[Pärmen på Den fula prinsessan]

Den fula prinsessan
Författare: Elizabeth K. Burton
Förlag: Wela förlag
Utgivningsår: 2005
ISBN 91-975151-7-5

I Den fula prinsessan får vi stifta bekantskap med Elizabeth K. Burtons fantasyvärld Karlathia. Berättelsen är en kärlekshistoria som utspelar sig i centrum av politiska konflikter. Kung Edrick av Abernal dör mitt under sin bröllopsmiddag. Den rättmätiga arvingen till tronen är kungens dotter känd som den fula prinsessan. Prinsessan har av fadern tvingats att växa upp bland troll, men den kungliga riddaren Christopher Evergild tar nu på sig uppgiften att eskortera drottningen på sin farliga väg till tronen. Det är en väg som kantas av förrädare och makthungriga grannkungar som är ute efter att sätta Abernal under sig. Drottningen och hennes anhängare finner emellertid också stöd på de mest oväntade platser och bland de mest oväntade undersåtar. Men fienden är inte heller villiga att ge sig i första taget.

Det mest fascinerande med Den fula prinsessan är den värld Burton här tecknat. Detta är en värld som både påminner om världen här och nu men där mycket också är annorlunda, oväntant och med intressanta och, som det verkar, logiska konflikter och problem. Karlathia är med andra ord ingen utopi utan kommer kanske att kännas som mest levande just genom de dilemman man även här kämpar med. Problem man kan känna igen men som också får sin egen lilla vridning. Tilltalande är också Burtons avskalade språk och den underliggande humorn i berättelsen. En humor som springer fram när man minst anar det. I berättelsen gömmer sig med andra ord en verklig berättarglädje.

Tyvärr blir berättelsen ändå aningen för förutsägbar. De förväntningar historien bygger upp kommer också ofta till ett plattfall. Visserligen är det t.ex. tilltalande att våld inte alltid förs fram som en lösning, men när varje konflikt huvudkaraktärerna leds in i verkar lösa sig innan man ens hunnit börja finna det hela oroväckande kan man inte låta bli att känna sig lite lurad på handlingen. Även om boken har sina stunder och bjuder på flera mångdimensionerade karaktärer blir slutresultaten ändå lite av en besvikelse. Sist och slutligen känns berättelsen inte som mycket mera än en harlequinroman i fantasykläder, och tyvärr en rätt medelmåttlig sådan.

-Sofia Sjö- 9.5.2006