[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Strange Days

[Pärmen på Strange Days]
Regi: Kathryn Bigelow
Manus: James Cameron & Jay Cocks
Musik: Graeme Revell
(m.fl.)
I huvudrollerna: Angela Bassett, Ralph Fiennes
och Juliette Lewis
Längd: ca 139 min
Ursprungsland och -år: USA, 1995
Åldersgräns: 18
Bildformat:anamorfisk vidbild
Finsk titel: Strange Days
Distibutör: Universal / Finnkino (http://www.finnkino.fi/videot)
hyr- och köpDVD
Recensionsformat: DVD
I IMDb hittas filmen på http://www.imdb.com/Details?0114558
DVD-fakta: Anamorfisk vidbild; ljudspåret är Dolby Digital 5.1; textning på svenska, finska, danska, norska, engelska för hörselskadade, portugisiska, spanska och holländska, även alla menyer finns på dessa språk; bonus: filmens trailer, en ca. 7 minuter lång snutt om skapandet av filmen samt ett 50 minuters kommentatorljudspår med regissören. Detta kommentatorljudspår hör till de underligaste jag stött på. Som sagt är den endast ca 50 minuter långt och dessutom behandlar den egentligen endast filmens första scen. Till råga på allt är det frågan om en föreläsning som regissören hållit någonstans (man kan höra publikens reaktioner och regissören hänvisar till bilder som hon visar åt publiken och vilka tittaren alltså inte ser); det hela skulle ha fungerat bättre som ett isolerat bonus än som ett ljudspår på filmen.
Enhörningens poäng: 9

Kortkort:
En verkligen lyckad och tankeväckande sf-film som är i dag minst lika aktuell som då den hade sin premiär 1995. En brutal och dyster film som dock innerst inne bär upp ett hopp. Rekommenderas!

Lite längre:
Jag såg Kathryn Bigelows fantastiska Strange Days första gången 1996. Filmen fick genast en plats på min lista över alla tiders bästa sf-filmer. Efter den bioupplevelsen hade jag inte sett filmen på nytt förrän nu, och filmen sitter lika säkert på sin plats bland de övriga topparna nu som då!
   Strange Days berättar om Lenny Nero (fint spelad av Ralph Fiennes), en langare som säljer och köper inbandningar av händelser i andra människors liv. I filmens värld har man lyckats ta fram en manick med vars hjälp man kan banda allt som en människa ser, hör och känner. Denna bandning kan sedan spelas upp av någon annan som då upplever den inbandade händelsen som om han själv vore på plats. Mackapären är naturligtvis inte riktigt laglig och därför säljs den och inbandningarna på svarta börsen.
   Lenny får tag på en diskett med inbandningen av ett vidrigt mord. Den mördade är en prostituerad som stod nära Lennys föredetta flickvänn Faith, spelad av Juliette Lewis, som gör en så otrolig prestation att man knappt känner igen henne. Lenny tar till sin uppgift att skydda Faith och hamnar mitt i mycket större intriger med rashat, polisbrutalitet och korruption som ingredienser. Med sig drar Lenny även sin vän Mace (Angela Bassett som filmens moraliska stöttepelare och nära nog Lennys livvakt; en tredje stark rollprestation).
   Tidsmässigt är händelserna i Strange Days lagda till nyårsafton år 1999 och några dagar före. Med fem år på nacken ser filmen ändå otroligt fräsh och trovärdig ut. Dessutom är filmens teman idag minst lika aktuella som då den fick sin premiär.
   Filmen kunde ha gjorts ännu dystrare med sina raskonflikter, polisbrutaliteten och det allmänna kaos som råder. Egentligen är det skrämmande hur nära vår värld Bigelows spekulationer kommer. Skrämmande och dystert, för det innebär att vi människor inte lärt oss någonting och att det hela ser ut att gå mot allt mörkare tider. Men i stället för att göra en otroligt dyster upplevelse av hela filmen lyckas Bigelow tända ett litet hopp. Man kan naturligtvis diskutera om filmen skulle ha gjort ett starkare intryck utan detta hopp och om detta positiva inlägg egentligen urvattnar hela filmens budskap. Men i den dystra värld som Strange Days visar är hoppet egentligen det enda vi har kvar.

-Ben Roimola- 4.12.2001
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.


[Tillbaka till Näthörningen]