[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Spider-man

[Pärmen på Soider-Man.]
Regi: Sam Raimi.
Manus: David Koepp
baserar sig på serier av Stan Lee och Steve Ditko.
Musik: Danny Elfman.
I huvudrollerna: Willem Dafoe, Kirsten Dunst
och Tobey Maguire.
Längd: ca 116 min.
Ursprungsland och -år: USA, 2002.
Åldersgräns: F-11.
Bildformat: anamorfisk vidbild.
Finsk titel: Spider-Man - Hämähäkkimies.
Distributör: Oy Nordisk Film Ab (Oy Egmont Entertainment Ab) (http://www.nordiskfilm.fi)
hyr- och köpvideo, finns även som DVD
Recensionsformat: DVD
Filmens webbsida finns på http://www.sony.com/Spider-Man
I IMDb hittas filmen på http://www.imdb.com/Details?0145487
DVD-fakta:
  • Bildformatet är anamorfisk vidbild.
  • Skivan innehåller förutom originalljudspåret på engelska även en ungersk dubbning. Båda ljudspåren är Dolby Digital 5.1.
  • Textning på svenska, finska, norska, danska, isländska, engelska, arabiska, bulgariska, grekiska, hebreiska, kroatiska, polska, rumänska, serbiska, slovakiska, turkiska och ungerska.
    Bonus
    Första skivan:
  • Ett kommentatorspår med filmmakare och skådespelare, med och babblar finns regissören Sam Raimi, producenterna Grant Curtis och Laura Ziskin och skådespelerskan Kirsten Dunst.
  • Ett kommentatorspår med specialeffektsfolk, här får vi höra på specialeffektsgurun John Dykstra, effektövervakaren Scott Stokdyk och animatorn Anthony LaMolinara.
  • Spider sense: korta intervjusnuttar som man får fram vid vissa scener i filmen.
  • Weaving the Web: textrutor som visas under filmens gång och berättar om både filmen och serien.
  • Textrutor med kort information om skådespelarna Willem Dafoe, Kirsten Dunst, Rosemary Harris, Tobey Maguire, Cliff Robertson och J. K. Simmons.
  • Musikvideon: Hero med Chad Kroeger & Josey Scott (3,26 min, vidbild) och What we're all about med Sum 41 (3,43 min, bildformat 4:3).
  • Trailers: Spider-Man (1,11 min, anamorfisk vidbild), Mr Deeds (1,45 min, anamorfisk vidbild), Stan Lee's Mutants, Monsters & Marvels (3,14 min, vidbild) och Men in Black 2 ()1,49 min, anamorfisk vidbild).
  • Tv-spots: 10 tv-reklam för filmen, alla ungefär 30 sekunder och i vidbild.
  • DVD-ROM.
    Andra skivan: (textning på holländska, italienska och spanska)
    Skivan är indelad i två delar: A Web of Spider-Man, som berättar om seriefiguren och Goblins Lair, som berättar om filmen.
  • Spider-Man: The Mythology of the 21:st Century (25,30 min; bildformat 4:3): Spider-Mans skapare Stan Lee och en drös med seriens tecknare och skribenter berättar om serien.
  • The Loves of Peter Parker: Textrutor med information om Spider-Mans kärleksintressen.
  • Spider-Man Archives: Information om utvalda Spider-Man serietidningar från det första numret (1963) till 2001.
  • Rogue's Gallery: "Serierutor" som presenterar Spider-Mans motståndare.
  • Artists Gallery: Produktionsskisser och målningar från filmen samt olika serietecknares syn på Spider-Man. Sammanlagt över 80 bilder.
  • Activision Game (1,08 min, 1,01 min och 1,30 min, bildformat 4:3): Tips om hur man klarar sig i Spider-Man videospelet.
  • DVD-rom: Information om vad skivans DVD-rom del innehåller samt en gömd bonusfilmsnutt (2,01 min; bildformat 4:3) där Todd McFarlane berättar om "spaghettinätet".
  • HBO Making of Spider-Man (24,43 min, bildformat 4:3, filmsnuttarna i vidbild): Om hur filmen gjordes.
  • Spider-Mania (40,32 min bildformat 4:3, filmsnuttarna i vidbild).
  • Director Profile: Sam Raimi (7,05 min; bildformat 4:3 filmsnuttarna i vidbild).
  • Composer Profile: Danny Elfman (7,27 min; bildformat 4:3 filmsnuttarna i vidbild).
  • Screen test (1,13 min, vidbild, 0,49 min, 4:3, 0,21 min, vidbild, 2,55 min, vidbild).
  • Gag/Outtake Reel (3,05 min, vidbild).

Genast jag fick höra att Sam "Evil Dead" Raimi jobbade med en megabudgetfilm om seriefiguren Spider-man (eller "Spindelmannen" som jag fortfarande ibland kallar honom av misstag) blev jag mycket intresserad. En kultregissör gör film om en av mina barndomshjältar - sånt händer inte varje dag.
   Och visst levde Raimis Spider-man upp till mina förväntningar redan första gången jag såg den på bio. Den är serietidningarna mycket trogen, och den stora budgeten tillsammans med modern effektteknik ser till att den är ett riktigt spektakel. Lätt underhållning av bästa slag - det är sånt här som fortfarande görs bättre i Hollywood än var annanstans som helst.
   Första halvan av filmen fungerar utmärkt. Den beskriver hur den unge, litet nördige Peter Parker blir biten av en genmanipulerad spindel och som följd av det så småningom får superkrafter och blir Spider-man. Scenerna då Peter lär sig behärska sina superkrafter är i mitt tycke de bästa i filmen, men så har jag också själv alltid varit vän av berättelser där vanliga, halvklantiga pojkar plötsligt blir kapabla till vad som helst. Sånt ger alltid bra inspiration till dagdrömmar...
   Andra halvan av filmen fokuserar på Spider-mans kamp med (senare) ärkefienden Green Goblin, och klichéerna duggar allt mera tätt. Ingen verklig spänning hinner byggas upp, dels därför att en stor del av filmen redan har gått åt till att berätta om något helt annat, och dels för att handlingen är så förutsägbar. Det är inte dåligt, men inte heller någonting direkt minnesvärt.
   Efter att ha sett filmen på nytt på dvd kan jag konstatera att det är på både gott och ont som Spider-man så långt som möjligt följer serierna, och då speciellt de äldre årgångarna av tidningen.
   Själv har jag mest läst senare tiders Spider-man, då figuren beter sig mera vuxet och har hunnit få en djupare och mer intressant personlighet. Den mänskliga och grubblande sidan av Peter Parker kommer tyvärr inte så mycket fram i denna första film, vilket delvis beror på att förhållandet med blivande (ex-)hustrun Mary Jane Watson inte har hunnit bli mer än ett embryo. Mary Jane är inte heller hon speciellt nyanserad.
   Men det är roligt att se Spider-man röra sig, svinga sig och slåss med brottslingar precis som han "ska" göra det. Varje ställning han syns i känns bekant från tidningarna, vilket är kul.
   I Spider-man har Sam Raimi lyckats skapa en hel värld som in i minsta detalj känns orealistisk på ett serieaktigt sätt. Jag har inte sett något motsvarande i någon annan film, åtminstone inte i lika stor utsträckning. I mitt tycke fungerar det bra 95 % av tiden, stilen gör att Spider-man, trots alla klichéer i handlingen, känns som en någorlunda unik film. Det enda jag tidvis stör mig på är att också dialogen är som tagen ur pratbubblor. Spider-mans oneliners går för sig när han slåss med skurkar, men till exempel hemmasnacket är otroligt träigt.
   Dubbel-dvd:n är alldeles fullproppad med allt tänkbart och otänkbart extramaterial: två kommentarljudspår, bildgallerier, intervjusnuttar och korta dokumentärer, trailers, "gags & outtakes", o.s.v. Det mest intressanta är en 25 minuter lång dokumentär i vilken de flesta av de viktigaste tecknarna och författarna bakom serietidningen berättar om sin syn på figuren. Jag gillar också galleriet med de bästa tidningsomslagen från varje år ända sedan starten 1962, inklusive en kort sammanfattning av numrens handling.
   Den valfria "spindelkänslan" ger jag däremot inte mycket för: då och då under filmens gång kan man klicka fram intervjusnuttar med olika experter som hjälpt till att göra filmen. Intressant i och för sig, men avbrotten förstör filmnjutningen. Rent löjlig är sektionen med tre tips för hur man spelar Activisions Spider-man-spel. Reklam är det ju, nästan helt utan koppling till filmen.
   Det är roligt att man med dagens teknik äntligen kan göra de klassiska Marvelserierna rättvisa på vita duken. Spider-man är i mitt tycke inte riktigt lika bra som X-men, men nu då berättelsen om figurens ursprung är avklarad ser jag verkligen fram emot uppföljarna. Tills de kommer får man nöja sig med Daredevil och Hulk.

-Michael Karlsson- 10.3.2003
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.


[Tillbaka till Näthörningen]