Nedan följer en rapport från Confuse 2000, årets första rikssvenska sf-con, av Ahrvid Engholm. Rapporten skickades ursprungligen till de rikssvenska sf-listorna sverifandom och skriva och återges här med Ahrvids tillstånd.

Confuse 2000

Ahrvid Engholm

Vad är det bästa sättet att beskriva en sf-kongress?

En möjlighet är det ekonomiska perspektivet, där vi går in på vad conen tjänade och förlorade på. Jag försökte hålla en viss koll på hur många ”varma kroppar” som närvarade under Confuse 2000 (16-18/6, Ryds herrgård, Linköping) och hamnade någonstans kring 80. Dessa siffror fick mig inte se några kongressordföranden rusa omkring med cyanidkapslar och utannonsera omedelbara förändringar i organisationen. Ej heller fick jag se barpersonalen räkna antalet jordnötter förtärda eller debattera exakt hur högt skummet i öhlen sjönk (vilket kan ha dramatiska ekonomiska konsekvenser för conen!). Jag omtalade ibland behov av mer öhl än skum, men det torde knappast ha satt ekonomin på ekonomiskt lös fot. För övrigt höll jag mig hela kongressen till det svenska Bryggmästarens, som jag tyckte hade en rätt tilltalade humlestyrka, och mitt inmundigandet av denna ädla dryck torde ha givit conen goodwillpoäng hos herrgårdsägarna.

Ytterligare en möjlighet för skildringar är transportmöjligheterna. Trots vissa problem typ antal-fans-i-micke-pargmans-bil löstes detta, och jag småjoggade i ett hårt, dystert regn mot den pargmanska bilen till Checkpoint Fridhemsplan. Resan ned utspelades utan större incidenter, och jag vågar t o m omtala viss gemytlig konversation. (Till saken hör dock att jag var dödstrött efter vissa Fanniska Fanzineplikter, men på conen piggnade jag till – efter kinesiska örttabletter och en kopp kaffe, som jag insisterade på att få ur den sista koffeindestillerade slurken i bryggaren.) Transporterna kan vara svåra, men inte värre än att vi hade fem norska fans, två brittiska (GoH Baxter med fru), en holländsk (Larry van der Putte) och t o m fans från Umeå! Vad gäller transport skall också nämnas hur jag och Johan Anglemark, som kvartade hos Hans Persson, hade minnesvärda cykelturer till och från Malmslätt (där Hans har pepparkakshus; Greta var borta första natten pga Vätternrundan – ständigt dessa cyklar!) och natt två fick jag litet sömstörningar av de små persönernas start på lekkampanjen tidigt på morgonen; dock inget värre än att jag överlevde. På söndagen tog jag cykeln och styrstångade förbi Flygvapenmuseet, och ägnade en dryg intellektuellt värnärd timme åt att inmundiga gamla svenska B17 och B18, B9, J9. J10, J21 och J22. En inte alls dum distraktion från en gammal fan av flygserietidningen Pilot! (Museets största mindboggler var en modellutställning – minimal, om man blinkar missar man den – av de tyska jetplan som planerats och skulle använts om WWII fortsatt ett tag till. Flera av dem liknade J29:an som också var utställd.) På söndagen gjorde jag och Wolf en rockad. Jag kunde tänka mig (svårt att tänka så mycket!) att dra ett par timmar tidigare med Janne Johansson, och Wolf behövde stanna kvar ett par timmar för en programpunkt och fick därför behövlig respit av att ta min plats i pargmanbilen. Jag och Janne pratade datorer och coner på hemvägen. Jag tror Nasacon 2000 kan bli ekonomiskt försvarbart (som om någon fanac vore ekonomiskt försvarbar…) bara vi får in de där allra sista deltagarna. Jag har sett i medlemslistor att många som är normala deltagare inte är anmälda, så vi har en hel del att ta av för vid-dörren-medleskap. Jag säger: 100 deltagare gör oss nöjda, 150 gör oss glada. Delvis beror det förstås på hur man kan få media att skriva om conen.

Och det för mig till mediaperspektivet. Såvitt jag vet har det inte varit enorma mediakampanjer för Confuse, undantaget a) att conen var nämnd i kalendariet för Östgötacorren och dessutom i Hans’ sf-recensionsspalt, och b) att Corren sände ett par journalister som gjorde reportage under conen (deras artikel skulle jag gärna vilja se!). Det är litet annan taktik än jag har för coner jag har med att göra. Jag skickar ut enorma mängder pressinformation (och kunde konstatera att både Computer Sweden – 50K+ i läsartal – och Ny Teknik – 100K+ – skrev om Nasacon/Swecon på fredagen, vilket kopierades och sattes upp som reklam för conen). Smånotiser är inte i sig viktiga för att få deltagare, men jag tror att det fungerar så här: har man en bra grundinfo ute (som i JVM eller SF-Bokhandelns katalog) kan notiser fungera som den sista avgörande puffen för att komma. Precis samtidigt var det en vandrande, såvitt jag vet urtaskig, UFO-utställning som precis denna helg satt upp sina tältpålar i Linköping. Litet roligt var det när Corren i kalendariet skrev 1) Sf-kongress…, 2)Kyrkkaffe… 3) Se UFO:s… – efter varandra, i den ordningen!

Man kan också betrakta en kongress ur gästperspektiv. Stephen Baxter var väldigt charmig, men kanske kunde kunde han ha beblandat sig litet mer med övriga deltagare. Han satt ett bord bort när jag, Wolf, Johan (”kalla den Anglemarken eller kalla den vad du vill!”), Janne m fl satt och sjöng filksånger i baren sent på lördagen, men han kunde ha svingat pinten litet vildare med deltagarna. Men på programpunkterna var han bra. Jag hörde hedersgästintervjuen, där han bl a berättade att han varit ”nära” (kanske bland de sista hundra?) att bli brittisk astronaut under sent 80-tal. Nicolas Krizan pratade jag rätt mycket med, och fick (okänt för mig tidigare) veta att han är en av stalltecknarna för kontraktet på att göra Mumin-serien. Nicolas visade också sitt körkort, som har en stiliserad nicolasfigur som namnteckning! Det tog några byråkratiska vändor innan han fick det godkänt. Man fick en SoW-känsla när man såg hans ID: kan man göra så? (Avkräv honom ID när ni ser honom. Det är värt det.) Richard McKinney, som också var gäst, var väldigt trevlig att prata med men misslyckades tyvärr med sin programpunkt (som handlade om humanekologi). Hans diabilder var osorterade när han skulle börja och det tog mycket tid att sortera dem. Sedan kom en allmän intro till sf, som gott kunde ha kortats. Han verkade litet nervös, och skulle ha tjänat på att korta, sortera, och gå mer in på väsentligheterna – nervositeten botas bäst av att man går på snabbt och ignorerar den! Men vi hade trevligt prat i baren. Richard mindes mig från Bacon 1978! Jag fanns knappt då, men jag var där (sov i en telefonkiosk – fanniska mytavdelningen). Han var medarrangör och Bacon 78 var en trevlig con – den sista i svensk fandoms stora svit av stora Scancons! Jag hoppas inte min recension av föredraget ger för negativa ”vibbar”. Måhända kunde föredraget ha gått bättre, men Richard själv var språksam och trevlig och öppen i övrigt under conen. (Jag kan förstå att nervositet vid framföranden ställer till det. Har själv varit med om det, gudbevars.)

Programmet i allmänhet är också en tänkbar utgångspunkt för en conrapport. Där fanns egentligen bara ett macklemang, och annat är inte att förvänta sig då Judge BLV gick omkring och hotade med Allvarliga Konsevenser om folk inte var där de skulle och programpunkter blir sena. Macklemanget var kongressmiddagen, som blev rejält sen. Till största delen bör förseningen ha berott på misskommunikation mellan kongressledning och Östergötlands Kocklandsslag, vad gäller serveringstider. Jag åt inte maten (som dock lär ha varit märgfull och närande) utan såg matchen England-Tyskland istället. När England gjorde mål skickade jag bud till Stephen Baxter om det. (Banketten blev så sen att Baxter bara kunde se de sista minuterna av matchen. Men han såg glad ut.) I övrigt såg jag kanske en tredjedel av programpunkterna (eller åtminstone delar av dem). Jag minns t ex Tommy Perssonsdeckarprogrampunkt, som blev riktigt livlig (om inte besökt av mer än kanske ett dussin). Jag viftade med min sentida entusiasm för Rex Stout (Nero Wolfe; kul för att berättaren som är hjältens handgångne man har cyniska, roliga kommentarer hela tiden) och frågade om förekomsten av sf-deckare. Jag trodde att vi nästan bara hade Asimov, men det dök upp en hel drös med tips. Jag fick också insikt i andra favoritdeckarförfattare som inte alls var dumma. Auktionen var en besvikelse – prismässigt. Enkla saker kunde gå för 30-40 spänn. Jag fick inget på huvudauktionen, men på bi-auktioner (ej i programmet, men utannonserade av BLV) fick jag en Gor-bok. Jag slog upp slumpmässig sida, och möttes genast av ett avsnitt om hur kvinnor borde vara slavar i kedjor. (Andra slumpkollar i boken bekräftade handlingen. Jag tror att denna bok bör sändas till stadsbiblioteket i Wellington, New Zealand – såsom gjordes med en usel bok tidigare på Nasacon. Problemet är väl att biblioteket inte har tunga skyddskläder.) Jag var också med på panelen om fanniska plikter, men kände mig litet bortkollrad under sista halvan av panelen. Jag hade en del intressanta, fanniska kommentarer i första halvan men under andra a) fick jag inte en syl i vädret, delvis beroende på att 2) andra sade ungefär det jag tänkte säga.

Jag kan också rapportera kring sådant som rör kongressens allmänna sidoaktiviteter. Här förtjänar spelkorten att nämnas. Varje condeltagare fick åtta kort med frågor och svar (om sf). Man kunde utmana andra deltagare och om man svarade rätt vinna kortet, eller förlora det om en annan deltagare svarade rätt vid en utmaning. Jag kom som bäst upp i elva kort, men kom ned i sex efter att jag utmanat folk som Johannes Berg och Tommy Persson. (Vem som vann tävlingen slutgiltigt vet jag inte. Däremot tycker jag att det kunde vara litet färre moderna sf-frågor och dito om film/TV. Jag är litet mer tillbakablickande, litterär.) SF-Bokhandeln var där, liksom Paradishuset, och hade bra bokbord. Kan notera att Kent Björnsson om SKRIVA-listans novelltävling och dess antologi i varje fall fick ett löfte modell ”kan vara kul, låt oss se den!” I övrigt var jag i baren, gick runt och pratade med folk och var på den stora trappan och pratade med folk. Programboken har jag delvis hunnit läsa, och noterar att JHH i artikeln om Krizan i alla fall noterar att jag är bland de fantecknare som gjort lustiga beaniegubbar utan ”att skämma ut” mig. Programboken var f ö även i övrigt bra.

Trufandom vs Serconfandom kan vara en annan ingångspunkt för rapport. Confuse började som väldigt sercon i början av 90-talet. (Sercon = SERious and CONstruktive. Trufan = fanniskhet, från ”true = sann”, fandom för fandoms egen skull) Men man har nu bouncat tillbaka till en lagom balans som jag tror fungerar som både en intro till neofans (som t ex Jonathan Olofsgård, som var kul att se – i sina unga år redan tungt namn på skrivarlistan!) och en allmän uppeppning till alla gamla fans – utan att skrämma bort några. Det delades ut en hel bunt fanzines och conen hade också kopieringsavtal med lokalägaren om görandet av nya. Mitt SFJ 184 bemöttes av, vad skall jag säga, ”försiktigt positiva” kommentarer. Folk sade ungefär: ”Kul att något händer… Men hur blir det nu?” Jag kan meddela att SFJ framöver genom ny produktions- och distributionspolicy kommer betydligt oftare. Så får vi hoppas på det bästa. KJN hade ett oneshot att dela ut. Ben Roimola (ej närvarande) hade en bunt Enhörningen, som jag rekommenderade folk att ta (för det är bra!). Jag gjorde ett slags oneshot, då Wolf glömt reklamlapparna för Eurocon/Baltcon 2000. Jag ritade en gubbe, skrev ett par lustigheter och gav kontaktinfo för att locka folk till conen. En del verkade halvpositiva. (Grejen är att man från Sverige kan resa Väldigt Billigt från Oxelösund till Gdansk, ungefär 900:- t/r. Polen är i sig billigt och billig/gratis övernattning går nog att ordna. Och Eurocon/Baltcon blir skitkul!) Lars-Olovs traditionella diabilder får väl också ses som fanniska, med goda kommentarer av publiken. LOS’ diabilders attraktionskraft består av 1) nostalgiska minnen från tidigare coner, 2) alla som försöker fylla i namn och har lustiga kommentarer om dem. Litet obegripligt om man inte varit mer mer än 5-10 år, men absolut en höjdpunkt. (Jag frågade Lars-Olov om hans bilder till Nasacon 2000 kunde inkludera dels den första stockholmsconen han har i bildarkivet, dels Swecon 85, som var den senaste conen på hotell, vilket är samma koncept som vår con. Men LOS bestämmer förstås enväldigt. Alla bilder är lika kul.)

Konsten är ytterligare en betrakningsvinkel. Krizan ställde en många goda verk (varav jag sett en del tidigare, men bra var de). Mats Öhrman hade nästan sensationellt bra raytracingkonst gjord i färgutskrift. Jag frågade Nicolas om han trodde han skulle bli arbetslös nu: ”Kanske…” sade han. När jag pratade med Mats och Nicolas framgick att den finns en hel del som vi ännu inte kan göra på dator, och det fanns en del stelhet i Mats’s bilder vid närmare betraktande. Så arbetslöshet är ännu avlägset, men Mats visade potentialerna som om kanske tio år kan hota t o m Nicolas Krizan. (Mina propellergubbar kommer dock aldrig att kunna raytracas! De är utformade så att det blir division-by-zero-error… Jag svär.)

Man kan också skildra en kongress utifrån de små, små detaljerna som gör det. Men de små detaljerna har jag, i den mån de inte står ovan, helt lyckats förtränga. Det var något om att en fan i baren sent på lördagen var helt oförstående för att jag lade upp för en depthcharge (whiskyglas i ett öhlglas, känd i New York-fandom på 40-talet hos the Futurians) och vad jag än sade tycktes min användning om att en blended var bra för depthcharge inte vinna godkännande. (Jag skulle aldrg göra så med en single malt – om det inte var extremt gott öhl…) En annan bedömningsgrund är att jag faktiskt mot slutet av conen fick mitt Bryggmästerens med litet plus, när jag tidigare fått den med litet minus (räknat i öhlnivå). En sådan liten detalj känns viktig: barpersonalen var ärlig, och ni skule ha sett hur mycket skum de öste ut med skedar. Barens lasagna var också mycket god och närande; flera andra håller med mig. Det var också trevligt att prata med en massa fans som jag inte sett så mycket (som Krizan och McKinney). Dessutom var det en ganska god stämning under conen, som gör att vi kan förvänta oss mången god Confuse i framtiden.


Bilder från kongressen går att skåda på adressen http://www.lysator.liu.se/~unicorn/fandom/foto/confuse2000/ (fungerar ej, länken testad 3.8.2017).