[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Hugovinnare 2001 i kategorin bästa kortroman

Jack Williamson: Ultimate Earth

Ultimate Earth
Författare: Jack Williamson
Publicerad i: tidskriften Analog, december 2000
Utgivningsår: 2000
Kan köpas som pdf-fil från Fictionwise på adressen http://www.fictionwise.com/ebooks/eBook649.htm

Jag tycker mig minnas att Williamson är född 1918, men det kan väl knappast stämma. Williamson kan väl inte var så gammal om han ännu skriver aktivt, så antagligen är det 1928. Jag konsulterar min Encyclopedia of Science Fiction och finner att jag faktiskt har fel. Williamsons födelseår är 1908. Vilket betyder att när denna berättelse trycktes var han 92 år gammal - ungefär i samma ålder som den notoriskt långlevte dramatikern Bernard Shaw när denne skrev sina sista små dramer. Inför en dylik prestation står man närmast förstummad.
    Detta har hänt. En meteor/asteroid har kolliderat med Jorden och utplånat allt människoliv. Även Månens kolonier har drabbats av samma öde. Människoliv finns det endast ute i rymden, men där har människan utvecklats i en annan riktning än på Jorden.
    På månbasen Tycho hittar en av utomjordingarna, Sandor Pen, människovävnad och klonar nya människor av vävnaden. Pen restaurerar månbasen och uppfostrar barnen. Även Jorden restaureras och har nu blivit något av en turistattraktion för utomjordingarna. Barnen vill naturligtvis besöka Jorden men Sandor förbjuder det. Tre av pojkarna lyckas flyga till Jorden där ingen tycks uppfatta att de är människor. Alla tar dem för de museala utställningarnas människosimulanter.
    De nya människorna lever i symbios med nanorobotar som styr mänskligheten som en närmast kollektiv enhet. Människorna är nu så gott som odödliga och barn en raritet. Om någon emigrerar förlorar han eller hon sin plats på planeten och endast i detta fall föds det nya människor. En av de ytterst sällsynta barnen är Sandors dotter som slår upp en vänskap med pojkarna.
    Sandor blir inte glad av pojkarnas visit. Vad ska han göra med dem? Det är klart att de inte kan bo kvar på Jorden, de är ju dödliga. Samtidigt får Sandor oroväckande nyheter. Ett rymdskepp som reste bort för 800 år sedan har nu återvänt till Jorden. Varför? För att livet på planeten de skulle till har dött ut, ingen vet orsaken. Sandor måste genast hitta en annan planet dit han kan skicka rymdskeppet och alla emigranter ombord skeppet. På Jorden kan de inte stanna, Jorden är redan fullsatt.
    Pojkarna ber att få åka med och till slut får de göra det. Men den mystiska sjukan har angripit även rymdskeppets nya destination och utplånat allt liv på planeten. Kan nanorobotarna ha något med saken att göra? Kan det vara de som står bakom katastroferna?
   Stilistisk påminner Ultimate Earth om något som Jack Williamson kunde ha läst som en mycket ung pojke. Vissa likheter med Shaws ovannämnda stycken kan jag även se. Det här är en gammal mans elegi, en lite fjärran utopi där allt skådas med den snart hundraårige författarens stoiska öga. Williamson har kommit med en del intressanta (om inte helt originella) ideér men som berättelse är Ultimate Earth ganska vag. Vi har inga riktiga konflikter, ingen verklig dramatik (detta är något som tycks vara gemensamt för årets alla vinnare). Alla så kallade konflikter går bara bort innan de hinner få egentliga konsekvenser: den till synes döda planeten är inte helt död och nu är den helt ofarlig, Sandor hittar sin bror på planeten (efter att letat efter brodern runtom i rymden i århundraden), emigranterna kan börja bebygga sitt nya planethem, pojkarna får sina nanorobotar och blir odödliga de också. Det är svårt att skilja mellan de olika personerna, särskilt pojkarna verkar som en enda organism med tre namn. De är aldrig oense och en av dem kan fatta oerhört grava och potentiellt livsfarliga beslut om alla tres liv utan att de två andra ens kommenterar det hela.
    Trots dessa oemotsägliga brister är Ultimate Earth en rätt häpnadsväckande prestation. En näst intill odödlig författare har skrivit en vacker och tankeväckande berättelse. Förhoppningsvis är detta inte Jack Williamsons svanesång.

-Petri Salin- 12.9.2001

Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.


[Tillbaka till Näthörningen]