![\"[P\u00e4rmerna](\"http:\/\/www.enhorningen.net\/Bilder\/Bilder_2003\/Wind_on_Fire.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
The Wind on Fire I: The Wind Singer<\/b>
\nF\u00f6rfattare:<\/b> William Nicholson
\nUtgiven av<\/b> f\u00f6rlaget Egmont Children\u2019s Books (Mammoth).
\nUtgivnings\u00e5r:<\/b> 2000
\nISBN 0749744715 (pocket)<\/i><\/p>\n
The Wind on Fire II: Slaves of the Mastery<\/b>
\nF\u00f6rfattare:<\/b> William Nicholson
\nUtgiven av<\/b> f\u00f6rlaget Egmont Children\u2019s Books (Mammoth).
\nUtgivnings\u00e5r:<\/b> 2001
\nISBN 0749749016 (pocket)<\/i><\/p>\n
The Wind on Fire III: Firesong<\/b>
\nF\u00f6rfattare:<\/b> William Nicholson
\nUtgiven av<\/b> f\u00f6rlaget Egmont Children\u2019s Books (Mammoth).
\nUtgivnings\u00e5r:<\/b> 2002
\nISBN 1405206543 (pocket)<\/i><\/p>\n
William Nicholson<\/b> \u00e4r en framg\u00e5ngsrik manusf\u00f6rfattare, Oscar-nominerad som co-writer till filmen Gladiator<\/i> bland annat. Han har ocks\u00e5 skrivit manus till Shadowlands<\/i> och flera andra filmer. Hans f\u00f6rfattardebut med f\u00f6rsta delen i trilogin The Wind on Fire<\/i> har trots det kommit sent i hans yrkesverksamma liv: han var ett par och femtio \u00e5r gammal n\u00e4r The Wind Singer<\/i> gavs ut av Egmont Children’s Books i England \u00e5r 2000.<\/p>\n
F\u00f6rsta delen heter allts\u00e5 The Wind Singer,<\/i> har vunnit utm\u00e4rkelser och priser i England, samt \u00f6versatts och givits ut i flera l\u00e4nder, bland annat i Finland. Den inleds med en prolog d\u00e4r Manth-folket och deras Vindsjungare, ett m\u00e4rkligt S-format silverinstrument, placerat i ett h\u00f6gt tr\u00e4torn, presenteras. Vinden spelar p\u00e5 Vindsjungaren (som mer p\u00e5minner om en vindorgel \u00e4n om en vindharpa), och d\u00e4rmed bringas lycka till Manth-folket. N\u00e4r boken b\u00f6rjar \u00e4r emellertid Vindsjungaren borta, och Manth-folkets stadsstat Amaranth har f\u00f6rvandlas till en byr\u00e5kratisk mardr\u00f6m, d\u00e4r folket st\u00e4ndigt testas och betygs\u00e4tts av stadens examinatorer. Resultatet av dessa prov avg\u00f6r ens status i samh\u00e4llet.<\/p>\n
Nicholson b\u00f6rjar sin ber\u00e4ttelse med en dr\u00e5plig beskrivning av examinatorernas f\u00f6rtryck av folket. Familjen Hath, huvudpersoner i boken, \u00e4r motst\u00e5ndare till systemet, men samtidigt f\u00e5ngar i det. Min favoritreplik i boken \u00e4r, n\u00e4r familjens tv\u00e5\u00e5riga dotter Pinto ska examineras och mamma Ira tillfr\u00e5gas om dottern l\u00e4rt sig kontrollera sin bl\u00e5sa och svarar: ”Control her bladder, madam? My daughter can widdle in time to the National Anthem.” (Kontrollera sin bl\u00e5sa, frun? Min dotter kan kissa i takt med nationals\u00e5ngen.)<\/p>\n
S\u00e5 l\u00e5ngt \u00e4r boken barnslig och underfundig, men den skruvas snabbt till. Ton\u00e5rsflickan Kestrel Hath g\u00f6r uppror och demonstrerar, och straffet som v\u00e4ntar henne \u00e4r gruvligt: Att f\u00f6rvandlas till ett ”gammalt barn”, evigt sittande i en gudsf\u00f6rg\u00e4ten skolsal i stadens nedre regioner. Dessa ”gamla barn” var f\u00f6r mig bokens mest sp\u00e4nnande figurer: de var barn, \u00e4nd\u00e5 gamla, rynkiga och orkesl\u00f6sa, och den de vidr\u00f6rde blev likadan.<\/p>\n
Kestrel och hennes tvillingbror Bowman flyr fr\u00e5n Amaranth, f\u00f6r att Kestrel ska undkomma sitt orimliga straff. D\u00e5 har Kestrel dessutom av stadens f\u00e5ngne h\u00e4rskare f\u00e5tt veta, att Vindsjungaren m\u00e5nga generationer tidigare av stadens f\u00f6rsta h\u00e4rskare l\u00e4mnats i pant till en ondskefull varelse vid namn Morah f\u00f6r att en arm\u00e9 av Zarer inte skulle f\u00f6rg\u00f6ra staden. Detta \u00e4r f\u00f6rklaringen till det bedr\u00f6vliga tillst\u00e5ndet i Amaranth, och Kestrels flykt utvidgas allts\u00e5 till ett uppdrag: att finna och h\u00e4mta tillbaka Vindsjungaren.<\/p>\n
Under sin flykt tillsammans med v\u00e4nnen Mumpo m\u00f6ter ungdomarna n\u00e5gra olika folkslag, och Nicholson visar sin f\u00f6rm\u00e5ga att skriva sn\u00e4rtiga repliker, som levandeg\u00f6r olika egendomliga mini-samh\u00e4llen. Mest sp\u00e4nnande \u00e4r det dock n\u00e4r de gamla barnen n\u00e4rmar sig, obevekligt, med tr\u00f6tta, hasande steg.<\/p>\n
Milj\u00f6n som huvudpersonerna r\u00f6r sig i \u00e4r obest\u00e4mt \u00f6kenartad f\u00f6r det mesta, och i min smak drar det ner boken n\u00e5got, men det kan bero p\u00e5 att jag \u00e4r en tr\u00e4d\u00e4lskare, och inte trivs i \u00f6knar och p\u00e5 kala berg. N\u00e4r de \u00e4ntligen hamnar i en skog befinner de sig bland tr\u00e4d r\u00e4tt och sl\u00e4tt, inga detaljer, vilket fick mig att knappt m\u00e4rka skogen: den blev en fattig inre bild av n\u00e5gra granar med barrig mark emellan. Beskrivningen av st\u00e4der och byggnader, t.ex. interi\u00f6ren i Morahs palats, \u00e4r mer noggrann.<\/p>\n
Nicholson tar tydligt st\u00e4llning mot krig och v\u00e5ld men v\u00e4jer inte f\u00f6r att skildra v\u00e5ldet och stridernas lockelse. Han v\u00e4jer heller inte f\u00f6r starka k\u00e4nslor, p\u00e5 gr\u00e4nsen till sentimentalitet, dock m\u00e4sterligt utf\u00f6rt p\u00e5 samma vis som i hans filmmanus.<\/p>\n
Del 2 i serien heter Slaves of the Mastery.<\/i> H\u00e4r tas hela Manth-folket som slavar och f\u00f6rs till ett samh\u00e4lle som ger dem precis allt \u2013 utom frihet. Fr\u00e5gest\u00e4llningen \u00e4r intressant och komplicerad. Mastern sj\u00e4lv \u00e4r en f\u00e4ngslande, ambivalent personlighet. Kestrels tvillingbror Bowman utvecklar samtidigt alltmer sina mentala krafter. Huvudkarakt\u00e4rerna \u00e4r \u00e4ldre och mer utvecklade i den h\u00e4r boken, vilket tilltalar en vuxen l\u00e4sare som jag sj\u00e4lv.<\/p>\n
Del 3 \u2013 Firesong<\/i> \u2013 bjuder p\u00e5 en underbar kattkarakt\u00e4r som heter Mist, h\u00e4rligt poetiska beskrivningar av Vindsjungarens skapare, The Singer people (Sjungarna), och deras mission: att slutgiltigt besegra Morah och bokstavligen br\u00e4nna bort v\u00e5ld och ondska fr\u00e5n v\u00e4rlden. Manth-folket r\u00e4ddas och finner sitt paradisiska land, som det varit utlovat i profetiorna. Mycket magi av b\u00e5de mentalt och mer p\u00e5tagligt slag: b\u00e5de Bowman, Kestrel och katten Mist l\u00e4r sig flyga t.ex. Givetvis blir det nya originella m\u00f6ten med egendomliga figurer och folkslag under Manth-folkets l\u00e5nga vandring bort fr\u00e5n The Mastery, slavstaden som skildras i andra boken och som d\u00e4r faller s\u00f6nder, varp\u00e5 m\u00e4nniskornas nyvunna frihet leder till det kaos och v\u00e5ld, som vi m\u00f6ter i Firesong.<\/p>\n
Om jag skulle ge betyg fr\u00e5n 1 till 5,s\u00e5 skulle jag ge 3 po\u00e4ng till The Wind Singer<\/i> (d\u00e4r jag tycker landskapet \u00e4r vagt skildrat och en del m\u00f6ten med fr\u00e4mmande folk en aning l\u00e5ngtr\u00e5kiga) och 4 po\u00e4ng till Slaves of the Mastery<\/i>och Firesong,<\/i> d\u00e4r Nicholson utvecklar sina filosofiska tankar och knyter ihop sin trilogi. Det b\u00e4sta med The Wind on Fire<\/i> \u00e4r att Nicholsons v\u00e4rld k\u00e4nns som en helt egen, sann och \u00e4kta skapelse. Han \u00e4r trogen sin egen k\u00e4nslosamhet och han \u00e4r en m\u00e4sterlig och roande replikmakare, satirisk och humoristisk. Och jag tycker om hans huvudfigurer: Flickan Kestrel som \u00e4r tuff och handlingskraftig, pojken Bowman som \u00e4r vek och k\u00e4nslosam, b\u00e5da ett tvillingpar, s\u00e5 n\u00e4ra varann k\u00e4nslom\u00e4ssigt att de kan l\u00e4sa varandras tankar.<\/p>\n
Nicholson \u00e4r en mycket seri\u00f6s f\u00f6rfattare: han har tackat nej till erbjudanden om filmatisering av The Wind Singer<\/i>eftersom han f\u00f6rst vill att hela trilogin ska n\u00e5 ut i bokform till s\u00e5 m\u00e5nga l\u00e4sare som m\u00f6jligt. F\u00f6rst d\u00e4refter tar han st\u00e4llning till eventuell filmatisering. Mer om detta, och annat som r\u00f6r trilogin, kan man l\u00e4sa om p\u00e5 hemsidan www.williamnicholson.com<\/a>.<\/p>\n -Cecilia Wennerstr\u00f6m- 14.10.2003<\/i><\/small><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Cecilia Wennerstr\u00f6m<\/B> recenserar William Nicholsons<\/b> The Wind on Fire<\/i>-trilogi, allts\u00e5 b\u00f6ckerna The Wind Singer, Slaves of the Mastery<\/i> och Firesong<\/i>.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3,2],"tags":[115,27,52,175],"class_list":["post-1011","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-litteratur","category-recension","tag-cecilia-wennerstrom","tag-fantasy","tag-roman","tag-william-nicholson"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1011","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1011"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1011\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1016,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1011\/revisions\/1016"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1011"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1011"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/enhorningen.net\/e30\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1011"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}