www.enhorningen.net
 
Enhörningen
Näthörningen
Noveller
Rapporter
Recensioner
Forum
Händelsekalendern
Omröstningen
Sf-bilder
Pappershörningen
Prenumerera
Länkar


Enhörningens hörn på Amazon.com
Enhörningens hörn på Amazon.uk (Storbritannien)


Google

Enhörningen
Webben


Kommentarer?
Skicka e-post till: enhorningen@enhorningen.net
eller använd
Enhörningens responsblankett.

[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Lord of the Rings: The Return of the King

[The Return of the King-filmens affisch.]
Regi: Peter Jackson
Manus: Peter Jackson, Fran Walsh & Philippa Boyens;
baserar sig på J.R.R. Tolkiens The Return of the King.
Musik: Howard Shore
I huvudrollerna: Sean Astin, Orlando Bloom, Billy Boyd, Bernard Hill, Ian McKellen, Dominic Monaghan, Viggo Mortensen, John Noble, Miranda Otto, John Rhys-Davies, Andy Serkis, Liv Tyler
och Elijah Wood.
Längd: ca 201 min.
Ursprungsland och -år: USA / Nya Zeeland, 2003.
Åldersgräns: 11
Distibutör: FS Film (http://www.fs-film.fi)
Recensionsformat: film
Filmens webbsida finns på http://www.lordoftherings.net
I IMDb hittas filmen på http://www.imdb.com/Details?0167260
Enhörningens poäng: (för hela trilogin) 9.

Kortkort:
Peter Jackson och kumpanerna gjorde det! J.R.R. Tolkiens klassiker hörde till de böcker som många ansåg vara omöjlig att överföra till film, men här har vi nu beviset på det motsatta.
   Stora känslor och ett väl avrundat slut ger tittaren en verklig tillfredsställelse. Men eftersom The Return of the King är den sista tredjedelen av Jacksons över nio timmar långa filmskapelse är förutsättningen att man har sett de tidigare två tredjedelarna.
   Rekommenderas definitivt för alla äventyrs- och fantasyfans. Som tidigare är det kanske på sin plats att påpeka att det här inte är någon barnfilm.

Lite längre:
Det är fullbordat! Så kunde man väl säga. Den resa som började för biopubliken för två år sedan och för Peter Jackson och hans fantastiska filmteam mycket, mycket tidigare avslutas äntligen med sista delen av Lord of the Rings-filmtrilogin, The Return of the King.
   Nu, efter att trilogin är avslutad, kan man då äntligen få en överblick av hela den över nio timmar långa ultralångfilmen och konstatera att Peter Jackson &co. förverkligade det som ingen trodde kunde förverkligas. J.R.R. Tolkiens mästerverk har fått en värdig representation i filmvärlden!
   Efter att den förlängda versionen av trilogins mellersta del, The Two Towers, gavs ut på DVD blev det helt klart att den egentliga versionen av Jacksons filmskapelse inte är den som vi får se på bio, utan den som ges ut i förlängd form på DVD. Av den orsaken kändes det litet konstigt att stiga in i biosalongen för att se bioversionen av den sista delen i trilogin. Filmupplevelsen skulle ju ändå komma att bli endast någonslags råversion, enslags extralång trailer för den riktiga versionen av The Return of the King som troligen kommer under den senare hälften av nästa år.
   Tre timmar och 21 minuter senare sitter jag i biofåtöljen och känner mig fullständigt och totalt belåten. Bioversionen av The Return of the King känns inte ett dugg för kort eller ofärdig. Även om Jackson aldrig skulle släppa ett förlängt klipp av filmen skulle åtminstone jag vara helt tillfreds. The Return of the King svarar på alla frågor som lämnats öppna och samlar ihop alla lösa trådar som lämnats efter de två tidigare filmerna.
   Där de två föregående filmerna lämnat tittaren hängande över intet vid filmens slut tar den sista filmen tittaren till känslosvallarnas största höjder och därefter till en lång och fin mjuklandning. Om de två tidigare delarna lämnat en hel del att önska i den kathariska fullföljningen ger den tredje filmen av den varan med rågatt mått. Så skall det naturligtvis också vara. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Peter Jackson har inte gjort tre enskilda filmer om Sagan om ringen, han har inte ens gjort en filmtrilogi. Precis som Tolkien i tiderna skrev Lord of the Rings som en endaste bok har Peter Jackson gjort Lord of the Rings till en endaste långfilm. Att sedan förlaget, i Tolkiens fall, och filmindustrins realiteter, i Jacksons fall, bestämt att verket indelats i tre delar kan ju inte herrarna i fråga rå för.
   The Return of the King förutsätter alltså att du sett de två tidigare filmerna eller vet vad som hänt och hur vi hamnat där vi är då filmen börjar. Jackson startar dock inte filmen exakt där vi slutade senaste gång, utan serverar först en liten aptitretare som ger Andy Serkis, mannen bakom Gollum, äntligen en möjlighet att visa sitt eget tryne på bioduken.
   Därefter samlar filmen så småningom kraft, massa och fart. Det hela liknar ett annalkande åskväder, som ruvar hela dagen för att sedan riva upp himlarna. I The Return of the King är det den absolut massivaste stridsscenen som någonsin visats på silverduken, som får stå för det förfriskande åskvädret. Samtidigt som Frodo och Sam staplar i väg mot hjärtat av Mordor avgörs världens framtid i ett gigantiskt slag om staden Minas Tirith.
   Då det gäller handlingen ute på slagfältet använder Peter Jackson sig av samma koncept som han funnit så välfungerande i de tidigare filmerna. Strids- och kampscenerna är snabba och kaotiska. Kriget och döden är aldrig vacker, men Jackson stannar inte upp för äckliga detaljbilder (som skulle ha höjt filmens åldersgräns). Även om döden inte är vacker i The Return of the King, är den ärorik. Ja, här är det då verkligen frågan om starka känslor och att dö på slagfältet framför en till mannamängden överlägsen fiende är (nästan) det enda rätta. Jag i mitt pacifistiska hjärta medger att jag nästan fick hjärtklappning av kung Theodens tal inför slaget och definitivt fick ärotårar i ögonen under själva striden.
   Den stora stridsscenen är helt klart filmens känslomässiga höjdpunkt och här stöter Jackson på ett relativt stort problem som han dock klarar av med rätt så godkända poäng. Filmen är nämligen inte slut ännu. Efter slaget vid Minast Tirith är tittaren så gott som slutpumpad, men själva berättelsens klimax ligger faktiskt ännu i framtiden. Frodo och Sam har inte ännu nått sitt mål och Jackson (och Tolkien) gör det inte lätt för dem.
   Jag vill inte säga att det var långtråkigt att följa med de två hobbitarnas vandring, men visst kändes det ibland litet väl utdraget. Det var som om man skulle ha velat ta tag i Jackson och skrika något i stil med "För guds skull, för det till ett slut redan!". Frodos och Sams lidelser blir helt enkelt så tryckande att man önskade att de dog i stället för att uthärda pinan.
   Sist och slutligen ror Jackson och teamet ändå hem det hela och gör det med hedern i behåll och flaggorna i topp. Utan tvekan kommer de som känner sin Lord of the Rings utan och innan att hitta aspekter i filmen som de inte gillar. Som med de två första delarna har Jackson inte följt Tolkiens text slaviskt, men jag anser att han lyckats mycket fint med att fånga bokens anda. Speciellt fint kommer det här fram i filmens slut. Jackson följer Tolkiens stil och ger tittaren en lång avslutning på sagan. Mycket varsamt släpper filmen taget om tittaren och guidar denne samtidigt tillbaka till verkligheten. Vid eftertexterna sitter man där och känner sig, inte sorgsen över att det hela är slut, utan belåten över att man fått följa med äventyret.

-Ben Roimola- 17.12.2003
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.


[Tillbaka till Näthörningen]