[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Nebulavinnarna 2011

[Pärmen på Among others]

Bästa romanen
Among Others
Författare: Jo Walton
Förlag: Tor
Utgivningsår: 2011
ISBN 9780765321534
Författarens hemsida/blogg finns på papersky.livejournal.com.

Bästa kortromanen
The Man Who Bridged the Mist
Författare: Kij Johnson
Publicerad i tidskriften Asimov's Science Fiction
Publiceringsår: 2011
Författarens hemsida finns på www.kijjohnson.com.
Kortromanen kan läsas gratis på tidskriften Asimov's webb.

Bästa långnovellen
What We Found
Författare: Geoff Ryman
Publicerad i tidskriften The Magazine of Fantasy and Science Fiction
Publiceringsår: 2011
Om författaren i Wikipedia: finns på en.wikipedia.org/wiki/Geoff_Ryman.

Bästa novellen
The Paper Menagerie
Författare: Ken Liu
Publicerad i tidskriften The Magazine of Fantasy and Science Fiction
Publiceringsår: 2011
Författarens hemsida finns på kenliu.name.
Novellen kan läsas gratis bl.a. på Suvudu.

Att läsa Nebula-vinnare är sällan en besvikelse och 2011 års vinnare är inget undantag. Det är en härlig blandning berättelser vi den här gången får ta del av. Medan man vissa år kunnat hitta ett gemensamt tema bland vinnarna är det variationen som i år först slår en. Berättelserna tar oss från andra världar till mera näraliggande, men ändå förunderliga sammanhang. Vid en närmare analys hittar vi emellertid också i år en del gemensamma nämnare.

Bästa novell är den här gången Ken Lius känslofyllda The Paper Menagerie, som beskrivs som en lite mjukare berättelse än vad Liu tidigare bjudit på. En oskyldig, men känslofylld magi får här utgöra grunden för ett rörande och upprörande mor och son förhållande. Om berättelsens jag får vi veta att han växt upp i USA med en kinesisk mor som aldrig lärde sig prata engelska ordentligt. Som barn levde mor och son i samma värld, med samma språk. Sonens käraste ägodelar var de levande pappersvarelser modern skapade. Ju äldre sonen blev desto större blev skammen över att inte vara som alla andra, modern som inte passade in och leksakerna som visserligen levde, men bara var av papper. Magin glömdes bort och bandet mellan mor och son bröts. Inte förrän det var för sent för att åter mötas kom svaren på de frågor man aldrig ställt. Vem var modern, vad var magin och vad hade gått förlorat?

Även i bästa långnovell står förhållandet mellan generationer i centrum. I Geoff Rymans What We Found blandas på ett karakteristiskt sätt vetenskapliga rön, med mytologiska motiv och tragiska livsöden. Berättelsen rör sig i ett nu och ett då. I nuet är berättelsens jag en vetenskapsman som efter ett lyckat experiment kunnat visa hur det som hänt oss kan påverka vår avkomma på en genetisk nivå. Något står emellertid inte rätt till. Ju flera försök som görs desto oklarare blir resultaten. Men samtidigt verkar berättelsens jag påvisa teorin. I berättelsens då får vi uppleva berättarjagets uppväxt i Nigeria med en far som rör sig allt närmare galenskapens brant. Familjens sägner och folkets myter flätas samman med familjens öde. Frågan blir om det finns en väg ut, om galenskapen kan få ett slut och om man kan bli annat än det ens föräldrar var.

Medan både Lius och Rymans berättelser rör sig i vår värld för oss Kij Johnson till en helt annan värld med alla dess utmaningar och förunderliga möten. Kij har vunnit en hel del priser för sin skönlitteratur tidigare och att hon gör det igen med The Man who Bridged the Mist är inte förvånande. Kit, huvudkaraktären i Johnsons kortroman, är brobyggare och har fått den viktiga uppgiften att bygga en bro över dimman. Dimman skiljer planeten i två världar. Den verkar inte ha någon botten och i den lever monster ingen har sett och överlevt. Färjekarlarna och -kvinnorna är de enda som kan garantera förbindelsen mellan rikets två delar, men de lever sällan till en hög ålder. Bron kan förändra allt, men en bro kan inte byggas utan uppoffringar. Den värld Johnson bygger upp framstår som både tilltalande och främmande. Det fascinerande och lockande är här förstås dimman, men det som verkligen ger liv åt berättelsen är ändå karaktärerna och de möten som sker. Det är en exotisk men fullständigt trovärdig värld som här byggs upp, en värld med historia och sina egna originella problem och möjligheter. I centrum av allt står Kit, färgkvinnan Rasali och bron som kommer att förändra dem båda i grunden oberoende om de vill det eller inte. Även här möter oss frågan om släktens gång och relationen mellan förälder och barn.

Det är inne med älvor just nu, något Jo Waltons vinnande roman Among Others är ett tydligt tecken på. Among Others är ändå inte vilken älvberättelse som helst. Det här är ingen saga om förtrollade världar utan en dagbok om livets grymhet där älvor och magi kanske finns, men aldrig går att riktigt förstå sig på och kontrollera. Mori har förlorat sin tvillingsyster i en länge oklar olycka. Själv har hon blivit svårt skadad och tvingas gå med käpp. Saker blir inte lättare av att hon flytt från sin galna mor och tagits in av sin far, en man hon inte har några minnen av, och hans systrar som skickar henne till en internatskola. Det är inte bara Moris krycka som gör henne annorlunda och retad i skolan. Hon är walesiska, kan se älvor och älskar science fiction och fantasy. I bästa internatskoltradition är hon den fula ankungen som med tiden blir om inte en svan så sig själv. Det är i bibliotek, bokhandlar och bokklubbar Mori hittar sin plats. Hennes utläggningar om de böcker hon läst är för en science fiction- och fantasyälskare nästa lika fascinerande som möten med älvor och Moris tankar om magi. Är magi någonsin rätt? Vad ska man göra när ens mor är en ond häxa? Vad är älvor egentligen?

Among Others är kanske ingen sidvändare man inte kan lägga ifrån sig. Det här är inget storslaget äventyr med tydliga hjältar och monster. Det är inte heller en magisk internatskolvärld vi tas med till. Det rakt motsatta faktiskt. På den sterila engelska landsbygden finns inte rum för älvor. Det boken är är en berörande uppväxthistoria om en stark ung kvinna som vågar vara sig själv och inte är rädd för att se det magiska i världen och låta sig fascineras av science fiction. I likhet med årets andra vinnare är Among Others också en berättelse om barn och föräldrar, men medan i en del av de andra fallen relationen mellan barn och förälder inte direkt är något positivt, finns det här både dåliga och med tiden allt bättre relationer. Även här kommer litteraturen in. Det är genom ett gemensamt läsintresse Mori kan lära känna sin far och skapa en relation med en framtid.

Om det finns något att kritisera Among Others för så är det kanske slutet. Den väntade uppgörelsen känns tillspetsad och ytlig i jämförelse med bokens stillsamma men välavvägda tempo och djupdykningar. I sin helhet är det här ändå en bok för alla bokälskare eftersom den visar på det bokälskare vet, nämligen att en bra bok kan förändra oss på sätt vi inte alltid kan ana.

-Sofia Sjö- 12.11.2012

Vill du kommentera recensionen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.



[Tillbaka till Näthörningen]