www.enhorningen.net
 
Enhörningen
Näthörningen
Noveller
Rapporter
Recensioner
Forum
Händelsekalendern
Omröstningen
Sf-bilder
Pappershörningen
Prenumerera
Länkar


Enhörningens hörn på Amazon.com
Enhörningens hörn på Amazon.uk (Storbritannien)


Google

Enhörningen
Webben


Kommentarer?
Skicka e-post till: enhorningen@enhorningen.net
eller använd
Enhörningens responsblankett.

[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Solaris på Sirius Teatern 28.9-3.11.2001
Regi och dramaturgi: Niklas Groundstroem
Scenografi och dräkter: Mimmi Resman
Ljus och ljud: Nicke von Weissenberg
I huvudrollerna: Sonja Ahlfors, Paul Holländer, Frank Skog, Paul Olin
och Tom Sjöberg
Pjäsens webbsida finns på http://www.universum.fi

Solaris

Att sätta upp en pjäs som baserar sig på Stanislaw Lems roman Solaris är inte helt lätt, inte heller helt oproblematiskt. Sirius Teatern gör ett tappert försök.
   Enligt regissören Niklas Groundstroem är Solaris en kärleksroman och dramatiseringen koncentrerar sig därför på förhållandet mellan Kelvin och hans hustru Harey. Detta är både ett vist och pragmatiskt beslut. Det bästa i stycket är scenerna mellan Paul Holländers Kelvin och Sonja Ahlfors Harey. Hur reagerar Kelvin när hans hustru (som begick självmord på Jorden, något som Kelvin anser sig bära skulden för) oförklarligen infinner sig i hans hytt när han vaknar upp? Hur reagerar Harey när hon börjar förstå att det är något underligt med henne, att hon inte är den hon är? Hur inverkar detta på deras kärlek? Är det Harey kelvin älskar? Eller hennes kopia? Hur reagerar de andra forskarna när de upptäcker kärleken mellan Kelvin och "gästen"? Hur inverkar detta på Kelvin?
   Dramatiseringen an sich kunde ha varit spänstigare. Scenerna där det förklaras "viktiga saker" om hur det är här på Solaris och varför saker sker som de sker fungerar inte särskilt väl. I de första scenerna avslöjas för mycket på en gång, mot slutet blir det rent av tomgång. Vissa scener använder sig av musik och fungerar nog som så men de börjar lätt verka ganska kitschiga och gör ett frivolt intryck. Vilket i sin tur underminerar styckets fundamentala seriositet. Stycket kunde, anser jag, ha koncentrerat sig ännu mera på Kelvin och Harey och deras förhållande.
   Dramatiseringen tar upp en massa av Lems tankar och dessa tankars implikationer men utforskar dem inte satisfaktoriskt. De blir hängande och distraherade åtminstone mig storligen. Det sker inte värst mycket och för det mesta verkar handlingen skenbar och nästan påklistrad. Slutet lämnas irriterande öppet, vilket får hela pjäsen att verka formlös. Replikerna kommer för det mesta övertydligt och deklamerande och inte riktigt så precist som man kunde önska sig. Bäst klarar sig Sonja Ahlfors som gör en rörande, sårbar, konfunderad Harey.
   Scenografin fungerar väl. Vi har en massa fula TV-apparater och möbler från slutet av 60-talet och de passar perfekt in i Lems sterila och torra värld. TV-monitorerna används på ett fiffigt sätt men kunde ha använts ännu mera, tex. i början när Kelvin flyger till planeten eller när man berättar om Solaris och studerar havet. Havet noteras blott i en scen, när skådespelarna blickar rakt över publiken och kommenterar havets underliga beteende: "Titta havet lever och beter sig underligt!" - "Oj så fint!". Inte den allra mest övertygande lösningen.
   Själva föreställningen äger rum i en fin gammal jugendkyrka som helt klart inte är den optimala platsen för en teaterföreställning. Pjäsens två finaste och mest uppfinningsrika scener använder sig i varje fall av den kyrkliga arkitekturen. I ena scenen snöar det vita pappersark (tomma kopior som en av havets "kopior" släpper ned från läktaren) på protagonisterna när de sitter på sängen. Inga repliker, bara hon och han som ser varandra i ögonen och arken som dansar vackert i luften, fria tills de måste störta ned och förgöras av tyngdkraftens obarmhärtiga lagar. Den sista scenen går ut på att forskarna öppnar fönsterluckorna och ställer sig framför kyrkans härliga, nästan gotiska fönster, en mångtydig och gripande bild.
   Men. Om man inte hade läst boken och inte visste vad det hela handlar om så hade man nog inte fattat ett dyft om vad som händer. Kanske det inte var meningen heller.

-Petri Salin 6.11.2001-

Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.


[Tillbaka till Näthörningen]