www.enhorningen.net
 
Enhörningen
Näthörningen
Noveller
Rapporter
Recensioner
Forum
Händelsekalendern
Omröstningen
Sf-bilder
Pappershörningen
Prenumerera
Länkar


Enhörningens hörn på Amazon.com
Enhörningens hörn på Amazon.uk (Storbritannien)


Google

Enhörningen
Webben


Kommentarer?
Skicka e-post till: enhorningen@enhorningen.net
eller använd
Enhörningens responsblankett.

[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Superman Returns

[Affischen för Superman Returns]


Regi: Bryan Singer.
Manus: Michael Dougherty och Dan Harris.
Musik: John Ottman och John Williams.
I huvudrollerna: Kate Bosworth, Brandon Routh och Kevin Spacey.
Längd: ca 157 min.
Ursprungsland och -år: Australien & USA, 2006.
Åldersgräns: 11
Distributör: Sandrew Metronome Distribution Finland Ab
Recensionsformat: film
Filmens webbsida finns på http://supermanreturns.warnerbros.com.
I IMDb hittas filmen på http://www.imdb.com/title/tt0348150/combined.

Kortkort:
Gammal historia i nytappning. Erbjuder slutligen inget revolutionerande, men visst har effekttekniken gått fram sedan de senaste Superman-filmerna i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet.

Lite längre:
Superman Returns börjar med John Williams’ bekanta toner från Superman-filmen från 1978. Ganska snabbt blir det också klart att denna nya Superman-film egentligen inte är så mycket mer än en lite upputsad nyversion av berättelsen om mannen av stål.

Visst utgår filmen från att Superman varit borta ett antal år och att mänskligheten, speciellt då kvinnan i Stålmannens liv Lois Lane, varit tvungen att på ett eller annat sätt klara sig utan hans ståliga handledning.

Men om man bortser från detta är Superman Returns en likadan matinéfilm för tio-tolvåringar som de tidigare filminkarnationerna av Superman. Lex Luthor hittar på fuffens och Superman sätter honom på plats som vanligt. Eftersom Superman är så gott som allsmäktig är han aldrig i någon egentlig fara och samma gäller hans nära och kära. Det här leder i slutändan till att det aldrig riktigt byggs upp någon ordentlig spänning i filmen.

Brandon Routh gör en sympatisk och stilig, men ganska så karismalös, Superman; Kevin Spacey är en precis lika löjlig Lex Luthor som denna Stålmannens ärkefiende brukat vara på film och Kate Bosworth är en Lois Lane som man väl försökt modernisera på något sätt, men det projektet har tydligen glömts bort ganska så snabbt.

Visst är det en hel del maffig Superman-action i filmen, men råkart man vara äldre än se sådär tolv år ger det inte så mycket.

Stålmannen/Superman har aldrig blivit ordentligt moderniserad. Visst, visst, som man kan läsa t.ex. i Wikipedias artikel har seriehjälten genomgått en hel del omstruktureringar, men inget i samma stil som hände t.ex. med Batman i och med Frank Millers The Dark Knight Returns. Fast här måste man ju snabbt påpeka att Superman även dök upp i Millers serie, men jag kan nog se varför filmproducenterna skulle hicka till och snabbt stänga kassaskåpsdörren ifall någon skulle föreslå att göra en Superman-film med Millers version av mannen av stål. Stålmannen skall ju vara vår allas hjälte, inte en karaktär vars rakryggade moral gör honom mer till en sprattelgubbe för dem som sitter i maktposition än en hjälte.

För mig personligen är största problemet med Superman hans omnipotenta karaktär. Hur göra en i praktiken odödlig och allsmäktig karaktär till en intressant karaktär? Ja, visst skulle det vara möjligt! Tänk bara på möjligheten att utforska en sådan karaktärs psyke: vad tänker Stålmannen egentligen om oss vanliga dödliga, vi måtte ju vara som myror för honom. Och hur är det egentligen med relationen mellan Stålmannen och Lois Lane? Hur kan en man av stål älska en kvinna av kött och blod. Var ligger egentligen dragningskraften mellan dessa två individer som sist och slutligen även biologiskt sett är av totalt skilda arter. I andra kretsar kunde det väl nästan kallas för bestialism ...

Men å andra sidan, ser man på saken från ett tolvårigt barns vinkel skulle det ju vara urhäftigt att vara Superman. Tänk nu, att kunna flyga, att vara starkare än alla andra, att kunna färdas i rymden utan rymdskepp, att se genom folks kläder...

Häri ligger problemet även med den nya Superman-filmen: vem vänder den sig till? De vuxna som vill ha en djupare karaktär med moraliska dilemman och allt sådant, eller de yngre som är intresserade av ett häftigt äventyr och kunde inte mindre bry sig om ifall Superman och Lois har ett förhållande eller ej.

Superman Returns börjar och fungerar långt som en äventyrsfilm för barn/tonåringar. Men jag kan tänka mig att dessa blir otroligt uttråkade av slutdelen av filmen som fokuserar sig mera på förhållandet mellan Stålmannen och Lois Lane. På motsvarande sätt gäspade jag som vuxen åskådare genom början av filmen för att i slutet bli mer intresserad men samtidigt också mer frustrerad över att karaktärerna fungerade så otroligt barnsligt och att man inte riktigt vågade ta steget ut då det gäller förhållandena.

Superman Returns har, åtminstone i princip, potentialen till nästan vad som helst, men vågar inte gå tillräckligt långt, utan blir sist och slutligen endast ytterligare en nyversion av en gammal historia.

-Ben Roimola- 26-28.7.2006
Vill du kommentera filmen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.



[Tillbaka till Näthörningen]