[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


TRON: Legacy

[Affischen för TRON: Legacy]


Regi: Joseph Kosinski
Manus: Edward Kitsis & Adam Horowitz
Musik: Daft Punk
I huvudrollerna: Jeff Bridges, Garrett Hedlund och Olivia Wilde
Längd: ca 127 min
Ursprungsland och -år: USA, 2010
Åldersgräns: 11
Recensionsformat: film
Filmens webbsida
Om filmen på IMDb

Sam Flynn (Garrett Hedlund), arvtagare till datagenier Kevins Flynns (Jeff Bridges) imperium, blir av en gammal god vän till fadern skickad till faderns övergivna spelhall. Senast Sam såg sin far var för tjugo år sedan och förlusten av fadern har satt sina spår. Gåtan om vad som hände Kevin Flynn håller emellertid på att få sin lösning. I spelhallen hittar Sam ett hemligt rum med en dataanläggning som fortfarande fungerar. Innan han vet ordet av har han sugits in i den spelvärld, The Grid, hans far en gång byggde upp. Här får han genast kämpa för sitt liv och står snart inför denna alternativa verklighets härskare, Clu, en kopia av hans far vid tiden för hans försvinnande. The Grid bjuder emellertid på ännu fler överraskningar. Sam får inte bara inse att den värld hans far talade om är sann, utan att hans far fortfarande är vid liv, fången i sin egen skapelse. Tillsammans med Quarra, ett program som räddats av Kevin och som han anser bär på en viktig möjlighet för mänskligheten, satsar nu Sam allt på att försöka få sin far ut ur spelet.

Det har gått 29 år sedan den första Tron-filmen hade premiär 1982. Tron är idag en science fiction klassiker även om åsikterna är delade om hur bra den har klarat av tidens tand. På det visuella planet har Tron knappast speciellt mycket att erbjuda dagens specialeffektdränkta åskådare. Idémässigt skulle jag ändå vilja påstå att den har sina poänger (även om jag måste erkänna att det är en hel del år sen jag såg filmen så mina minnesbilder är kanske inte helt korrekta). Hur lever då Tron: Legacy upp till sin föregångare? Som historia är Tron: Legacy inte direkt originell. Överraskningarna eller vändpunkterna är inte speciellt överdådiga. Vi vet alla från första början vem som är ond och vem som är god, eller kan gissa oss till det och blir således inte speciellt förvånade när någon visar sig vara något annat än de först påstod. Dialogen är inte heller den speciellt minnesvärd. Skådespelarinsatserna är helt acceptabla, men inte heller där står någon riktigt ut, även om Garrett Hedlund är en trevlig ny bekantskap och Jeff Bridges alltid har en viss charm.

Har då Tron: Legacy något alls av värde att erbjuda? Det här är kort sagt ingen brilliant eller originell historia, men på ett plan fungerar filmen ändå alldeles utmärkt och det är på det visuella planet. Om Tron och dess specialeffekter var något nytt när filmen gjordes så är Tron: Legacy kanske inte ett stort steg framåt, men ett utmärkt exempel på vad man kan ha specialeffekter till. De kan erbjuda en stundtals riktigt hisnande resa. Tron: Legacy är dessutom en film som tar sig alldeles utmärkt i 3D och där man faktiskt har på känn att 3D-effekterna tillför filmupplevelsen något. En del av specialeffekterna känns visserligen också lite irriterande. Även om den datoranimerade unge Jeff Bridges som Clu är rätt välgjord distraheras man lätt av hans ibland plastlika utseende. Överlag fungerar ändå Tron: Legacys värld och valet av ett soundtrack inspirerat av 80-talsmusik ger i sin tur en intressant koppling till Trons tidevarv. Knappast en kommande klassiker således, men ett helt trevligt nöje för stunden.

-Sofia Sjö- 18.1.2011
Vill du kommentera filmen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.



[Tillbaka till Näthörningen]