vibrerade mot mitt finger i ett spinnande.<\/p>\n

\u201dZhe jiao zhezhi<\/i>\u201d, sade mamma.\u00a0Det h\u00e4r kallas f\u00f6r origami.<\/i><\/p>\n

Jag visste det inte d\u00e5, men mammas variant var speciell. Hon bl\u00e5ste in i dem s\u00e5 att de delade hennes andetag och fick liv genom henne. Det var hennes magi.<\/p>\n

***<\/p>\n

Pappa hade valt mamma ur en katalog.<\/p>\n

Vid ett tillf\u00e4lle, n\u00e4r jag gick i gymnasiet, fr\u00e5gade jag pappa om hur det hade g\u00e5tt till. Han f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 mig att b\u00f6rja prata med mamma igen.<\/p>\n

Han hade anm\u00e4lt sig till kontaktf\u00f6rmedlingen p\u00e5 v\u00e5ren 1973. Han bl\u00e4ddrade sig fram genom sidorna utan att \u00e4gna mer \u00e4n n\u00e5gra sekunder \u00e5t varje tills han fick syn p\u00e5 bilden av mamma.<\/p>\n

Jag har aldrig sett den bilden. Pappa beskrev den f\u00f6r mig. Mamma satt i en stol med sidan mot kameran och hade p\u00e5 sig en sn\u00e4v gr\u00f6n cheongsam av siden. Hon hade vridit huvudet mot kameran s\u00e5 att hennes l\u00e5nga svarta h\u00e5r l\u00e5g konstfullt draperat \u00f6ver hennes br\u00f6st och skuldra. Hon tittade mot honom med blicken hos ett rofyllt barn.<\/p>\n

\u201dDet var den sista sidan i katalogen som jag s\u00e5g\u201d, sade han.<\/p>\n

Enligt katalogen var hon arton \u00e5r, \u00e4lskade att dansa och talade god engelska eftersom hon var fr\u00e5n Hong Kong. Ingen av dessa uppgifter visade sig vara sann.<\/p>\n

Han skrev till henne och f\u00f6retaget f\u00f6rmedlade deras brev fram och tillbaka. Till sist fl\u00f6g han till Hong Kong f\u00f6r att tr\u00e4ffa henne.<\/p>\n

\u201dN\u00e5gon anst\u00e4lld p\u00e5 f\u00f6retaget hade skrivit hennes svar. Hon kunde inte s\u00e4ga mer p\u00e5 engelska \u00e4n \u2019hello\u2019 och \u2019goodbye\u2019\u201d.<\/p>\n

Vilken sorts kvinna visar fram sig i en katalog d\u00e4r n\u00e5gon kan k\u00f6pa henne?<\/i>\u00a0Som gymnasist trodde jag mig veta det mesta om allting. F\u00f6raktet k\u00e4ndes behagligt, som vin.<\/p>\n

Ist\u00e4llet f\u00f6r att rusa upp till f\u00f6retaget och kr\u00e4va pengarna tillbaka bad han en servitris p\u00e5 hotellets restaurang att \u00f6vers\u00e4tta \u00e5t dem mot betalning.<\/p>\n

\u201dHon tittade p\u00e5 mig med en blick halvt skr\u00e4md, halvt hoppfull n\u00e4r jag b\u00f6rjade prata. Och medan flickan \u00f6versatte vad jag sagt b\u00f6rjade hon l\u00e5ngsamt att le\u201d.<\/p>\n

Han fl\u00f6g tillbaka till Connecticut och b\u00f6rjade ans\u00f6ka om de tillst\u00e5nd som kr\u00e4vdes f\u00f6r att hon skulle f\u00e5 komma till honom. Jag f\u00f6ddes ett \u00e5r senare, under Tigerns \u00e5r.<\/p>\n

***<\/p>\n

Enligt mina \u00f6nskem\u00e5l gjorde mamma \u00e4ven en get, en hjort och en vattenbuffel av omslagspapper. De sprang runt i vardagsrummet medan Laohu morrande jagade dem. N\u00e4r han f\u00e5ngade dem tryckte han ned dem tills luften gick ur och de bara blev platta hopvikta pappersbitar. Jag blev d\u00e5 tvungen att bl\u00e5sa i dem s\u00e5 att de vecklade ut sig och kunde forts\u00e4tta springa runt.<\/p>\n

Ibland r\u00e5kade djuren illa ut. En g\u00e5ng hoppade vattenbuffeln ned i en sk\u00e5l med soja p\u00e5 middagsbordet. (Han ville vada kring som en riktig vattenbuffel). Jag fiskade snabbt upp honom men papperets uppsugningsf\u00f6rm\u00e5ga hade redan hunnit dra den m\u00f6rka v\u00e4tskan l\u00e5ngt upp i hans ben. De sojamjuka benen bar honom inte och han f\u00f6ll ihop p\u00e5 bordet. Jag torkade honom i solen, men benen blev krumma efter det och han kunde inte springa utan att halta. Mamma lindade senare in hans ben i gladpack s\u00e5 att han kunde vada b\u00e4st han ville (men inte i soja).<\/p>\n

Laohu tyckte om att anfalla sparvar n\u00e4r han och jag lekte p\u00e5 bakg\u00e5rden. Dock h\u00f6gg en tr\u00e4ngd f\u00e5gel en g\u00e5ng desperat tillbaka och trasade upp hans \u00f6ra. Han gnydde och \u00e5made sig medan jag h\u00f6ll honom s\u00e5 att mamma kunde lappa ihop hans \u00f6ra med tejp. Efter det undvek han f\u00e5glar.<\/p>\n

S\u00e5 en dag s\u00e5g jag en naturfilm p\u00e5 TV om hajar och bad mamma om att f\u00e5 en egen. Hon gjorde hajen men den sprattlade bara dystert p\u00e5 bordet. Jag fyllde diskhon och sl\u00e4ppte ned honom d\u00e4r. Han simmade f\u00f6rn\u00f6jsamt runt i vattnet. Emellertid blev han efter en stund sladdrig och genomskinlig, varefter han sakta sj\u00f6nk mot botten och b\u00f6rjade vecklas upp. Jag stack ned handen f\u00f6r att r\u00e4dda honom, men allt jag fick upp var ett bl\u00f6tt papper.<\/p>\n

Laohu lade framtassarna mot diskb\u00e4nkskanten och vilade huvudet mot dem. Med s\u00e4nkta \u00f6ron gav han ifr\u00e5n sig ett l\u00e5gt gutturalt morrande som fick mig att sk\u00e4mmas.<\/p>\n

Mamma gjorde en ny haj \u00e5t mig, av aluminiumfolie denna g\u00e5ng. Den hajen levde lyckligt i en stor guldfisksk\u00e5l. Laohu och jag brukade sitta vid sk\u00e5len och titta p\u00e5 medan foliehajen jagade efter guldfisken. Laohu satte ansiktet mot sk\u00e5len p\u00e5 andra sidan s\u00e5 att jag s\u00e5g hans \u00f6gon, uppf\u00f6rstorade i storlek som kaffekoppar, som stirrade mot mig genom vattnet.<\/p>\n

***<\/p>\n

N\u00e4r jag var tio flyttade vi till ett hus p\u00e5 andra sidan stan. Tv\u00e5 av grannkvinnorna tittade in f\u00f6r att h\u00e4lsa oss v\u00e4lkomna. Pappa serverade drinkar och urs\u00e4ktade sig f\u00f6r att han m\u00e5ste ge sig av till elbolaget f\u00f6r att ordna upp den tidigare \u00e4garens obetalda fakturor. \u201dK\u00e4nn er som hemma. Min fru f\u00f6rst\u00e5r inte s\u00e5 mycket engelska, s\u00e5 det \u00e4r inte f\u00f6r att vara otrevlig som hon inte s\u00e4ger s\u00e5 mycket\u201d.<\/p>\n

Jag satt och l\u00e4ste i matrummet, mamma packade upp i k\u00f6ket. Grannarna pratade p\u00e5 i vardagsrummet utan att f\u00f6rs\u00f6ka vara s\u00e4rskilt diskreta.<\/p>\n

\u201dHan verkar vara en helt normal karl. Varf\u00f6r har han gjort s\u00e5 h\u00e4r?\u201d<\/p>\n

\u201dDet \u00e4r n\u00e5gonting med blandningar som aldrig k\u00e4nns helt r\u00e4tt. Barnet ser ut som det inte \u00e4r riktigt f\u00e4rdigt. Sneda \u00f6gon, vitt ansikte. Ett litet monster\u201d.<\/p>\n

\u201dTror du att\u00a0han<\/i>\u00a0f\u00f6rst\u00e5r engelska?\u201d<\/p>\n

Kvinnorna s\u00e4nkte r\u00f6sterna. Efter en stund kom de ut i matrummet.<\/p>\n

\u201dHejsan! Vad heter du f\u00f6r n\u00e5got?\u201d<\/p>\n

\u201dJack\u201d, svarade jag.<\/p>\n

\u201dDet l\u00e5ter inte s\u00e4rskilt kinesartat\u201d.<\/p>\n

Just d\u00e5 kom mamma in i matrummet. Hon log mot kvinnorna. De stod d\u00e4r i en triangel runt mig, log och nickade mot varandra utan att ha n\u00e5got att s\u00e4ga, till dess att pappa kom tillbaka.<\/p>\n

***<\/p>\n

Mark, en av pojkarna i grannskapet, kom till oss och hade med sig sina Star Warsfigurer. Obi-Wan Kenobis ljussabel lyste och han kunde sv\u00e4nga p\u00e5 armarna och s\u00e4ga \u201dAnv\u00e4nd kraften\u201d med en burkig r\u00f6st. Jag tyckte inte att figuren var s\u00e4rdeles lik Obi-Wan.<\/p>\n

Tillsammans s\u00e5g vi p\u00e5 medan han upprepade denna bedrift fem g\u00e5nger p\u00e5 soffbordet. \u201dKan han g\u00f6ra n\u00e5got mer?\u201d, fr\u00e5gade jag.<\/p>\n

Min fr\u00e5ga fick Mark att h\u00e4rskna till. \u201dTitta p\u00e5 detaljerna\u201d, sade han.<\/p>\n

Jag tittade p\u00e5 detaljerna. Jag visste inte riktigt vad det var meningen att jag skulle s\u00e4ga.<\/p>\n

Mark blev besviken p\u00e5 min reaktion. \u201dVisa mig dina leksaker\u201d.<\/p>\n

Jag hade inga leksaker f\u00f6rutom mitt pappersmenageri. Jag h\u00e4mtade Laohu fr\u00e5n mitt sovrum. Vid det laget var han v\u00e4ldigt sliten, lappad \u00f6verallt med tejp och klister, han bar tydliga sp\u00e5r av \u00e5ratals lagningar som mamma och jag hade gjort. Han var inte l\u00e4ngre lika vig och stadig som han varit. Jag satte ned honom p\u00e5 soffbordet. Jag h\u00f6rde de andra djurens f\u00f6rsiktiga steg fr\u00e5n korridoren n\u00e4r de blygt kikade in i vardagsrummet.<\/p>\n

\u201dXiao laohu<\/i>\u201d, sade jag och hejdade mig. Jag bytte till engelska. \u201dDet h\u00e4r \u00e4r Tiger\u201d. Laohu gick vaksamt fram mot Mark och spann, snusande p\u00e5 hans h\u00e4nder.<\/p>\n

Mark betraktade julpappersm\u00f6nstret i Laohus skinn. \u201dDet d\u00e4r ser ju inte alls ut som en tiger. G\u00f6r din mamma leksaker \u00e5t dig av skr\u00e4p?\u201d<\/p>\n

Jag hade aldrig t\u00e4nkt p\u00e5 Laohu som\u00a0skr\u00e4p<\/i>. Men n\u00e4r jag tittade p\u00e5 honom nu s\u00e5 var han faktiskt bara en bit omslagspapper.<\/p>\n

Mark tryckte p\u00e5 Obi-Wans huvud igen. Ljussabeln t\u00e4ndes, han r\u00f6rde armarna upp och ned. \u201dAnv\u00e4nd kraften!\u201d<\/p>\n

Laohu v\u00e4nde om och anf\u00f6ll s\u00e5 att plastfiguren knuffades ned fr\u00e5n bordet. Den slog emot golvet och gick s\u00f6nder och Obi-Wans huvud rullade in under soffan. \u201dGrrr<\/i>\u201d, skrattade Laohu. Jag st\u00e4mde in i skrattet.<\/p>\n

Mark slog till mig, h\u00e5rt. \u201dDen var v\u00e4ldigt dyr! Den g\u00e5r inte ens att k\u00f6pa i aff\u00e4rerna l\u00e4ngre. Den kostar f\u00f6rmodligen mer \u00e4n vad din pappa betalade f\u00f6r din mamma!\u201d.<\/p>\n

Jag vacklade och f\u00f6ll omkull. Laohu morrade och tog ett spr\u00e5ng mot Marks ansikte.<\/p>\n

Mark b\u00f6rjade skrika, mer av r\u00e4dsla och f\u00f6rv\u00e5ning \u00e4n av sm\u00e4rta. Laohu var trots allt bara gjord av papper.<\/p>\n

Mark grep tag i Laohu och hans morrande kv\u00e4vdes d\u00e5 Mark tryckte ihop honom i handen och slet av honom p\u00e5 mitten. Han knycklade ihop de tv\u00e5 pappersbitarna till bollar och kastade dem p\u00e5 mig.\u201dH\u00e4r har du ditt dumma, v\u00e4rdel\u00f6sa, kinesiska skr\u00e4p\u201d.<\/p>\n

N\u00e4r Mark hade g\u00e5tt f\u00f6rs\u00f6kte jag l\u00e4nge, men utan framg\u00e5ng, att tejpa ihop bitarna, sl\u00e4ta ut papperet och vika ihop Laohu igen. L\u00e5ngsamt kom de andra djuren in i vardagsrummet och samlades kring oss, mig och det trasiga omslagspapperet som f\u00f6rut var Laohu.<\/p>\n

***<\/p>\n

Min strid med Mark slutade inte d\u00e4r. Mark var popul\u00e4r i skolan. Jag vill aldrig mer t\u00e4nka p\u00e5 de tv\u00e5 veckorna som f\u00f6ljde.<\/p>\n

Jag kom hem p\u00e5 fredagen i slutet av de tv\u00e5 veckorna. \u201dXuexiao hao ma?<\/i>\u201d, fr\u00e5gade mamma. Jag sade ingenting och gick in i badrummet. Jag tittade i spegeln.\u00a0Jag liknade inte henne, inte det minsta.<\/i><\/p>\n

N\u00e4r vi \u00e5t middag fr\u00e5gade jag pappa: \u201dSer jag ut som en guling?\u201d<\/p>\n

Pappa lade ifr\u00e5n sig \u00e4tpinnarna. Fast\u00e4n jag aldrig sagt n\u00e5got om det som h\u00e4nde i skolan verkade han f\u00f6rst\u00e5. Han sl\u00f6t \u00f6gonen och gned sig \u00f6ver n\u00e4sryggen. \u201dNej, det g\u00f6r du inte\u201d.<\/p>\n

Mamma tittade of\u00f6rst\u00e5ende p\u00e5 pappa. S\u00e5 tittade hon p\u00e5 mig. \u201dSha jiao<\/i>guling?\u201d<\/p>\n

\u201dEngelska\u201d, sade jag. \u201dPrata engelska\u201d<\/p>\n

Hon f\u00f6rs\u00f6kte. \u201dVad h\u00e4nda?\u201d<\/p>\n

Jag sk\u00f6t undan \u00e4tpinnnarna och matsk\u00e5len, wokad gr\u00f6n paprika med fem kryddors k\u00f6tt. \u201dVi borde \u00e4ta amerikansk mat\u201d.<\/p>\n

Pappa f\u00f6rs\u00f6kte vara diplomatisk. \u201dM\u00e5nga familjer \u00e4ter kinesiskt _ibland\u201d.<\/p>\n

\u201dVi \u00e4r inte som andra familjer\u201d. Jag v\u00e4nde mig mot honom.\u00a0Andra familjer har inte mammor som inte passar in.<\/i><\/p>\n

Han v\u00e4nde bort blicken. Han lade handen p\u00e5 mammas axel. \u201dJag skaffar dig en kokbok\u201d.<\/p>\n

Mamma v\u00e4nde sig mot mig. \u201dBu haochi?<\/i>\u201d<\/p>\n

\u201dEngelska\u201d, sade jag och h\u00f6jde r\u00f6sten. \u201dPrata engelska\u201d.<\/p>\n

Mamma str\u00e4ckte fram handen mot min panna f\u00f6r att k\u00e4nna efter om jag hade feber. \u201dFashao la?<\/i>\u201d<\/p>\n

Jag svepte bort hennes hand. \u201dJag m\u00e5r bra. Prata engelska!\u201d, skrek jag.<\/p>\n

\u201dPrata engelska med honom\u201d, sade pappa till mamma. \u201dDu visste att det skulle bli s\u00e5 h\u00e4r f\u00f6rr eller senare. Vad hade du trott?\u201d<\/p>\n

Mamma l\u00e4t h\u00e4nderna falla. Hon satt d\u00e4r och s\u00e5g fr\u00e5n pappa till mig och tillbaka till pappa igen. Hon f\u00f6rs\u00f6kte prata, hejdade sig, f\u00f6rs\u00f6kte igen och hejdade sig p\u00e5 nytt.<\/p>\n

\u201dDu m\u00e5ste\u201d, sade pappa. \u201dJag har varit f\u00f6r eftergiven mot dig. Jack beh\u00f6ver kunna sm\u00e4lta in\u201d.<\/p>\n

Mamma tittade p\u00e5 honom. \u201dOm jag s\u00e4ger \u2019love\u2019, k\u00e4nner jag h\u00e4r\u201d. Hon pekade mot l\u00e4pparna. \u201dOm jag s\u00e4ger \u2019ai<\/i>\u2019, k\u00e4nner jag h\u00e4r\u201d. Hon lade handen \u00f6ver hj\u00e4rtat.<\/p>\n

Pappa skakade p\u00e5 huvudet. \u201dDu \u00e4r i Amerika\u201d.<\/p>\n

Mamma kr\u00f6p ihop d\u00e4r hon satt och s\u00e5g ut som vattenbuffeln brukade g\u00f6ra n\u00e4r Laohu hoppade p\u00e5 honom och pressade livsluften ur honom.<\/p>\n

\u201dOch jag vill ha riktiga leksaker\u201d.<\/p>\n

***<\/p>\n

Pappa k\u00f6pte en komplett upps\u00e4ttning Star Warsfigurer. Jag gav Obi-Wan Kenobi till Mark.<\/p>\n

Jag lade pappersmenageriet i en stor skokartong som jag st\u00e4llde under s\u00e4ngen.<\/p>\n

N\u00e4sta morgon hade djuren rymt och g\u00e5tt tillbaka till sina favoritst\u00e4llen i mitt rum. Jag f\u00e5ngade in dem allihop, lade tillbaka dem i skokartongen och tejpade igen locket. Men djuren f\u00f6rde ett s\u00e5dant ov\u00e4sen i kartongen att jag till slut st\u00e4llde upp den i ett h\u00f6rn p\u00e5 vinden, s\u00e5 l\u00e5ngt bort fr\u00e5n mitt rum som m\u00f6jligt.<\/p>\n

Om mamma sade n\u00e5got till mig p\u00e5 kinesiska v\u00e4grade jag att svara. Efter ett tag f\u00f6rs\u00f6kte hon anv\u00e4nda mer engelska. Men hennes brytning och m\u00e4rkliga ordf\u00f6ljd fick mig att sk\u00e4mmas. Jag f\u00f6rs\u00f6kte r\u00e4tta henne. Sm\u00e5ningom slutade hon helt att prata om jag fanns i n\u00e4rheten.<\/p>\n

Mamma b\u00f6rjade mima om det var n\u00e5got hon ville meddela mig. Hon f\u00f6rs\u00f6kte krama mig s\u00e5 som amerikanska mammor gjorde p\u00e5 TV. Hennes r\u00f6relser f\u00f6ref\u00f6ll mig \u00f6verdrivna, os\u00e4kra, l\u00f6jliga och klumpiga. Hon m\u00e4rkte att jag blev irriterad och slutade.<\/p>\n

\u201dDu borde inte behandla din mor p\u00e5 det viset\u201d, sade pappa. Men han kunde inte se mig i \u00f6gonen medan han sade det. Han m\u00e5ste ha insett n\u00e5gonstans l\u00e5ngt inom sig att det varit ett misstag att f\u00f6ruts\u00e4tta att en kinesisk bondflicka skulle anpassa sig till livet i Connecticuts f\u00f6rorter.<\/p>\n

Mamma l\u00e4rde sig laga mat p\u00e5 amerikanskt vis. Jag spelade tv-spel och pluggade franska.<\/p>\n

D\u00e5 och d\u00e5 s\u00e5g jag henne sitta vid k\u00f6ksbordet och betrakta baksidan av ett ark omslagspapper. Snart d\u00e4refter d\u00f6k ett nytt pappersdjur upp p\u00e5 mitt nattduksbord och f\u00f6rs\u00f6kte krypa ned hos mig i s\u00e4ngen. Jag f\u00e5ngade dem, tryckte ihop dem s\u00e5 att luften gick ur dem och stoppade undan dem i kartongen p\u00e5 vinden.<\/p>\n

Mamma slutade till sist att g\u00f6ra pappersdjur n\u00e4r jag gick i gymnasiet. Vid det laget hade hennes engelska f\u00f6rb\u00e4ttrats avsev\u00e4rt, men jag var redan i den \u00e5ldern att jag var ointresserad av vad hon hade att s\u00e4ga oavsett vilket spr\u00e5k hon anv\u00e4nde.<\/p>\n

Ibland n\u00e4r jag kom hem och s\u00e5g hennes sp\u00e4da kropp st\u00f6ka runt i k\u00f6ket medan hon sj\u00f6ng f\u00f6r sig sj\u00e4lv p\u00e5 kinesiska hade jag sv\u00e5rt att tro att det verkligen var den kvinna som hade f\u00f6tt mig. Vi hade ingenting gemensamt. Hon skulle lika g\u00e4rna ha kunnat vara fr\u00e5n m\u00e5nen. Jag skyndade in p\u00e5 mitt rum d\u00e4r jag kunde forts\u00e4tta min helamerikanska str\u00e4van efter lycka.<\/p>\n

***<\/p>\n

Pappa och jag stod p\u00e5 var sin sida om mamma d\u00e4r hon l\u00e5g i sjukhuss\u00e4ngen. Hon var inte ens fyrtio \u00e5r gammal, men s\u00e5g mycket \u00e4ldre ut.<\/p>\n

Hon hade i flera \u00e5r v\u00e4grat att g\u00e5 till doktorn f\u00f6r de sm\u00e4rtor hon sade inte var s\u00e5 farliga. N\u00e4r hon till slut f\u00f6rdes in med ambulans hade cancern spridit sig s\u00e5 mycket att m\u00f6jligheten att operera sedan l\u00e4nge g\u00e5tt f\u00f6rlorad.<\/p>\n

Jag var inte riktigt n\u00e4rvarande i rummet. Mina tankar var inne p\u00e5 rekryteringss\u00e4songen p\u00e5 universitetet och fokuserades p\u00e5 betyg, sammanst\u00e4llningar och strategiskt upplagda scheman f\u00f6r anst\u00e4llningsintervjuer. Jag planerade hur jag b\u00e4st skulle ljuga f\u00f6r f\u00f6retagens rekryterare f\u00f6r att de skulle k\u00f6pa mig. Rent intellektuellt f\u00f6rstod jag att det var f\u00f6rf\u00e4rligt att t\u00e4nka p\u00e5 det medan min mor var d\u00f6ende. Men det betydde inte att jag kunde \u00e4ndra p\u00e5 hur jag k\u00e4nde.<\/p>\n

Hon var vid medvetande. Pappa h\u00f6ll hennes v\u00e4nstra hand mellan sina egna. Han b\u00f6jde sig fram och kysste henne p\u00e5 pannan. Han verkade gammal och br\u00e4cklig p\u00e5 ett s\u00e4tt som fick mig att h\u00e4pna. Jag ins\u00e5g att jag visste n\u00e4stan lika litet om pappa som jag visste om mamma.<\/p>\n

Mamma log mot honom. \u201dJag m\u00e5r bra\u201d.<\/p>\n

Hon v\u00e4nde sitt leende mot mig. \u201dJag vet att du m\u00e5ste tillbaka till skolan\u201d. Hennes r\u00f6st var svag och sv\u00e5r att uppfatta genom surrandet fr\u00e5n maskinerna som hon var kopplad till \u201dGe dig iv\u00e4g. Du beh\u00f6ver inte oroa dig f\u00f6r mig. Det \u00e4r ingen fara. Se till att g\u00f6ra bra ifr\u00e5n dig i skolan\u201d.<\/p>\n

Jag str\u00e4ckte mig fram och tog hennes hand eftersom jag trodde att det var vad jag borde g\u00f6ra. Jag k\u00e4nde mig l\u00e4ttad. Jag t\u00e4nkte redan p\u00e5 flygresan tillbaka och det soliga Kalifornien.<\/p>\n

Hon viskade n\u00e5got till pappa. Han nickade och l\u00e4mnade rummet.<\/p>\n

\u201dJack, om …\u201d, hon fick en hostattack och kunde inte prata p\u00e5 en l\u00e5ng stund. \u201dOm jag inte klarar mig, s\u00e5 var inte ledsen och skada din egen h\u00e4lsa. Koncentrera dig p\u00e5 ditt eget liv. Se bara till att spara den d\u00e4r kartongen du har p\u00e5 vinden, och ta fram den varje \u00e5r vid\u00a0Qingming<\/i>\u00a0och t\u00e4nk p\u00e5 mig. Jag kommer alltid att finnas hos dig\u201d.<\/p>\n

Qingming<\/i>\u00a0var den kinesiska h\u00f6gtiden f\u00f6r de d\u00f6da. N\u00e4r jag var riktigt liten brukade mamma skriva ett brev vid\u00a0Qingming<\/i>\u00a0till sina d\u00f6da f\u00f6r\u00e4ldrar i Kina, ber\u00e4tta f\u00f6r dem om allt det goda som h\u00e4nt henne under det senaste \u00e5ret i Amerika. Hon l\u00e4ste brevet h\u00f6gt f\u00f6r mig och om jag kommenterade n\u00e5gonting s\u00e5 skrev hon till det i brevet. Hon vek sedan ihop brevet till en trana och sl\u00e4ppte iv\u00e4g den mot v\u00e4st. Vi s\u00e5g hur tranan flaxade med sina spr\u00f6da vingar p\u00e5 sin l\u00e5nga resa v\u00e4sterut, mot Stilla havet, mot Kina, mot mammas familjs gravar.<\/p>\n

Det hade g\u00e5tt m\u00e5nga \u00e5r sedan jag senast gjort det med henne.<\/p>\n

\u201dJag kan inte alls den kinesiska kalendern\u201d, sade jag. \u201dVila dig bara mamma.\u201d<\/p>\n

\u201dSe bara till att spara kartongen och \u00f6ppna den ibland. Bara \u00f6ppna …\u201d, hon b\u00f6rjade \u00e5ter hosta.<\/p>\n

\u201dDet blir bra mamma\u201d. Jag smekte tafatt hennes arm.<\/p>\n

\u201dHaizi, mama ai ni …<\/i>\u201d Hostan avbr\u00f6t p\u00e5 nytt. En gammal minnesbild kom f\u00f6r mig: mamma s\u00e4ger\u00a0ai<\/i>\u00a0och l\u00e4gger sedan handen \u00f6ver hj\u00e4rtat.<\/p>\n

\u201dDet \u00e4r bra mamma. F\u00f6rs\u00f6k inte prata mer\u201d.<\/p>\n

Pappa kom tillbaka och jag sade att jag m\u00e5ste \u00e5ka till flygplatsen i god tid f\u00f6r att inte missa mitt plan.<\/p>\n

Hon dog medan jag befann mig n\u00e5gonstans \u00f6ver Nevada.<\/p>\n

***<\/p>\n

Pappa \u00e5ldrades snabbt sedan mamma hade d\u00f6tt. Huset var f\u00f6r stort f\u00f6r honom och m\u00e5ste s\u00e4ljas. Min flickv\u00e4n Susan och jag \u00e5kte dit f\u00f6r att hj\u00e4lpa honom att packa och st\u00e4da ur.<\/p>\n

Susan hittade skokartongen p\u00e5 vinden. Pappersmenageriet som legat i det oisolerade m\u00f6rkret p\u00e5 vinden s\u00e5 l\u00e4nge hade blivit spr\u00f6tt och de bj\u00e4rta omslagspappersm\u00f6nstren hade bleknat.<\/p>\n

\u201dJag har aldrig sett origami som den h\u00e4r f\u00f6rut\u201d, sade Susan. \u201dDin mamma var en enast\u00e5ende konstn\u00e4r\u201d.<\/p>\n

Pappersdjuren r\u00f6rde sig inte. Kanske hade magin som gjort dem levande upph\u00f6rt n\u00e4r mamma dog. Kanske hade jag bara inbillat mig att dessa pappersfigurer en g\u00e5ng varit levande. Barns minnen \u00e4r inte helt p\u00e5litliga.<\/p>\n

***<\/p>\n

Det var den f\u00f6rsta helgen i april, tv\u00e5 \u00e5r efter att mamma hade d\u00f6tt. Susan var bortrest p\u00e5 ett av alla sina \u00e4ndl\u00f6sa konsultuppdrag och jag satt hemma framf\u00f6r TV:n och zappade mellan kanalerna.<\/p>\n

Jag stannade till vid ett naturprogram om hajar. Pl\u00f6tsligt s\u00e5g jag f\u00f6r mitt inre mammas h\u00e4nder som vek och v\u00e4nde p\u00e5 en bit aluminiumfolie f\u00f6r att g\u00f6ra en haj \u00e5t mig medan jag och Laohu tittade p\u00e5.<\/p>\n

Det prasslade till. Jag tittade upp och s\u00e5g att en tuss omslagspapper och urblekt tejp l\u00e5g p\u00e5 golvet intill bokhyllan. Jag gick dit f\u00f6r att plocka upp den och kasta bort den.<\/p>\n

Papperstussen r\u00f6rde sig, vecklades ut, och jag s\u00e5g att det var Laohu, som jag inte hade \u00e4gnat en tanke p\u00e5 mycket l\u00e4nge. \u201dGrr-sh<\/i>\u201d, Mamma m\u00e5ste ha lagat honom efter att jag hade gett upp.<\/p>\n

Han var mindre \u00e4n vad jag kom ih\u00e5g. Eller kanske berodde det bara p\u00e5 att jag hade mindre knytn\u00e4var p\u00e5 den tiden.<\/p>\n

Susan hade st\u00e4llt upp pappersdjuren som dekorationer p\u00e5 olika st\u00e4llen i v\u00e5r l\u00e4genhet. Hon hade f\u00f6rmodligen st\u00e4llt Laohu i n\u00e5got ganska dunkelt h\u00f6rn eftersom han s\u00e5g s\u00e5 sliten ut.<\/p>\n

Jag satte mig p\u00e5 golvet och str\u00e4ckte fram ett finger. Laohu viftade p\u00e5 svansen och tog ett lekfullt spr\u00e5ng mot det. Jag skrattade och str\u00f6k honom \u00f6ver ryggen. Laohu spann n\u00e4r jag r\u00f6rde vid honom.<\/p>\n

\u201dHur har du haft det, gamle v\u00e4n?\u201d<\/p>\n

Laohu slutade att leka. Han reste sig, hoppade med kattlik elegans upp i mitt kn\u00e4 och b\u00f6rjade veckla ut sig.<\/p>\n

I mitt kn\u00e4 l\u00e5g ett ark skrynkligt omslagspapper med baksidan upp. Det var t\u00e4tskrivet med kinesiska tecken. Jag hade aldrig l\u00e4rt mig att l\u00e4sa kinesiska, men jag k\u00e4nde igen tecknen f\u00f6r\u00a0son<\/i>\u00a0och de fanns h\u00f6gst upp, som man kunde f\u00f6rv\u00e4nta sig i ett brev riktat till en son, skrivna med mammas oskolade barnsliga stil.<\/p>\n

Jag gick till min dator f\u00f6r att kolla p\u00e5 internet.\u00a0Qingming<\/i>\u00a0inf\u00f6ll just denna dag.<\/p>\n

***<\/p>\n

Jag tog med mig brevet ned p\u00e5 stan, dit jag visste att de kinesiska turistbussarna stannade. Jag hejdade varenda turist och fr\u00e5gade: \u201dNin hui du zhongwen ma?<\/i>\u201d\u00a0Kan du l\u00e4sa kinesiska?<\/i>\u00a0Det var s\u00e5 l\u00e4nge sedan jag talat kinesiska att jag inte var s\u00e4ker p\u00e5 om de f\u00f6rstod mig.<\/p>\n

En ung kvinna gick med p\u00e5 att hj\u00e4lpa mig. Vi satte oss p\u00e5 en b\u00e4nk och hon l\u00e4ste brevet h\u00f6gt f\u00f6r mig. Det spr\u00e5k som jag i \u00e5ratal f\u00f6rs\u00f6kt att gl\u00f6mma kom tillbaka och jag k\u00e4nde hur orden tr\u00e4ngde in i mig, genom huden, genom ben tills de kramade h\u00e5rt om mitt hj\u00e4rta.<\/p>\n

***<\/p>\n

Min son,<\/i><\/p>\n

Vi har inte pratat med varandra p\u00e5 l\u00e4nge. Du blir s\u00e5 arg n\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6ker r\u00f6ra vid dig att det skr\u00e4mmer mig. Och jag tror att den h\u00e4r sm\u00e4rtan som jag nu k\u00e4nner hela tiden \u00e4r n\u00e5gonting allvarligt.<\/i><\/p>\n

S\u00e5 jag har best\u00e4mt mig f\u00f6r att skriva till dig. Jag t\u00e4nker skriva i pappersdjuren jag gjorde \u00e5t dig, som du tyckte s\u00e5 mycket om f\u00f6rut.<\/i><\/p>\n

Djuren kommer att sluta r\u00f6ra sig n\u00e4r jag slutar andas. Men om jag skriver till dig med hela mitt hj\u00e4rta s\u00e5 l\u00e4mnar jag kvar en bit av mig sj\u00e4lv p\u00e5 detta papper, i dessa ord. S\u00e5 om du t\u00e4nker p\u00e5 mig vid\u00a0<\/i>Qingming,\u00a0n\u00e4r de bortg\u00e5ngnas andar till\u00e5ts bes\u00f6ka sina familjer, s\u00e5 kommer du \u00e4ven att ge liv \u00e5t de delar av mig som jag l\u00e4mnat efter mig. De varelser jag gjorde \u00e5t dig kommer \u00e5ter att hoppa och springa och skutta och kanske kommer du d\u00e5 att hitta dessa ord.<\/i><\/p>\n

Eftersom jag m\u00e5ste skriva till dig med hela mitt hj\u00e4rta s\u00e5 m\u00e5ste jag skriva p\u00e5 kinesiska.<\/i><\/p>\n

Under alla dessa \u00e5r har jag \u00e4nnu inte ber\u00e4ttat f\u00f6r dig om mitt liv. N\u00e4r du var liten t\u00e4nkte jag alltid att jag skulle ber\u00e4tta f\u00f6r dig n\u00e4r du blev \u00e4ldre och b\u00e4ttre kunde f\u00f6rst\u00e5. Men p\u00e5 n\u00e5got vis d\u00f6k det tillf\u00e4llet aldrig upp.<\/i><\/p>\n

Jag f\u00f6ddes 1957 i byn Sigulu, provinsen Hebei. Din morfar och mormor kom fr\u00e5n mycket fattiga bondfamiljer och hade f\u00e5 sl\u00e4ktingar. Bara n\u00e5gra \u00e5r efter att jag f\u00f6ddes drabbades Kina av den stora hungersn\u00f6den d\u00e5 trettio miljoner m\u00e4nniskor dog. Det f\u00f6rsta minne jag har \u00e4r att jag vaknar upp och ser min mamma \u00e4ta jord f\u00f6r att fylla magen och spara det sista mj\u00f6let \u00e5t mig.<\/i><\/p>\n

Tiderna blev b\u00e4ttre efter det. Sigulu \u00e4r ber\u00f6mt f\u00f6r sin papperskonst, zhezhi, och min mor l\u00e4rde mig hur man gjorde pappersdjur och gav dem liv. Detta var praktisk magi i byns dagliga liv. Vi gjorde pappersf\u00e5glar som jagade bort gr\u00e4shopporna fr\u00e5n f\u00e4lten och papperstigrar som h\u00f6ll efter m\u00f6ssen. Vid det kinesiska ny\u00e5ret gjorde jag och mina v\u00e4nner r\u00f6da pappersdrakar. Jag gl\u00f6mmer aldrig synen av alla dessa sm\u00e5 drakar som svepte \u00f6ver himlen ovanf\u00f6r oss och bar med sig band av sm\u00e4llare f\u00f6r att skr\u00e4mma bort alla d\u00e5liga minnen av det gamla \u00e5ret. Du skulle ha \u00e4lskat det.<\/i><\/p>\n

S\u00e5 kom kulturrevolutionen 1966. Granne v\u00e4ndes mot granne och broder mot broder. N\u00e5gon drog sig till minnes att min mors bror, min morbror, hade begett sig till Hong Kong 1946 och blivit k\u00f6pman d\u00e4r. En sl\u00e4kting i Hong Kong innebar att vi var spioner och folkets fiender och vi m\u00e5ste bek\u00e4mpas p\u00e5 alla t\u00e4nkbara vis. Din stackars mormor \u2013 hon klarade inte av \u00f6vergreppen och dr\u00e4nkte sig i en brunn. En dag sl\u00e4pade n\u00e5gra pojkar med jaktb\u00f6ssor med sig din morfar till skogs och han kom aldrig tillbaka.<\/i><\/p>\n

Jag var nu en f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6s tio\u00e5ring. Den enda sl\u00e4kting jag hade i livet var min morbror i Hong Kong. En natt smet jag iv\u00e4g och tog mig ombord p\u00e5 ett godst\u00e5g s\u00f6derut.<\/i><\/p>\n

N\u00e5gra dagar senare i provinsen Guangdong fick n\u00e5gra m\u00e4n fatt i mig n\u00e4r jag stal mat p\u00e5 en \u00e5ker. De skrattade n\u00e4r de fick h\u00f6ra att jag f\u00f6rs\u00f6kte ta mig till Hong Kong. \u201dDet \u00e4r din lyckodag. Vi jobbar med att f\u00f6ra flickor till Hong Kong.\u201d<\/i><\/p>\n

De g\u00f6mde mig i en lastbil tillsammans med n\u00e5gra andra flickor och smugglade oss \u00f6ver gr\u00e4nsen.<\/i><\/p>\n

Vi f\u00f6rdes till en k\u00e4llare d\u00e4r de sade \u00e5t oss att st\u00e4lla oss och se friska och intelligenta ut inf\u00f6r k\u00f6parna. Familjerna betalade en avgift f\u00f6r att komma och titta p\u00e5 oss och v\u00e4lja ut n\u00e5gon att \u201dadoptera\u201d.<\/i><\/p>\n

Familjen Chin valde mig f\u00f6r att ta hand om deras tv\u00e5 s\u00f6ner. Jag gick upp varje morgon klockan fyra f\u00f6r att g\u00f6ra i ordning frukost. Jag gav pojkarna mat och badade dem. Jag handlade mat. Jag sk\u00f6tte tv\u00e4tten och sopade golv. Jag passade pojkarna och gjorde allt de bad om. P\u00e5 n\u00e4tterna l\u00e5stes jag in i ett sk\u00e5p i k\u00f6ket d\u00e4r jag fick sova. Om jag var l\u00e5ngsam eller gjorde n\u00e5got fel blev jag slagen. Om pojkarna st\u00e4llde till med n\u00e5gonting blev jag slagen. Om de uppt\u00e4ckte att jag f\u00f6rs\u00f6kte l\u00e4ra mig engelska blev jag slagen.<\/i><\/p>\n

\u201dVarf\u00f6r vill du l\u00e4ra dig engelska?\u201d, fr\u00e5gade herr Chin. \u201dT\u00e4nker du prata med polisen? Vi kommer att ber\u00e4tta f\u00f6r polisen att du \u00e4r fr\u00e5n fastlandet och har kommit illegalt till Hong Kong. De skulle \u00e4lska att ha dig i sitt f\u00e4ngelse.<\/i><\/p>\n

S\u00e5 levde jag i sex \u00e5r. En dag tog en gammal kvinna som s\u00e5lde fisk p\u00e5 morgonmarknaden mig \u00e5t sidan och sade:<\/i><\/p>\n

\u201dJag k\u00e4nner till flickor som du. Hur gammal \u00e4r du nu, sexton? En vacker dag kommer mannen som \u00e4ger dig att f\u00e5 syn p\u00e5 dig n\u00e4r han \u00e4r full, han kommer att bli n\u00e4rg\u00e5ngen och du kan inte hejda honom. Hustrun kommer att f\u00e5 reda p\u00e5 det och d\u00e5 kommer du verkligen att f\u00e5 ett helvete. Du m\u00e5ste komma ifr\u00e5n den h\u00e4r tillvaron. Jag vet n\u00e5gon som kan hj\u00e4lpa dig\u201d.<\/i><\/p>\n

Hon ber\u00e4ttade om amerikanska m\u00e4n som ville ha asiatiska fruar. Om jag kunde st\u00e4da, laga mat och ta hand om min amerikanske man skulle han f\u00f6rs\u00f6rja mig v\u00e4l. Det var mitt enda hopp. Och det var s\u00e5 jag hamnade i katalogen med alla l\u00f6gnerna och tr\u00e4ffade din far. Det \u00e4r ingen s\u00e4rskilt romantisk ber\u00e4ttelse, men det \u00e4r min historia.<\/i><\/p>\n

Jag var ensam i Connecticuts f\u00f6rorter. Din far var sn\u00e4ll och \u00f6m mot mig och jag var mycket tacksam. Men ingen f\u00f6rstod mig och jag f\u00f6rstod ingenting.<\/i><\/p>\n

Men s\u00e5 f\u00f6ddes du. Jag var s\u00e5 lycklig n\u00e4r jag tittade p\u00e5 dig och s\u00e5g drag av min mor, min far och mig sj\u00e4lv i ditt ansikte. Jag hade f\u00f6rlorat hela min familj, jag hade f\u00f6rlorat Sigulu, jag hade f\u00f6rlorat allt jag k\u00e4nde till och \u00e4lskade. Men du fanns d\u00e4r och ditt ansikte var bevis f\u00f6r att det var verkligt. Jag hade inte hittat p\u00e5 det.<\/i><\/p>\n

Nu hade jag n\u00e5gon att prata med. Jag kunde l\u00e4ra dig mitt spr\u00e5k och tillsammans kunde vi \u00e5terskapa en liten del av allt jag hade \u00e4lskat och f\u00f6rlorat. N\u00e4r du sade dina f\u00f6rsta ord till mig p\u00e5 kinesiska, med samma dialekt som min mor och mig, s\u00e5 gr\u00e4t jag i timmar. N\u00e4r jag gjorde de f\u00f6rsta\u00a0<\/i>zhezhi-djuren \u00e5t dig och du skrattade k\u00e4ndes det som det inte fanns n\u00e5gra bekymmer i v\u00e4rlden.<\/i><\/p>\n

Du v\u00e4xte och blev st\u00f6rre och kunde d\u00e5 hj\u00e4lpa din far och mig att tala med varandra. Jag b\u00f6rjade verkligen k\u00e4nna mig hemma. Jag hade till sist f\u00e5tt ett gott liv. Jag \u00f6nskade att mina f\u00f6r\u00e4ldrar kunnat vara d\u00e4r s\u00e5 att jag kunnat laga mat \u00e5t dem och ge ocks\u00e5 dem ett gott liv. Men mina f\u00f6r\u00e4ldrar fanns inte l\u00e4ngre kvar. Vet du vad kineserna tycker \u00e4r den sorgligaste k\u00e4nslan i v\u00e4rlden? Det \u00e4r n\u00e4r ett barn till sist f\u00f6rnimmer en \u00f6nskan att f\u00e5 ta hand om sina f\u00f6r\u00e4ldrar och inser att de sedan l\u00e4nge \u00e4r borta.<\/i><\/p>\n

Min son, jag vet att du inte tycker om dina kinesiska \u00f6gon, som \u00e4r mina \u00f6gon. Jag vet att du inte tycker om ditt kinesiska h\u00e5r, som \u00e4r mitt h\u00e5r. Men kan du f\u00f6rst\u00e5 hur mycket gl\u00e4dje som din blotta existens gav mig? Och kan du f\u00f6rst\u00e5 hur det k\u00e4ndes n\u00e4r du slutade prata med mig och inte l\u00e4t mig prata kinesiska med dig? Jag k\u00e4nde att jag h\u00f6ll p\u00e5 att f\u00f6rlora allt \u00e4nnu en g\u00e5ng.<\/i><\/p>\n

Varf\u00f6r pratar du inte med mig, min son? Sm\u00e4rtan g\u00f6r det sv\u00e5rt att skriva.<\/i><\/p>\n

***<\/p>\n

Den unga kvinnan gav tillbaka papperet till mig. Jag kunde inte m\u00f6ta hennes blick.<\/p>\n

Utan att titta upp bad jag henne hj\u00e4lpa mig att forma tecknet f\u00f6r\u00a0ai<\/i>\u00a0p\u00e5 papperet under mammas brev. Jag skrev tecknet om och om igen p\u00e5 papperet, fl\u00e4tande mina pennstreck med hennes ord.<\/p>\n

Den unga kvinnan str\u00e4ckte sig fram och lade handen p\u00e5 min axel. Sedan reste hon sig och gick, l\u00e4mnade mig ensam med min mamma.<\/p>\n

Jag f\u00f6ljde de gamla vecken och vek ihop papperet till Laohu igen. Jag bar honom i armvecket och han spann medan vi b\u00f6rjade g\u00e5 hem\u00e5t.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ken Lius novell vackra novell The Paper Menagerie har bel\u00f6nats med bl.a. Nebula-, Hugo- och World Fantasy-priset.
\nStig in i en ber\u00e4ttelse om f\u00f6r\u00e4ldrar, barn, utanf\u00f6rskap och magi.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[11,61,8,62,10,9,12],"class_list":["post-15","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-novell","tag-hugo","tag-jenny-wiik","tag-ken-liu","tag-magnus-eriksson","tag-nebula","tag-novell","tag-world-fantasy"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/15","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=15"}],"version-history":[{"count":16,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/15\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1344,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/15\/revisions\/1344"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=15"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=15"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=15"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}