[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Star Trek

[Affischen för Star Trek]


Regi: J.J. Abrams
Manus: Roberto Orci & Alex Kurtzman
Musik: Michael Giacchino
I huvudrollerna: Eric Bana, John Cho, Bruce Greenwood, Leonard Nimoy, Simon Pegg, Chris Pine, Zachary Quinto, Zoe Saldana, Karl Urban och Anton Yelchin.
Längd: ca 129 min
Ursprungsland och -år: USA & Tyskland, 2009
Åldersgräns: 13
Recensionsformat: film
Filmens webbsida
Om filmen i IMDb

Efter sju års väntan så har nu Star Trek återvänt till bioduken, denna gång i regi av J.J. Abrams (Lost, Mission Imposible III) och efter att ha sett den (på premiärdagen) så känner jag mig lite förbryllad.

Den åttonde september 1966 visas pilotavsnittet av Gene Roddenberrys Star Trek (TOS) vilket leder till en tre säsonger lång TV-serie under sextiotalet. Men det var under min uppväxt tid då Star Trek manifesterade sig som den franchise den är idag. 1987 kom Star Trek: The Next Generation (TNG) och under nittiotalet kom två nya serier: 1993 kom Deep Space Nine (DS9) och Star Trek Voyager (VOY) hade premiär 1995. 2001 kom prequel-serien Star Trek Enterprise och mellan 1979 och 2002 har det gjorts tio filmer. Kort sagt så har J.J. Abrams’ Star Trek en lång tradition att förhålla sig till, en berättelsetradition som är snart 50 år gammal.

Förutom att ha 50 år av sf-tradition i ryggen så är Star Trek också ett kulturellt fenomen. Begreppet ”Trekkie” finns till och med beskrivet i Oxfords ordbok över det engelska språket och beskrivs i den svenska motsvarigheten Nationalencyklopedin. Sedan 60-talet har det funnits hängivna fans av serien: fans som gör nya serier (Star Trek Phoenix är den senaste), fans som talar klingon (som är det mest talade artificiella språket i världen) och fans som jag som har växt upp med serien och som har kommit att förvänta mig en viss stil, en viss jargong och ett visst djup i filmer som fortsätter traditionen Star Trek. För att förstå denna recension av Star Trek måste man dels förstå att jag personligen har följ olika Star Trek-serier och sett filmer sedan jag var tio. Dels måste man förstå vad Star Trek egentligen är, nämligen ett fenomen mer än bara en TV-serie eller filmserie. För att recensera Abrams’ Star Trek måste man dela upp recensionen i två delar: En som handlar om Abrams’ film i sig och en som handlar om Abrams’ film som en del av fenomenet Star Trek.

Som film betraktat så är Abrams’ Star Trek faktiskt helt ok. Den handlar om hur James T. Kirk och hans besättning tar befälet över skeppet Enterprise. De unga kadetterna Kirk, Mc Coy, Spock, Uhura och Checov tar befälet då kapten Pike blir kidnappad av ett gäng romulaner från framtiden. Samma romulaner, får man veta sprängde det skepp som Kirks pappa George tjänstgjorde på tjugofem år tidigare. Sagda grupp letar efter ambassadör Spock (Leonard Nimoy), då han misslyckades med att rädda Romulus från en katastrof 300 år framåt i tiden. I en olycka kastas Spock och skeppet med romulanerna bakåt i tiden, där Nero (filmens ”bad guy” och kapten på skeppet från framtiden) vill hämnas på Spock genom att förstöra Vulcan och resten av federationen. Den här grundintrigen är det i sig inget fel på. Den har ingredienser som är typiska för Star Trek: romulaner, vulcaner och spänningen de två raserna emellan, tidsresande, skeppet Enterprise i ny, ganska välplanerad skepnad och klassiska karaktärer. Det borde vara möjligt att göra en Star Trek-film med de här ingredienserna och den här intrigen. Och rollbesättningen (särskilt Quito som Spock) är faktiskt riktigt bra. Tyvärr så misslyckas Abrams med att göra en Star Trek av de här klassiska beståndsdelarna.

Om man ser på Abrams’ film i kontexten av att vara en del av den berättelsetradition som vi kallar för Star Trek, så måste man (tyvärr) skaka på huvudet. För det första så ser filmens olika raser, även de klassiska som romulanerna mera ut som något ur Star Wars än något ur Star Trek. För det andra finns det, om man jämför den här filmen gentemot tidslinjen genom serierna och filmerna, stora brott mot vissa konventioner inom Star Trek-berättarstilen. Bland annat så spränger Abrams’ romulaner, Vulcan i luften. Nu kanske inte detta säger något om man inte är insatt i Star Trek-universumet och hur detta fungerar, låt oss bara säga att spränga Vulcan och göra vulcanerna (en av grundpelarna i Star Trek-myten) till en utdöende ras, kanske var ett lite väl magstarkt val av Abrams. Ett annat brott gentemot Star Trek-traditionen är den romans som Spock har med löjtnant Uhura i ett fåtal scener. Det är, om man vet vem Spock är, bara fel. Abrams försöker förklara bort sig i filmen genom att säga att: detta utspelar sig i en alternativ tidlinje i ett alternativt universum. Det skulle ha kunna fungerat om det inte vore så att Star Trek under fyrtiofem års tid har haft ett alternativt universum, med tidlinje och alternativ intrig. Att förlägga handlingen till ett alternativt universum är helt Ok. Bara man förlägger handlingen till det alternativa universum som redan existerar och håller sig till de konventioner som redan finns för detta. Tidsaspekten i Abrams’ Star Trek är också defekt, detta blir särskilt påträngande då ambassadör Spock och kadett Spock möts i slutet av filmen. I alla de avsnitt i TV-serierna där karaktärer har befattat sig mig att resa i tiden gör de det alltid med en regel i åtanke: det temporala första direktivet. Nu kanske folk som inte ser så mycket Star Trek inte bryr sig om det här men, det temporala första direktivet säger att man ska göra så lite skada och ha så lite kontakt med historiska personer som möjligt då man i annat fall riskerar att ändra framtiden. Detta vet Nimoys karaktär mycket väl, då han är en av federationens stöttepelare genom alla serier. Ändå så låter Abrams ambassadör Spock lägga sig i nästintill fritt i handlingen, bland annat genom att ge Motgomery Scott (Scotty: Simon Pegg) koder som Scotty uppfinner tio år senare. Abrams gör alltså många brott mot Star Trek-konventionerna i sin film. De jag har listat här är bara en bråkdel. Det kanske största brottet mot den berättartradition som Star Trek har, är: all action.

I femtio år har Star Trek klarat av att berätta bra berättelser utan användandet av billiga, onödiga actionsekvenser för att hålla publiken intresserad. I stället för långa actionsekvenser har det varit längre scener av muntlig beskrivning av vad som händer. Detta har medfört att Star Trek som TV-serie alltid varit mera likt teater än actionfilm. Här gör Abrams igen ett brott mot kanon, detta genom att ha just längre (ofta ogenomtänkta) actionscener. Vad J.J. Abrams har försökt göra med sin Star Trek är att modifiera franchisen så att den ska passa en ”bredare” publik. Detta gör han genom att lägga till våld och sex och i processen vilket får djupet som man förväntar av en Star Trek-berättelse att lida. Abrams bortser ifrån Star Trek-traditionen och ”dummifierar” hela konceptet. Jag förstår vad Abrams försöker göra. Han försöker modernisera Star Trek och göra en variant som passar en stor publik. Att han gör det på bekostnad av Star Trek-traditionen och med sådan detaljlöshet är bara skrattretande. Problemet är bara det att ingen ville att Star Trek skulle moderniseras. De som går och ser den här filmen är i majoritet folk som har sett Star Trek tidigare, dels sådana som jag som växte upp med DS9 och Voyager under nittiotalet, sedan fans som såg på Star Trek på sextio och sjuttiotalet. Den nya demografi som Abrams möjligtvis når med den här filmen är de tio- till fjortonåringar som är födda för sent för att ha sett Voyager och för tidigt för att ha sett Star Trek Enterprise. Att Star Trek skulle behöva moderniseras till sin stil är något som bara kassörerna på Paramount Pictures har fått för sig. Och ja, eftersom det idag inte går att göra bara en film (det vore ju skrattretande) så planeras redan efterföljaren.

Så vad tycker jag då sammanfattningsvis om Abrams’ Star Trek? Om man bortser från det faktum att den här filmen är menad att vara en del av Star Trek-universumet, så är det en bra film. På en skala från ett till fem så skulle jag ge den en trea. Om man ska ta med i beräkningen att filmen är menad att vara en fortsättning av Star Trek-traditionen ... så vet jag inte vad jag ska säga. Så ett slutgiltigt betyg:
Som film: 3/5
Som Star Trek: du blir bara besviken.

-Jacob Löfgren- 14.5.2009
Vill du kommentera filmen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.



[Tillbaka till Näthörningen]