www.enhorningen.net
 
Enhörningen
Näthörningen
Noveller
Rapporter
Recensioner
Forum
Händelsekalendern
Omröstningen
Sf-bilder
Pappershörningen
Prenumerera
Länkar


Enhörningens hörn på Amazon.com
Enhörningens hörn på Amazon.uk (Storbritannien)


Google

Enhörningen
Webben


Kommentarer?
Skicka e-post till: enhorningen@enhorningen.net
eller använd
Enhörningens responsblankett.

[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Lord of the Rings: The Two Towers

[The Two Towers-filmens affisch.]
Regi: Peter Jackson
Manus: Peter Jackson, Fran Walsh & Philippa Boyens;
baserar sig på J.R.R. Tolkiens The Two Towers.
Musik: Howard Shore
I huvudrollerna: Sean Astin, Orlando Bloom, Billy Boyd, Bernard Hill, Ian McKellen, Christopher Lee, Dominic Monaghan, Viggo Mortensen, Miranda Otto, John Rhys-Davies, Andy Serkis, Liv Tyler
och Elijah Wood.
Längd: ca 179 min
Ursprungsland och -år: USA / Nya Zeeland, 2002.
Åldersgräns: 11
Distibutör: FS Film (http://www.fs-film.fi)
Recensionsformat: film
Filmens webbsida finns på http://www.lordoftherings.net
I IMDb hittas filmen på http://www.imdb.com/Details?0167261
Enhörningens poäng: (ge nu sedan poäng åt något som inte ens är en hel film...)

Kortkort:
Lord of the Rings: The Two Towers är trilogins andra del och det märks. Har du inte sett den första filmen har du inget här att hämta. Med tre timmar av närmast konstant krigföring är det här är definitivt ingen julfilm och inte heller något för barn.

Lite längre:
Lord of the Rings: The Two Towers är andra delen i en trilogi. Då den första filmen ändå hade en början, även om den inte hade ett slut, har den här filmen varken en början eller ett slut.
   Inget medlidande visas de som inte har sett den första filmen. Peter Jackson slänger tittaren direkt in i händelserna utan någonslags "i första filmen hände följande...". Nej, vi får inte ens den prolog som fanns i början av första filmen. The Two Towers börjar där den första filmen slutade och Jackson bevisar en gång för alla att han inte gör tre Sagan om ringen-filmer, utan en enda ultralångfilm som av budjettekniska orsaker är uppdelad i tre delar. (Precis som förlaget i tiderna delade J.R.R. Tolkiens ursprungsverk i tre delar av tryck- och budgettekniska själ; Tolkien skrev ju inte en trilogi, det var förlaget som spjälkte upp boken.)
   Eftersom det här inte är en film, utan en tredjedel av en film kan man inte heller bedöma The Two Towers enligt samma regler som en vanlig långfilm. Sålunda blir det inga Enhörningspoäng den här gången.
   Efter den första filmen hörde jag någon kommentera ett det hela var ett enda springande från ett ställe till ett annat. Om The Fellowship of the Ring var ett endaste springande är The Two Towers ett enda lång krigande.
   Den som har läst sin Tolkien vet vad som händer i De två tornen. Vår hjälteskara är splitrad. Orcherna har farit iväg med Merry och Pippin, Aragorn, Legolas och Gimli försöker hinna ifatt dem medan Frodo och Sam fortsätter med ringen mot Mordor.
   Jackson följer med dessa tre grupper genom hela filmen. Även om slaget vid Helm's Deep klart blir den viktigaste berättelsen som följs lyckas regissören relativ bra med att föra fram tre händelseförlopp samtidigt. Vid filmens slut är vi egentligen där vi började och följer även nu med tre olika grupper.
   The Two Towers är tre timmar av krigsföring. Det är brutalt, kaotiskt och farligt. Det är ett krig med hjältar och ära och ändå gör Jackson det relativt klart att krig aldrig kan föra med sig hjältedåd, endast förstörelse, lidelse och död. Det här är definitivt ingen "trevlig julfilm". Den första filmen i ringtrilogin kändes kanske aningen dyster, men det var en rosig fabel jämfört med denna dystert mörka skildring. Undertecknad tycket att filmen var så dyster att det kändes som om Jackson i slutet skulle ha varit tvungen att mer eller mindre konstgjort vrida upp hoppet. Jag skulle inte alls undra om den förlängda DVD-versionen (för visst kommer det ju en sådan om ett år ungefär) kommer att ha en annorlunda ton i slutet. Å andra sidan släcks detta hopp mycket snabbt då Emiliana Torrinis otroligt Björkaktiga röst sjunger Gollums sång under sluttexterna. Skillnaden mellan The Fellowship of the Ring och The Two Towers illustreras egentligen otroligt finnt genom att jämföra den första filmens eteriskt vackra Enya-sång med denna films trollaktiga och till sin text otroligt mörka visa.
   The Two Towers är en tre timmar lång skildring direkt från slagfältet (sade jag det redan?) och i och med det blir det inte värst mycket tid över för skådespelartalangerna att lysa (åtminstone inte då man ser filmen första gången). Viggo Mortensens karisma skulle väl lysa även om man filmat i en kolgruva och Bernard Hill gör en stark prestation som kung Theoden, men där har vi det egentligen... förutom för Gollum naturligtvis.
   Andy Serkis har gett sitt ljud till den datoranimerade Gollum och även fungerat som en slags modell för animatorerna. Serkis tolkar Gollum på ett superbt sätt och animatorerna har verkligen gjort ett lysande jobb. Ifall The Two Towers var en film om en otroligt ful och schizofren man skulle det inte finnas någon tvekan om vem som skulle få Oscar-priset för bästa huvudrollen den här gången. Men The Two Towers är ju "bara en sagofilm" som bara råkar ha en otroligt fint spelad schizofren varelse i en av huvudrollerna. Vänta er alltså inget Oscarregn.
   Med den första filmen visade Jackson &co vad de kan göra då det gäller specialeffekter. Det är alltså alldeles klart att inget filmteamet gjort kommer att klara sig undan kritiken om det inte är alldeles perfekt. Personligen blev jag aningen besviken på Gollum och speciellt på vissa Ent-effekter. Problemet med Gollum är kanske att det är klart för tittaren att det inte kan vara frågan om något annat än en konstgjord varelse. Därför betraktar man den som en sådan hur än väl gjord den är. Å andra sidan är det ju alldeles självklart att de flygande Natzgûl-monstren är konstgjorda varelser, men av någon pervers anledning tyckte jag att de var otroligt och fullständigt trovärda.
   Gillar du Sagan om ringen och gillade du den första filmen så kommer du att vara totalt bortsvept under de tre timmar som filmen räcker (men vänta dig inte så värst mycket i väg av romantiska intriger, humor eller lugna stunder). Tyckte du den första filmen var dyster skall du veta att den The Two Towers är flera magnituder dystrare. Har du inte sett den första filmen skall du se den först. Och nej, det här är ingen barnfilm. Enhörningen rekommenderar The Two Towers till alla er som vet, eller ens misstänker att ni vet, vad det är som väntar er.

-Ben Roimola- 17.12.2002
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.


[Tillbaka till Näthörningen]