www.enhorningen.net
 
Enhörningen
Näthörningen
Noveller
Rapporter
Recensioner
Forum
Händelsekalendern
Omröstningen
Sf-bilder
Pappershörningen
Prenumerera
Länkar


Enhörningens hörn på Amazon.com
Enhörningens hörn på Amazon.uk (Storbritannien)


Google

Enhörningen
Webben


Kommentarer?
Skicka e-post till: enhorningen@enhorningen.net
eller använd
Enhörningens responsblankett.

[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Nebulavinnare 2004 i kategorin bästa novell

Karen Joy Fowler: What I Didn't See

What I Didn't See
Författare: Karen Joy Fowler
Publicerad i webbtidskriften Sci Fiction i juli 2002 (http://www.scifi.com/scifiction/).
Utgivningsår: 2002
Kan läsas på webben på adressen http://www.scifi.com/scifiction/originals/originals_archive/fowler/.
Författarens hemsida finns på adressen http://www.sfwa.org/members/Fowler/.

Skönlitterärt tyckte jag att Fowlers What I Didn't See var bäst av årets Nebula-kandidater. Men ändå var jag något överraskad av att den vann (min egen vinnarkandidat var Kevin Brockmeiers The Brief History of the Dead). Helt ärligt sagt ansåg jag att den egentligen inte ens borde ha varit nominerad. Jag har läst den ett par gånger, funderat på den en hel del, men ändå kan jag inte förstå precis på vilket sätt novellen kan anses vara science fiction. Eller fantasy. Eller spekulativ fiktion. Jag har hört sägas att novellen är en variation på James Tiptree jr:s The Women Men Don't See. Gör detta novellen till sf? Inte vad jag kan förstå. Nå, låt gå.
   Året är 1928 och en amerikansk naturvetenskaplig expedition åker till Afrika för att studera det lokala djurlivet. Av särskilt intresse för dem är gorillorna vilkas vanor vetenskapen ännu inte känner till. Gorillorna är för den vita mannen endast stora svarta blodtörstiga bestar som ska skjutas.
   Och värst av allt, det verkar som om dessa svarta bestar lustar efter människokvinnor, som stora tuffingar lustar efter den delikata och hjälplösa Lillian Gish i hennes tidiga filmer. Det går rykten om att gorillorna rövat bort flera kvinnor, spårlöst.
   Amerikanernas expedition innehåller två kvinnor, berättaren och läkarens mätress. Särskilt den senare av dem vållar alla betydliga bekymmer för att hon gillar att flirta med karlar. I en sluten grupp som expeditionen frambringar detta diverse spänningar expeditionsmedlemmarna emellan. Kvinnorna vållar även ett annat problem: ska de få följa med när expeditionen ska ut på gorillajakt? Ska kvinnorna rent av gå så långt att de, som en av deltagarna föreslår, ska sättas att skjuta gorillor? Detta därför för att om en vek och klen kvinna kan skjuta ihjäl en gorilla, då vill knappast en storviltjägare av det manliga könet längre bry sig om att jaga gorillor. Vilket i sin tur automatiskt leder till det att gorillorna hädanefter får vara ifred.
   Innan jakten hinner börja försvinner läkarens mätress. Har hon blivit bortrövad av gorillorna?
   Nu får jakten en totalt annan karaktär. Detta får inte berättaren bevittna - varav novellens namn.
   Härligt beskriver Fowler expeditionens stämningar, de små nyanserna i folks tänkande och beteende, hur de lever ihop i ett slutet samhälle. Antropologiskt studerar hon sina protagonister. Vad kommer hon fram till? Intressanta skillnader mellan könen, spänningar mellan raserna, bisarra förhållanden mellan arterna. Det vi inte känner till fruktar vi. Det vi känner till fruktar vi likaså.
   Philip José Farmer har lanserat en term som heter feral sf - det vill säga sf om förhållandet mellan människa och djur. I hans novellsamling (egentligen en antologi med flera författare) Mother Was a Lovely Beast belyser han temat som han ursprungligen hittat i Tarzan-böckerna (aporna eller människoaporna som uppfostrade den lilla adelsbabyn till en apmänniska) eller till och med i den antika mytologin - Romulus och Remus som uppfostras av varginnan. Kanske What I Didn't See är eller låtsas vara feral sf? För att det starkt handlar även om förhållanden mellan könen kan man omöjligtvis låta bli att tänka på King Kong.
   Förhållandet mellan kvinna och apa är fascinerande. Är det bara en slump att de mest lysande apforskarna är just damer? Som Jane Goodall och Diane Fossey? Det tycks vara lättare för kvinnan att anpassa sig bland apor, att nästan bli en del av deras samhälle. Kanske accepteras de lättare. Å andra sidan berättar Goodall i en av sina böcker att schimpanshannarna (Goodall studerar schimpanser i Gombe) gärna försöker dominera och underkuva människokvinnor, just för att dessa är kvinnor och därför står lägre i hierarkin än schimpanshannarna.
   I novellens starkaste, mest tankeväckande, mest störande scen möter berättaren gorillor. Hon är naken. Gorillahannen märker henne. Hon har ett gevär med sig. Vill hon skjuta gorillan? Vill hon att gorillan kommer och tar henne? Vi vet inte. Hon vet inte själv. Gorillahannen ser på henne och blicken är alltför mänsklig.
   Vad är det egentligen som händer med den försvunna kvinnan? Rövar gorillorna bort henne? Slår afrikanerna ihjäl henne? Eller någondera av triangeldramats manliga deltagare? Det får vi aldrig veta. Det enda vi får veta är att gorillorna får lida för det. Expeditionens herrar slaktar grymt varje gorilla de hittar - över 40 stycken. Kvinnan försvinner spårlöst.
   En bra novell som verkligen får en att tänka på saker och ting. Fowler undviker all sorts melodrama och såpopera - hennes grepp är nästan akademiskt. Men är det här sf? Ja, det har jag ju redan gått igenom. Låt gå.

-Petri Salin- 13.9.2004

Recensioner på de övriga skönlitterära Nebulavinnarna 2004 hittar du genom dessa länkar:

Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.



[Tillbaka till Näthörningen]