www.enhorningen.net
 
Enhörningen
Näthörningen
Noveller
Rapporter
Recensioner
Forum
Händelsekalendern
Omröstningen
Sf-bilder
Pappershörningen
Prenumerera
Länkar


Enhörningens hörn på Amazon.com
Enhörningens hörn på Amazon.uk (Storbritannien)


Google

Enhörningen
Webben


Kommentarer?
Skicka e-post till: enhorningen@enhorningen.net
eller använd
Enhörningens responsblankett.

[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Arthur Machen: Drömmarnas berg

[Pärmen på Drömmarnas berg]

Drömmarnas berg
Författare: Arthur Machen
Översättare: Arthur Isfelt
Förlag: Alastor Press
Utgivningsår: 2008
ISBN 978-91-89633-18-6
Originaltitel: The Hill of Dreams och Ornaments in Jade
Originalets utgivningsår: 1907 (The Hill of Dreams) 1924 (Ornaments in Jade)
Om författaren på Wikipedia.

Vackraste boken skriven på det engelska språket: Det har sagts om Machens mästerverk The Hill of Dreams (Drömmarnas berg) och det kan man tro på. Machen tar oss med på en ockult färd in i människans djupaste skrymslen med ett poetiskt språk som är svårt att efterlikna. Ändå har ett försök äntligen gjorts att översätta den till det svenska språket i och med att Arthur Isfelt nu utkommer med den svenska översättningen vid Alastor press. Boken skrevs under den senare delen av 1890-talet men fick vänta ända tills 1907 innan något förlag var villig att ge ut den och i över hundra år innan vi fick den på svenska.

I tidigare verk som The Three Impostors och The Great God Pan – som byggde upp hans plats inom den dekadenta rörelsen – hade Machen haft en stil som lutade alltför tungt på Robert Luis Stevensons prosa, något Machen själv inte tyckte bar någon frukt. Men i och med Drömmarnas berg lyckades han skapa något eget, något som skulle komma att påverka efterkommande författare: En symbolisk, dekadent prosa fylld av prunkande beskrivningar, som bättre passade för Machens ockulta fantastik. Språket är precis som den natur han beskriver; likt tunga blomsterornament i en övergiven trädgård.

Drömmarnas berg blev självbiografisk; Machens egen uppväxt speglas i den och även hans tankar kring skrivandet och konsten. I sina ramar följer boken Machens egen uppväxt och unga liv. Protagonisten, Lucian Taylor, växer upp i den Walesiska byn Caermaen (en version av Machens hembygd Caerleon). Han bor i prästgården med sin far som är kyrkoherde och spenderar sina dagar genom att vandra i den Walesiska naturen. Senare flyttar han till London för att förverkliga sina författaraspirationer. Utöver dessa världsliga likheter kan man bara fantisera kring vad mer som är självbiografiskt. Lucian är tillbakadragen och finner inte någon koppling till de människor som omger honom; bönderna på hemorten är enkla och intetsägande, medan borgerskapet parodieras som ytliga och pretentiösa. Fadern, som är ett original precis som Lucian är den ende som pojken finner samhörighet med. Bäst trivs Lucian på sina ensamma vandringar i Machens mycket levande och romantiska naturskildringar.

Under ett besök till det gamla romerska fortet som står på kullen ovanför byn får Lucian sin första vision. Han dåsar till och rötterna och träden omkring honom får liv, transformeras framför hans ögon och slutligen ser han en faun framför sig. Skärrad men också fylld av begär flyr han från kullen och försöker glömma incidenten. Men Lucian börjar dagdrömma om sina visioner, han räds dem och längtar efter dem samtidigt och börjar måla upp en egen värld, Avallaunius, påverkad av det gamla romerska fortet. Han spenderar sina dagar med att skriva och drömma om den.

Efter att hans första bok blivit nobbad får han chansen att flytta till London och förvärkliga sina författarambitioner – att skapa ”det stora verket”; någonting som också Machen eftersträvade. Men London flyttar honom bara längre ifrån verkligheten och mänskligheten. Hans långa vandringar i Londons utkanter fylls av framsuggererade mörka visioner tills varken han eller läsaren vet vad som är London och vad som är hans egna demoniska hallucinationer. Han sliter varje natt med sitt mästerverk och lider alla de kval en författare kan lida och hans reflektioner kring konsten för honom längre och längre ifrån verkligheten. Allting Lucian ser blir symboler för något annat, någon högre mening. Lucian (och Machen) försöker båda skapa konst som alkemisten skapar guld, genom noga övervägda utföranden, timmar av slit och noggranna undersökningar i hur orden skapar rätt vibrationer; talar till själen och inte bara till örat. Spiralen fortsätter nedåt och boken slutar i en lång episod i ett mellanland mellan dröm och verklighet där Lucian i ett sista försök att få kontakt med verkligheten och med mänskligheten rannsakar sitt liv i något som blir en aning tröttsamma upprepningar av bokens handling.

I denna utgåva finns även novellsamlingen Ornament i Jade; tio korta prosapoetiska berättelser som är omskrivningar av utelämnade delar ur Drömmarnas berg och vidarebyggnad på idéer som Machen inte fick med i romanen. Berättelserna snurrar alla kring samma tema som romanen; det är känslomässig isolering, magiska och ockulta närmanden och ofta kommer naturen med in i bilden, på ett eller annat sätt. Flera av berättelserna handlar om kvinnor som dras till ockulta inte utskrivna riter, en handlar om en pojke som planerar en tortyrsession, en handlar om en diskussion om det onda och mörka som finns inuti oss alla. Berättelserna är korta och flera lämnar mig med en känsla av platt fall. Istället för att lämna en förundrad känsla av att det finns mer bakom, saker jag inte genast förstår, ger hans utelämnande av själva ritualen bara en fadd känsla av att man lämnats utanför själva handlingen, att Machen inte vågade gå så långt som att berätta vad som riktigt hände. Men historierna har ändå ett vackert, drömskt språk och lyckas precis som romanen upprätthålla en känsla av det magiska som något näraliggande, egentligen vardagligt. Någonting som kanske är det viktigaste av Machens eftersträvanden.

Genom sitt skrivande lyckas Machen förvirra och förvrida verkligheten. Det är inte bara Lucian utan också läsaren som får svårt att skilja på sanning och fantasi. Och en viktig poäng i Machens tema är att fantasin kanske är verklighet och att verkligheten kanske är fantasi. Man ser verkligheten först när man lyfter undan slöjan av det sinnena förnimmer. Sedd ur detta ljus kan Drömmarnas berg ses som ett försök att finna verkligheten istället för ett olyckligt försvinnande i dimman. En tanke om teckentydning och symbolik som rätt tolkat kan visa vägen till en djupare sanning. Men varningen finns också utsatt; du kanske inte klarar av vad du ser under slöjan.

Machens fantastik driver inte långt ut i det okända, försvinner inte i esoteriska utläggningar och noggrant beskrivna ockulta riter, istället är den hela tiden nära, ligger på lur bakom ett gammalt skjul eller i några få ord. Den aldrig längre borta än en dagdröm en dåsig sommardag. Hans tankar om skrivandet som ett närmast alkemiskt arbete och hans beskrivningar av alienationen som en person kan känna i samhället är också idéer som dagens läsare kan ta fasta på och fundera kring. Att han inspirerat senare författare, alltifrån H. P. Lovecraft till Stephen King, M. John Harrison och Clive Barker är något man lätt kan förstå. Bara hans vackra språk gör boken till en läsupplevelse även om det varken handlar om skräck eller fantasy i renodlad mening. Tyvärr måste man då också tillägga att läsandet av en översättning – som det här handlar om – aldrig kan komma upp till originalets upplevelse. Machens språk är dikt i sig och omöjligt att översätta, men Arthur Isfelt har ändå gjort ett gott arbete och – väl medveten om detta problem – försökt att bevara ordens musik så gott han kunnat. Dessutom har boken också förgyllts med ett efterord av Ola Svensson, ett opublicerat förord av författaren själv samt ett nyskrivet förord av Isfelt. Boken är hundra år försenad, men det känns i alla fall som att paketet är värt att vara den första svenska översättningen.

-Mikael Gros- 18.5.2008

Vill du kommentera recensionen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.



[Tillbaka till Näthörningen]