[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Red Planet

[Pärmen på Red Planet]
Regi: Anthony Hoffman
Manus: Chuck Pfarrer & Jonathan Lemkin
Musik: Graeme Revell
I huvudrollerna: Simon Baker, Benjamin Bratt, Val Kilmer, Carrie-Anne Moss, Tom Sizemore
och Terence Stamp
Längd: ca 102 min
Åldersgräns: F-11
Videons bildformat: TV-format (4:3)
Finsk titel: Red Planet - Punainen planeetta
Distibutör: Sandrew Metronome Distribution Finland Ab (http://www.sandrewmetronome.fi)
hyr- och köpvideo, även som DVD
Recensionsformat: video
Filmens webbsida finns på http://www.redplanetmovie.com
I IMDb hittas filmen på http://www.imdb.com/Details?0199753
Enhörningens poäng: 4

Kortkort:
Usel sf-film om den första bemannade Marsexpeditionen. Se hellre Mission to Mars.

Lite längre:
Red Mars berättar om den första bemannade Marsexpeditionen. Året är 2050nånting och Jorden är så gott som slutanvänd. Mänskligheten vänder sin blick mot Mars och snart är terraformningen av den röda planeten i gång. Allt ser ut att gå väl tills syrevärden i Marsatmosfören plötsligt börjar sjunka. För att reda upp vad som egentligen hände på Mars förenar Jordens nationer sina krafter bakom ett enormt gemensamt uppdrag och skickar iväg en bemannad farkost till Mars.
   Red Mars är en närmast totalt misslyckad film. Det hjälper inte att huvudpersonerna är stora namn som Carrie-Anne Moss och Val Kilmer, inte då tittaren knappt orkar bry sig om vad som händer åt rollpersonerna.
   Det är svårt att säga exakt vad det är som inte fungerar i filmen. Inte egentligen för att det skulle vara svårt att lägga fingret på det som inte fungerar, utan för att det är så mycket som inte fungerar: Karaktärerna är bara namn, de har inga dimensioner och själv fann jag det omöjligt att komma ihåg vem som var vem och vad just den personens uppgift var; och då har hela filmen endast en handfull roller. De enda jag kunde urskilja från mängden var Carrie-Anne "Matrix" Moss (den enda kvinnan i filmen) och Val Kilmer. Moss spelar rymdskeppets kapten och hennes roll som en närmast känslolös, effektiv ledare är relativt intressant. Kilmer spelar skeppets "gårdskarl", teknikern som skall se till att allt fungerar och som alla andra besättningsmedlemmar behandlar närmast som en b-klassens individ. (Detta berättar ganska mycket om filmens logik och trovärdighet.)
   Specialeffekterna varierar från det pinsamt bedrövliga (de flesta rymdscenerna) till det mycket lyckade (roboten AMEE och speciellt dess djurlika rörelser).
   Scenografin lyckas av någon anledning inte övertyga åtminstone undertecknad. Från första början är det klart att här sitter man nu och ser på en science fiction-film. Här har vi sådana här kulisser och i nästa scen har vi sådana här o.s.v. Inget ser riktigt äkta ut, speciellt gäller detta rymdskeppen och rymddräkterna.
   När ännu filmens manus verkar vara något från papperskorgens understa skikt, finns det egentligen inget att göra. Filmen genomsyras av en "människan skall inte åka till främmande planeter" inställning. Hela filmens grudton kristalliseras perfekt då en av huvudpersonerna i slutet säger "Fuck this planet!". Man undrar om inte största delen av finansieringen kommit från instanser som anser att rymdfärder överlag och bemannade rymdfärder speciellt är totalt bortkastade resurser. Då filmen även innehåller en del fruktansvärt påklistrad "kristen filosofi" undrar man om inte resten av pengarna kommit från någon kristen fundamantalistgrupp som krävt att få påverka manuset. Resultatet är den katastrof som Red Planet är.
   Se hellre Mission to Mars (recenserad tidigare här i Enhörningen), eller läs Ray Bradburys eller Kim Stanley Robinsons Mars-böcker.

-Ben Roimola- 5.8.2001
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.


[Tillbaka till Näthörningen]