www.enhorningen.net
 
Enhörningen
Näthörningen
Noveller
Rapporter
Recensioner
Forum
Händelsekalendern
Omröstningen
Sf-bilder
Pappershörningen
Prenumerera
Länkar


Enhörningens hörn på Amazon.com
Enhörningens hörn på Amazon.uk (Storbritannien)


Google

Enhörningen
Webben


Kommentarer?
Skicka e-post till: enhorningen@enhorningen.net
eller använd
Enhörningens responsblankett.

[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Jules Verne: En världsomsegling under havet

[Pärmen på En världsomsegling under havet]

En världsomsegling under havet
Författare: Jules Verne
Översättare: Erik Carlquist
Förlag: Bokförlaget h:ström ­ Text & Kultur
Utgivningsår: 2005
ISBN 91-89447-60-3
Originaltitel: Vingt mille lieues sous les mers
Originalets utgivningsår: 1869–1870
Wikipedias artikel om författaren finns på http://en.wikipedia.org/wiki/Jules_Verne.

Finns det andra som känner sig lurade när översättare gör förkortningar och ändringar i verken de översätter? Oftast är det 1800-talsförfattare som drabbas när deras verk skall anpassas för en yngre publik än vad de ursprungligen var avsedda för. Så när En världsomsegling under havet för första gången ges ut på svenska i oavkortat skick griper man sig gärna verket an för att se vad det var som tidigare redigerades bort, hur den nya översättningen står sig och vad John-Henri Holmberg har att säga i sitt efterord om Vernes betydelse för science fiction-genren. (I rättvisans namn måste man säga att tidigare översättningar inte alls är dåliga eller slarviga. Men förkortningarna reducerar och rensar bort i de områden där Verne är som mest Verne, i de långa naturvetenskapliga passagerna.)

Historien känner väl de flesta till vid det här laget. År 1866 börjar rapporter strömma in till världens stormakter om ett stort och extremt snabbt havsvidunder som attackerar oceangående fartyg. För att utröna vidundrets natur går en av Frankrikes främsta experter på marin naturhistoria, professor Pierre Aronnax, till sjöss tillsammans med sin lojale betjänt Conseil. I Stilla havet får de äntligen syn på det mystiska sjöodjuret innan de kastas överbord tillsammans med harpuneraren Ned Land från Québec, räddas från att drunkna av den företeelse som de förföljt – undervattensbåten Nautilus – och blir kapten Nemos gäster och fångar på obestämd tid. Det blir en hisnande resa på mer än sextio tusen sjömil, under vilken fångenskapen tär hårt på den frihetsälskande Ned och professor Aronnax slits mellan vetgirighet och lojalitet.

Färden livas upp av strider med kannibaler, pärlfiske vid Ceylons kuster, en färd genom fördolda tunnlar från Röda havet till Medelhavet, undervattensvulkanerna vid Santorini, en utflykt till det sjunkna och bortglömda Atlantis, och bataljer med hajar och jättebläckfiskar, ända tills man når Sydpolen, nästan fyrtio år före Scott och Amundsen, allt skrivet i den blandning av resereportage, framtidsvision och vetenskapsroman som är så typisk för Jules Verne. Verne, som älskade havet, ville gå till sjöss som pojke och själv seglade på fritiden, beskriver med ömsint, taxonomisk noggrannhet världshavens hela artrikedom i djur-, växt- och mineralriket, där den passerar framför Nautilus’ salongsfönster. Det är mestadels de här hänförda, poetiska och säkert svåröversatta passagerna som det skurits ner på tidigare och som i Erik Carlquists översättning för första gången delges svenska läsare. Och nog ska det vara Jules Verne till att detaljbeskriva familjer, klasser, arter och underarter av djuphavsmaneter och koffertfiskar så att man tror sig läsa en prosadikt.

Om vissa saker visade sig Verne ha rätt, om andra fel. Det är väl tveksamt om ens Nautilus i verkliga livet skulle klara det undervattenstryck på nästan elvahundra atmosfärer som mötte bathyskafen Trieste i Challengerdjupet i Marianergraven. Inga ekolod har ännu hittat de djup på femton-sextontusen meter han beskriver, och ingen oceanograf har funnit det sjunkna Atlantis. I fråga om hur Antarktis är beskaffat och hur kaskeloter livnär sig visade han sig också vara inne på fel spår. Däremot fick han helt rätt i fråga om den förstörelsepotential som visade sig ligga i undervattenssjöfarten, och det är en förvånansvärt modern syn på naturskydd och behovet av fredning av hotade arter han låter kapten Nemo uttrycka. I en fullt moderniserad version skulle kaptenen antagligen vara en besviken marinekolog och ekokrigare.

-Elisabeth Kronqvist- 7.8.2006

Vill du kommentera recensionen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.



[Tillbaka till Näthörningen]