[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


X-Men: First Class

[Affischen för X-Men: First Class]


Regi: Matthew Vaugh
Manus: Ashley Miller & Zack Stentz
Musik: Henry Jackman
I huvudrollerna: Kevin Bacon, Rose Byrne, Michael Fassbender, January Jones, Jennider Lawrence och James McAvoy.
Längd: ca 134 min.
Ursprungsland och -år: USA, 2011
Åldersgräns: F-13
Recensionsformat: film
Filmens webbsida
Om filmen på IMDb

En pågående trend i Hollywood verkar vara att ta saker från början. När en framgångsrik filmserie har nått sin fullbordan gör man helt kallt en omstart eller så hoppar man tillbaka i tiden och visar vad som hände innan den kända berättelsen utspelar sig. Det hela känns i ärlighetens namn mest som ett sätt att plocka pengar ur en pengainbringande produkt som alla redan känner till och man således inte behöver slösa enorma summor på för att marknadsföra. Med det här inte sagt att man inte har lyckats göra relativt bra filmer. Personligen är jag ingen stor Star Trek-fan, men jag gillade starkt den senaste omstarten och hoppas på en fortsättning. Senare i år lär vi få veta hur apornas planet blev apornas planet, men årets science fiction sommar börjar med att visa oss hur Charles Xavier blev Professor X och Eric Lehnsherr blev Magneto och hur de blev varandras ärkefiender.

Historien i X-Men: First Class är inte invecklad. Vi får efter glimtar av Xaviers (James McAvoy) och Erik Lehnsherrs (Michael Fassbender) mycket olika barndomar – en växte uppe på en herrgård, den andra miste sina föräldrar i ett koncentrationsläger – följa deras strävanden som unga vuxna. Vi får se hur de möts, hittar en gemensam fiende i Sebastian Shaw (Kevin Bacon), den man som dödade Eriks mamma och är ute efter att starta nästa världskrig, samarbetar med den amerikanska staten, börjar söka upp andra mutanter, för att slutligen gå skilda vägar med två olika mål i sikte – mål som alla som sett de tidigare filmerna känner till: världsdominans och acceptans. Kort och gott har vi att göra med en rak berättelse som rätt långt slutar där man kan förvänta sig. Det här låter utan tvivel ganska tråkigt, men det är det inte.

X-Men: First Class är ingen jätte originell film, men det är en film som fungerar och underhåller från början till slut. Filmen innehåller en hel del snygga specialeffekter, men det här är ändå en film som i första hand byggs upp kring trovärdiga och mångdimensionella karaktärer som ges liv av en kår mycket duktiga skådespelare. Med undantag av Kevin Bacon stöter vi i filmen på få verkligt stora skådespelarnamn, men desto större talanger. James McAvoy är kanske den mest kända i skaran med prisade prestationer i bl.a. The Chronicles of Narnia: The Lion, The Witch and the Wardrobe och han gör en sympatisk och övertygande Charles Xavier. Michael Fassbender är emellertid inte sämre som den plågade Erik Lehnsherr. Jennifer Lawrence i sin tur gör en kanske onödigt beskedlig, men rörande Mystique.

Fans av X-Men kommer säkert att hitta en del missar i filmen inte minst när de gäller karaktärernas åldrar, men de valda mutanter är ändå en intressant och fungerande skara. Det som också gör att filmen fascinerar är det sätt på vilket man lyckats införa berättelsen i verkliga historiska händelser, händelser som visserligen skrivits om den del. Vi rör oss i kalla krigets värld och mutanterna får spela roller på båda sidorna. Trevligt är också den fokus man satt på kvinnliga karaktärer, även om man inte kommer ifrån att det faktum att de ser bra ut utan kläder verkar vara något de alla har gemensamt. Ett slutligt underbart stort plus med filmen är att även om man följt vissa Hollywood trender så har man undvikit andra. Det här är inte en 3D-film. Istället är det historia som fångar in och berör helt enkelt för att det är en bra historia.

-Sofia Sjö- 2.6.2011
Vill du kommentera filmen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.



[Tillbaka till Näthörningen]