www.enhorningen.net
 
Enhörningen
Näthörningen
Noveller
Rapporter
Recensioner
Forum
Händelsekalendern
Omröstningen
Sf-bilder
Pappershörningen
Prenumerera
Länkar


Enhörningens hörn på Amazon.com
Enhörningens hörn på Amazon.uk (Storbritannien)


Google

Enhörningen
Webben


Kommentarer?
Skicka e-post till: enhorningen@enhorningen.net
eller använd
Enhörningens responsblankett.

[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Nebulavinnare 2007 i kategorin bästa novellen

Elizabeth Hand: Echo

[Pärmen på Saffron and Brimstone]

Echo
Författare: Elizabeth Hand
Publicerad i tidskriften Fantasy & Science Fiction.
Publiceringsår: 2005
Novellen Echo finns även publicerad i novellsamlingen Saffron and Brimstone, utgiven av förlaget Mpress.
ISBN 978-1-59582-096-9
Författarens hemsida finns på www.elizabethhand.com.
Är du intresserad av att köpa novellsamlingen och använder någon av följande länkar stöder du samtidigt Enhörningen (OBS: du binder dig inte till att köpa något endast genom att klicka på länkarna, så klicka på bara, det är helt ofarligt):
Amazon UK
Amazon.com

Det här är en verkligt tät, kryptisk och utmanande novell med intressanta mytologiska aspekter. Den bästa av Nebulavinnarna 2007.

”The first time, air traffic stopped. That was the eeriest thing, eerier than the absence of lights when I stood upon the granite dome and looked westward to the mainland. I was used to the slow constant flow overhead, planes taking the Great Circle Route between New York, Boston, London, Stockholm, passing above the islands, Labrador, Greenland, gray space, white. Now, day after day after day the sky was empty. The tower on Mars Hill fell silent. The dog and I would crisscross the island, me throwing sticks for him to chase across the rocky shingle, the wolfhound racing after them and returning tirelessly, over and over.”

Sedan blir allt normalt igen, för en stund. Huvudpersonen bor ensam på sin ö, långt borta från omvärlden. Men någonting håller på att ske, något stort. Världen slutar vara, åtminstone i sin gamla bekanta form. En naturkatastrof? Drivhuseffekten? Terrorism i monumental skala? Kanske terrorism eftersom berättaren nämner diverse storstäder och diverse berömda torn och höga byggnader – vilket nuförtiden alltid låter vagt hotfullt. TV-signalerna har slocknat, radioreceptionen är hopplöst sporadisk och informationen som förmedlas svårtolkad.

Eller kanske handlar det om en rad olyckliga sammanträffanden och misstag, en kombination av lite av varje, just passligt, just så att allt kraschar och alla system kollapsar utan att någon egentligen menar det. Eller ens förstår varför.

Det enda berättaren egentligen har kvar är gamla brev från sin älskare. Ekon. Från en svunnen tid. ”Years apart at first; then months; now years again. How long has it been since the first tower fell? When did I last hear from you?”

Jag nämnde mytologin. Myten som ligger bakom Hands novell är den om oreaden Ekho (en oread är en grott- eller bergsnymf) och Narkissos. Ekho förälskar sig i Narkissos men hon kan aldrig säga det eftersom Zeus gemål Hera har förstummat henne. Det enda hon kan är att upprepa den sista stavelsen som yttras i hennes närvaro. Förkrossad av Narkissos kyla gömmer hon sig i en öde och avlägsen grotta där hon sedan dör med brustet hjärta. Det enda som blir kvar av henne är hennes förstenade ben och ekot av hennes röst.

”When I dreamed of you, I dreamed of your name shining in the middle of a computer screen like a ripple in still water. Even in dreams I couldn’t touch you: my fingers would hover above your face and you’d fragment into jots of gray and black and silver. When you were in Basra I didn’t hear from you for months. Afterward you said you were glad; that my silence had been like a gift.”

Nu är hon ensam på sin ö och det enda hon har kvar är splittrade ekon av det som en gång var. Världen, samhället, livet, älskaren.

”This is not the first time this has happened. There is an endless history of forgotten empires, men gifted by a goddess who bears arrows, things in flight that fall in flames. Always, somewhere, a woman waits alone for news.”

En vacker, vemodig, poetisk, lite dyster novell full av dolda och privata meningar. Genom att utgå från det privata och aldrig i egentlig mening öppna upp berättelsen lyckas Hand ändå på ett nästan mästerligt sätt måla upp vida postapokalyptiska visioner och stämningar. Just därför att vi så starkt upplever det som berättaren upplever och endast det. Novellen är precis passligt lång för att vara effektiv och lika passligt kort för att inte avslöja sina innersta hemligheter.

”At night I climb to the highest point of the island. There I make a little fire and burn things that I find on the beach and in the woods. Leaves, bark, small bones, clumps of feathers, a book. Sometimes I think of you and stand upon the rock and shout as the wind comes at me, cold and smelling of snow. A name, over and over and over again.”

Men ingen svarar.

Helt superbt.

-Petri Salin- 25.9.2007

Recensioner på de övriga Nebulavinnarna 2007 hittar du genom dessa länkar:

Vill du kommentera recensionen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.



[Tillbaka till Näthörningen]