www.enhorningen.net
 
Enhörningen
Näthörningen
Noveller
Rapporter
Recensioner
Forum
Händelsekalendern
Omröstningen
Sf-bilder
Pappershörningen
Prenumerera
Länkar


Enhörningens hörn på Amazon.com
Enhörningens hörn på Amazon.uk (Storbritannien)


Google

Enhörningen
Webben


Kommentarer?
Skicka e-post till: enhorningen@enhorningen.net
eller använd
Enhörningens responsblankett.

[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Hereafter

[Affischen för Hereafter]


Regi: Clint Eastwood
Manus: Peter Morgan
Musik: Clint Eastwood
I huvudrollerna: Matt Damon, Cécile De France, Frankie McLaren och George McLaren.
Längd: ca 131 min
Ursprungsland och -år: USA, 2010
Åldersgräns: F-13
Recensionsformat: film
Filmens webbsida
Om filmen på IMDb

Vad händer när vi dör? Kan vi få kontakt med de döda? Hur går man vidare när man mött döden? Detta är några av de teman som behandlas i Clint Eastwoods Hereafter. Berättelsen följer tre karaktärers öden. Journalisten Marie LeLay (Cécile De France) drunknar när tsunamin drar in över Thailands kust 2004. En kort stund befinner hon sig någon annanstans bland människor hon känner igen, men vet att är döda. Sedan räddas hon tillbaka till livet igen, men händelsen har satt sina spår. George Lonegan (Matt Damon) är en hamnarbetare med övernaturliga förmågor och ett tidigare liv han försöker lämna bakom sig. Han kan få kontakt med de döda, en förmåga han en tid försökte leva på, men som han allt mera har insett är en förbannelse som stoppar honom från att kunna komma nära människor. Marcus (Frankie McLaren) är en ung kille med en alkoholiserad mor som förlorar sin tvillingbror och bästa vän i en trafikolycka och desperat försöker få kontakt med honom igen.

Det övernaturliga och Clint Eastwood är två koncept som inte med en gång känns naturliga att förena. Visst har Eastwood berört döden i många av sina filmer, Million Dollar Baby är ett exempel, och det övernaturliga har också knackat på, i t.ex. Midnight in the Garden of Good and Evil. Men att han ändå en dag skulle göra en film som kan klassas som fantasy är något som verkar ha förvånat många och det gäller även den här recensenten. Är filmen ett tecken på att Eastwood känner sig själv komma döden närmare, han är trots allt 80, eller har han ett djupare budskap att komma med (vi ska inte vara rädda, det finns något på andra sidan)? Vad än svaret blir på de frågorna kommer man inte ifrån att Hereafter ändå känns som en rätt typisk Eastwood-film. Visst det här är en film med övernaturliga drag, men det är också en film om människor och möten människor emellan.

Just som en film om människor har Hereafter en hel del att erbjuda. Skådespelarna är väl valda och gör brillianta insatser. Karaktärerna framstår verkligen som vanliga människor som av olika orsaker mött svåra öden och nu kämpar för att hitta svar eller en väg ut. Svaren de hittar känns emellertid rätt flummiga och tillrättalagda. Allt ordnar sig. Det är häftigt här på andra sidan för här är man tyngdlös. Det finns nån för oss alla. De döda förlåter alltid. Lite bra för att vara sant eller kännas troligt med andra ord. Som religionsvetare kan jag ändå inte låta bli att fascineras av filmen. Oberoende av vad den kanske säger om Clint Eastwood är den också en film av sin tid som speglar dagens tankar och intressen. Det övernaturliga fascinerar och det är inte de stora religionernas svar man önskar sig utan det personliga mötet. Som vanlig film betraktad kommer man emellertid ändå inte ifrån att Hereafter må vara en äkta Eastwood, men den är inte mera än en ok sådan.

-Sofia Sjö- 18.1.2011
Vill du kommentera filmen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.



[Tillbaka till Näthörningen]