[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Jurassic Park 3

[Pärmen på Jurassic Park 3]
Regi: Joe Johnston 
Manus: Peter Buchman, Alexander Payne & Jim Taylor
Musik: Don Davis & John Williams
I huvudrollerna: Téa Leoni, William H. Macy, Trevor Morgan, Sam Neill & Alessandro Nivola
Längd: ca 89 min
Ursprungsland och -år: USA, 2001
Åldersgräns: 11
Bildformat: tv (4:3) [DVD-versionen lär ha anamorfisk vidbild]
Finsk titel: Jurassic Park III
Distibutör: Universal Pictures Finland
hyr- och köpvideo, finns även som DVD
Recensionsformat: video
Filmens webbsida finns på http://jp3.jurassicpark.com/
I IMDb hittas filmen på http://www.imdb.com/Details?0163025
Enhörningens poäng: 7

Kortkort:
Grundkonceptet i Jurassic Park III är det samma som i den första JP-filmen: människor flyr dinosaurier, människor äts upp av dinosaurier, en del människor överlever. Inga innovationer inom dinosauriefilmtrenden här inte, men det hela fungerar faktiskt överraskande bra.

Lite längre:
Jurassic Park III fortsätter med samma välprövade recept som Steven Spielberg använde redan i den första JP filmen år 1993 (och på nytt i fortsättningen år 1997): Släng in en grupp människor bland blodtörstiga dinosaurier och se hur många som klarar sig med livhanken i behåll.
   Den tredje Jurassic Park-filmen är inte regisserad av Spielberg, utan Joe Johnston som gör ett riktigt hyggligt jobb. Huvudrollen görs av Sam Neill, som även figurerade i den första dinoparken, men som hoppade över nummer två. Även Laura Dern från första filmen dyker upp, om än i en mindre roll.
   Intrigen är på inget sätt högintellektuell, men det försöker den inte heller vara. En man och hans son gör en krashlandning på en ö som är full av dinosaurier. Paleontologen Alan Grant (Neill) lockas med på räddningsmissionen med löftet om finansieringen av hans forskningsprojekt.
   Allt går naturligtvis inte enligt planerna och snart är räddningspatrullen i lika stor knipa som de de skulle rädda. Det som följer är en närmast kontinuerlig flykt från alla möjliga slags dinosaurier.
   Det hela kunde vara otroligt långtråkigt, men Johnston lyckas hålla filmen ihop. Stämmningen är ställvis mycket intensiv och även om de scener där folk blir till dinosaurieföda inte är direkt grafiska är de såpass råa att det här definitivt inte är någon barnfilm.
   Den första Jurassic Park-filmen var en milstolpe i kombinering av naturtrogen datoranimation och riktiga miljöer. Åtta år är en lång tid i den branschen och datoranimation är en lika vanlig specialeffektskategori som vilken annan som helst nuförtiden. Effekterna i den nyaste juraparken är minst lika imponerande som i den ursprungliga filmen. Dinosaurierna ser mycket äkta ut och man kunde lika gärna tro att filmteamet använt levande skräcködlor.
   Gillade du den första Jurassic Park-filmen gillar du säkert även trean. Vänta dig dock inget nytt.

-Ben Roimola- 23.3.2002
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.


[Tillbaka till Näthörningen]