www.enhorningen.net
 
Enhörningen
Näthörningen
Noveller
Rapporter
Recensioner
Forum
Händelsekalendern
Omröstningen
Sf-bilder
Pappershörningen
Prenumerera
Länkar


Enhörningens hörn på Amazon.com
Enhörningens hörn på Amazon.uk (Storbritannien)


Google

Enhörningen
Webben


Kommentarer?
Skicka e-post till: enhorningen@enhorningen.net
eller använd
Enhörningens responsblankett.

[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Hans Olsson: Främling. Inkräktare

[Pärmen på Främling. Inkräktare]

Främling. Inkräktare
Författare: Hans Olsson
Förlag: Zakuli förlag
Utgivningsår: 2014
ISBN 9789198072938
Författarens hemsida finns på hansolsson.net.

Hans Olssons novellsamling Främling. Inkräktare är en verklig uppvisning i variation av fantasy/science fiction/skräck. Det är svårt att genrebestämma novellsamlingen, eftersom temat och stämningarna växlar mycket mellan de olika novellerna. Tyvärr växlar också kvaliteten något mellan verken, men det är inget ovanligt fenomen då det kommer till novellsamlingar. En gemensam nämnare är ändå skräcken och det oförklarliga. Flera gånger avslutar jag en novell med mycket blandade känslor. Dels gläder jag mig över att ha läst något riktigt, riktigt bra. Dels är jag tvungen att aktivt skaka av mig obehagskänslan som novellen har framkallat – och då det kommer till skräck är det definitivt ett tecken på skickligt författande.

Den röda tråden, som både påbörjar och avslutar novellsamlingen, är en historia om trettonåriga Sandra och hennes morfar. De är på vandring i fjällen då Sandra blir biten av något som hon påstår vara en lindorm och en förtvivlad kamp mot tiden inleds för att rädda flickans liv. Då jag har läst klart inledningsnovellen blir jag bestört. Nog för att noveller kan – och får – sluta abrupt, men inte så här, väl? Jag är tvungen att bläddra framåt i boken för att få det bekräftat att historien fortsätter i en annan novell, där läsaren får följa med morfadern på en resa till underjorden i jakt på ett botemedel mot lindormens gift. Jag får vibbar av Maria Turtschaninoffs fantasyroman Underfors av underjordens inlevelsefullt beskrivna och endast nästan-mänskliga folktrovarelser och trolska, dunkla städer. Överlag vävs många av novellerna ihop, en huvudkaraktär i en novell skymtar som en bifigur i en annan. Andra noveller är helt fristående, som den rysliga I obeliskernas skugga. Undergångsstämningen är tät och mardrömslik och jag både vill och vill inte läsa vidare, för jag anar hur det slutar men kan inte låta bli att hoppas på ett mirakel för huvudpersonerna.

Språket i Främling. Inkräktare är enkelt, men rikt på beskrivningar och ibland nästan, men bara nästan, överflödigt. Novellerna utspelar sig i olika tider, på olika platser och det här återspeglas i språket. Jag blir imponerad av Olssons förmåga att gestalta allt från småpojkars busstreck eller morfaderns heroiska resa till en ung kriminells förehavanden lika trovärdigt. Det spelar ingen roll om huvudpersonen är en ensam kvinna som driver ett hunddagis i nutid eller en släktforskande man på resa år 1752 – Olsson lyckas vrida till språket så att stämningen, orden och tidsåldern blir självklara och övertygande.

En av mina favoritnoveller är Pegasushov, en historia med skrämmande moraliska pekpinnar om vad som kan hända då en lägger ut hela sitt liv på internet och livet definieras av instagrammande och Facebook-gillningar. I den novellen blir samtiden väldigt påtaglig och i fiktionens ljus ter sig det, som anses vara ett normalt förhållningssätt till samhället, teknologin och framför allt andra människor, som löjligt och rentav vrickat. ”Kajas dolde ett fnitter, letade fram sin Iphone ur handväskan och tog diskret en bild. [...] Skiv-Sven hade varit med i dokusåpan Skivcentralen, med samma koncept som Idol, fast sökande fick här istället spela in en skiva från grunden. Sven hade gjort sig till kändis genom att munfisa en hel låt i TV. Såg precis Skiv-Sven. Var är min skämskudde? Skicka. Med bilden, såklart.” Jag funderar över titeln. Främling. Inkräktare, utan punkt efter det andra ordet. I alla noveller finns det främlingar, vissa av dem är också inkräktare. Ibland är det mytiska väsen eller oförklarliga händelser som tränger sig in i människornas vardag, ibland är det vanliga dödliga som blir främlingar och inkräktare i fantastiska världar och sammanhang. Hans Olssons Främling. Inkräktare är i slutändan en mycket läsvärd novellsamling med stor bredd och förnimmelse om ett svindlande djup under vår förmodat stabila verklighet.

-Sandra Holmqvist- 13.10.2014

Vill du kommentera recensionen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.



[Tillbaka till Näthörningen]