www.enhorningen.net
 
Enhörningen
Näthörningen
Noveller
Rapporter
Recensioner
Forum
Händelsekalendern
Omröstningen
Sf-bilder
Pappershörningen
Prenumerera
Länkar


Enhörningens hörn på Amazon.com
Enhörningens hörn på Amazon.uk (Storbritannien)


Google

Enhörningen
Webben


Kommentarer?
Skicka e-post till: enhorningen@enhorningen.net
eller använd
Enhörningens responsblankett.

[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Nebulavinnarna 2008

[Pärmen på Powers]

Bästa romanen
Powers
Författare: Ursula K. Le Guin
Förlag: Harcourt
Utgivningsår: 2007
ISBN 0152057706
Författarens hemsida finns på www.ursulakleguin.com.
Är du intresserad av att köpa boken och använder någon av följande länkar stöder du samtidigt Enhörningen (OBS: du binder dig inte till att köpa något endast genom att klicka på länkarna, så klicka på bara, det är helt ofarligt):
Amazon UK
Amazon.com

Bästa kortromanen
The Spacetime Pool
Författare: Catherine Asaro
Publicerad i tidskriften Analog.
Publiceringsår: 2008
Författarens hemsida finns på www.catherineasaro.net.
Kortromanen kan läsas gratis på tidskriften Analogs webb.

Bästa långnovellen
Pride and Prometheus
Författare: John Kessel
Publicerad i tidskriften Fantasy & Science Fiction.
Publiceringsår: 2008
Författarens hemsida finns på http://www4.ncsu.edu/~tenshi.
Långnovellen kan läsas gratis på författarens webb (pdf-fil).

[Pärmen på Fellowship Fantastic]

Bästa novellen
Trophy Wives
Författare: Nina Kiriki Hoffman
Publicerad i antologin Fellowship Fantastic som redigerats av  Martin H. Greenburg och Kerrie Hughes.
Förlag: DAW Books
Utgivningsår: 2008
ISBN 0756404657
Om författaren i Wikipedia.
Är du intresserad av att köpa boken och använder någon av följande länkar stöder du samtidigt Enhörningen (OBS: du binder dig inte till att köpa något endast genom att klicka på länkarna, så klicka på bara, det är helt ofarligt):
Amazon UK
Amazon.com

Vad är semester utan bra läsning och vad är bra läsning om inte Nebulavinnare? Redan när man ser det första namnet på listan över de senaste mottagarna av Nebulapriset vet man att man har någonting trevligt framför sig. Ursula K. Le Guin är sällan en författare att göra en besviken. Hennes senaste roman Powers är inget undantag utan ett gått val för priset bästa roman. Powers är den tredje boken i Le Guins Annals of the Western Shore och återför oss således till en av Le Guins fantastiska världar. Att besöka The Western Shore känns som att ta ett ordentligt steg bakåt i tiden och ett steg åt sidan in i ett magiskt, men ändå levande och trovärdigt rike. Huvudrollen i Powers innehas av den unga pojken Gavir, som också innehar bokens berättarröst. Gavir är slav och växer upp tillsammans med sin syster i det stora och välskötta huset Arcamand i landet Etra. När berättelsen tar sin början vet Gavir ganska precist vad som väntar honom i framtiden. Han ska bli lärare och när hans egen lärare drar sig tillbaka ta över uppgiften att undervisa husets alla barn.

Trots en del orättvisor känner sig Gavir ofta lyckligt lottad och han ser inga skäl till att försöka förändra sin situation eller fundera över sitt förflutna och sin härkomst. Det finns emellertid även något annat än hans huvud för lärande som gör Gavir annorlunda. Han har också en annan kraft eller förmåga. Han kan minnas det som ännu inte skett, ibland i detalj och ibland mera vagt. Detta är en förmåga som han inte sällan skulle vara glad att vara utan, men en förmåga som samtidigt också med tiden ger honom en väg att följa. Det fredliga tillstånd som Etra lever i kommer nämligen inte att vara för alltid och med tiden blir Gavir också allt mera medveten om de orättvisor som samhället och hans hus med dess slavar och fria gömmer. När det som inte får ske slutligen händer vänder således Gavir sitt forna liv ryggen och i jakt på glömska eller svar ger han sig iväg efter en plats han verkligen kan kalla för sitt hem.

Ytligt sett är Powers en bok om en ung mans uppväxt och kommande till insikt om både sig själv och den värld han lever i. Le Guins lugna berättarröst lyckas emellertid göra denna i sig kanske inte speciellt originella resa till ett verkligt äventyr som suger en med och gör det svårt att lägga boken åt sidan innan man nått sista sidan. Det som möter läsaren är aldrig några enorma slag eller omvälvande kast, utan som i flera av hennes tidigare berättelser är det i det lilla och det personliga, i både glädjen och sorgen, som äventyret står att finna. Finns det någonting negativt att säga om boken så är det möjligen att slutet känns lite för enkelt och snabbt avklarat, men berättelsen i övrigt är så pass stark och intagande att det inte är något man behöver hänga upp sig på.

I likhet med Powers tar även den bästa kortromanen med oss till en annan tid och en annan plats. I detta fall är det emellertid inte bara läsaren som förflyttas utan även berättelsens huvudperson, matematikern Janelle. Catharine Asaros The Spacetime Pool inleds med att Janelle av en främmande man förs med till en helt annan värld, en värld som hon som matematiker på ett konstigt sätt kan kännas vid. Denna värld är som något ur en saga med vackra slott och borgar och två bröder i strid, men bakom allt verkar ett mönster finnas. Även Janelles plats i denna värld verkar ha en mening. Visserligen har hon blivit dit förd eftersom det finns en mystiskt profetia om att den av bröderna som gifter sig med henne kommer att döda den andra, men det visar sig också att hon med sin speciella förmåga och sitt matematiska kunnande kan återföra den kunskap som gått förlorad till denna exotiska värld.

Catharine Asaros kortroman bjuder således på en tankeväckande resa i tid och rum med en ram av vetenskap och matematik som borde tilltala även den som inte känner sig speciellt matematiskt lagd. Med en enkel och säker berättarröst lyckas hon skapa ett fascinerande äventyr som samtidigt är något mera än vad det verkar på ytan. En del av berättelsens kast kan kanske verka aningen plötsliga och de relationer som uppstår lite osannolika, men The Spacetime Pool håller en ändå fången till sista raden och gör också med sitt aningen öppna slut att berättelsen fortsätter väcka tankar och funderingar efter att man nått sista sidan.

Kommer du ihåg Mary Bennet? Hon var den aningen enkla, mycket religiösa och inte speciellt musikaliskt lagda, men nog så envist musicerande av de fem systrarna Bennet in Jane Austens Stolthet och fördom. Medan hennes systrar i boken hittade friare och kom sig ut i världen förblev hon en grå mus utan mycket att se fram emot. Således kanske inte den första karaktär man förväntar sig att träffa på i en science fiction-novell, eller hur? Men varför inte? Hon skulle ju inte vara den enda på ytan intet sägande karaktär att stiga fram i en science fiction-berättelse och visa sig vara något mera än man tror. När man dessutom lånar in en del karaktärer från en annan brittisk författares fantasivärld blir resultatet förvånansvärt lyckat, om så aningen oväntat.

Hur John Kessel riktigt kom på tanken att kombinera Pride and Prejudice med Mary Shelleys Frankensteins monster i Pride and Prometheus är något man kan fråga sig. Att slutresultatet blev verkligt läsvärt är emellertid titeln bästa långnovell ett bevis för. Redan med de första raderna förflyttas man på ett övertygande sätt till familjen Bennets verklighet, en verklighet som utspelar sig tio år fram i tiden från Elisabeths och Janes giftermål med Mr Bingley och Mr Darcy i Austens roman. Mary Bennet är alltjämt den tråkigaste av systrarna både med familjens och samhällets mått mätt, men när en sliten och sörjande Viktor Frankenstein dyker upp möter hon äntligen någon som kanske kan uppskatta hennes nu aningen mera mogna intellekt. För den som kan sin Jane Austen men inte är rädd för att släppa in lite mörker och monster i berättelsen är denna berättelse kort och gott en verklig liten pärla.

Sist men inte minst har vi vinnaren av bästa novell. Nebulan för 2008 gick till Nina Kiriki Hoffmans Trophy Wives. Denna novell återfinns i novellsamlingen Fellowship Fantastic, en samling som har temat brödraskap och gemenskap som ledande motiv. Hoffmans novell får kanske ett extra någonting när den läses som en del av denna samling, men är också en intressant liten historia i sig själv. I sin korta lilla novell introducerar oss Hoffman till kvinnor med ett mycket speciellt band i en främmande, men inte otänkbar framtida värld där kvinnor måste kämpa för en plats och sin egen frihet. I denna värld kommer man inte långt på egenhand och det är därför en verklig frälsning att hitta de som kan hjälpa en att hitta en väg och hitta sig själv. Ylva Sif och Alanna, berättelsens två hjältinnor, är två kvinnor som lyckats bryta sig fria, men som också bär på sina egna, eller gemensamma, hemligheter. Hoffman ger i sin berättelse en ny dimension till vad en gemenskap kan vara i beskrivningen av hjältinnornas speciella koppling, men det som också gör berättelsen levande är det som antyds i kanterna om dessa karaktärer, deras förflutna och den värld de lever i.

Om man villa hitta något som 2008 års Nebulavinnare har gemensamt så är det en verklig berättarglädje och en fokus på fascinerande karaktärer. Dessa romaner och noveller handlar med andra ord inte bara om fantastiska och fantasifulla världar, även om det också återfinns i berättelserna, utan det är huvudpersonerna som helt klart kommer i centrum. Om det finns något övergripande man kunde kritisera berättelserna för är det möjligen de relativt snälla slut alla texterna erbjuder. Trots detta är dessa historier inga enkla ”feelgood”-berättelser man bara läser och lägger ifrån sig, utan flera av karaktärerna och deras liv och öden väcker både tankar och känslor som låter berättelserna leva vidare. Och vad gör det nu egentligen att en berättelse slutar bra. Det ger ju hela läsupplevelsen en trevlig avslutning och det är ju egentligen, påstås det visst, inte slutet som är det centrala utan själva resan.

-Sofia Sjö- 17.8.2009

Vill du kommentera recensionen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.



[Tillbaka till Näthörningen]