{"id":1017,"date":"2004-09-27T00:00:32","date_gmt":"2004-09-26T21:00:32","guid":{"rendered":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/?p=1017"},"modified":"2017-07-19T20:01:32","modified_gmt":"2017-07-19T17:01:32","slug":"svalhalet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/svalhalet\/","title":{"rendered":"Sv\u00e5lh\u00e5let"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/www.enhorningen.net\/Bilder\/Bilder_2004\/Svalhalet.jpeg\" alt=\"[P\u00e4rmen p\u00e5 Sv\u00e5lh\u00e5let.]\" width=\"125\" height=\"190\" align=\"right\" hspace=\"10\" vspace=\"10\" \/><\/p>\n<p class=\"sans\"><i><b>Sv\u00e5lh\u00e5let<\/b><br \/>\n<b>F\u00f6rfattare:<\/b> Mikael Niemi<br \/>\n<b>F\u00f6rlag:<\/b> Norstedts (<a href=\"http:\/\/www.norstedts.se\/\" target=\"_blank\" rel=\"noopener\">http:\/\/www.norstedts.se<\/a>), i Finland utges boken av S\u00f6derstr\u00f6ms (<a href=\"http:\/\/www.soderstroms.fi\/\" target=\"_blank\" rel=\"noopener\">http:\/\/www.soderstrom.fi<\/a>) som delupplaga.<br \/>\n<b>Utgivnings\u00e5r:<\/b> 2004<br \/>\nISBN 91-1-301350-5<\/i><\/p>\n<p class=\"forsta_stycket\">Jag vet att det egentligen inte borde ha n\u00e5gon betydelse. Alls. Men ofta g\u00f6r det det. Och s\u00e4rskilt i detta fall. Allts\u00e5: hur borde jag n\u00e4rma mig <i>Sv\u00e5lh\u00e5let?<\/i> Som science fiction? Som mainstream? Som filosofisk prosa? Som humor? Som satir?<\/p>\n<p class=\"forsta_stycket\">Signalerna \u00e4r lindrigt sagt konfunderande och ber\u00e4ttelserna tycks spira \u00e5t lite varje h\u00e5ll. Samtidigt.<\/p>\n<p>Det \u00e4r uppenbart att en del av ber\u00e4ttelserna \u00e4ger rum i rymden. G\u00f6r detta automatiskt ber\u00e4ttelserna till science fiction? Lika uppenbart \u00e4r att somliga ber\u00e4ttelser \u00e4r menade att vara roliga, kanske till och med satiriska.<\/p>\n<p>Men det \u00e4r n\u00e5got enormt forcerat i <b>Niemis<\/b> s\u00e4tt att anv\u00e4nda science fiction. Han tar en bunt med klich\u00e9er och sedan vrider och v\u00e4nder han p\u00e5 dem p\u00e5 ett relativt sj\u00e4lvklart s\u00e4tt s\u00e5 att det hela verkar lagom l\u00f6jligt. Ofta l\u00e4gger han bara klich\u00e9 p\u00e5 klich\u00e9, rabblar upp och beskriver dem, utan att egentligen ens bry sig om att f\u00f6rs\u00f6ka skrapa ihop n\u00e5gon ber\u00e4ttelse alls. Typexempel: ber\u00e4ttelsen <i>Sv\u00e5lh\u00e5let<\/i> handlar om en st\u00f6kig rymdbar med olika sorters v\u00e4lbekanta rymdvarelser som kunder \u2013 men har absolut ingen som helst intrig. Humorn (ja det finns en viss humor i boken) \u00e4r dyster och kylig och inte alls rolig. Det \u00e4r som om Niemi ogillade allt det han beskriver, och inte endast ogillade utan rent av f\u00f6raktade det. Den osympatiska attityden genomsyrar texten och g\u00f6r hela l\u00e4supplevelsen oerh\u00f6rt tung. Niemis uppenbara f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r skatologiska excesser hj\u00e4lper inte s\u00e4rskilt den eller.<\/p>\n<p>Om det \u00e4r menat att ber\u00e4ttelserna \u00e4r satir s\u00e5 har jag sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 vem eller vad satiren \u00e4r riktad mot. Samh\u00e4llet? M\u00e4nskligheten? Rymden? Hela universum? Sf-genren? Igen \u2013 signalerna \u00e4r hoppl\u00f6st oklara.<\/p>\n<p>Icke desto mindre kommer Niemi \u00e4ven med en del goda och sunda id\u00e9er, ett par av dem riktigt l\u00e4ckra och h\u00e4rliga \u2013 som t.ex. i ber\u00e4ttelsen <i>Sten<\/i> (stenarna lever egentligen men de sover) eller i ber\u00e4ttelsen <i>Emanuel\u00a0<\/i>(det visar sig att det existerar \u201dsm\u00e5 och j\u00e4vliga partiklar\u201d \u2013 som f\u00e5r namnet kurt \u2013 partiklar som st\u00e5r f\u00f6r all m\u00e4nsklig mis\u00e4r och otur). I ber\u00e4ttelsen <i>Androider<\/i> (likheterna med <i>Blade Runner<\/i> \u00e4r pinsamt tydliga) vill de artificiella androiderna vara riktiga m\u00e4nniskor och m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r jagas fram och avsl\u00f6jas, medan i <i>Galaktosmetoden<\/i> f\u00e5r ett gigantiskt svart h\u00e5l hj\u00e4lpa till n\u00e4r folk vill tappa vikt (med slutresultatet att ett kilogram i forts\u00e4ttningen endast v\u00e4ger 750 gram).<\/p>\n<p>Det \u00e4r h\u00e4r Niemi \u00e4r som b\u00e4st. Kanske man kunde j\u00e4mf\u00f6ra styckena med <b>Swift<\/b> eller <b>Stanislaw Lem<\/b> eller v\u00e5r egen <b>Leena Krohn.<\/b> Eller kanske inte. S\u00e5 h\u00f6gt n\u00e5r Niemi inte, inte ens n\u00e4ra. Han saknar Lems skarpsynta, bitande vassa intelligens som f\u00e5r allt det som Lem ser och beskriver verka fullst\u00e4ndigt nytt och fantastiskt h\u00e4pnadsv\u00e4ckande. Likas\u00e5 saknar han Krohns svindlande vetenskapliga och filosofiska och metafysiska expertis som f\u00f6rvandlar allt hon i sin tur skriver om &#8211; \u00e4ven det vardagligaste fenomenet &#8211; till fr\u00e4mmande och allt som oftast lite skr\u00e4mmande. Niemi d\u00e4remot tycker mera om att accentuera det banala, det groteska, det motbjudande. N\u00e4r jag n\u00e4rmare t\u00e4nker efter s\u00e5 minns jag att det brukade \u00e4ven Swift ibland g\u00f6ra. Gulliver fick b\u00e5de vada och bada i stinkande exkrement. Men Swifts satiriska ber\u00e4ttelser hade \u00e4nd\u00e5 &#8211; i all sin fruktansv\u00e4rdhet &#8211; en klar och tydlig tendens, n\u00e5got som jag bara inte kan hitta hos Niemi. (I de tv\u00e5 sv\u00e5lh\u00e5lsrecensioner jag r\u00e5kat se har b\u00e5da recensenterna av n\u00e5gon f\u00f6r mig ok\u00e4nd orsak n\u00e4mnt <b>Douglas Adams.<\/b> Jag t\u00e4nker inte n\u00e4mna honom. Detta d\u00e4rf\u00f6r att Douglas Adams har inget i detta sammanhang att g\u00f6ra.)<\/p>\n<p>Bokens stora po\u00e4ng \u2013 om jag har f\u00f6rst\u00e5tt r\u00e4tt \u2013 \u00e4r att korsa den tornedalska verkligheten och attityden med rymdfarandets allm\u00e4nt accepterade konventioner. Inte an sich en d\u00e5lig id\u00e9 \u2013 jag kommer genast att t\u00e4nka p\u00e5 <b>Carpenters<\/b> <i>Dark Stars<\/i> absurda karghet \u2013 men inte heller h\u00e4r \u00e4r Niemi konsekvent. Det \u00e4r bara en del av ber\u00e4ttelserna som beaktar denna p\u00e5 ett ganska trevligt s\u00e4tt originella premiss. Och det stora problemet kvarst\u00e5r: alltf\u00f6r m\u00e5nga ber\u00e4ttelser \u00e4r helt ofattbara, inga ber\u00e4ttelser alls, inget mera \u00e4n superlativt d\u00e5liga vitsar.<\/p>\n<p>S\u00e5 att h\u00e4r \u00e4r i vi igen: mellan Skylla och Karybdis. Hur ska ber\u00e4ttelserna l\u00e4sas? Som sf eller som mainstream-prosa? P\u00e5 bakp\u00e4rmen skriver Niemi: \u201dSom synes \u00e4r det fr\u00e5ga om science fiction!\u201d vilket f\u00e5r mig att anta att han samtidigt vill ha sin kaka och \u00e4ta den, som man p\u00e5 engelska brukar s\u00e4ga. Egentligen \u00e4r problematiken f\u00f6r mig irrelevant. F\u00f6r mig fungerar samlingen varken som sf eller som mainstream. Om jag l\u00e4ser ber\u00e4ttelserna som sf s\u00e5 finner jag dem tr\u00f6tta och ointressanta. Om jag l\u00e4ser dem som mainstream eller \u201dh\u00f6gkulturell prosa\u201d (hemska, rysliga term!) s\u00e5 finner jag dem platta och infantila. Som sf-fantast vill jag ha sense of wonder, helt nya vyer, helt nya s\u00e4tt att se p\u00e5 saker. Som vanlig prosal\u00e4sare vill jag ha djupa och originella insikter i den m\u00e4nskliga tillvaron.<\/p>\n<p>P\u00e5 sidorna 61\u201362 skriver Niemi bland annat f\u00f6ljande: \u201dDet st\u00f6rsta problemet med att ber\u00e4tta om rymden \u00e4r att den inte h\u00e4nger samman. Rymden best\u00e5r av fragment. (&#8230;) Det finns ingen ber\u00e4ttelse.\u201d<\/p>\n<p>Kanske det. Men i s\u00e5 fall m\u00e5ste man erbjuda l\u00e4saren n\u00e5got annat ist\u00e4llet.<\/p>\n<p>Helst inte mera avf\u00f6ring.<\/p>\n<p style=\"text-align: right;\" align=\"Right\"><small><i>-Petri Salin- 27.9.2004<\/i><\/small><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/www.enhorningen.net\/Bilder\/Bilder_2004\/Svalhalet.jpeg\" alt=\"[P\u00e4rmen p\u00e5 Sv\u00e5lh\u00e5let.]\" width=\"125\" height=\"190\" align=\"right\" hspace=\"10\" vspace=\"10\" \/><br \/>\n<B>Petri Salin<\/B> recenserar <B>Mikael Niemis<\/B> roman <I>Sv\u00e5lh\u00e5let<\/I>.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3,2],"tags":[176,9,68,64],"class_list":["post-1017","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-litteratur","category-recension","tag-mikael-niemi","tag-novell","tag-novellsamling","tag-petri-salin"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1017","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1017"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1017\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1021,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1017\/revisions\/1021"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1017"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1017"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1017"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}