www.enhorningen.net
 
Enhörningen
Näthörningen
Noveller
Rapporter
Recensioner
Forum
Händelsekalendern
Omröstningen
Sf-bilder
Pappershörningen
Prenumerera
Länkar


Enhörningens hörn på Amazon.com
Enhörningens hörn på Amazon.uk (Storbritannien)


Google

Enhörningen
Webben


Kommentarer?
Skicka e-post till: enhorningen@enhorningen.net
eller använd
Enhörningens responsblankett.

[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


A.R. Yngve: The Argus Project

[Pärmen på The Argus Project]

The Argus Project
Författare: A.R. Yngve
Förlag: eget förlag, boken kan köpas på CafePress eller läsas gratis på webben.
Utgivningsår: 2006
Författarens hemsida finns på http://yngve.bravehost.com.

Gus är boxare, en före detta mästare i en värld där hans sport inte längre uppskattas. Allt han har kvar är sin hund och sin kampanda; han vägrar ge upp. I en av Kanslern, den sista politikern och envåldshärskaren, arrangerad olycka icensätts hans och hans dubbelgångares, överste Haruman Clarkes, död och deras identitet förväxlas avsiktligt. Gus förvandlas till en kyborg med omänskliga krafter, Argus-A, en ny hjälte och galjonsfigur för Kanslerns krig mot kolonierna på Jupiters månar. Venice var en dansös från kolonin på Venus. Nu är hon en protoyp, den första kyborgen som skapats med målet att utveckla tekninken för projekte Argus. Tillsammans är (Gus) Argus-A och (Venice) Venix tvungna att kämpa för att vinna tillbaka sin frihet och varandra. De är unika och den enda möjligheten till jämlik mänsklig kontakt som återstår för dem är med varandra. Som resultat av deras kamp bryts Jordens strikta kontroll över kolonierna på Jupiter och Mars i ett samhällsomvälvande händelseförlopp.

The Argus Project beskrivs som en ”episk rymndopera och ’cybernetisk romans’ från det 22:a århundradet”. Visst kan romanen kallas en romans där de enda i sitt slag till sist får varandra, och visst är det en rymdopera i högsta grad, men episk är nog lite väl tilltaget. Jag hittar inte många episka drag i boken. Det här kan ha någonting att göra med författarens intresse för säljande (överdrivna) baksidestexter (se Yngves blog).

Boken har i alla fall en del intressanta inslag. Till exempel kan man läsa in en viss grad samhällskritik i den. Den gångbara valutan i solsystemet är PP:n, popularitetspoäng. Ju populärare man är, desto mera PP:n håvar man in. Någon som inte känner en enda människa kanske tjänar 1,000 PP, vilket inte räcker till en ordentlig uppsätning kläder. De flesta tjänar aldrig mera än en miljon under ett år medan en verklig superstjärna känd av miljarder människor i hela solsystemet kan förtjäna hundra triljoner (hundra miljoner miljoner) på toppen av sin karriär. Kanslerns PP-index ligger runt 300 miljarder (300,000 miljoner). Om man antar att Yngve inte begagnar sig av den ålderdomliga Brittiska betydelsen av talen har Kanslern alltså, eftersom han förefaller finansiera kriget mot kolonierna ur sina personliga PP, problem med ekonomin. Hur ett sådant här system skulle fungera i praktiken, eller ens i teorin, kan man spekulera i. Man kunde anta att det kunde ge upphov till en ekonomi där tjänster byttes mot tjänster eller ekorrskinn mot ägg. Men visst kan man fråga sig om inte situationen i dagens värld med alltjämt växande inkomsts- och samhällsklyftor och svinrika kändisar och överbetalda politiker har flera drag som motsvarar systemet med popularitetspoäng.

Man kan även dra paralleller till George Orwells 1984 i det indoktrinationssystem median och popartisterna utgör. Publiken på konserter fås i den stämning man vill uppnå genom droger, soldater drogas i regel för att dämpa deras känslor i stridsuppdrag och all media editeras för att passa Kanslerns behov. Kort sagt styr han, liksom i Orwells värld, vad medborgarna får tänka och känna, även om det i det här fallet görs via droger och kontroll av median, inte kontroll av språket och bevakning som hos Orwell. De här samhällskritiska inslagen är kanske den största meriten Yngves The Argus Project har.

Ett, speciellt för en finländare, roande inslag i böckerna är Mars och koloniinvånarna där. De har lustigt nog åtminstone delvis finländare (eller snarare finnar) som förebild. En del av platserna på Mars som beskrivs har märkligt finskklingande namn som Perkele Valley och en gruva som heter Veinemoynen, till exempel. Marsianerna är tack vare genmanipulation håriga och kraftigt byggda och anses av jordinvånarna vara närmast lata och dumma gorillor (vilket dock lyckligtvis visar sig vara en mer eller mindre indoktrinerad stereotypi). Endel har namn som Arjja eller Pentia, och de slänger regelbundet ur sig finsk-marsiansk slang som Antexi, Moy, Tervedexi, Idiotti, Roska, Kyllä, Juttu och Uuno Turhapuro. I många fall har Yngve förutom betydelsen till och med fått stavningen rätt, även om jag inte förstår vad Uuno Turhapuro har att göra med att vara ivrig, men lite lustigt är det ju.

Man hittar även andra bekanta saker, till exempel figurerar spelet Risk i boken, likaså ställen som Old Copenhagen. Om kolonisatörerna på Mars har vissa finländska inslag, har invånarna på Venus i så fall svensk inspiration. Venix konstaterar i ett skede att Volvocson i New Stockholm på Venus förtfarande gör de bästa lastbilarna. Visst är det ett roande inslag i en sf-roman att man hittar bekanta inslag, det uppväger all teknologi som förblir en gåta och märkliga uttryck som kraftordet Fark (fuck?). Om betydelsen här är rätt uppfattad tränger sig en fråga objuden sig på. Ifall man ska ändra på vedertagna uttryck kan man väl ändra på dem ordentligt? Oberoende av art är konstgjort övertydliga inslag i vilken bok som helst att undervärdera sina läsare.

Ett försök till känslomässigt djup görs i de avsnitt som behandlar Venix och Argus-A:s existentiella konflikt där de är tvungna att försöka komma till rätta med sin kybernetiska tillvaro och oförmåga att identifiera sig och växelverka på jämlik nivå med människor (genmanipulerade eller inte), trots att de upplever sig ha sin mänsklighet kvar. Det här förefaller närmast vara ett gammalt klichéartat koncept som Yngve tyvärr inte riktigt lyckats beskriva och utnyttja sig av till fullo. Hade så varit fallet hade boken säkert gett läsaren mycket mera. Trots att det när det kommer till kritan är en rätt så underhållande berättelse som onekligen har sina meriter ger den av någon anledning ett lite platt och intetsägande intryck The Argus Project kan inte påstås vara speciellt orginell, spännande eller djupsinnig. Några ytterligare tankar kring möjliga orsaker till detta nedan.

A.R. Yngve är en svensk författare som skriver science fiction- och fantasy-romaner och -noveller både på svenska och på engelska. Till hans produktion hör bland annat romanerna Terra Hexa (2004), Terra Hexa II (2006), Darc Ages (2006) och Alien Beach (1997). Han har även skrivit ett antal noveller och publicerat novellsamlingar, bland annat The Face in the Door and Other Stories. Hans noveller har publicerats i ett flertal sf-tidskrifter i ett flertal länder, bland annat i Kina och Indien. Intressant är att många av hans verk förutom att de publicerats i bokform även finns tillgängliga (gratis!) på hans hemsidor (så till exempel nätversionen av The Argus Project). Också i övrigt är hans hemsidor värda ett besök. Bland annat finns där en beskrivning av hans syn på hur bra baksidestekster ska se ut och hur man blir en bättre författare, ett galleri med hans illustrationer och konst, en möjlighet att stöda honom monetärt ifall man tycker han förtjänar det samt (via Cafepress) möjlighet att beställa all världens produkter från muggar till stringtrosor och kepsar med anknytning till hans böcker. För dem som gillar sådant.

Huvudsakligen förefaller hans produktion att rikta sig främst till ungdomar. I den begränsade del av hans produktion jag bekantat mig med förefaller hans språk åtminstone på engelska, trots att det huvudsakligen är korrekt och innehåller endast ett fåtal misstag som antagligen kan tillskrivas korrekturläsningen, vara en aning begränsat. Det här kan antagligen bero på den målgrupp jag (och i vissa fall författaren) tillskriver hans produktion, men någon som uppskattar ett gott språk i en bok reagerar antagligen på det. Trots att Yngve utan tvekan behärskar engelska mycket väl gör det här att verken lider stilistiskt. Ur ett språkligt perspektiv saknar de på grund av bland annat ett något begränsat vokabulär ett visst djup. Det här språkliga djupet är utöver till exempel en välutvecklad intrig och väl framställda protagonister någonting åtminstone jag uppskattar i en novell eller roman. Å andra sidan påpekar Yngve själv att hans huvudsakliga mål är att berätta bra historier, och det gör han onekligen. Fantasi och kreativitet är det sist och slutligen ingen brist på i hans verk. Jag kan mycket väl tänka mig att rekommendera hans romaner och noveller som läsning för ungdomar i högstadie- och gymnasieåldern. De är säkert också användbara inom till exempel undervisningen i främmande språk (vilket ligger mig nära). Men för att nå sitt mål att bli en av de mest inflytelserika författarna på 2000-talet (eller följande århundrade, han skämtar inte) har han nog en lång väg framför sig ännu. Även om man beaktar endast science fiction- och fantasy-genren. Men det är klart, mål måste man ju ställa och som det heter, sikta på stjärnorna så når du kanske trädtopparna. Så högt kan jag eventuellt tänka mig att Yngve är på väg så småningom.

-Jan Ray- 7.7.2006

Vill du kommentera recensionen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.



[Tillbaka till Näthörningen]