[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


In Time

[Affischen för In Time]


Regi: Andrew Niccol
Manus: Andrew Niccol
Musik: Craig Armstrong
I huvudrollerna: Cillian Murphy, Amanda Seyfried och Justin Timberlake.
Längd: ca 110 min
Ursprungsland och -år: USA, 2011
Åldersgräns: 13
Recensionsformat: film
Filmens webbsida
Om filmen på IMDb

På pappret låter In Time faktiskt inte som en så dum idé. Berättelsen utspelar sig i en alternativ verklighet/framtid där tid är den enda valutan. Alla föds förprogrammerade att leva i 25 år. På ens 25:e födelsedag går klockan igång och man får ett år till i livet, ska man leva längre än så måste man förtjäna tid alternativt stjäla, låna eller tilldelas den. Odödlighet och evig ungdom är i teorin öppna för alla. Utseendemässigt blir man aldrig äldre än 25. I verkligheten är det emellertid bara de rika som har tillgång till odödlighet, så länge de är försiktiga och skyddar sig från omvärldens faror.

Will Salas har växt upp i ghettot där man lever en dag i taget och kämpar för att åtminstone ha ett dygn kvar på sin klocka. På en bar räddar han en man som har över ett århundrade på sin arm från att bli rånad och mördad. Mannen ger Will alla sina år och avslöjar också hemligheten med systemet för honom: för att några ska ha evigt liv, måste många dö, men egentligen finns det tid för alla. När Will inte lyckas rädda sin mor och ge henne av sin tid, busspriserna har gått upp igen och Wills mor hinner inte till deras möte, bestämmer han sig för att ta upp kampen mot systemet. Han lämnar sin tidszon och ger sig av för att stjäla tillbaka den tid som har stulits från de fattiga.

In Time är, om man vill göra en positiv läsning, lite av en Robin Hood satt i en alternativ framtid. Ta (tid) från de rika och ge åt de fattiga med andra ord. Filmen kan också ses som en kritik av det kapitalistiska samhällssystemet, där de rika blir allt rikare medan de fattiga blir allt fattigare och i det här fallet mycket konkret betalar med sin tid och sina liv. Lögnen om möjligheten till ett evigt liv håller alla på sin plats, men verkligheten är något annat. Problemet med In Time är att även om en bra idé finns bakom berättelsen och en inte så betydelselös samhällskritik i berättelsen lyckas man inte få verkligt liv i det hela på vita duken.

I ärlighetens namn är den största missen med In Time huvudskådespelarna. Justin Timberlake må duga som birollsskådespelare, men han har, som det verkar, inte talang nog för en större och mera krävande roll. Hans Will Salas känns tunn och stel. Amanda Seyfried är inte mycket mera övertygande som miljonärsdottern Sylvia Weis, även om hon åtminstone kan agera. Det som räddar filmen från att bli en fullständig katastrof är en rätt trevlig visuell stil och ett flertal av birollsinnehavarna som verkligen verkar ta sina roller på allvar. Tyvärr räcker det inte i längden. Slutresultatet blir att man får en känsla av att ha slösat bort sin tid, vilket är lite ironiskt efter att man sett en film där tiden verkligen är av betydelse.

-Sofia Sjö- 23.11.2011
Vill du kommentera filmen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.



[Tillbaka till Näthörningen]