[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Maria Turtschaninoff: Arra – Legender från Lavora

[Pärmen på Arra]

Arra – Legender från Lavora
Författare: Maria Turtschaninoff
Förlag: Söderströms
Utgivningsår: 2009
ISBN 978-951-52-2604-4
Författarens hemsida finns på www.mariaturtschaninoff.com.

Finländsk fantasy, speciellt ungdomsfantasy, är inte längre en likadan bristvara som för skall vi säga tio år sedan. Varje år utges flera inhemska fantasyromaner av såväl stora som små förlag och vi har författare som utan överdrift kan sägas vara finländska fantasyförfattare. Men om vi begränsar oss till den finlandssvenska litteraturen är situationen helt annan. Finlandssvensk fantasy, ja finlandssvensk fantastik överlag, är en bristvara. Det är därför trevligt att se att förlaget Söderströms vågat sig på att utge en äkta finlandssvensk fantasyroman, för det är precis vad Maria Turtschaninoffs senaste roman Arra – Legender från Lavora är.

Vill man förenkla berättelsen i romanen Arra – Legender från Lavora till det yttersta kan man säga att vi i romanen följer den stumma torparflickan Arra och hennes utveckling från utstött barn till omtalad bildväverska och hjälte. Med en såpass förenklad synopsis låter ju romanen som värsta dussinfantasy, men som tur är vi långt från det träsket.

Till skillnad från den angloamerikanska pseudomedeltid som alla de otaliga Tolkien-klonerna fyller fantasybokhyllorna med har Maria Turtschaninoff skapat en mer egen värld, en värld som ligger nära ett nordiskt hjärta. Visst har vi små byar i stora skogar och utsmyckade konungapalats i fantasifulla städer, men det hela känns ändå på något sätt hemvant och bekant. Speciellt i början av boken då vi befinner oss i Arras hemby är den jordnära känslan av en trovärdig värld, känslan av något som kunde kallas för en äkta levande finlandssvensk fantasymedeltid mycket stark. Det här gäller inte bara utformningen av världen utan också själva livsfilosofin hos de människor som befolkar den. Ett utmärkt exempel på detta hittar vi genast på de första sidorna då Arras mor efter den yngsta dotterns födsel funderar på vad hon egentligen borde ta sig till med den nya familjemedlemmen:
”Medan grytan bubblade tänkte hon en stund på att lägga ut det nyfödda mörkröda knytet till vargarna. Det skulle vara mycket lättare så. Hon visste att sådant skett i byn tidigare, även om det inte var något man talade om. Man bara bar barnet ut en månklar natt, lämnade det under ett träd och gick hem utan att vända sig om. På så vis hade man inget ont gjort. Inte egentligen.”

Här är det inte så att Arras mor skulle vara en särdeles elak människa, utan det är helt enkelt frågan om ett hårt livs hårda realiteter. En mun mer att mata i ett liv som redan nu håller på att gå över gränsen mot hunger och större elände får modern att reflektera över även detta mörkare alternativ. Det här ger samtidigt en bra bild av hur personerna i Turtschaninoffs bok för det mesta målas upp. Precis som själva världen är även dess invånare trovärdiga med sin blandning av ljus och mörker. Här hittas lika lite purljusa hjältar som nattsvarta monster, alla har sina goda och dåliga sidor.

Världen i Arra är alltså målad med palettens alla färger. Här finns det ljusa och vackra, men även det mörka och fula. Världen är upptecknad av en blandning färger där ljuset och mörkret glider in i varandra och blandas; ytterligheterna är få. På samma sätt lyfts konsekvenserna av ens handlingar upp, alltid kan man inte handla precis som man önskar.

Några undantag i denna närmast holistiska världssyn sticker upp i slutet av boken där vissa val och handlingar tyck göras utan den minsta tanke på konsekvenserna i ett större sammanhang, men dessa händelser kanske är något vi återkommer till i någon senare bok om Lavora.

Magin i Arra känns bekant på ett positivt sätt, åtminstone för ett finländskt sinne. Här har vi klara paralleller till Kalevala med sånger och musik som den bärande kraften i magin.

De fantastiska elementen i romanen bubblar för det mesta under ytan. Detta ligger i stark kontrast mot slutet av romanen då magin närmast bokstavligen exploderar fram och tillintetgör läsarens alla tankar på att det magiska i Arra endast skulle ligga på ett metaforiskt plan. Har du svårt att se det fantastiska i en roman som något konkret kan du således ha svårigheter med Arra (och största delen av alla andra fantasyböcker också), men å andra sidan skulle du väl knappast läsa Enhörningen om du hörde till den människokategorin.

Arra – Legender från Lavora kan med fördel rekommenderas för såväl vuxen som ung läsare, men till skillnad från Turtschaninoffs senaste bok är det här alltså inte en barnbok.

Med författare som Maria Turtschaninoff ser framtiden för finlandssvensk fantastik ljus ut!

-Ben Roimola- 6.9.2009

Vill du kommentera recensionen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.



[Tillbaka till Näthörningen]